Vi har levt med en flock hundar (allt från 3 till 5) i rätt många år nu. Har varit så där fungerande - under ca. 7-8 år hade vi två kullbröder som inte kom överens, den ena hade vi haft från att han var valp, den andra kom till oss som 1-åring. De funkade ihop de första åren men sen började omplaceringen flyga på sin bror och efter några incidenter (som egentligen inte gjorde nån större fysisk skada men däremot tog rätt mycket mentalt på han som blev påflugen) delade vi på dem och sen hade vi dem delade under resten av deras liv. Det var förvisso inte jättejobbigt att ha dem delade, de undvek bråk så långt som det gick, låg och sov på varsin sida om grindarna, vi kunde gå promenader med dem kopplade men vi vågade inte ha dem tillsammans eftersom omplaceringen inte hanterade plötsliga händelser speciellt bra. Han var också osäker på människor så det var svårt för oss att resa någonstans tillsammans då han inte gick att lämna bort.
Innan vi fick dela på bröderna var det en fin flock på 4 hanar (där de två äldsta var kastrerade) som fungerade bra ihop så det var väldigt synd att det blev som det blev med bröderna.
Den ena brorsan fick somna in hösten 2020 och den andra hösten 2021 och även om jag saknar dem oerhört så blev det plötsligt så otroligt mycket lättare med det mesta.
I dagsläget består vår flock av tre hundar:
Beauceronhane snart 9 år
Whippethane 16 månader
Beauceronhane 6 månader
De här tre grabbarna trivs väldigt bra med varandra och det är SÅ skönt att slippa vara orolig för att man glömt stänga en grind nånstans. Grindarna sitter visserligen fortfarande kvar men mest för att det är bekvämt att kunna stänga till vardagsrummet när hundarna kommer in från en blöt och smutsig promenad.
Det är aldrig något tjafs vid maten, ingen av dem vaktar sin mat maniskt. Valpen äter ur en sån där "ät långsamt"-skål och den brukar alla tre hjälpas åt att slicka riktigt ren när han ätit upp. Ben kan vi ge utan att dela på dem, de tuggar en stund, sen vill de gärna byta ben och det görs snyggt och prydligt. Vi kan dock behöva ge whippeten ben i enrum, mest för att han inte tar sig igenom tex torkade nacksenor etc lika snabbt som de andra och då riskerar att bli av med sitt ben när han tror att han ska byta men de andra redan tuggat i sig sina.
Sen delar vi ibland på de två yngsta för att de inte ska busa sig totalt fördärvade. Lite osmidigt att ha en unghund som är knappt hälften så stor/tung som valpen, få dock säga att de leker förvånansvärt bra, jag var lite rädd att "klumpvalpen" skulle mangla whippeten men det är bara när de blir allt för galna som vi får gå in och lugna ner det lite.
Att ha tre hundar som fungerar bra ihop känns inte jättejobbigt, även om det väl inte är superpraktiskt att ha två unga hundar samtidigt. Å andra sidan har de två unga stort utbyte av varandra vilket är en fördel. Beauceronerna tar ju en hel del plats och gör att jag behöver en stor bil och det är väl inte jättesmidigt att lämna bort tre hundar, men med de här hundarna finns i alla fall möjligheten att göra det, eller så kan vi ta med dem, det var inte direkt görbart tidigare.
Behovsmässigt så skiljer det ju lite i vad de behöver pga ålder, fysisk status etc men inte mer än att det är lätt att hantera.
Det bästa med en flock som funkar bra är att de har mycket glädje och stöd av varandra. Sämsta är när flocken inte funkar ihop. Sen blir det ju en del att städa ju fler hundar man har, kostar mer med mat/försäkring/prylar, kräver större bil etc etc men det ser jag inte som ett jätteproblem.
Alla hundarna tränas, den äldsta har tävlat men är just nu lite konvalescent och kan tyvärr tänkas att han blir pensionerad. Hoppas kunna tävla en del med både whippeten och valpen, så småningom. Att få ihop träningen med alla tre är ganska lätt - jag tränar ganska lika saker med dem: lydnad, rallylydnad, nosework, hoopers. Underlättar förstås att vi driver hundcenter här hemma på gården och att jag har tillgång till både inomhushall och en jättestor träningsplan plus en del åker att spåra på (dock bara under höst/vinter/tidig vår).
Så här ser det väldigt ofta ut när jag sitter och jobbar (jag har just nu provisoriskt arbetsrum i sovrummet pga renovering). Älskar att de så gärna söker varandras sällskap.
vi har ju liksom anpassat vardagen efter våra hundar. Så det är vardag nu, det känns inte som anpassning.
