Hur ska man få relationen att överleva?

[monster1]

Han betalar alltid tillbaka, men de blir sura miner och får höra att jag skriver upp allt. Sen sa han också att jag inte behövde betala bensinen upp men han ville bara jag skulle veta att de kostade 5000, vilket jag trycker är helt orimligt för 150 mil totalt. Men jag bidrog endå med 1500 kr för resan, iomed jag betalade hans skidkläder jag inte fick tillbaka så jag sa de kan va för bensinen då så vi kunde släppa de. Så ja detta är något vi måste lära oss att prata om och han är väldigt känslig att bli kallad snål, men ibland har de bara kommit ur mig. Då jag haft tidigare killar som alltid slänger upp kortet och ska betala för allt. Vilket inte är fallet här. Jag delar gärna allt 50/50 förväntar mig inte att killen ska betala allt. Men vill inte heller att jag ska stå för 70 %. Så ja vi måste hitta en balans där. .

Jag tänker att han har två alternativ antingen accepterar han utan knot att du skriver upp de pengar han lånar av dig eller så slutar han låna pengar av dig. Hur du gör när du lånar ut pengar till honom kan han inte lägga sig i, han ska vara glad att du lånar ut pengar till honom.

I en vanlig relation lånar man inte pengar av varandra hit och dit, det kan hända någon gång att någon lånar pengar men konsekvent varje månad NEJ! Det är helt orimligt, det betyder att den ena parten inte klarar av att bära sina kostnader och i ditt fall dessutom blir sur på dig för att du håller reda på hur mycket han lånar.

Den här snubben ska inte vara i en relation just nu, han klarar ju inte det och sedan skuldbelägger han dig för det, det är inte ok. Flytta tillbaka till din egen lägenhet och sluta låna ut pengar till honom, NU!

 

[QueenLilith]

Desto mer jag läser om den mannen, desto mer upprörd blir jag.
Utnyttjar TS grovt och har sen mage att dra upp "det är så mycket tjafs och jag vet inte hur mina känslor är".... Snäll nån.

 

[Mabuse]

Ja tydligen är man "hemsk" då.

Varför skulle jag inte veta att jag älskar min partner det gör jag även om jag inte känner det varje dag?
Hur känner ni normala kärlek då?
Har ni fjärilar i magen och älskar er partner varje sekund även när ni är osams eller vardagen är skitjobbig

Fjärilar är ju rätt kortlivade, men ja, jag älskar honom alltid. Även om vi är osams för stunden.

Om du på dina ”älska”-dagar älskar alla lika mycket, så låter det som att du de dagarna visserligen älskar din partner, men också grannen, brevbäraren, och mosters man. Alla, helt enkelt. Och sen nästa dag ingen av dem. Om du alternerar mellan att älska alla och ingen, så har ju din partner ingen särställning jämfört med t ex brevbäraren. Varannan dag älskar du honom, varannan inte.

 

[Palermo]

Vi tjafsar om småsaker. Ekonomi, matlagning, disk och städning. Han gillar ej att prata om pengar. Och han påstår jag kallat han snål och vill gräva i hans ekonomi. Vilket inte är fallet. Jag frågade vad han gjorde av alla sina pengar då han ofta har 0 kr kvar på kontot och han lånar pengar av mig. Jag betalar alltid alla våra räkningar i tid. Han betalar mig 10-20 dagar efteråt. Så hade jag inte skött de så hade räkningarna inte betalats i tid. Iomed han har eget företag så kommer pengarna in i etapper och han kan inte alltid ta ut lön den 25e vilket jag accepterar. Men vissa månader har han självmant valt att ta ut minimum lön eller ingen lön alls och då får jag stå ute med pengarna. Sen har han lånat en del från vårt gemensamma som ska gå till mat till bla besikta bilen. Som han sen säger han ska betala igen men jag får tjata på honom. Då tycker han att jag är girig att bor man ihop så ska man inte bry sig så mycket om pengar och vem som betalar för vad. Sen när vi åkte till hans föräldrar med hans firma bil så påstår han de kostade 5000 kr. Jag tyckte den summan var orimligt hög för han ville jag skulle betala hälften. Då tyckte han att jag inte trodde på honom. Så de är småsaker som blir stora. Sen sa jag att han redan var skyldig mig för skidkläder jag betalt sålängd som jag ej fick igen så sa de kan va min del för bensinen så glömde vi de sen. Han måste lära sig att kunna prata om pengar utan att brusa upp.

Det hjälper ju inte om han "lär sig" att prata om pengar utan att brusa upp. Han utnyttjar dig ekonomiskt och tyvärr försvarar du det.

Jag tycker inte att något av det du nämner är småsaker, och tillsammans med vettiga människor inträffar heller aldrig sådana situationer.

Jag tar andrastämman i @scodobe s dumpakör. Dumpa!

 

[QueenLilith]

Jag tycker inte att något av det du nämner är småsaker, och tillsammans med vettiga människor inträffar heller aldrig sådana situationer.

Denna poängen är spot on. Man hamnar inte i såna lägen i en normal hälsosam relation. Jag tror tyvärr inte riktigt TS är mottaglig för dessa råden just nu. Men jag hoppas verkligen att kanske någon läser såna tråder och förstår att en sådan här relation är skadlig för det psykiska välmående och att en sån person kommer dra ner en till botten av en djup grop och kan suga åt sig informationen som delas och ta sig sakta ur en sån relation. Om denna tråden hjälper bara en person så är jag nöjd.

 

[WhoIsItAgain]

Han orkar inte göra hushållsarbete utan du får göra majoriteten av det och han lånar ofta pengar av dig som han sedan inte betalar tillbaka - när han konfronteras med dessa fakta vet han inte om han älskar dig längre?

Det han älskar är bekvämlighet.

Dessutom jobbar han så mycket de knappt ses. Låter som en person som utnyttjar TS tills firman går bra. Vem glömmer ständigt man lånat stora belopp? Hur driver han firman egentligen? Om bokföringen där är bra, utnyttjar han dig bara som Bankomat och hushållerska.

 

[Sel]

Fjärilar är ju rätt kortlivade, men ja, jag älskar honom alltid. Även om vi är osams för stunden.

Om du på dina ”älska”-dagar älskar alla lika mycket, så låter det som att du de dagarna visserligen älskar din partner, men också grannen, brevbäraren, och mosters man. Alla, helt enkelt. Och sen nästa dag ingen av dem. Om du alternerar mellan att älska alla och ingen, så har ju din partner ingen särställning jämfört med t ex brevbäraren. Varannan dag älskar du honom, varannan inte.

Den här diskussionen börjar förstås bli lite OT, men jag tycker inte det är det minsta konstigt att börja tvivla på diverse relationer, vilja avskärma sig och "ta avstånd" i en av mina känslosamma dippar. Jag orkar helt enkelt inte med mänskliga relationer av något slag ibland och då skulle det mycket väl kunna ta uttryck i att jag började fundera på att göra slut om jag var i en kärleksrelation med någon. Andra gånger kan jag hålla liv i både ytliga och djupa relationer.
Sedan vore det naturligtvis Mitt problem och jag skulle inte skylla dippen på pengar eller bete mig som TS sambo, men jag tycker inte att det är ett märkligt sätt att vara.

 

[Smurfoff]

Som sagt han har alltid betalat tillbaka men jag får oftast säga till om de. Idag helt plötsligt tog han själv upp vad han lånat och att jag skulle få tillbaka de i veckan då han skulle ta ut lön. Han skulle även fylla på matkontot som just nu är tomt då jag väntar med att sätta i pengar där tills han gör de. Jag känner vi har en hel del att prata om när han kommer hem men kändes skönt han lite kom till insikt idag och tog själv upp de med pengarna för jag har slutat göra de för jag inte orkar bråka. Vi har hållt oss ifrån bråk nu i 3 veckors tid och relationen börjar bli bättre. Vårt stora problem är kommunikation. Han säger han vill hjälpa till mer hemma men att han inte har ork när han kommer hem. Just nu jobbar han mer eller mindre ihjäl sig. Finns inget som heter ledighet i hans bok. Jag hoppas iallafall att vi kan åka iväg över påsk så man kan ha lite tid tillsammans än att bara vara hemma för då tror jag de blir lätt att gnata på varann.

 

[Myrten]

Men tycker du det är rimligt att han ska ”hjälpa till” i ert gemensamma hem? Bara det berättar ju allt om hans inställning - du ska ha huvudansvaret och han ”hjälper till”. Jag tycker det låter som en uppenbar risk att han förverkligar sitt företag och du får stå för fiolerna både med arbete i hemmet och till viss del ekonomi.

Det är väl en sak om man är i ett förhållande och gemensamt bestämmer att den ene ska få satsa på något projekt under en tid och den andre sköta större del av vardagen. Men detta är väl helt och hållet hans beslut och du bara förväntas ställa upp.

 

[MiniLi]

Som sagt han har alltid betalat tillbaka men jag får oftast säga till om de. Idag helt plötsligt tog han själv upp vad han lånat och att jag skulle få tillbaka de i veckan då han skulle ta ut lön. Han skulle även fylla på matkontot som just nu är tomt då jag väntar med att sätta i pengar där tills han gör de. Jag känner vi har en hel del att prata om när han kommer hem men kändes skönt han lite kom till insikt idag och tog själv upp de med pengarna för jag har slutat göra de för jag inte orkar bråka. Vi har hållt oss ifrån bråk nu i 3 veckors tid och relationen börjar bli bättre. Vårt stora problem är kommunikation. Han säger han vill hjälpa till mer hemma men att han inte har ork när han kommer hem. Just nu jobbar han mer eller mindre ihjäl sig. Finns inget som heter ledighet i hans bok. Jag hoppas iallafall att vi kan åka iväg över påsk så man kan ha lite tid tillsammans än att bara vara hemma för då tror jag de blir lätt att gnata på varann.

Men är det inte så att anledningen till att ni inte bråkar är för att du just nu undviker att stå upp för dig själv? Det låter iaf så för den utomstående. Du anstränger dig för att inte ta upp saker som gör dig ledsen (med mera) och då helt plötsligt bråkar ni inte längre?

 

[Nepenthe]

Låter tyvärr som mitt ex. Det är väldigt manipulerande.
När du säger till om pengar han dröjjer med och han vänder det till att du är jobbig som tar upp det t.ex....
Också när en tar upp helt normala saker och det benämns som bråk.

Som när jag tog upp städning t.ex och mitt ex sa att han inte tyckte de va roligt.
Men att bädda rent till sitt eget barn t.ex kanske en förälder ska vara mer noga med än jag?
Jag tycker inte alls det är roligt att städa heller men jag misstrivs nått enormt när det är skitigt.

Mitt ex gjorde sånna konstiga påståenden att han trolla bort sig själv.
"jamen de är ju mer din hund eftersom du hade henne innan" ehm.... vi köpte henne när vi bodde ihop.

TS, du förtjänar så mycket bättre
Jag kan tyvärr inte svara mer i tråden för mår så fruktansvärt dåligt när jag tänker på mitt ex. Jag la ner 7år.
Nu sitter jag med dåligt med pengar (han klagade och jag la ut massa pengar)och en utmattning (pga annat med) men börjar må bättre

 

[QueenLilith]

Jag hoppas iallafall att vi kan åka iväg över påsk så man kan ha lite tid tillsammans än att bara vara hemma för då tror jag de blir lätt att gnata på varann.

Det är inte normalt i en frisk hälsosam relation att såfort man är lediga ihop börjar man bråka eller gnata, så man måste åka iväg när man är lediga. Sen är där ju dom andra 117 varningsklockarna.

Jag jobbade hemifrån under 8 månader under covid och sambon va arbetslös under den tiden. Tror inte vi bråkade en enda gång fast vi bodde i en 2a och gick upp och ner varandra. Blev något ett irritationsmoment så pratade vi om det och löste det. Sen kunna man göra olika saker fast man satt i samma rum. Jag tycker verkligen att alla förtjänar ha en sån ömsesidig relation med respekt, kommunikation och kärlek. Jag hade blivit totalt galen om min partner betedde sig bara 1/10 del av hur TS partner gör. Men jag hade också gjort slut för länge sen. Jag är inte en bankomat eller städerska åt en annan människa. Särskilt inte en som beter sig så helt extremt gränslöst som han gör.

 

[monster1]

Den här diskussionen börjar förstås bli lite OT, men jag tycker inte det är det minsta konstigt att börja tvivla på diverse relationer, vilja avskärma sig och "ta avstånd" i en av mina känslosamma dippar. Jag orkar helt enkelt inte med mänskliga relationer av något slag ibland och då skulle det mycket väl kunna ta uttryck i att jag började fundera på att göra slut om jag var i en kärleksrelation med någon. Andra gånger kan jag hålla liv i både ytliga och djupa relationer.
Sedan vore det naturligtvis Mitt problem och jag skulle inte skylla dippen på pengar eller bete mig som TS sambo, men jag tycker inte att det är ett märkligt sätt att vara.

Inte ett märkligt sätt att vara men kanske problematiskt om man vill vara i ett förhållande med någon och då inte heller klarar av att skilja på vad som är ens egna känslomässiga allmänna dipp och att man slutat älska personen man är tillsammans med.

 

[monster1]

Som sagt han har alltid betalat tillbaka men jag får oftast säga till om de. Idag helt plötsligt tog han själv upp vad han lånat och att jag skulle få tillbaka de i veckan då han skulle ta ut lön. Han skulle även fylla på matkontot som just nu är tomt då jag väntar med att sätta i pengar där tills han gör de. Jag känner vi har en hel del att prata om när han kommer hem men kändes skönt han lite kom till insikt idag och tog själv upp de med pengarna för jag har slutat göra de för jag inte orkar bråka. Vi har hållt oss ifrån bråk nu i 3 veckors tid och relationen börjar bli bättre. Vårt stora problem är kommunikation. Han säger han vill hjälpa till mer hemma men att han inte har ork när han kommer hem. Just nu jobbar han mer eller mindre ihjäl sig. Finns inget som heter ledighet i hans bok. Jag hoppas iallafall att vi kan åka iväg över påsk så man kan ha lite tid tillsammans än att bara vara hemma för då tror jag de blir lätt att gnata på varann.

Ni har inte ett kommunikationsproblem han är väldigt tydlig, han älskar dig bara när du är tillmötesgående för hans behov (och bara hans behov) han slutar älska dig om du tar upp dina behov och ställer krav på honom. Det är inte ok, han kanske inte är en dålig person, har säkert många bra sidor, men det här som han uppvisar kommer inte leda till något bra för dig. Det är inte du som är problemet här, det är han.

 

[Sel]

Inte ett märkligt sätt att vara men kanske problematiskt om man vill vara i ett förhållande med någon och då inte heller klarar av att skilja på vad som är ens egna känslomässiga allmänna dipp och att man slutat älska personen man är tillsammans med.

Ja, det är som sagt ett problem man får äga själv, helt klart. Jag tycker bara inte alls att det är konstigt att "tappa känslorna" när det är tungt.

 

[monster1]

Ja, det är som sagt ett problem man får äga själv, helt klart. Jag tycker bara inte alls att det är konstigt att "tappa känslorna" när det är tungt.

Nej, det ingår ju lite i nedstämdheten att man tappar alla känslor för allt så att säga. Samtidigt så är det ju sällan man tvivlar på att man älskar sina familjemedlemmar, barn eller husdjur under de perioderna.

 

[QueenLilith]

Nej, det ingår ju lite i nedstämdheten att man tappar alla känslor för allt så att säga. Samtidigt så är det ju sällan man tvivlar på att man älskar sina familjemedlemmar, barn eller husdjur under de perioderna.

Efter den informationen som framkommer i tråden så tror jag inte riktigt på en depressionsdipp utan jag ser det faktiskt rent av som manipulation från hans sida. När man råkat på några män som beter sig så så lärar man sig att känna igen mönster. Nu är det ju såklart på skrift i ett forum. Min uppfattning är dock att Ts försöker snällskriva så mycket hon kan om denna mannen för hon älskar honom, vart om någon opartiskt utifrån hade sett hans beteende så hade det nog varit ännu värre än det som beskrivs i tråden.

Blandt annat har jag en nära relation till en familjemedlem som är ihop med en sån människa. Hon skall alltid försvara honom i alla lägen, det är så synd om honom och han är det ena och det andra. Medans när man har sett vissa incidenter mellan dom så tappar man hakan. Men när hon sen berättar saker så blir det helt extremt nerspelat. Verkar vara en vanlig forsvarsmekanism hos folk i såna relation tyvärr :/ så jag tror lite att infon i denna tråden bara är "top of the iceberg"

 

[Roheryn]

Som sagt han har alltid betalat tillbaka men jag får oftast säga till om de. Idag helt plötsligt tog han själv upp vad han lånat och att jag skulle få tillbaka de i veckan då han skulle ta ut lön. Han skulle även fylla på matkontot som just nu är tomt då jag väntar med att sätta i pengar där tills han gör de. Jag känner vi har en hel del att prata om när han kommer hem men kändes skönt han lite kom till insikt idag och tog själv upp de med pengarna för jag har slutat göra de för jag inte orkar bråka. Vi har hållt oss ifrån bråk nu i 3 veckors tid och relationen börjar bli bättre. Vårt stora problem är kommunikation. Han säger han vill hjälpa till mer hemma men att han inte har ork när han kommer hem. Just nu jobbar han mer eller mindre ihjäl sig. Finns inget som heter ledighet i hans bok. Jag hoppas iallafall att vi kan åka iväg över påsk så man kan ha lite tid tillsammans än att bara vara hemma för då tror jag de blir lätt att gnata på varann.

Jaha? Så bara för att han plötsligt beter sig lite mer åt det normala hållet så är allt frid och fröjd eller vad?

Jag måste säga att i början av den här tråden kände jag en hel del sympati för din sambo - jag kan förstå behovet av att få vara för sig själv när man har mycket på jobbet, och jag förstår även att det kan vara skitjobbigt då att ha en partner som vill ha mycket känslomässig närhet, bekräftelse osv (för så uppfattade jag dig från början). Men nu.... Alltså, det är STORA RÖDA varningsflaggor på den här killen! Jag tycker att han utnyttjar dig på ett oschysst sätt. Visst, förhållandet kanske känns bättre nu, men det är ju för att du mer eller mindre slår knut på dig själv för att laga mer mat hemma, inte ta upp saker som kan få honom att bli sur (skulderna t.ex.) och allmänt bara försöker släta över så mycket det bara är möjligt.

Jag tycker du ska stå upp för dig själv - flytta tillbaka till din egen lägenhet, låna inte ut mer pengar, sköt dig själv och ditt liv på det sätt du tycker är bra och så låt honom sköta sig. Trist då för honom att han inte har någon markservice som han är "för trött" för att "ha ork" att göra själv!

 

[chiiliacanth]

Varför skulle jag inte veta att jag älskar min partner det gör jag även om jag inte känner det varje dag?
Hur känner ni normala kärlek då?
Har ni fjärilar i magen och älskar er partner varje sekund även när ni är osams eller vardagen är skitjobbig

Fjärilar i magen har man ju inte varje dag, o när man varit ihop länge tycker jag man känner fjärilarna mer sällan/aldrig, utan kärleken blir ju djupare o mer innerlig. Men man känner ju ömhet/värme/omtanke (min mening kärlek) för sin partner varje dag. Jag väljer ju ändå personen varje dag. För mig är det kärlek.

 

[nyttnick]

Efter den informationen som framkommer i tråden så tror jag inte riktigt på en depressionsdipp utan jag ser det faktiskt rent av som manipulation från hans sida. När man råkat på några män som beter sig så så lärar man sig att känna igen mönster. Nu är det ju såklart på skrift i ett forum. Min uppfattning är dock att Ts försöker snällskriva så mycket hon kan om denna mannen för hon älskar honom, vart om någon opartiskt utifrån hade sett hans beteende så hade det nog varit ännu värre än det som beskrivs i tråden.

Blandt annat har jag en nära relation till en familjemedlem som är ihop med en sån människa. Hon skall alltid försvara honom i alla lägen, det är så synd om honom och han är det ena och det andra. Medans när man har sett vissa incidenter mellan dom så tappar man hakan. Men när hon sen berättar saker så blir det helt extremt nerspelat. Verkar vara en vanlig forsvarsmekanism hos folk i såna relation tyvärr :/ så jag tror lite att infon i denna tråden bara är "top of the iceberg"

Det ÄR en försvarsmekanism! Den t-shirten äger jag och jag försvarade nog även ett tag efter att relationen tog slut - typ i ett eller ett par år. För att det var så plågsamt mycket skam och skuld kopplat till att ha "älskat" och haft en relation med en sådan person. Vad säger det om mig som inte lyckades stå upp för mig själv bättre? Vad säger det om mig som valde att skaffa barn, inte bara ett utan två, med en sån människa? Varför förstod jag inte tidigare - är jag så korkad? Jag trodde att jag var smart och empatisk, stämmer inte det? Alla tvivel på sin egen verklighetsuppfattning efter år av manipulation och gas-lighting. Och eviga hot om att göra slut vid minsta meningsskiljaktighet.

Det klassiska med att vilket problem som än lyftes så lyckades personen vända bollen tillbaka på mig - att det var mitt fel att han/att han inte. Det har fortsatt efteråt. Efter ytterligare ett uppbrott från en relation så åkte han fast för rattfylla ett par månader efter att den relationen kraschat. Det påverkade ju såklart mig eftersom vi har barn ihop, så han var tvungen att berätta. Men det var ju ändå inte hans fel att han körde rattfull, utan det var exets fel - eftersom deras relation hade varit dålig det sista året.


Till TS: Köp inte att allt är ditt fel. Våga tro på dig själv och lev din sanning. Inte hans.