En enarmads betraktelser

Status
Stängd för vidare inlägg.
Livet som enarmad rullar på (har inte så mycket annat att välja på :p ), och bjuder på en del nya upplevelser.

Svullnaden i den brutna armen och handen gick ner ganska snart efter att jag skrev mitt förra blogginlägg för en dryg vecka sen. Och det var ju förstås trevligt, men istället ersattes den av nervsmärta. :crazy: Underarmen känns överkänslig och brännskadad, och det känns även konstigt ut i handen, särskilt lill- och ringfinger och den sidan av handen. Det var ju just dom fingrarna som hade domnat av lite vid själva avramlingen…

Dessutom upptäckte jag att jag inte kunde röra armen. Handen och fingrarna hade jag ju fått i uppgift att vifta på och knyta/sträcka med jämna mellanrum, vilket jag hade gjort, och axlarna hade jag ryckt lite på då och då, men armen är stendöd. Hade av förklarliga skäl mest låtit armen vila, men när jag försökte röra på den så fick jag ingen respons. Ingen kontakt med biceps och triceps. Dom borde dock finnas kvar, eftersom dom krampar ibland. :wtf: Det är som att bära runt på ett stycke dött kött, men jag måste vara väldigt försiktig, för låter jag armen hänga och slänga så krampar musklerna och gör ont.

Besöket hos sjukgymnasten var trevligt, och hon rekommenderade mig att fortsätta gå med armen i mitella en del för att hjälpa nerverna att läka. Låter jag den brutna armen bara hänga rakt ner så ser jag helt sned ut, eftersom musklerna verkar ha glömt bort hur man gör för att hålla upp axel och arm, och det var visst inte så snällt mot nerverna eftersom dom blev sträckta och klämda i det läget… Så jag skulle börja med att koncentrera mig på att hjälpa nerverna att läka, och träna på att försöka få axeln att bära sig i rätt läge igen.

Sjukskrivningen jag hade fått efter olyckan gällde för två veckor, så jag försökte så snart jag förmådde förbereda mig på att klara av att ta mig till jobbet och jobba igen. Tyckte att det kändes ganska bra, så jag gick tillbaks till att jobba heltid igen redan en dag innan sjukskrivningen gick ut. Att komma tillbaks till jobbet igen var ren lycka! Få något att göra och träffa människor - jippiiiiiiiii!!! :bump::banana::D

Att köra automatväxlad bil med en arm går bra (bara jag ser till att inte lämna bildörren allt för öppen när jag sätter mig i bilen, för då når jag inte att stänga den… :p ), och även att sitta vid datorn och jobba (tack och lov att det är min högerarm som är frisk!!). Mycket inom matlagning går bra, om jag hittar på lite speciallösningar för vissa saker. Tex för att hyvla ost så måste osten stå på en diskbänk, sedan lägger jag en skärbräda mellan osten och magen så att jag kan hålla emot osten med magen medans jag hyvlar… Jag får dock planera så att jag inte ger mig in på maträtter som behöver skäras med kniv och gaffel.

Allting tar dock galet lång tid! Att klä på mig tar nästan en halvtimme. Knäppa BHn klarar jag inte själv. Ett toalettbesök tar ca 10-15 minuter, för att krångla av mig och krångla på mig kläderna och få allt att sitta rätt. Knäppa dragkedjan på jackan tar ca 5 minuter. Det är bara ett begränsat utbud av kläder i min garderob som jag överhuvudtaget klarar av att ha. Musklerna i benen är av någon anledning fortfarande försvagade, så jag klarar inte att sätta mig ner på golvet och ta mig upp igen med rak överkropp och utan att hjälpa till med armarna - vilket jag klarade innan olyckan. Men eftersom jag inte kan böja mig fram (då gör armen ont) och har svårt att komma ner, så måste jag släpa runt en stol att sitta på för att tex nå ner till lådor, lägre skåpshyllor och plocka in i diskmaskinen (ser med spänning fram emot nästa vecka då det är min köksvecka på jobbet, vilket bl a innebär att plocka i och ur diskmaskinen. Jag får väl sitta där på min stol vid diskmaskinen hela dagarna! :rofl: ). Hygien ska vi inte prata om… :( Jag klarar inte av att hålla samma standard som vanligt, min nivå nu är mer på att åtminstone inte lukta illa…. ;)

Dom två absolut jobbigaste upplevelserna den senaste veckan, sedan jag började ta mig ut i vardagen igen, har varit ett restaurangbesök och ett besök i en matvaruaffär…
Andra dagen jag jobbade skulle jag ta mig till en kurs på andra sidan stan. Köra bil går som sagt förvånansvärt bra, så dit tog jag mig, och kursen var intressant och bra. Jag lyckades till och med mecka till mig lite fika i fikapausen och klarade av att dela en croissant och bre på marmelad och dricka en kopp te, allt med bara en hand. När kursen var slut var det lunchdags, så jag tänkte att jag skulle gå på en lunchrestaurang som låg nära som jag vet brukar ha god mat. Restaurangen är dock väldigt populär och det är ett högt tryck på den med väldigt många människor och högt tempo.

När jag stod i kön till restaurangen så slog mig plötsligt tanken: “men klarar jag verkligen av det här?!!?”.... Jag försökte titta framåt i restaurangens praktiska upplägg om det fanns något som skulle innebära problem för mig. Var faktiskt nära att gå därifrån, men jag behövde ju lunch, så jag tänkte att jag skulle testa ändå. Dryck och bröd strök jag dock direkt från listan, för det fanns inte en chans att jag skulle klara av att hantera med bara en hand.

Man fick börja med att ta bricka och salladstallrik, men sedan skulle man hålla i dom medans man kom till kassan för att betala. Lyckades dock hitta ett litet utrymme att ställa ifrån mig brickan på medans jag meckade upp betalkortet ur plånboken i min väska, som hängde på min friska axel… Sedan skulle man fortfarande hålla i brickan med salladstallriken på, medans man tog bestick och servetter. Jag ställde fräckt min bricka på bestickstället och meckade ner bestick och servett i min handväska. Mattallriken fick man sedan från en utlämningslucka, och eftersom det är en restaurang som vill vara lite tjusig så har dom överstora tallrikar av extra tungt porslin. Min friska arm började nu vackla lite av att försöka bära och balansera en bricka med en tung tallrik med mat på, men fortfarande var salladsbordet kvar….

Det var trångt och många stressade människor runt salladsbordet. Logistiken där var att man skulle gå runt med salladstallriken i handen och ta ur de olika skålarna, men det funkar ju inte med en hand, så jag fick ställa min bricka med salladstallrik på ett hörn och sen sträcka mig över hela salladsbordet för att skopa upp från de olika skålarna. Många ogillande miner runtomkring! :laugh: Sen skulle min friska arm bära en bricka med en tung mattallrik PLUS en full salladstallrik genom trängseln ut bland borden och försöka skuffa mig ner nånstans vid en ledig stol. När jag väl hittade en stol och satte mig ner så skakade hela kroppen! Shit vad jobbigt det var! Har aldrig sett den restaurangen ur den vinkeln förut, trots att jag har varit där och ätit förut...

Den andra jobbiga upplevelsen var i en mataffär, behövde handla hem lite mat då min man tråkigt nog passade på att bli sjuk mitt i min enarmade period. Hela hushållet med man, hund och jättehus vilar nu på min högerhand!... :laugh: Tänkte mig inte riktigt för när jag kom in i butiken utan tog en varukorg. Hängde den på min friska arm, och…. sen då? Hur skulle jag få ner grejer från hyllan ner i korgen? :rofl: Fick ta grejerna med högerhanden och sen göra nån slags knyck för att slänga ner grejerna i korgen som hängde i armvecket, och hoppas på att dom träffade korgen! :D Sen när jag hade betalat och skulle packa ner uppstod nästa problem: att få upp påsen, och att få ner varorna i påsen. Efterföljande kunder fick stanna upp för att jag inte fick bort mina prylar från varubandet tillräckligt snabbt… :o Det var också ganska stressande.

Det som också är lite jobbigt är folk runt omkring mig som nojjar över min hälsa. Jag är ganska obrydd och tänker mest att “det är väl som det ska vara” och “det går säkert bra i slutändan”, har förtroende för att kroppen fixar läkningen. Gillar dessutom inte att oroa mig, så jag brukar försöka låta bli. Men vissa personer bland familj och vänner har en annan approach, så dom är väldigt oroliga över bl a att musklerna i armen inte funkar och att jag har nervsmärta. Dom tjatar på mig att jag måste ringa till sjukvården för oj oj vad farligt det kan vara. Försöker stänga av öronen, utan att verka allt för oartig. Jag ska på återbesök om en knapp vecka igen, det borde väl räcka? Och så har jag även fått en tid för benskörhetskontroll - DET ska bli väldigt spännande att få höra resultatet av sen! :)
 

Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Postade två brev (överklagan till FK och AF), kostade 36 kronor kommer väl kosta det dubbla innan jag får rätt. Sedan gick jag in till...
Svar
0
· Visningar
304
Senast: IngelaH
·
  • Artikel
Dagbok Halkade på trärampen på utsidan av stallet på söndag och det krasade till i foten då den hamnade under mig. Blev sjukhus när stallet...
4 5 6
Svar
118
· Visningar
9 707
Senast: sweep
·
  • Artikel
Dagbok Nu när jag varit sjuk inser jag hur ensam jag är. Ingen mer än min syster hör av sig.. Det finns nog de som inte ens har de så jag...
2
Svar
24
· Visningar
1 825
Senast: Nepenthe
·
L
  • Artikel
Dagbok Denhär berättelsen börjar i december året 2006. Det var en mamma en pappa och deras lilla bebis som var i himlen. Dom skulle få en till...
2
Svar
37
· Visningar
2 153
Senast: manda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp