Hur ska man få relationen att överleva?

[Smurfoff]

Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi började dejta och bestämde ganska snabbt att de skulle vara vi. Vi blev upp över öronen förälskade i varandra och han bestämde sig för att flytta ner till mig och flytta sitt företag då han har mycket jobb i länet där jag bor. Vi hittade ett gemensamt boende som vi flyttade in i. Vi hade varit tillsammans i ca 3 månader när vi flyttade ihop. Vi har alltid haft ett väldigt bra sexliv och passion, vi har sex minst 3-5 dagar i veckan. Men nu till problemet. Vi smågnabbar titt som tätt. Han har inga vänner familj här utan den enda han umgås med är typ mig och han klickar inte riktigt med mina vänner å deras respektive, han vill att jag ska åka iväg på saker själv och han behöver ganska mycket egentid. Jag försöker ge han detta då jag är hos hästen på kvällarna osv. Nu i veckan fick jag lite en chock när han sa att vi hela tiden har snack hur vi ska lösa saker men att han börjar tappa känslor och vill göra slut. Men samtidigt så ville han ha kontakt för han kanske kommer ångra sig. Han satt å grät så klart jag vet de finns känslor med i bilden. Jag har svårt att släppa vår relation då vi fortfarande har denna passion och sexlust till varande, den har aldrig dött och jag känner de små problemen i vardagen måste vi kunna lösa om båda jobbar på detta. Han jobbar mer än heltid då han driver sitt eget företag, han sover dåligt och är oftast irriterad när han kommer hem. Han kan störa sig de ligger kläder på stolarna osv, trots mycket även är hans. De känns som han förväntar sig lite att jag gör mat/diskar för jag inte jobbar lika mycket som honom (jag jobbar *bara* heltid). Jag vill så gärna han ska skaffa sig vänner här då tror jag han skulle må så mycket bättre. Men han vill heller inte flytta tillbaka för nu går hans företag här som en räls. Och jag har sagt att i framtiden är jag öppen för att flytta iomed att han flyttade hit för min skull.

Vi kom fram till att vi skulle försöka igen, och jag sa till han jag vill han ska vilja de själv och inte för jag försöker övertala honom. Men att bara göra slut och flytta känns som vi båda kommer ångra oss om vi inte ger de en sista chans.
Sen kommer hans känslor och går, ena dagen kan han hålla min hand och säga att han älskar mig, sen några dagar senare kan han säga att våra små bråk gjort att han blir osäker på våra känslor. Att han är rädd att de förstört för mycket.

Någon mer som haft samma problem? Oftast läser man att sexlivet dött ut och man ej vill vara nära varann men för oss är de tvärt om, men i vardagslivet går vi varann på nerverna. En sak jag funderade på är att gå från sambo till särbo, att jag tar tillbaka min lägenhet jag hyr ut nu i 2a hand och vi provar detta för jag vill verkligen inte de ska ta slut. Jag har aldrig kännt så för en kille som jag för honom och jag vill inte mista honom. Jag känner att mycket ligger på mig och mitt mående för jag vill ha mycket bekräftelse, jag vill ha en puss varje morgon och kväll och jag vill ha närhet och stöd. Jag känner jag på senare tid har börjat umgås mer med mina vänner och göra saker utan honom, vilket jag tror är bättre för relation än att jag alltid är hemma och vill vara med honom. Tror han behöver sitt space för att kunna varva ner efter en lång arbetsdag.

Jag vill ej höra i tråden gör slut, utan tips hur man ska få relationen att vända och att vi ska kunna leva tillsammans utan att man går varann på nerverna...

 

[SaraXX]

Testa särbo låter väl som ett jättebra alternativ.

 

[Nepenthe]

Har haft samma problem. Ni har en realtion men erat mående får ni ta tag i på egen hand, du med ditt och han med sitt.

HAN måste ta hjälp, gå ner i tid, ta hand om sig, klura ut vad HAN vill. Kanske prata med någon även.
Varför inte ta ledigt och åka till sina kompisar över en helg?

 

[Cambrie]

Du lär få de råden här ändå på Buke. Men krasst sett. Relationer är svåra, det tar tid att lära känna varandra och att flytta ihop är ett stort steg. Jag och min man flyttade också ihop snabbt, han hade ju inte ens uppehållstillstånd i Sverige så fanns liksom inget annat att göra, vi grälade en del i början, men sedan har det varit lugnt och nu har vi varit gifta i över tio år, men båda måste ju vilja få en relation att fungera liksom. Särbo är väl jättebra kan jag tycka, jag hade nog inte själv valt att flytta ihop så snabbt om jag haft något annat alternativ. I övrigt håller jag med ovanstående. Du kan inte, och ska inte, hållas ansvarig för hans mående.

 

[Smurfoff]

Testa särbo låter väl som ett jättebra alternativ.

Mina vänner säger de också. Men jag ser de som ett misslyckande. Jag vill lösa problemet här och nu än att "lämna" varann och bo på olika håll. Men de kanske är de enda som går för att rädda relationen att börja dejta igen och träffas på bådas villkor.

 

[Smurfoff]

Han mår jättedåligt både av stress, jobb och att han nu är under utredning för han har börjat svimma och har lågt blodtryck. Jag har försökt prata med honom att han inte kan jobba så mycket, men han säger det är hans företag och han måste kämpa de första åren för de ej ska gå åt skogen. MEn tyvärr tar han för mycket jobb vad han egentligen klarar av och tror mycket de skapar hans irritation mot mig.

 

[Eurydome]

Särbo är inte på något sätt en relationsform som är mindre värd och det innebär inte att man lämnar varandra. Tvärtom låter det väl som att det finns en chans att ni kan rädda relationen genom att flytta isär. Då kan ni fokusera på det positiva när ni ses och slipper irritera er på stök osv, att den andra inte lagar mat osv. T ex ses ni hemma hos honom en kväll så är det ju han som är ansvarig för att det finns middag. Och är ni hemma hos dig så kan han bara strunta i att du har kläder på en stol, för det är ändå inte hans hem.

Och då kan han också få sitt space.

 

[Smurfoff]

Tyvärr jobbar han även helger, finns inget i hans värld som heter ledighet. Vi var uppe över jul hos hans familj och vi hade de så jäkla bra. Var på skidsemester med min familj osv. Han säger de också att vi har de så jäkla bra när vi gör saker ihop osv. Men de är just vardagen som gör de jobbigt för båda.

 

[Nepenthe]

Han mår jättedåligt både av stress, jobb och att han nu är under utredning för han har börjat svimma och har lågt blodtryck. Jag har försökt prata med honom att han inte kan jobba så mycket, men han säger det är hans företag och han måste kämpa de första åren för de ej ska gå åt skogen. MEn tyvärr tar han för mycket jobb vad han egentligen klarar av och tror mycket de skapar hans irritation mot mig.

Väldigt troligt.
Hur ska han kunna vara bra i en relation när han inte är bra för sig själv?

 

[Grazing]

Mina vänner säger de också. Men jag ser de som ett misslyckande. Jag vill lösa problemet här och nu än att "lämna" varann och bo på olika håll. Men de kanske är de enda som går för att rädda relationen att börja dejta igen och träffas på bådas villkor.

Men du löser ju problemen till stor del genom att vara särbo. Ni är inte mindre som ett par bara för att ni blir särbo.

 

[Sassy]

Alla människor trivs ju inte med att bo ihop, så att det skaver extra mycket för att man tex inte får tillräckligt med egentid. Jag tror definitivt att jag är sådan, det optimala för mig är att bo såpass nära att man enkelt kan ses ett par timmar när man vill men också gå hem till sig själv igen när man behöver utrymme.

Kan jag inte komma ifrån tillräckligt mycket så blir jag lättirriterad och trött, och det blir konflikter om onödiga saker pga det.

 

[Smurfoff]

Enda nackdelen är väl att hästen står nära där vi bor nu, men samtidigt har jag en medryttare som även hjälper mig. Min lägenhet är 40 min från stallet. Där vi bor nu har jag 15 min. Känns inte riktigt läge att flytta hästen ännu om jag nu flyttar tillbaka till min lägenhet ett tag. Kanske efter sommaren om man fortsätter som särbo att jag måste hitta ett stall som är närmre.

 

[Lingon]

Det låter som att han behöver jobba på sig själv. Fundera över hur han vill leva sitt liv för att vara lycklig och sen genomföra det. Vill han jobba så mycket som han gör? Gör det honom lycklig? Vill han ha vänner? I så fall får han göra nåt för att skaffa vänner?

Ni kan ju vara särbos och träffas när ni känner för det. Du ska inte bli "utjagad" ur ditt eget hem för att han vill ha ensamtid! Det låter helt vansinnigt! Jag och min man har båda stort behov av ensamtid men vi kan ha det samtidigt i vårt gemensamma hem.

 

[Lingon]

Han mår jättedåligt både av stress, jobb och att han nu är under utredning för han har börjat svimma och har lågt blodtryck. Jag har försökt prata med honom att han inte kan jobba så mycket, men han säger det är hans företag och han måste kämpa de första åren för de ej ska gå åt skogen. MEn tyvärr tar han för mycket jobb vad han egentligen klarar av och tror mycket de skapar hans irritation mot mig.

För att vara helt ärlig, jag hade personligen inte kunnat ha en relation med en sån person. Som jobbar konstant trots att han inte mår bra av det och det skapar irritation mot mig. Jag skulle aldrig stå med ett projekt att rädda, utan vill ha en livspartner som bidrar positivt till mitt liv.

Han har helt klart en del att jobba på med sig själv innan han är redo att vara i en seriös relation! Min amatörmässiga analys.

 

[Smurfoff]

Jag vet att han inte alltid kommer jobba såhär, de går i perioder ibland är de lite jobb sen är de massor. Sen är planen att han inom snar framtid ska börja anställa. Så förhoppningsvis kommer hans arbete lugna ner sig. Men ja just nu känns de som att mycket av hans frustration går ut över mig och han prioriterar sig företag. Han har själv sagt att han kanske inte ens har tid med en relation för att han jobbar så mycket. Men jag tänker att vi måste liksom sitta ner och prata om framtiden osv. För jag kan stå ut med att han jobbar mycket i perioder men det får helt enkelt inte gå ut över mig när han är stressad. Och då är de kanske bra att vi inte bor med varandra så han kan varva ner på ett annat sätt. För de blir ju jobbigare när jag är hemma och han vill vara ifred och ha tyst omkring sig.

 

[Cambrie]

Det låter som att han behöver jobba på sig själv. Fundera över hur han vill leva sitt liv för att vara lycklig och sen genomföra det. Vill han jobba så mycket som han gör? Gör det honom lycklig? Vill han ha vänner? I så fall får han göra nåt för att skaffa vänner?

Ni kan ju vara särbos och träffas när ni känner för det. Du ska inte bli "utjagad" ur ditt eget hem för att han vill ha ensamtid! Det låter helt vansinnigt! Jag och min man har båda stort behov av ensamtid men vi kan ha det samtidigt i vårt gemensamma hem.

+1 på den. Jag och min man har också stort behov av ensamtid. Den kan vi ha i soffan dock, jag sitter och tittar på någon serie och han håller på med sitt liksom. Jaga ut någon ur huset som har häst (och därmed säkerligen lägger en hel del tid ute) låter ärligt talat lite befängt.

 

[Smurfoff]

Jag tror att mitt problem har varit att jag vill han ska sitta i soffan med mig, vi ska se film tillsammans och jag har blivit irriterad när han suttit med mobilen med hög volym å kollat klipp så jag inte hört något av tvn. Så de är en sak jag kommer ändra att inte fråga honom utan sköta mig själv i hemmet å låta han göra sitt. Man kan ju börja där och se hur de utvecklar sig innan man pratar om att bli särbo.

 

[Halfrek]

Jag tror att mitt problem har varit att jag vill han ska sitta i soffan med mig, vi ska se film tillsammans och jag har blivit irriterad när han suttit med mobilen med hög volym å kollat klipp så jag inte hört något av tvn. Så de är en sak jag kommer ändra att inte fråga honom utan sköta mig själv i hemmet å låta han göra sitt. Man kan ju börja där och se hur de utvecklar sig innan man pratar om att bli särbo.

Men det där är väl en helt rimlig sak att påpeka? Dvs inte sitta med mobilljudet på framför tv:n? Tänk på att du inte ska utplåna dig själv nu för att underlätta exakt allt åt honom. Den t-shirten har jag och det är inte ett hållbart sätt att rädda en relation. Båda måste vilja och båda måste genomföra förändringar för förhållandets bästa.

 

[Roheryn]

Jag tror att mitt problem har varit att jag vill han ska sitta i soffan med mig, vi ska se film tillsammans och jag har blivit irriterad när han suttit med mobilen med hög volym å kollat klipp så jag inte hört något av tvn. Så de är en sak jag kommer ändra att inte fråga honom utan sköta mig själv i hemmet å låta han göra sitt. Man kan ju börja där och se hur de utvecklar sig innan man pratar om att bli särbo.

Men det innebär ju att du gör avkall på dig själv och hur du vill ha det så att han ska kunna ha egentid utan att det ens märks att du finns i samma hem? Jag är inte övertygad om att det kommer att funka. Du, med dina behov, önskemål och drömmar, måste liksom också få finnas! Kanske blir det ändå lättare för er om ni är särbos? Han får vara "ifred" i sitt hem och när ni ses har ni förhoppningsvis mer fokus på varandra?

 

[Smurfoff]

Just nu känner jag bara mig att han stör sig på minsta lilla. Försöker visa uppskattning igenom att slå igång en tvätt med hans jobbkläder, frågar om han vill ha mat ikväll osv. Men känns endå som att man är ivägen på något sätt. Sen vill jag inte heller be om bekräftelse utan jag vill att han själv ska ta egna intiativ till att pussa mig osv. Han brukar alltid pussa mig när han ska till jobbet, så får väl se om han även gör de idag. Börjar den biten försvinna så blir de svårare att reperera något.