En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida del 14

[cherie]

Jag vågar inte hoppas något än, men går in i v.8 (7+1) idag, på torsdag ska vi kolla om det finns något hjärtslag.
Denna gång har jag symtom från helvetet så förhoppningsvis är det positiva tecken.

Wow, det är ju så stort!

 

[cherie]

Ni ska inte prova åka till Finland där ni kan gentesta? Nu har ni ju kämpat och kämpat, kanske värt att åka nånstans där de har lite fler verktyg i lådan?

Jo, kanske! Känns så sjukt knepigt rent logistiskt bara, men jag ska kika på det hur upplägget skulle se ut. Tack för tips. Man skulle verkligen kunna vilja gentesta.

 

[Sleepan]

Jag vågar inte hoppas något än, men går in i v.8 (7+1) idag, på torsdag ska vi kolla om det finns något hjärtslag.
Denna gång har jag symtom från helvetet så förhoppningsvis är det positiva tecken.

Åh wow. Håller alla tummar

 

[Pritchel]

En vecka tog det att få provkittet från 1177, samma dag det landade i brevlådan mötte jag upp sambon på jobbet så vi fick iväg det samma dag.
Ett drygt dygn senare fick vi båda svar.
Jag som förvänta mig att de skulle ta upp till en vecka att få svar.

Nu är iaf alla provet etc gjorda så så fort mensen kommer är de jag som anmäler det och hoppas att vi får starta och inte blir nekade för att de är fullt

 

[cherie]

En vecka tog det att få provkittet från 1177, samma dag det landade i brevlådan mötte jag upp sambon på jobbet så vi fick iväg det samma dag.
Ett drygt dygn senare fick vi båda svar.
Jag som förvänta mig att de skulle ta upp till en vecka att få svar.

Nu är iaf alla provet etc gjorda så så fort mensen kommer är de jag som anmäler det och hoppas att vi får starta och inte blir nekade för att de är fullt

Gud så skönt med lite snabba processer för en gångs skull! Håller alla tummarna för att ni kan få köra igång denna mens!

 

[Wenniz]

Ett pickande hjärta fick vi se och fostret växer som det ska. Så nu är IVF-resan förmodligen slut och vi har för sista gången åkt till Uppsala.

 

[Sleepan]

Ett pickande hjärta fick vi se och fostret växer som det ska. Så nu är IVF-resan förmodligen slut och vi har för sista gången åkt till Uppsala.

Jag är så så så glad för er skull!

 

[niardasp]

Ett pickande hjärta fick vi se och fostret växer som det ska. Så nu är IVF-resan förmodligen slut och vi har för sista gången åkt till Uppsala.

Blir så glad av att läsa detta, stort stort grattis

 

[athena_arabians]

Ett pickande hjärta fick vi se och fostret växer som det ska. Så nu är IVF-resan förmodligen slut och vi har för sista gången åkt till Uppsala.

Åh

 

[Malibu_Stacy]

Ett pickande hjärta fick vi se och fostret växer som det ska. Så nu är IVF-resan förmodligen slut och vi har för sista gången åkt till Uppsala.

Men gud otroligt! Stort grattis

 

[cherie]

Ett pickande hjärta fick vi se och fostret växer som det ska. Så nu är IVF-resan förmodligen slut och vi har för sista gången åkt till Uppsala.

Åh! Så fantastiskt! Det var ju också ert sista embryo om jag inte minns fel?

 

[Wenniz]

Åh! Så fantastiskt! Det var ju också ert sista embryo om jag inte minns fel?

Vårt enda vi har fått ut, så ja det sista.

 

[cherie]

Vårt enda vi har fått ut, så ja det sista.

Så var det till och med. Så otroligt! Så glad för er skull!

 

[cherie]

Usch, min partner har mycket existensiell ångest och tankar som ökar för varje IVF-försök. För honom har alltid familj varit det viktigaste och närmsta i livet, och eftersom vi förlorat så många i generationen ovanför oss så känner han sig så ensam. I livet och i tankarna om framtiden. Han är uppvuxen med en stor familj och stor släkt, som han stått nära. Och jag förstår att han insett mer och mer att vår egna familj är det sammanhang han har närmst och framförallt att kommer att ha när de sista i generationen ovanför oss försvinner. Jag tror hans längtan efter fler barn blivit starkare ju mer "ensamma" vi blivit i livet, och att det inte slagit honom förrän nu. Hans ångest drabbade mig en del också. Han är mer grubblare än vad jag är - jag är mer pragmatisk, kör på, tänker inte så mycket. Och det var som att hans funderingar plötsligt träffade mig också.

Jag jobbat ju med barn och ungdomar och jag pratade om alternativ, som att t.ex. vara lite förstärkt familj till andras barn (kontaktfamilj) och dylikt. Det kunde nog både han och jag finna viss tröst i. Familjehem har jag sett för många jobbiga baksidor med. Och att tänka på äggdonation har känts för läskigt när vi har ett biologiskt barn - jag är oerhört rädd för att inte kunna älska det barnet lika mycket och hela tiden hamna i jämförelser med vårt egna.

Livet alltså Så ödmjuk inför livets utmaningar efter de senaste åren.

 

[Pritchel]

Tog gravtest igår morse när jag vaknade tidigt och behövde kissa. Då jag visste om mensen startar så är det ett krav när man ska rapportera in. Negativt.
Sen somnade jag om och drömde att jag testade positivt på vanlig sticka samt att jag tog ett clearblue test som visa tydligt plustecken. Jag har inte ens den typen av clearblue test hemma
Mensen kom iaf sen som ett brev på posten och jag rapportera in.

Nu har jag fått klartecken att börja med sprutorna ikväll

Läst om så många på min mottagning som blivit nekade första och eller andra mensen, så förhoppningarna var inte höga.

 

[Malibu_Stacy]

Startade med sprutor igår. Kändes jättenervöst innan, inte för själva sprutan utan hela grejen. Lite ”kalla fötter” typ.
Nu får vi se hur det går.

 

[cherie]

Startade med sprutor igår. Kändes jättenervöst innan, inte för själva sprutan utan hela grejen. Lite ”kalla fötter” typ.
Nu får vi se hur det går.

Åh så spännande! Men klart att det blir mer verkligt nu när ni sätter igång på riktigt. Stort lycka till och hoppas du får må lika bra som jag gjort under sprutperioden!

 

[Malibu_Stacy]

Åh så spännande! Men klart att det blir mer verkligt nu när ni sätter igång på riktigt. Stort lycka till och hoppas du får må lika bra som jag gjort under sprutperioden!

Tack! Igår var jag jättekänslig och ville mest gråta hela tiden men jag tror inte det hade något med sprutorna att göra utan mer känslan av att göra något som kan bli livsavgörande, och alla rädslor och tankar som följer med det. Vi hade även ett ganska känslosamt samtal på kvällen innan, men som var bra för oss att ha.
Har ni hunnit smälta hela grejen och prata något mer om framtiden?

 

[cherie]

Tack! Igår var jag jättekänslig och ville mest gråta hela tiden men jag tror inte det hade något med sprutorna att göra utan mer känslan av att göra något som kan bli livsavgörande, och alla rädslor och tankar som följer med det. Vi hade även ett ganska känslosamt samtal på kvällen innan, men som var bra för oss att ha.
Har ni hunnit smälta hela grejen och prata något mer om framtiden?

Såklart. Det är ju en stor grej att skaffa barn, det förändrar hela livet i mångt och mycket. Även vi kan ju, trots vår längtan, vara rädda inför vilken stor förändring ett till barn skulle innebära... Dialektiken i livet - att båda vilja och längta och samtidigt vara lite rädd och ödmjuk inför vad det skulle innebära om det blev av!

Vi har inte så lång framtidshorisont just nu känns det som, utan med IVF får vi ta omgång för omgång. Vi har i alla fall nu landat i att fortsätta försöka med IVF tills kliniken eller kroppen säger stopp/nu är det slut. Och det vet vi ju inte om det är nästa månad eller om ett halvår. Just nu känns det inte lönt att söka till t.ex. Finland pga PGT-A eftersom vi ändå får ut för få blastocyster för att ens kunna testa och frysa. Så vi fortsätter på vår klinik. Jag funderade ett tag på att byta inom Sverige, men har nu förstått att de hae ryktet att ha det bästa labbet i Sverige/Norden så vi är nog på rätt ställe. Sannolikt skulle vi bara få ännu sämre resultat på annan klinik i Sverige.

Men framtiden blir ju lite limboartat. Vi får ta nya tag om den framöver, ifall detta inte blir som vi önskar.

 

[Pritchel]

Ultraljud idag, bara två blåsor på ena sidan som växt.
Blev satt på väldigt låg dos från början pga endometeriosen och ganska högt amh.
Nu blir det höjning och nytt ultraljud på fredag, har de inte svarat ordentligt då blir de avbrutet försök.