döden döden döden

[nexxa]

Sv: döden döden döden

Den här tråden berör så mycket och det gör ont att läsa fast jag inte känt någon av er eller de som gått bort.
Alla måste få ta sin tid att sörja och alla gör det på olika sätt.

Jag förlorade en av mina bästa vänner 2010 och sedan min farmor jag stod mycket närma 2011. Pga andra saker i livet har jag lagt locket på och uträttat min sorg på helt andra, vansinniga sätt. Tycker därför att det är sunt att man låter sig sörja så länge man behöver, önskar jag gjort detsamma och pratat med någon

 

[Lejonelle]

Sv: döden döden döden

Och så måste vi skynda oss och välja gravsten och jag kan bara inte.
Jag kan inte tänka och ta ställning till saker, särskilt inte saker som MÅSTE bli rätt.

Men vännen. Varför är det bråttom? Ni har gravplatsen och er käre vilar lugnt. Graven kan markeras med ett träkors/motsvarande tills ni bestämt er.

 

[Sonic76]

Sv: döden döden döden

Herregud ja,gravstenen är det inte bråttom med alls

 

[lady_vip]

Sv: döden döden döden

Och så måste vi skynda oss och välja gravsten och jag kan bara inte.
Jag kan inte tänka och ta ställning till saker, särskilt inte saker som MÅSTE bli rätt.

Det är så jävla mycket att hålla i luften och jag klarar det inte.

Du måste absolut inte välja gravsten nu, du kan vänta 10 år om du vill det, hur länge du vill. Så ta det lugnt med det där.

 

[moli]

Sv: döden döden döden

När kusinen jag berättade om gick bort väntade familjen i två månader innan det var "begravning" i kyrkan, och därefter över ett halvår innan urnan gravsattes. Det var inte bråttom alls. Begravningsbyrån förvarade den tror jag.

 

[lady_vip]

Sv: döden döden döden

Begravningslagen säger numera 1 månad tills begravning, sedan har man ett år på sig att ha urnsättning. Man kan söka anstånd, men reglerna ändrades förra året så då var det 2 månader.

Oavsett så behöver TS inte skynda med gravstenen, det finns massor av gravar utan gravsten. Men ofta känner dödsboet krav på sig att ordna allt för att bli klara.

 

[imported_gerbera]

Sv: döden döden döden

Du måste absolut inte välja gravsten nu, du kan vänta 10 år om du vill det, hur länge du vill. Så ta det lugnt med det där.

Tack, vad fina ni är.
Det jag menade med "måste" var att min bror ville få det gjort, för att kunna skicka in dödsboanmälan. Och jag är väldigt tacksam för att han fixar med sånt så jag känner mig skyldig att samarbeta så gott det går.

Men det finns inga "måsten", även om det känns så.
Men rätt mycket krav är lätt att känna det.
De värsta måstena är som tur är avklarade, det har varit vansinnigt mycket praktiskt som måste göras verkligen. Jag är otroligt glad över att inte vara ensam med allt jobb och alla beslut. Det är underbart att ha syskon såna här gånger.


Många tipsar om att läsa om sorg, har läst lite böcker och tycker det är en väldigt bra sätt att förstå vad som händer mig. En av grejerna jag läst som jag känner igen mig i är att hjärnan är som en dator som försöker öppna typ 50 flikar samtidigt. Jag har verkligen inte tillgång till min hjärna. Det blir fel hela tiden. Blir ofta rädd när någon tilltalar mig för jag får anstränga mig så mycket för att hänga med. och så går det fel, och så börjar jag gråta.

 

[Lejonelle]

Sv: döden döden döden

Dödsboanmälan upprättar kommunen. Det är ett intyg att det inte finns tillgångar i dödsboet och därmed behöver man inte göra någon boupptäckning. Om du menar att din bror vill skicka in bouppteckningen kan ni göra det utan att gravsten är klart. Sen kan ni vänta med att skifta boet tills allt är betalt eller skifta det mesta, bara behålla något konto i dödsboet tills de sista räkningarna betalats.

 

[imported_gerbera]

Sv: döden döden döden

Hm, jag får prata med honom. Jag förstår inte.
Men ingen bouppteckning, något annat som ska skickas in.

 

[nexxa]

Sv: döden döden döden

Kan tillägga att en av mina vänner gick bort 2012 också..på Lucia. Inga beslut om gravstenar eller begravning skedde förrän i slutet på mars året där på

 

[imported_gerbera]

Sv: döden döden döden

Åh, jag blir som sagt väldigt berörd av alla era berättelser. Det är tungt att vara människa ibland.

Jag är så rädd att jag inte ska klara det här.
och så är jag rädd hur jag ska reagera nästa gång någon dör.
Jag är övertygad om att människor gått igenom värre saker än jag, men det hjälper liksom inte. Jag har inte tilltro till min egen styrka.


Nu har jag sovit och vilat bort hela dagen. Behöver gå ner till affären någon gång och skäms för att jag har smutsiga skrynkliga kläder och luktar som man gör när man inte orkar duscha på x dagar. Och flackande blick.
Jag är så vansinnigt trött. och det känns som jag ligger efter med allt. Hur får en bort den känslan?

 

[Kilauea]

Sv: döden döden döden

Kan du få kontakt med någon annan som gått igenom samma sak, som stöd?
Jag, som har en cancersjuk pappa, har hittat mycket stöd på cancerfondens sida i nåt som heter samtalsvänner. Kan det finnas nåt liknande för dig?

Kanske du ska kontakta din vc för att få hjälp att få tag i en kurator?

 

[mizzmaria]

Sv: döden döden döden

Har du någon att prata med, psykolog eller kurator? Det har hjälpt mig enormt mycket, jag skulle inte ha klarat mig igenom vår "resa" utan min psykolog. Hon har okejat mina känslor och tankar, fått mig att förstå att det inte är konstigt att vara ledsen och skittrött, på dåligt humör osv...
Tror inte du ska kämpa så hårt för att bli av med sorgen, för mig blir det iaf bara värre när jag försöker trycka undan den. Det går ett tag, men sen mår jag bara skit. Bättre att låta den komma och så får den rinna ut med tårarna.
I början tog det över en vecka att gråta ut, nu räcker det oftast med några minuter. Efteråt känner jag mig ofta mer avslappnad och okej med sorgen. Låter kanske knäppt...
Skulle egentligen bara skriva att om du känner att du inte orkar igenom detta själv, så ta hjälp av kurator eller psykolog. Det är superskönt att få vräka av sig allt jobbigt på någon annan!
Massor av kramar till dig som är stark och modig och vågar berätta hur du mår!

 

[imported_gerbera]

Sv: döden döden döden

mizzmaria, om du klarar av ditt liv och dina prövningar så ska jag allt klara av mina på sist. Blev ledsen av att läsa din historia, jag kan inte ens föreställa mig hur det känns. stor kram till dig!

Tack jag har en kurator som jag går hos, men det är lite ont om tider och ibland dröjer det veckor emellan. När jag kom in dagar efter min pappa dött fick jag vänta tre veckor innan jag fick träffa någon.
De rekommenderade mig att gå till kyrkan om jag ville prata med någon.Jag är inte kristen så det kändes lite underligt att det var det huvudsakliga stödet i ett akut skede.

Hur har ni andra upplevt att vården tar emot sorg?
För jag upplever verkligen att samhället inte har så mycket beredskap, trots att människor dör hela tiden och sorg är en naturlig reaktion på det.

 

[Sonic76]

Sv: döden döden döden

inte alls skulle jag vilja säga.
Fruktansvärt dåligt där jag bor så jag kände mig oerhört övergiven eftersom samtidigt som jag skulle handskas med sorgen efter min syster skulle jag hantera mammas sjukdom och nära förestående död.

 

[Lejonelle]

Sv: döden döden döden

Hm, jag får prata med honom. Jag förstår inte.
Men ingen bouppteckning, något annat som ska skickas in.

Det kan vara så att din bror vill göra en ansökan om att kommunen ska göra dödsboanmälan. Det gör man om tillgångarna i dödsboet bara räcker till begravningskostnaderna. Man får styrka begravningskostnaderna genom faktura eller offert. Men det finns gränser för hur dyr gravsten och hur stora begravningskostnader man kan räkna in. Ni måste därför inte ha bestämt er exakt för vilken sten ni vill ha. Ni kan be om en offert på en sten i den prisklass ni har tänkt er och som tillgångarna i dödsboet räcker till. Vill ni sedan ha en finare sten kan ni beställa det, bara att ni får skjuta till mellanskillnaden själva i så fall.

 

[imported_gerbera]

Sv: döden döden döden

okej, då förstår jag lite bättre.
Det ska väl ordna sig med det praktiska hoppas jag.

 

[imported_gerbera]

Sv: döden döden döden

Det är ju fruktansvärt att bli lämnad ensam i tider av sorg. Någon beredskap borde finnas. Jag är lyckligt lottad med fina anhöriga (vilket förvisso inte är samma sak som att träffa professionella, på gott och ont). Men som någon skrev tidigare i tråden: Om man inte har några nära och kära. Då står man där.

 

[Sonic76]

Sv: döden döden döden

Ja jag var väldigt ensam då. Nu har jag vänner som jag inte hade då.

 

[Petruska]

Sv: döden döden döden

Jag får erkänna att jag har lite svårt att se sorg som en fråga för sjukvården, i de allra flesta fall. Det är ju trots allt en vanlig och i princip förutsebar del av livet, inte en sjukdom.

Omkring mig, har all sorg hittills alltid hanterats genom att alla anhöriga och berörda har gått närmare varandra under tiden. Under den tid det tar, alltså. Det här senaste årets sorg, färgar och intensifierar fortfarande en del av mina nära relationer, tex. Utan det vet jag inte vart jag skulle ta vägen, men det sjukvården skulle kunna göra, skulle ju inte vara det jag egentligen behövde. Vad jag kan begripa, i alla fall.

Det jobbiga med sorg är väl på sätt och vis att det är friskt och fullständigt normalt att det är så gräsligt jobbigt och smärtsamt?