Både ja och nej, mest nej
Om detta sker i skritt är det nästan bara ja, då är det allt som oftast olydnad. Men i trav och galopp krävs det mera ridning istället för hårda tag.
Och, om min häst blir sådan (var sådan innan, mkt segande i de flesta övergångar just för att hon inte orkade/var tillräckligt smidig) så petar jag på rumpan med spöet/smackar. Låter kanske dumt men hon förstår att det inte betyder "spring framåt" utan "aktivera bakbenen". För, när hästen segar så så är det just så att det släpper rygg o bakben och lägger sig i handen.
Och, det är INTE kul med en häst som sätter sig på hasorna varenda gång bara för att man tagit för hårt i den. Det är MKT värre att jobba bort "bryska" avbrott än lite sega. Man gör helt enkelt så att hästen tappar fötroendet för handen. Antingen så har du försatt hästen ur balans så den måste lägga sig i handen eller så har du skolat den fel och den tror att den ska lägga sig i handen, drar du då till i tygeln ger du totalt fel budskap - Ber den trilla dit för att straffa den. Inte direkt vad man är ute efter.
Ex, så funderade jag över detta när vi började fundera på enkla byten, dvs övade galopp-skritt osv. Oftast mkt segande, travsteg och "trilla fram" i avbrotten. Men när vi väl kom på hur vi skulle göra (i vilket moment av språnget man ska bryta av) så var det galoppp-skritt direkt. Gick så långt att hon stannade upp för mkt och jag fick driva för att bryta av (bröt av för sits o mer sluten innerhand). Så det går, det är bara att kämpa på.
Alltså ger det mkt mer om du ställer, flyttar eller liknande för att bibehålla bakbensaktiviteten och ryggverksamheten genom övergången, då slipper du tappa ryggen och få hästen i handen - segande.
Eller varför inte testa att släppa tygeln och bryta av sedan, så hästen inte kan lägga sig i handen?