Enskild ekonomi

[Petruska]

Maten delade vi rakt av.

Ja, mitt ex hade nåt slags jobbig gammaldags inställning som jag befarar hade med kön att göra - och som gjorde att jag aldrig fick bjuda honom på något. Det får jag fortfarande inte.

Då var det ju nån sorts tur - eller "tur" - att du fick betala merparten av hyran.

Tillägg: Jag tycker att det är centralt att man löser det där med olika inkomster i första hand utifrån att den som tjänar minst ska känna sig bekväm. Det är en maktfaktor att tjäna mest. Det måste man hantera.

 

[mandalaki]

Då var det ju nån sorts tur - eller "tur" - att du fick betala merparten av hyran.

Tillägg: Jag tycker att det är centralt att man löser det där med olika inkomster i första hand utifrån att den som tjänar minst ska känna sig bekväm. Det är en maktfaktor att tjäna mest. Det måste man hantera.

Håller med. Vår deal fick han styra, just för att han skulle känna sig bekväm med resultatet.

 

[Lilla]

Jag tjänar ju också mer än min partner. Jag lägger en massa pengar på min häst, sen har jag ändå mest kvar.

Jag fattar ju att skillnaden mest är symbolisk, men för oss känns det bäst om vi delar hyggligt lika på överlevnadskostnader - såsom mat och hyra. Det känns som att kunna - och också göra det - betala sådant för sig själv är att försörja sig själv och det är viktigt. Sen betalar jag betydligt mer än hälften av tillvarons guldkant för båda, såsom resor, äta ute, teknikprylar och i viss mån kläder. Dvs sådant som man KAN leva utan.

Det känns mer "värdigt" att det är sådant jag finansierar åt honom, för båda, även om mitt tillskott till hans ekonomi kanske blir exakt detsamma oavsett om vi säger att jag betalar basutgifter eller mer lyxbetonad konsumtion.

Jag har fattat att ditt ex eller vem det var hade motsatt känsla.

Precis så skulle vara ok för mig också. Åt båda håll.