En eller två hundar?

[Myrten]

[…]Hur gammal är din Rhiannon nu?

Hon är snart 15 månader. På Dharma och Myrten skilde det bara 3,5 månader i ålder, men de var också del av en större flock med trygga, vuxna hundar + att jag var sambo så vi hjälptes åt. Rhiannon är också betydligt stökigare än någon av mina tidigare cockrar har varit så hon måste mogna och landa innan hon kan bli förebild för en valp. Och så ligger miljöträningen efter pga pandemin.

Annat var det förr!

 

[ako]

Jag kommer aldrig mer frivilligt ha en ensam hund i hushållet. Utbytet de har av varandra är alldeles för värdefullt för det, speciellt som unghundar och valpar. Minst två, gärna fler. Just nu har vi sex, färre än så känns för lite.

Wow !
Riktigt så mycket ”hund för hela slanten” är ju inte vi, utan vi är mer ”en familj som har hund” och förstås anpassar oss till det, eftersom vi vill ha en glad och nöjd hund men det finns också hästar (inte boende hemma utan inackorderade) och andra aktiviteter som tar plats i tillvaron. Men två igen i framtiden är lockande - inte minst när den vi har nu är så underbart gosigt social

 

[Red_Chili]

Jag har två, har haft det större delen av mitt hundliv och vill aldrig ha bara en hund. Nu har jag saluki, som generellt är sådana som har stort(!) utbyte av att ha en (vinthunds)kompis och mina är inget undantag på den punkten. Det finns ju också raser som generellt sett inte är så brydda i om de har hundvänner eller inte, men jag gissar att de flesta tycker om att vara en liten flock?

Visst, det kostar mer, det blir bökigare med hundvakt, eventuella hundkläder tar dubbelt så mycket plats hemma (det blir en märkbar skillnad för mig på en och två hundar), vid resor måste dubbel uppsättning av vissa saker med och det tar mer plats i bilar och så, men tja, inget är väl bara positivt här i livet?

När jag en period bara hade min nu äldsta så funderade jag ett tag på om det verkligen var klokt att ta hem en valp. Hon var så enkel, vi hade kul, hon kunde gå lös i princip hela tiden och allt var bara så oerhört lätt och smidigt. Sedan kom valpen, min nu yngsta, och jag blev påmind om varför jag ville ha två ändå. Min äldsta var skeptisk till valpen de första dagarna, sedan var hon lyckligare än vad hon någonsin var som ensamhund. Hon fortsatte vara enkel, men hjälpte mig också att uppfostra den unga vilden och den unga vilden blev en förvånansvärt enkel valp.

Nu är de 6 och 10 år gamla. De leker inte ihop så utmärkt som jag hade hoppats på, men har ändå enormt utbyte av varandra. De tar stöd av varandra både vid roliga och jobbiga händelser, hälsar glatt tillsammans på vänner vi möter, är med varandra när någon ska till veterinären, sover ihop, kollar på vad den andra hittar för spännande saker ute och leker gärna också en hel del. Jag vill inte vara utan någon av dem en enda sekund av mitt liv. De båda är fantastiska och tillsammans blir vi en perfekt liten flock som mår som bäst såhär.

 

[YorkWann]

Jag har två nu, det man också får tänka på är ju att det är dubbelt så dyrt, vi behövde köpa större bil när vi fick två etc. Mina leker inte tillsammans, så jag har inte två för att de ska aktivera varandra på något sätt, utan det är jag som aktiverar dem, och att det är väl det enda som jag ser som negativt , dels kostnaden, men också jobbet, just nu är perfekt när den ena är 14, och således (pigg) pensionär, så jag kan fokusera aktiveringen på min andra. Däremot får de ut rätt mycket av att vara två, även om de inte leke,r interagerar de ju.

 

[Huggorm]

Jag skulle också vilja ha en sällskapshund till min Labbe men jag märker när hon leker med grannarnas hundar att efter ett par timmar är hon trött och då klarar hon sig bra utan hundsällskap. Så jag tror inte man behöver ha dåligt samvete för att man bara kan ha en hund, får den träffa andra hundar emellanåt så räcker det ganska långt också.

 

[tuaphua]

Jag har alltid haft två hundar med undantag för min hund som gick bort i somras. Innan henne hade jag två som blev gamla och togs bort nästan samtidigt. När min uppfödare då lyckades övertala en kvinna som ägde barnbarnet till en av dem att lämna hunden till mig blev jag superglad. Dock var skälet att jag fick henne att hon stressade med att försöka hålla koll på alla hundar där hon bodde. Hon passade bäst själv tyckte säljare. Och hon fick vara själv hos mig.

Men nu har vi 2 igen. Första valpen hade jag i 2,5 månader innan valp 2 kom hit. Och även om valp 1 varit en glad skit som gärna lekt och busat med oss så märker man ju nu vilken skillnad det är för henne med en kompis av samma sort, med samma språk/instinkter/behov. Och ork!

Mina andra har jag också haft mindre dåligt samvete att lämna själva. De har haft varann.
När man lämnade ensamhushåll skar det ju lite i hjärtat, även om hon bara sov då man var borta.

Jag kommer förmodligen ha 2 hundar framöver med efter dessa. Jag tycker det märks så väl hur mkt det ger dem.

 

[stjarnhimmel]

Min erfarenhet är att den stora majoriteten av hundar uppskattar att ha en hundkompis (finns alltid några undantag som ex av aggressivitet, rädsla eller personlig integritet vill/ska vara ensamhundar).

För mig personligen så vill jag aldrig ha mindre än två hundar, 4 är nog mitt optimala antal (har just nu 5 och planerar inköp av en sjätte). Mina hundar har enormt utbyte av varann.

Bifogar bild på 3 av hundarna, min gubbliga ! 3 intakta hanar på snart 12, snart 10 och snart 8 år .

Visa bifogad fil 78203

Gammal tråd men vilken underbar bild!
Väcker min hundlängtan!