Ensamstående och ekonomi (utbruten från Elpriserna)

[Milosari]

Absolut kan det vara så, men jag tänker att det också finns en massa människor som har fullt upp med sitt eget. Som inte har barn, eller bara ett barn, för att de vill ha det så. Inte för att de vill ta hand om grannbarnen. Sen blir det ju lite så ändå när barnen har kompisar hemma, att man har ett barn extra ibland, men det blir ju något annat om man har ansvar som del i en flock. Man skulle ju t ex kunna tänka sig att en sån som jag, som inte ha småbarn längre teoretiskt skulle ha tid att t ex gå och städa hos ensamstående grannar för att de ska få det lättare med vardagen, men jag vill inte. Jag orkar inte göra mitt eget hushållsarbete, och sen fortsätta med grannarnas hushållsarbete när jag är klar med mitt eget för att underlätta för dem.

Visst är det så! Det är nog fler som vill lämna barn här, men jag gillar ju inte barn överlag, bara vissa barn. Och de ingår ju inte i min "familj". Något måste jag liksom få ut av det själv, jag är ingen martyr. Det jag menar är att man behöver inte leva i ett kollektiv för att dra nytta av kollektivets fördelar. Man kan ha en lösare gemenskap där alla bor för sig men att man samlas och hjälps åt med t ex matlagning (vi är en större grupp som ofta äter tillsammans) , och att man inte tänker att det måste vara exakt lika med allt. Hela det här konceptet hade också fallit rätt platt om för många i gruppen bestämde sig för att de skulle leva i en isolerad parrelation, det bygger på att viljan om ett lite större sammanhang finns.

 

[Mabuse]

Visst är det så! Det är nog fler som vill lämna barn här, men jag gillar ju inte barn överlag, bara vissa barn. Och de ingår ju inte i min "familj". Något måste jag liksom få ut av det själv, jag är ingen martyr. Det jag menar är att man behöver inte leva i ett kollektiv för att dra nytta av kollektivets fördelar. Man kan ha en lösare gemenskap där alla bor för sig men att man samlas och hjälps åt med t ex matlagning (vi är en större grupp som ofta äter tillsammans) , och att man inte tänker att det måste vara exakt lika med allt. Hela det här konceptet hade också fallit rätt platt om för många i gruppen bestämde sig för att de skulle leva i en isolerad parrelation, det bygger på att viljan om ett lite större sammanhang finns.

Jag tänker att det kan man ju göra, om man vill? Det finns ju de som t ex har återkommande gemensamma middagar med grannarna där man turas om att laga mat, eller bor i kollektiv. Men att många nog har nog med sitt.

För egen del så har jag fullt upp med mitt eget sammanhang. Jag har liksom inte ork nog att börja ingå i ett ännu större, det räcker med den familj som finns. Även om man skulle kunna sätta etiketten ”isolerad parrelation” på den, eftersom vi inte har någon annan familj vi regelbundet lagar mat/passar barn/städar/tvättar åt.

 

[lil-sis]

Jag bodde en del år bredvid. (Efter nedläggningen av projektet).

Men jag gillar tanken och skulle kunna tänka mig att bo så idag.

Bakom fanns Grimstafälten, när till Grimsta IP och Vällingby Ridsällskap. Inte så långt ner till Maltesholmsbadet (bilfri väg) och Grimsta båtsällskap.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Hässelby_familjehotell

Men det ser ju förstås ganska annorlunda ut idag.

 

[escodobe]

Jag tänker att det kan man ju göra, om man vill? Det finns ju de som t ex har återkommande gemensamma middagar med grannarna där man turas om att laga mat, eller bor i kollektiv. Men att många nog har nog med sitt.

För egen del så har jag fullt upp med mitt eget sammanhang. Jag har liksom inte ork nog att börja ingå i ett ännu större, det räcker med den familj som finns. Även om man skulle kunna sätta etiketten ”isolerad parrelation” på den, eftersom vi inte har någon annan familj vi regelbundet lagar mat/passar barn/städar/tvättar åt.

Ja, i mitt tycke är det bättre

Jag tänker att det kan man ju göra, om man vill? Det finns ju de som t ex har återkommande gemensamma middagar med grannarna där man turas om att laga mat, eller bor i kollektiv. Men att många nog har nog med sitt.

För egen del så har jag fullt upp med mitt eget sammanhang. Jag har liksom inte ork nog att börja ingå i ett ännu större, det räcker med den familj som finns. Även om man skulle kunna sätta etiketten ”isolerad parrelation” på den, eftersom vi inte har någon annan familj vi regelbundet lagar mat/passar barn/städar/tvättar åt.

Ja, jag känner folk som haft gemensamma matdagar varje vecka, folk som bott i större och mindre kollektiv och det finns hela hyreshus som drivs som kollektiv om man vill det.
Men jag vill att grundtryggheten i samhället bygger på att man betalar skatt och att arbete utförs av nån som får skäligt betalt för det. Folk ska inte tvingas att vara beroende av andras välvilja för att få sina behov tillgodosedda

 

[Mabuse]

Ja, jag känner folk som haft gemensamma matdagar varje vecka, folk som bott i större och mindre kollektiv och det finns hela hyreshus som drivs som kollektiv om man vill det.
Men jag vill att grundtryggheten i samhället bygger på att man betalar skatt och att arbete utförs av nån som får skäligt betalt för det. Folk ska inte tvingas att vara beroende av andras välvilja för att få sina behov tillgodosedda

Dels det, och dels tycker jag nog att den som hjälper andra kan få ersättning för det. Istället för att den som inte har småbarn har någon sorts extra arbetsplikt att hjälpa omgivningen med hushållsarbete.

Jag jobbar hellre med mitt vanliga jobb, och betalar skatt så att den ensamstående mamman har förskola, än går tidigare från mitt jobb för att hinna till förskolan och hämta den ensamstående mammans barn. Sen är det ju såklart inget som hindrar att vänner och släktingar hjälps åt, men det är något annat än att alla ska bo i flock med extra arbetsplikt för icke-ensamstående.

 

[Milosari]

Jag tänker att det kan man ju göra, om man vill? Det finns ju de som t ex har återkommande gemensamma middagar med grannarna där man turas om att laga mat, eller bor i kollektiv. Men att många nog har nog med sitt.

För egen del så har jag fullt upp med mitt eget sammanhang. Jag har liksom inte ork nog att börja ingå i ett ännu större, det räcker med den familj som finns. Även om man skulle kunna sätta etiketten ”isolerad parrelation” på den, eftersom vi inte har någon annan familj vi regelbundet lagar mat/passar barn/städar/tvättar åt.

Har man inget behov av att umgås eller behov av hjälp, så varför skulle man då ingå i något sammanhang med flera? Det förstår jag inte alls. Tråden handlar om ensamstående mammor, som är i stort behov av hjälp. Jag menar bara att det inte är så att ensamstående inte per automatik behöver betyda ensam med barn, om man är villig och har tur att hitta en annan sorts familj.

 

[A_NN_A]

Återigen, Northvolt var ett exempel på en industri som söker personal. Det finns många fler... Förstår inte varför detta insnöande på just deras rekryteringsprocess och anställningsvillkor. Är ni intresserade eller har frågor så kontakta dom. Det är stor skillnad på absoluta krav och meriterande för en tjänst och generellt så tycker jag att det är fler och fler ställen inom industrin som sänker de absoluta kraven just för att inte rekrytera överkvalificerad personal. Väldigt ofta finns det en formulering om "utbildningen X eller likvärdig kunskap/erfarenhet" eller något i den stilen.

Det var du som antydde att just de jobben var enkla att få.

Mina vänner söker även tjänster där de inte stämmer med önskemålen från AG. Vi pratar mycket om att det är en önskelista.

Exemplet du gav var just ett bra exempel. Det var en av tjänsterna som var någon mening att söka utan specifik utbildning eller erfarenhet. Den typen av tjänst kräver dock att man har förmåga att ta till sig information på ett enkelt sätt och har lätt för att lära sig. I många fall premieras viss kunskap som inte kräver någon utbildning. Ibland har man den kunskapen och ibland inte.

Är man inte typen som tar till sig bred kunskap lätt kommer man sällan längre än en telefonintervju.

Jag säger inte att man inte ska söka jobben. Jag säger att bara för att det verkar som om företag anställer vem som helst för att få in folk är det kanske inte så.

 

[Angel]

Det var du som antydde att just de jobben var enkla att få.

Mina vänner söker även tjänster där de inte stämmer med önskemålen från AG. Vi pratar mycket om att det är en önskelista.

Exemplet du gav var just ett bra exempel. Det var en av tjänsterna som var någon mening att söka utan specifik utbildning eller erfarenhet. Den typen av tjänst kräver dock att man har förmåga att ta till sig information på ett enkelt sätt och har lätt för att lära sig. I många fall premieras viss kunskap som inte kräver någon utbildning. Ibland har man den kunskapen och ibland inte.

Är man inte typen som tar till sig bred kunskap lätt kommer man sällan längre än en telefonintervju.

Jag säger inte att man inte ska söka jobben. Jag säger att bara för att det verkar som om företag anställer vem som helst för att få in folk är det kanske inte så.

Att vara ensamstående förälder om man har sådana enorma inlärningssvårigheter om man inte kan ta till sig kunskap nog för att klara av ett av de mindre komplicerade jobben i en industri låter som en enormt dålig kombination. Olika jobb inom industrin kan variera enormt i hur komplexa dom är men enklare uppgifter kan bokstavligen vara att trycka på en knapp och byta ut lite material eller hälla upp grejer ur burkar och ställa på en ny plats eller packa upp inkommet material. Är det för svårt så får jag verkligen hoppas att man får mer permanent stöd i livet generellt än att bara bli instoppad hos en handläggare som säger åt en att söka jobb.

Sen är det ju förstås så att man kan ha psykiska eller fysiska problem som hindrar såna arbetsuppgifter men jag har bara pratat om människor som är friska nog att arbeta och då kanske det snarare är aktuellt med anpassningar efter sjukskrivning. Men i många fall kan egenskaper som ofta är hinder på arbetsmarknaden som tex att någon är enormt rutinstyrd vara precis det man letar efter för de tjänster där arbetsuppgifterna är väldigt rutinartade.

 

[Mabuse]

Har man inget behov av att umgås eller behov av hjälp, så varför skulle man då ingå i något sammanhang med flera? Det förstår jag inte alls. Tråden handlar om ensamstående mammor, som är i stort behov av hjälp. Jag menar bara att det inte är så att ensamstående inte per automatik behöver betyda ensam med barn, om man är villig och har tur att hitta en annan sorts familj.

Fast det hänger ju ihop? För det är ju inte så att den ensamstående fyrabarnsmamman önskar att hon ingick i en flock så att hon kunde få hjälpa andra, utan det är ju att hon önskar att det fanns fler som hjälpte henne. Så, det är lätt att förstå att hon tycker det där med flock vore bra, för då kunde hon få mer hjälp. Men det går också att förstå varför andra kanske inte är lika pigga på det där med flock om man tänker på andra sidan av myntet: för att hon ska få mer hjälp, så behövs det andra som hjälper. För att hon ska få hjälp, så krävs det ju att andra ger hjälp. T ex genom att ta hand om hennes barn på semestern så att hon kan få lite lugn och ro när hon är ledig. För det var väl inte så att hon önskade att hon hade fått ta hand om grannbarnen också, utöver sina egna, på semestern?

 

[sjoberga]

Fast det hänger ju ihop? För det är ju inte så att den ensamstående fyrabarnsmamman önskar att hon ingick i en flock så att hon kunde få hjälpa andra, utan det är ju att hon önskar att det fanns fler som hjälpte henne. Så, det är lätt att förstå att hon tycker det där med flock vore bra, för då kunde hon få mer hjälp. Men det går att förstå varför det kanske inte händer om man tänker på andra sidan av myntet: för att hon ska få mer hjälp, så behövs det andra som hjälper. För att hon ska få hjälp, så krävs det ju att andra ger hjälp. T ex genom att ta hand om hennes barn på semestern så att hon kan få lite lugn och ro när hon är ledig. För det var väl inte så att hon önskade att hon hade fått ta hand om grannbarnen också, utöver sina egna, på semestern?

Fast en stor grej är ju tiden , att utan hjälp så blir den knapp. Det är inte säkert att det är orken som är problemet?

Antalet möjliga lösningar på varje problem växer kanske med 2^N-1 ?

 

[Mabuse]

Fast en stor grej är ju tiden , att utan hjälp så blir den knapp. Det är inte säkert att det är orken som är problemet?

Antalet möjliga lösningar på varje problem växer kanske med 2^N-1 ?

Tid eller ork, det spelar väl mindre roll? Resultatet blir det samma: Det blir svårt att få allt som behövs göras gjort, och hon skulle önska att andra hjälpte henne, för då gick det att få ihop.

Och det går ju att förstå, såklart. Men jag tänker att det kanske är fler som vill ha hjälp, än vad det finns folk som orkar/hinner hjälpa andra med hushållsarbetet på sin fritid?

Jag förstår att hon vill ha hjälp, men jag förstår också om andra inte har tid/orkar/vill hjälpa.

 

[sjoberga]

Tid eller ork, det spelar väl mindre roll? Resultatet blir det samma: Det blir svårt att få allt som behövs gjort, och hon skulle önska att andra hjälpte henne, för då gick det att få ihop.

Och det går ju att förstå, såklart. Men jag tänker att det kanske är fler som vill ha hjälp, än vad det finns folk som orkar/hinner hjälpa andra med hushållsarbetet på sin fritid?

Jag skrev lite kort. Jag tänker att man vill ingå i en större flock så att de möjliga lösningarna blir många fler utan att det belastar varje individ mer. Att laga mat till 6 istället för 2 är exempelvis inte 3 gånger jobbigare eller tar 3 gånger mer tid.

Annars är svaret på varje fråga att jag måste göra.

 

[Mabuse]

Jag skrev lite kort. Jag tänker att man vill ingå i en större flock så att de möjliga lösningarna blir många fler utan att det belastar varje individ mer. Att laga mat till 6 istället för 2 är exempelvis inte 3 gånger jobbigare eller tar 3 gånger mer tid.

Kanske inte? Det beror ju på vad det är som lagas, och hur petiga de som ska äta är. Jag tycker nog personligen att det är svårare, för är det fyra personer till som ska äta, allrahelst om det är barn, så måste man ta hänsyn till ytterligare fyra kravlistor: en är vegetarian, en annan äter inte paprika, lök eller bönor, en tredje gillar inte fisk, osv osv. Plus då själva måltiden - middag för 6 är ju väldigt mycket mer logistik och fix än middag för 2.

Att laga middag till sex barn med olika preferenser låter för mig som magsår, mer eller mindre. Om man inte ska leva på "säkra kort" som pasta med köttbullar eller pannkakor. Och även då kan det stupa på att någon är vegetarian och en annan inte äter pannkakor om det inte är just jordgubbssylt till, eller vad det nu kan vara.

Så det är snarare så att för varje person som adderas, så ökar svårighetsgraden exponentiellt.

Sen håller jag med om att själva matlagningen inte är tre gånger jobbigare, men att komma på något som passar alla kriterier och man själv hinner laga i tillräcklig mängd?

 

[sjoberga]

Kanske inte? Det beror ju på vad det är som lagas, och hur petiga de som ska äta är. Jag tycker nog personligen att det är svårare, för är det fyra personer till som ska äta, allrahelst om det är barn, så måste man ta hänsyn till ytterligare fyra kravlistor: en är vegetarian, en annan äter inte paprika, lök eller bönor, en tredje gillar inte fisk, osv osv. Plus då själva måltiden - middag för 6 är ju väldigt mycket mer logistik och fix än middag för 2.

Att laga middag till sex barn med olika preferenser låter för mig som magsår, mer eller mindre. Om man inte ska leva på "säkra kort" som pasta med köttbullar eller pannkakor. Och även då kan det stupa på att någon är vegetarian och en annan inte äter pannkakor om det inte är just jordgubbssylt till, eller vad det nu kan vara.

Så det är snarare så att för varje person som adderas, så ökar svårighetsgraden exponentiellt.

Jag håller inte alls med. Jag ser det som en enorm fördel att ha varit 2 vuxna att fördela vardagen på. Jag tror du underskattar hur svårt och utsatt det är att vara den ende vuxne som precis varje liten eller stor uppgift hänger på , varje dag, vardag som helg.

Det är lite som på jobbet, flexibilitet i att organisera alla uppgifter gör att man som team kan göra mycket mer än summan av individernas insatser.

 

[Mabuse]

Jag håller inte alls med. Jag ser det som en enorm fördel att ha varit 2 vuxna att fördela vardagen på. Jag tror du underskattar hur svårt och utsatt det är att vara den ende vuxne som precis varje liten eller stor uppgift hänger på , varje dag, vardag som helg.

Det är klart det är en enorm fördel att vara två vuxna?

Det jag vänder mig mot är att det skulle vara lika enkelt att laga mat och äta middag med sig själv och sitt barn, som att laga mat och äta middag med sig själv, sitt eget barn, och fyra grannbarn. Eller fyra grannbarn och deras mamma.

Att ha ensamma mamman och hennes fyra barn på middag skulle för mig definitivt vara mer än tre gånger så tids- och orkkrävande som att fixa middag för mig själv och ett av mina egna barn. Eftersom jag då måste anpassa middagen efter fem personer till, och vad de har för preferenser. Ännu värre om det var barn ur ett gäng olika familjer, var och en med sina matvanor.

Så jag förstår ju att ensamma mamman skulle tycka det var superskönt att bli bortbjuden på middag lite oftare, men jag förstår ju också om inbjudningarna inte direkt haglar sådär en vanlig tisdag efter jobbet.

 

[sjoberga]

Det är klart det är en enorm fördel att vara två vuxna?

Det jag vänder mig mot är att det skulle vara lika enkelt att laga mat och äta middag med sig själv och sitt barn, som att laga mat och äta middag med sig själv, sitt eget barn, och fyra grannbarn. Eller fyra grannbarn och deras mamma.

Att ha ensamma mamman och hennes fyra barn på middag skulle för mig definitivt vara mer än tre gånger så tids- och orkkrävande som att fixa middag för mig själv och ett av mina egna barn. Eftersom jag då måste anpassa middagen efter fem personer till, och vad de har för preferenser. Ännu värre om det var barn ur ett gäng olika familjer, var och en med sina matvanor.

Som sagt, jag gör inte alls samma bedömning om hur jobbigt det skulle vara att servera lite mer mat till välkända medlemmar i flocken eller tvätta dubbelt så mycket underkläder eller ta med eller lämna något extra barn på förskolan.

Antalet vuxna att fördela uppgifter på ger fördelar i mycket högre takt än problemmängden ökar. Störst är problemet när antal vuxna = 1, när flexibilitetstalet är exakt noll.

 

[Mabuse]

Som sagt, jag gör inte alls samma bedömning om hur jobbigt det skulle vara att servera lite mer mat till välkända medlemmar i flocken eller tvätta dubbelt så mycket underkläder eller ta med eller lämna något extra barn på förskolan.

Antalet vuxna att fördela uppgifter på ger fördelar i mycket högre takt än problemmängden ökar. Störst är problemet när antal vuxna = 1, när flexibilitetstalet är exakt noll.

Men det är ju det jag menar. Självklart är mycket enklare att vara två vuxna.

Men, för den där extra vuxne så är det såklart mer jobb. Det är betydligt mer jobb att hjälpa till att ta hand om fyra barn, än att inte göra det, allt annat lika.

Även om totalsumman av ansträngningen blir mindre. Dvs, det är mer effektivt att jag tvättar både grannarnas och min egen tvätt när jag ändå är igång, än att jag tvättar min tvätt och grannarna sin, men allt annat lika är det mer jobb för mig att tvätta deras tvätt också än att bara tvätta min egen.

Ensamma mamman är ju en nettohjälpmottagare. Hon vill att andra hjälper henne, men har själv inte tid/ork att hjälpa andra. Så, om jag ska hjälpa ensamma mamman, så får jag mer på mitt bord. För är det realistiskt att om jag hämtar hennes barn på förskolan, så har hon under tiden städat hemma hos mig, dvs att vi byter tjänster? Ensamma mamman ville väl inte byta tjänster, hon vill att andra hjälper henne. Och det kan man ju förstå, men också att andra har nog med sitt.

 

[sjoberga]

Men det är ju det jag menar. Självklart är mycket enklare att vara två vuxna.

Men, för den där extra vuxne så är det såklart mer jobb. Det är betydligt mer jobb att hjälpa till att ta hand om fyra barn, än att inte göra det, allt annat lika.

Även om totalsumman av ansträngningen blir mindre. Dvs, det är mer effektivt att jag tvättar både grannarnas och min egen tvätt när jag ändå är igång, än att jag tvättar min tvätt och grannarna sin, men allt annat lika är det mer jobb för mig att tvätta deras tvätt också än att bara tvätta min egen.

Ensamma mamman är ju en nettohjälpmottagare. Hon vill att andra hjälper henne, men har själv inte tid/ork att hjälpa andra. Så, om jag ska hjälpa ensamma mamman, så får jag mer på mitt bord. För är det realistiskt att om jag hämtar hennes barn på förskolan, så har hon under tiden städat hemma hos mig, dvs att vi byter tjänster? Ensamma mamman ville väl inte byta tjänster, hon vill att andra hjälper henne. Och det kan man ju förstå, men också att andra har nog med sitt.

Jag tänker att hela konceptet bygger på att man just utnyttjar den enorma kraften i att vara mer än en och håller netto nära noll för alla inblandade.

Man får lika mycket som man ger och vinsten är just tidsvinsten i flexibiliteten.

 

[sjoberga]

Jag tänker att exempelvis en grupp av ensamstående föräldrar kan skapa en sådan flock och förenkla livet massor, om man kan hitta en flock där det fungerar.

Risken ökar för svårlösta konflikter desto fler det blir tänker jag också.

 

[Angel]

Som sagt, jag gör inte alls samma bedömning om hur jobbigt det skulle vara att servera lite mer mat till välkända medlemmar i flocken eller tvätta dubbelt så mycket underkläder eller ta med eller lämna något extra barn på förskolan.

Antalet vuxna att fördela uppgifter på ger fördelar i mycket högre takt än problemmängden ökar. Störst är problemet när antal vuxna = 1, när flexibilitetstalet är exakt noll.

Fast för att det där i praktiken ska bli mindre resurskrävande så bygger det ju på att alla i flocken har en hel del gemensamma resurser och tex bor i samma hushåll eller åtminstone med någon form av gemensamhetslokaler och delade resurser. Annars måste ju alla köpa större tvättmaskin, större matbord och kanske även större kök för att alla ska få plats. Alla har större bilar för att kunna köra runt på många extra barn med sin egen bil osv. Hämta 4-5 extra barn på förskola/skola med lådcykel på olika ställen känns inte riktigt rimligt. Har man redan en jättefamilj så gör knappast några extra barn någon större skillnad sett till arbetsbördan men rätt många ensamstående föräldrar idag bor ju relativt litet, speciellt de som har det tight att få saker att gå ihop, och att då försöka få in 8-10 pers till på middag känns minst sagt knepigt även utan behov av specialanpassad kost. Jag bor inte direkt pyttelitet men har aldrig mer än 3-4 gäster på middag om vi måste äta inne eftersom det inte får plats på ett bekvämt sätt och det brukar då oftast vara vuxna gäster som kan sitta hyfsat stilla och inte behöver gå på toa NU allihopa samtidigt.