Egen tid i förhållanden?

[SaraMara]

Sv: Egen tid i förhållanden?

Haha, ja, nu menade jag ju inte att egentid betyder "helt ensam utan yttre stimuli" utan jag förstod frågan som "tid utanför förhållandet" eller "tid utan närvarande sambo/partner". Sällan är man ju ensam på gym, simhallar eller stall heller för den delen för de flesta av oss.

 

[lil-sis]

Sv: Egen tid i förhållanden?

För mig är egen tid det i den allra mest strikta tolkningen

 

[hier]

Sv: Egen tid i förhållanden?

Jag har stort behov av egentid, och det har min sambo också. Jag får min i stallet, men där är jag bara 2 dagar i veckan. Sen är jag hemma på dagtid när han är på jobbet, så min kvot fylls med råge

Min sambo får sin egentid när jag är borta hos min särbo, ca 2 dagar i veckan.

 

[em-pirre]

Sv: Egen tid i förhållanden?

Jag tänker nog som du. Om jag kände att jag måste få slippa min partner ibland, skulle jag tänka att jag har fel partner. Men vi har ju olika arbetsplatser och delvis olika intressen så det blir ju mycket tid utan varandra ändå.

Egentid bara för att få vara för mig själv utan något annat syfte ser jag ingen mening med. Om jag tex sitter och läser ser ju partner det och stör mig inte med prat om det inte är något viktigt. Så sett är det inte alltid så stor skillnad på att vsra ensam hemma eller båda hemma, men båda hemma är mysigast även om vi sitter och läser i varsitt rum.

Håller med om varje stavelse. Vi har också egentid helt automatiskt. Jag skiftar och han jobbar som vanligt folk () så jag har dagar då jag gör helt egna grejer och han likaså. Ingen av oss känner dock att vi hade behövt ta oss egentid ändå. Vi gillar att vara tillsammans. Annars hade vi ju inte varit ett par.

 

[hagel]

Sv: Egen tid i förhållanden?

Det kan vara behagligt att vara helt ensam en stund ibland, men egentid? Nä, det har jag inget behov av. Inte min partner heller faktiskt. Tror att det beror på att vi är bra på att vara "ensamma tillsammans".

Tid väck från alla andra människor har jag behov av, eftersom jag lätt blir trött i huvudet av sociala aktiviteter. Men min partner skulle jag gärna sitta ihop vid höften med .

 

[hier]

Sv: Egen tid i förhållanden?

Det kan vara behagligt att vara helt ensam en stund ibland, men egentid? Nä, det har jag inget behov av. Inte min partner heller faktiskt. Tror att det beror på att vi är bra på att vara "ensamma tillsammans".
).

Så där är det förvisso med mig och min sambo också Vi sitter på varsitt håll med varsin dator och pysslar med vårt hela kvällen, sen får vi lite kvalitetstid när vi lägger oss.

Det hade nog inte funkat om det hade varit åt andra hållet, att jag hade bott hos den andra killen. Han är väldigt "på" när vi umgås och frågar hela tiden "vad ska vi göra nu?". Så fort jag går ut och röker frågar han "vill du ha sällskap?".

 

[ameo]

Sv: Egen tid i förhållanden?

Jag tänker nog som du. Om jag kände att jag måste få slippa min partner ibland, skulle jag tänka att jag har fel partner.

I mitt fall har det inget som helst med partnern att göra. Mitt behov av egentid är något som funnits i kanske 15-20 år innan jag träffade min man. Jag är kanske mer av en ensamvarg, som trots detta har hittat en man som jag vill leva med och som jag vill ha i mitt liv även om jag gärna gör saker ensam.

Mitt sommarjobb på lastbilschaufför (på nätterna) är egentid för mig, men min tid i skolan känns inte som jag kan räkna som egentid.

 

[Flixon]

Sv: Egen tid i förhållanden?

För mig är egen tid det i den allra mest strikta tolkningen

Mig med! Det har inget med någon specifik person att göra, ibland vill jag bara vara för mig själv. Mitt jobb är extremt socialt, så att det skulle vara egentid känns för mig helt vansinnigt (ur mitt perspektiv förstås)

 

[SaraMara]

Sv: Egen tid i förhållanden?

Okej, ja, det har jag mkt sällan i vaket tillstånd. Jag har nog inget sådant behov tror jag, men däremot har jag behov av att inte behöva aktivt umgås, men att få sitta ostörd och läsa i några timmar på ett tåg funkar som egentid för mig, trots att jag är omgiven av människor.

Jag är väldigt nöjd med mitt eget sällskap, men söker inte aktivt efter det vad gäller min sambo. Annat umgänge däremot kan jag ibland känna att det är skönt att fly ifrån och bara göra "inget alls" för att vila huvudet.

 

[Riley]

Sv: Egen tid i förhållanden?

I mitt fall har det inget som helst med partnern att göra. Mitt behov av egentid är något som funnits i kanske 15-20 år innan jag träffade min man.

Samma här. Mitt behov av egentid har inget med någon specifik människa att göra rent personligt, jag vill bara inte ha en annan människa i min närhet (oavsett om det är fysisk eller "mental" närhet, alltså kontakt över internet, mobil och dylikt) varje dag.

Har "trots det" aldrig haft problem att hitta potentiella partners. När det gått åt skogen är det just för att jag ändå känt mig kvävd, aldrig för att partnern känt sig undanskuffad eller oönskad.

 

[Angel]

Sv: Egen tid i förhållanden?

Jag skulle aldrig klara av att vara tillsammans med någon 24/7 varken sambon eller kompisar.
Nu bor jag visserligen i en rätt liten lägenhet med sambon och att umgås hela tiden i ett par dagar när båda är lediga är inga problem men har jag inte egentid när jag tränar eller är i stallet ett par timmar om dagen så behöver jag någon dag ensam ibland. Älskar så klart att umgås med både sambon och kompisarna men mitt psyke behöver ibland lite tid med att hantera bara sig själv också . Sortera tankar gör jag bäst ensam och har bara med mig att göra och ingenting varken med sambon eller kompisarna.

 

[Kilauea]

Sv: Egen tid i förhållanden?

Vi har bägge behov av egentid, jag och sambon.
Jag åker ibland till mina föräldrar och hälsar på, utan honom. Och han följer sällan med till stallet.
Han å sin sida åker ibland till sina syskon för att spela spel.

Men för det mesta hänger vi ihop

 

[Pillis___]

Sv: Egen tid i förhållanden?

Egen tid är ett måste om jag skall vara en trevlig partner till min sambo och en trevlig mamma till vårat barn.
Några timmar i stallet eller bara ta en promenad med hunden själv räcker gott och väl, nara man får andas lite själv, det krävs så lite men egen tid är ett måste och så är det även för min partner.

Jag är emellanåt en ganska osocial person som gärna är för mig själv och inte umgås med vänner allt för ofta, för att man skall klara av att umgås med mig eller att jag skall umgås med andra måste dom vara funtade som mig.

Plåster är det värsta jag vet.

 

[Rie]

Sv: Egen tid i förhållanden?

Jag var en bit över 30 när jag träffade min blivande sambo och hade bott själv sedan jag flyttade hemifrån.
Det var en viss omställning. Nu jobbade min sambo skift vilket innebar att han inte alltid var hemma på kvällarna.
Jag försökte förklara för honom att jag nog behövde tid att vara ensam ibland, vilket han då inte skulle tolka som att jag inte ville vara med honom för det var inte alls samma sak.
Lyckligtvis förstod han. Och när han skulle iväg på någon resa/whatever så sade han att jag kunde ju passa på att "eremitera" då....
Efter en viss invänjningsperiod så försvann ensambehovet nästan helt.

 

[MM]

Sv: Egen tid i förhållanden?

Jag kan umgås med min man dygnet runt men behöver komma ifrån barnen en stund varje dag för dom är krävande och det tar ut sin rätt. Jag följer ett tvprogram på eftermiddagen och det är då jag kopplar bort barnen och min man får ta dom, så det handlar inte om att jag flyr fältet varje dag. En stund ifred bara.

Nu har jag mer egentid sen jag skaffade häst igen och det har bara varit positivt för mig. Har med den minsta rätt ofta och det är roligt att vi får egentid tillsammans.

Jag har inga vänner så jag umgås aldrig med någon utanför familjen men visst hade varit roligt att få komma ut och träffa andra och inte bara min man. Han är mitt utbyte av vuxenprat varje dag.

 

[Karfitsa]

Sv: Egen tid i förhållanden?

kl

Egentid är viktigt men jag behöver inte åka ifrån mannen för det. Jag kan göra vad jag vill ändå. Vi kan vara tysta tillsammans eller prata och vara aktiva. Jag har inget direkt behov av att åka hemifrån, men ibland blir det ju så ändå eftersom vi inte har exakt samma intressen. Annars gör vi det mesta ihop, fast vi inte alltid gör samma saker - hoppas ni förstår vad jag menar.

 

[Lillagoajag]

Sv: Egen tid i förhållanden?

Om jag kände att jag måste få slippa min partner ibland, skulle jag tänka att jag har fel partner.

Och jag tänker tvärt om. Jag behöver slippa alla människor. Vänner, familj osv. Det finns ingen människa jag kan spendera 24/7 med (och kunna garantera att vi båda lever efter ett par veckor. ) Det är nog bara att man är olika som personer. Intetdera behöver vara fel. För mig är det ett väldigt tydligt tecken på att jag mår dåligt när jag inte kan vara ensam.

*KL*

Just nu får jag "tack vare" ett distansförhållande egentid så det räcker och blir över. Men ja, jag behöver egentid - och framför allt behöver jag omväxling. Om jag inte måste umgås med samma folk hela tiden blir jag så mycket roligare att umgås med För mig är min värsta mardröm par som tycks sitta ihop i höften (men whatever floats their boat).

Nu har jag aldrig varit sambo men jag tänker mig att detta med egentid löser sig då man lär ha olika jobb, egna vänner, egna hobbys och dessutom - bara för att man båda är under samma ta MÅSTE man väl inte umgås hela tiden?

Edit: det viktigaste tror jag är att man vet om och respekterar sitt eget och sin partners behov. Om man försöker tvinga sig till att umgås jämt trots att man inte vill - DÅ blir det nog problem och vice versa.

 

[MidnightSoul]

Sv: Egen tid i förhållanden?

Jag behöver egen tid, annars blir jag absurt kinkig och lätt irriterad.

 

[pajaztar]

Sv: Egen tid i förhållanden?

Jag behöver slippa alla människor. Vänner, familj osv. Det finns ingen människa jag kan spendera 24/7 med (och kunna garantera att vi båda lever efter ett par veckor. )

Samma som ovanstående. Blir heldeppig och otrevlig om jag inte får vara ensam i tillräckligt stor utsträckning.

 

[Wysiwyg]

Sv: Egen tid i förhållanden?

Jobbet är så långt från egentid jag över huvud taget kan komma

Samma här

KL

Har inget förhållande nu och har aldrig haft sambo men med rätt person behöver jag inte "pausa". Men då ska det vara någon som förstår när jag behöver ensamtid, som vet när jag behöver vara ifred eller läsa själv. Var utomlands med min bästa kompis i 7 månader i sträck och vi var med varandra varje dag, hela dagarna. Det gick utmärkt för att vi går så bra ihop. Andra kan jag däremot bli "less" på och nästan få krupp efter en dag.

Så jag behöver inte vara ensam i bemärkelsen ensam i hemmet men ibland behöver jag få vara ifred utan att någon pratar med mig eller vill att jag ska underhålla dem. Bara vara tyst och lyssna på musik/läsa/kolla serie eller whatever. Och det är viktigt att den jag är med förstår det utan att jag behöver tala om det. Jag tror inte jag skulle kunna vara tillsammans med någon som inte begriper det.