Tack! Duvor är verkligen fantastiska!
Så skönt att de låter mig hjälpa dem och känner sig såpass trygga nu. I början var det väldigt svårt att få tag på de skadade så det är verkligen en lättnad att inte behöva gå därifrån utan att ha hjälpt de som behöver hjälp bara för att de inte gick att fånga.Jo, det drar ju en del uppmärksamhet. Det är alltid någon som vill ta kort, de som vill titta på en stund och ibland någon som kommer fram och har frågor om duvorna och så.
Jag hälsar bara på duvorna på de tiderna det är som mest folktomt, för jag tycker det är lite jobbigt med för mycket uppmärksamhet och behöver ha full koncentration på duvorna för att hinna med att kolla efter trådfötter, skador, osv. Folk som kommer fram och stannar en längre stund får helt enkelt oftast hjälpa till med något.
Vilket de gärna gör! Barn är t.ex fenomenala trådduvsletare måste jag säga! Det var två små pojkar med pappa som kom fram i veckan, pojkarna tog sin uppgift på största allvar och hittade flera stycken trådisar. När jag plockat upp första trådduvan som inte var så illa skadad och visade dem så utbrast en av pojkarna "ÅH VILKA SÖTA FÖTTER!" Aldrig hört det om fågelfötter innan, de är ju nakna, kloförsedda och dinosaureliknande snarare. Men jag håller definitivt med, de är söta!
)
