Det är en vecka kvar nu. Lite drygt egentligen, men jag har som mål att ha så gott som allt färdigpackat om en vecka. Senast söndag kväll ska bilen vara packad med det nödvändigaste så att jag på måndagen kan åka till huset. Det som är möjligt att städa innan resten av grejerna bärs ut veckan därpå ska vara städat då.
Jag börjar undra hur mycket jag har kvar att packa egentligen. Huset är ju inte så stort men ändå är det fyllt med så mycket grejer. Någon vända till tippen blir det också nästa helg. Kontorsstolen ryker. Likaså en matta som jag länge tänkt att vid nästa flytt så åker den ut. Nu är det alltså dags. Det har hänt att jag kikat efter en annan matta att ersätta den med, men hittills har jag inte hittat någon lämplig.
Igår kväll hade jag en liten ångestattack över huset. Hjälp, ska jag klara av att renovera det? Tänk om jag hittar något enormt stort fel på det som jag inte kan hantera? Herregud, vad har jag gett mig in på? Vore det inte enklare att hyra ett boende och slippa bry sig?
Ja, så gick tankarna. Rädslan höjde rösten. Men det här huset hade ju i princip allt jag ville ha (till 99%) och jag vet ju att ett hyrt hus inte är ett alternativ. Och sen får jag ta ett steg i taget. Att titta på allt som måste renoveras på en gång är inte vettigt. Och ett renoveringskonto har jag ju och det borde räcka en bit faktiskt, så den saken borde jag inte heller oroa mig över.
Så. Lugn och fin. Det är bara att fortsätta packa.
Jag börjar undra hur mycket jag har kvar att packa egentligen. Huset är ju inte så stort men ändå är det fyllt med så mycket grejer. Någon vända till tippen blir det också nästa helg. Kontorsstolen ryker. Likaså en matta som jag länge tänkt att vid nästa flytt så åker den ut. Nu är det alltså dags. Det har hänt att jag kikat efter en annan matta att ersätta den med, men hittills har jag inte hittat någon lämplig.
Igår kväll hade jag en liten ångestattack över huset. Hjälp, ska jag klara av att renovera det? Tänk om jag hittar något enormt stort fel på det som jag inte kan hantera? Herregud, vad har jag gett mig in på? Vore det inte enklare att hyra ett boende och slippa bry sig?
Ja, så gick tankarna. Rädslan höjde rösten. Men det här huset hade ju i princip allt jag ville ha (till 99%) och jag vet ju att ett hyrt hus inte är ett alternativ. Och sen får jag ta ett steg i taget. Att titta på allt som måste renoveras på en gång är inte vettigt. Och ett renoveringskonto har jag ju och det borde räcka en bit faktiskt, så den saken borde jag inte heller oroa mig över.
Så. Lugn och fin. Det är bara att fortsätta packa.
