Dränerad mamma

@Vallmo jag tror absolut tester skulle visa på att min son var utanför "normalspannet" så jag försöker ju tänka lite i de spåren också. Att han är efter i sin sociala utveckling och ilskekontroll och behöver hjälp för att klara ut situationer. Han har ju varit såhär sen han var nyfödd och sen har det rullat på. lätt också att jämföra med småbröderna som båda är ganska lugna och nöjda personer.
 
Ger till att personalen i skolan både tilllåter, uppmuntrar och vid behov ser till att han får i sig frukten med.
På en del ställen en nog så svår bit.
 
Är det här ett beteende som dykt upp på senare tid, väldigt plötsligt? Var han ok i humör och uppförande när han var mindre?
 
@Vallmo jag tror absolut tester skulle visa på att min son var utanför "normalspannet" så jag försöker ju tänka lite i de spåren också. Att han är efter i sin sociala utveckling och ilskekontroll och behöver hjälp för att klara ut situationer. Han har ju varit såhär sen han var nyfödd och sen har det rullat på. lätt också att jämföra med småbröderna som båda är ganska lugna och nöjda personer.
Utan att måla fan på väggen, men er situation låter väldigt likt vår med våra barn.
Vårat barn har också varit annorlunda sen han var liten, men då förstod vi inte det riktigt eftersom han var första barnet.
Ilskeutbrotten är en sån sak till exempel.
Ofta konflikter på förskola-skola och väldigt mycket putta och slå lillebror när han var väldigt liten.

Till exempel har mitt stora barn med Asperger aldrig kunnat förstå logik och konsekvens eller förstått att något kan vara annorlunda för någon annan.

Vårt yngre barn är väldigt lugn och jag minns att jag blev så förvånad när det gick att förklara saker för honom och han "köpte" förklaringen, ex ha på sig gummistövlar när det regnar. Men även svårare saker än så.

Sen är vår äldsta son väldigt "ojämn" i begåvningen.
Vissa saker är han jättebra på men andra saker tycks aldrig gå in.
Vår yngre son kan tänka mer abstrakt och logiskt. Han kan också klockan, vilket stora killen fortfarande inte kan.
Egentligen var det när vår yngsta son blev större och smartare som vi förstod att var äldsta son inte riktigt var åldersadekvat i beteende eller kunskaper.
Förutom vissa saker då, som han är jättebra på.

Men kolla med skolsköterskan och bup/prima. Det är ju ett bra första steg.

För vår del var skygglapparna på. :o :crazy: Det var skolsköterskan som tog upp det med oss.
Men du verkar ju ha lite koll och fundera i dom banorna, så det är ju ett stort plus.
En annan sak att tänka på är att det är bra att ha utredningen klar tills barnet börjar fyran.
Vi var klara med utredningen i våras, sonen fick medicin ( för tourettes som han också har) som hann verka under sommaren och sen var han faktiskt helt ok när han började skolan. Dock har han problem, stora problem med matten, logik och att skriva bokstäver och siffror.
 
En viktig sak att tänka på är att barn med problemskapande beteende sällan svarar särskilt bra på konsekvenspedagogik. Det gäller både straff och belöning. Då är det oftast mycket bättre att "muta" dvs skapa en god stämning först och därmed en större chans till ett lyckande. Men det sitter tyvärr långt inne hos de flesta av oss, konsekvenspedagogiken är djupt rotad och känns ofta "naturlig".
 
En viktig sak att tänka på är att barn med problemskapande beteende sällan svarar särskilt bra på konsekvenspedagogik. Det gäller både straff och belöning. Då är det oftast mycket bättre att "muta" dvs skapa en god stämning först och därmed en större chans till ett lyckande. Men det sitter tyvärr långt inne hos de flesta av oss, konsekvenspedagogiken är djupt rotad och känns ofta "naturlig".
Viktig poäng.

Ofta så vill de göra rätt men klarar inte av det. Så det handlar mer om att stödja upp situationen så att de får chans att klara av inom ramen för sina resurser. Curla och sålla mellan vilka krav som är viktiga att hålla fast vid.

Slår också ett slag för Bo Hejlskov och lågaffektivt bemötande som nämnts tidigare.
Oavsett om barnet visar sig ha diagnos eller inte.
 
Har ingen aning om vad som är problemet med just ert barn. Detta funkade på vårt. Han har ADHD med inslag av asberger och språkstörning, väldiga problem med arbetsminnet. Lugn på utsidan, kaos inne i huvudet. Sockerråtta utan dess like. Svårt att förstå det sociala spelet.
Förbered barnet på vad som ska hända. Även lunch eller handtvätt. Om en stund ska vi...nu är det snart dags att...tid kan ju vara extremt svårt för dessa barn att uppskatta så att sätta en klocka och säga -När den ringer så ska du avsluta det du gör (- inte sluta, utan avsluta) för då är det fem minuter till vi ska åka.
När klockan då ringer så ska ni också be barnet avsluta för om en liten stund....
Och ge en instruktion i taget. Inte -När du ätit smörgåsen ska du gå och borsta tänderna och sen packa gympapåsen. Det fick vår lille att fullständigt stänga ner. Och bli arg för att han inte kom ihåg. En sak i taget.
Vår son medicinerar på skoldagar sen ungefär två år tillbaka. Har gjort underverk med skolarbetet och nu när värsta puberteten är över så har det blivit en social kille också.
 
Jag vill slå ett slag för medicinering mer än skoldagar. Man ska orka hemma och på fritiden också, både för sin egen skull och för familjens skull.
Mat- det man kan äta är ju bättre än inget. Men jag tror @vindvissla att ni behöver en utredning så ni och sonen får verktyg för att klara vardagen mer än med näsan ovanför vattenytan. Det blir lättare om man vet hur man ska bemöta.
Tills dess, gör livet så enkelt som möjligt för er alla istället för att tänka för mycket på rätt och fel.
Jag kommer ihåg en tråd du gjorde för många år sen om hur svårt det var att få sonen att somna?
Så problemet har ju funnits på olika sätt hela tiden.
 
En viktig sak att tänka på är att barn med problemskapande beteende sällan svarar särskilt bra på konsekvenspedagogik. Det gäller både straff och belöning. Då är det oftast mycket bättre att "muta" dvs skapa en god stämning först och därmed en större chans till ett lyckande. Men det sitter tyvärr långt inne hos de flesta av oss, konsekvenspedagogiken är djupt rotad och känns ofta "naturlig".

Vi har försökt muta också, massor av gånger. Det hjälper sådär. Frågade honom på skolmötet om han tyckte det var en bra idé men det gjorde han inte.

@Vallmo jag ska definitivt läsa på lite mer om asperger. Jag jobbade ett tag på en skola för barn med adhd och liknande diagnoser och känner igen en del av sonens beteende därifrån.

Bo heljskov och Ross greene ligger i min kundkorg på nätet nu, tack för tips. Hoppas han har bra lösningar på hur man håller sig lågaffektiv när man egentligen är megaarg....

@Luff tack för bra tips, det med en ringande klocka var ju bra, jag har alla tre själv på morgonen och det händer sällan att vi är i tid....

@Lena Furberg det är inget nytt beteende. när han var två skapade jag t ex en tråd som hette "läggningen from hell" där jag var beredd att spänna fast ungen i ett ljudisolerat rum för att slippa välja mellan två-tretimmarsläggningar eller bärsärkagångsunge som rev hela huset. Från han kom ut har han varit såhär. när han var fyra veckor blev han skitarg om han inte fick stå upp i knät hela tiden. sen han började gå har han alltid utforskat allt, vi har fått ha låsta dörrar till alla rum i flera år. potträning tog en evighet då han valde att springa naken och kissa i leksakslådor, på madrasser, på golvet mm. talet var sent men vi tänkte att det berodde på att han var tvåspråkig.

Som svar till någon annan som frågade vad pappan tycker. Han tycker det är minst lika jobbigt som jag, har lite mindre tålamod och faller lite oftare för sonens tjat om nya saker/godis.
 
En viktig sak att tänka på är att barn med problemskapande beteende sällan svarar särskilt bra på konsekvenspedagogik. Det gäller både straff och belöning. Då är det oftast mycket bättre att "muta" dvs skapa en god stämning först och därmed en större chans till ett lyckande. Men det sitter tyvärr långt inne hos de flesta av oss, konsekvenspedagogiken är djupt rotad och känns ofta "naturlig".
Håller med helt!
Det är i princip det enda som funkar på vårt barn, belöning - muta, alltså
 
Har ingen aning om vad som är problemet med just ert barn. Detta funkade på vårt. Han har ADHD med inslag av asberger och språkstörning, väldiga problem med arbetsminnet. Lugn på utsidan, kaos inne i huvudet. Sockerråtta utan dess like. Svårt att förstå det sociala spelet.
Förbered barnet på vad som ska hända. Även lunch eller handtvätt. Om en stund ska vi...nu är det snart dags att...tid kan ju vara extremt svårt för dessa barn att uppskatta så att sätta en klocka och säga -När den ringer så ska du avsluta det du gör (- inte sluta, utan avsluta) för då är det fem minuter till vi ska åka.
När klockan då ringer så ska ni också be barnet avsluta för om en liten stund....
Och ge en instruktion i taget. Inte -När du ätit smörgåsen ska du gå och borsta tänderna och sen packa gympapåsen. Det fick vår lille att fullständigt stänga ner. Och bli arg för att han inte kom ihåg. En sak i taget.
Vår son medicinerar på skoldagar sen ungefär två år tillbaka. Har gjort underverk med skolarbetet och nu när värsta puberteten är över så har det blivit en social kille också.
Vår son är exakt sådär också. En sak i taget är det som funkar. "Läggdags" till exempel måste brytas ner i beståndsdelar och med lågaffektivt bemötande.
 
...
@Luff tack för bra tips, det med en ringande klocka var ju bra, jag har alla tre själv på morgonen och det händer sällan att vi är i tid....

@Lena Furberg det är inget nytt beteende. när han var två skapade jag t ex en tråd som hette "läggningen from hell" där jag var beredd att spänna fast ungen i ett ljudisolerat rum för att slippa välja mellan två-tretimmarsläggningar eller bärsärkagångsunge som rev hela huset. Från han kom ut har han varit såhär. när han var fyra veckor blev han skitarg om han inte fick stå upp i knät hela tiden. sen han började gå har han alltid utforskat allt, vi har fått ha låsta dörrar till alla rum i flera år. potträning tog en evighet då han valde att springa naken och kissa i leksakslådor, på madrasser, på golvet mm. talet var sent men vi tänkte att det berodde på att han var tvåspråkig.

Som svar till någon annan som frågade vad pappan tycker. Han tycker det är minst lika jobbigt som jag, har lite mindre tålamod och faller lite oftare för sonens tjat om nya saker/godis.

Angående att förbereda för vad man ska göra härnäst och när, så funkar en TimeTimer-klocka väldigt bra för vår son:
blogger-image-2115219256.jpg

Enkel (typ äggklocka), men tydlig pga den röda färgen. Finns även som app.
 
Jag har en bekan som har avlastningsfamilj till sitt barn en helg i månaden. Det kanske vore något? Vet inte om barnet kanske känner sig exkluderat då förvisso.
 
Vi har försökt muta också, massor av gånger. Det hjälper sådär. Frågade honom på skolmötet om han tyckte det var en bra idé men det gjorde han inte.

Mutan ska inte vara villkorad. Dvs om du ger en glass och talar om att denna får du för att du ska uppföra dig i mataffären så kommer det ha sämre effekt än om du "helt spontant" ger en glass innan ni går in. Glass brukar göra de flesta människor på lite bättre humör, och är man på bra humör så finns det större utrymme för saker att gå fel innan man får härdsmälta. Det gäller alla människor. Exempel med pensionären som stoppar in kortet på fel håll i kortläsaren och som har glömt sina glasögon hemma så allt går i slow motion. Störigt, men inte värre än så en söndag eftermiddag när solen skiner och du har all tid i världen. Kanske tycker du t o m lite synd om den stackars människan. Men står du där stressad och hungrig så är det bara din intränade impulskontroll som hindrar dig från att gå fram och rycka kortet ur näven på den fumlige pensionären samtidigt som du skriker "DU FATTAR VÄL ATT CHIPET SKA VARA UPPÅT!!!".
 
Aha, tyckte muta lät konstigt. En muta ÄR ju ett villkor. Men ni menar alltså att höja humöret inför något som ni vet känns jobbigt för barnet.
 
@Milosari mer som en omotiverad belöning? hur gör man det utan socker?

Och hur gör man för att syskonen inte ska känna sej orättvist behandlade?
 
Bra beskrivning med pensionären. (Jag jobbar dessutom i butik så jag träffar dem varje dag. Brukar låtsas att jag lägger på en krona för varje sekund de dröjer. )
 
@Milosari mer som en omotiverad belöning? hur gör man det utan socker?

Och hur gör man för att syskonen inte ska känna sej orättvist behandlade?
Det behöver ju inte röra sig om saker eller godis. Ge tid o lite extra smörjning. :-) Se till så älsklingströjan är redo att ta på om det ska åkas någon tråkig stans. Vill hen ha hjälp med något som är plättlätt för hen så hjälp i alla fall istället för att bygga en konflikt innan frukost. Ge ett äpple som hen vill ha före lunch för nöjet att ha ett barn som inte är sur vid matbordet för äpplet hen inte fick.
Välj dina strider. Jag har varit konsekvent. När jag inte orkade säga nej så sa jag inte det. Men nej var nej.
Det är kaos i dessa barn. Ibland glatt kaos, ibland tjurigt och kanske också rasande kaos.
Och aldrig muta med något på slutet som villkor. -OM du gör si eller så så får du. Dom här barnen klarar oftast inte det.
Och då blir det ju ett misslyckande.
Eller bara en flopp.
Min syster tog med sig våra två till Kolmården. I början på dagen sa hon att dom skulle åka linbanan och trissade upp stämningen ordentligt över detta spännande moment. Den lille, kanske han var åtta år då, hade sen frågat konstant hela dagen om linbanan.
När? när? nu då? Ska vi åka nu? Inga apor, lejon eller andra saker var intressanta, han skulle ju åka linbana. När det sen blev linbana så var det inget roligt alls. Han var lite rädd för höjden vilket han inte begripit och det var tråkigt. Han kom inte ihåg något från denna dag när han kom hem mer än att han inte gillade linbanan. Stackars syster.
 
Det där med socker har jag också funderat mycket på, han är (precis som jag var) väldigt förtjust i snabba kolhydrater av alla slag. Han kan inte hitta sina skor som står vid fel dörr när han letar men han hittar godis om man så har gömt det längst ner i skruvlådan. hans middag består nästan aldrig av en vettig tallrik mat, han roffar åt sej en halv korv, trycker in den i munnen och studsar sen iväg och hjular eller snask i köket. det är bara så galet svårt att ta bort snabba kolhydrater ur hans kost när han knappt äter långsamma.
Det finns inget vetenskapligt stöd för att barn blir speedade av socker.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=312&artikel=4059978
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
27 767
Senast: Snurrfian
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
7 723
Senast: lundsbo
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 856
Senast: jemeni
·
Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
7 095
Senast: Migo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Masked Singer 2024
  • Vad gör vi? Del CXCV
  • Strejk

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp