Sv: Ensamträning for dummies
Jag började med att helt enkelt göra så att Wahidah inte kunde följa efter mig överallt. Stod jag i köket och lagade mat, ja då var det stängd dörr (jag hade inga kompostgaller då) dit som gällde. Hon visste vart jag var men kunde inte vara precis vid mig.
Sedan gjorde jag så att om jag satt i ett rum och höll på med datorn och hon låg och vilade i rummet, då gick jag ut för att hämta ett glas vatten eller så, stängde dörren efter mig och när jag kom tillbaka gick jag direkt och satte mig vid datorn igen. Eftersom det var tokvarm sommar blev det många vattenglas som hämtades och på så sätt blev det helt naturligt för henne att jag gick ut, kom tillbaka, gick ut, kom tillbaka osv.
Hon fick även stanna inne när jag gick ut med soppåsar (bor i lägenhet med sopnedkast någon meter från ytterdörren), fick vara ensam naturligt när jag stängde in mig i badrummet för att gå på toa osv.
Ju vanare hon blev med att jag försvann ibland och kom tillbaka ibland, desto mindre brydde hon sig. I början kanske hon sprang fram till dörren när jag hämtade vattenglas, efter ett litet tag låg hon kvar i bädden och vilade, senare lyfte hon inte ens på huvudet. När hon väl var helt lugn med att jag lämnade henne små, korta stunder, då utökade jag tiden lite. Kanske hämtade ett vattenglas och en tallrik fil + flingor på samma gång osv.
Hon gick från att knappt ha varit ensam vid 3½ månads ålder, till att kunna vara ensam i 2 timmar utan att göra något dumt alls, vid knappa 5 månaders ålder. (Därefter flyttade vi, det blev stress och trassel och allt sket sig, men hon har kunnat vara ensam

Nu är vi tillbaka igen där jag går ut ur rummet och stänger in henne för att laga mat. Hon tycker inte att det är obehagligt att bli lämnad utan tycker helt enkelt att det är tråkigt och börjar göra sådant som hon vet att hon inte får. Ögontjänare är vad hon är...)