- Svar: 43
- Visningar: 3 123
Ja, jag är 38 år och det slår aldrig fel att prata med mor eller moster.
De kan va glatt men det kommer ALLTID en "gör såhär" från dem..
Det har gett mig ångest, stress, känsla av att de jag gör inte duger, eller att de inte har något förtroende, att jag vore rent av dum i huvudet mm till att jag nu blir irriterad.
Nu är jag en sån jobbig jävel att jag brukar inte säga ifrån utan börjar förklara mig. Jag gör det redan från början aldrig det till någon fråga "jag funderar på att köpa en jaktlabbe" utan de har alltid varit "jag ska köpa en jaktlabbe"
Men ÄNDÅ, "Oj, ja då kommer du ha att göra i 3år!! Oj oj, det kanske inte va så bra? Oj, hur tänkte du då?"
Och då har alltså min mamma en jaktcocker hon varken jagar med, tränar med, knappt motionerar och antagligen inte ens vaccinerar nu?
Och min moster har en jaktsetter som jagar allt, med SKALL?
Jag har aldrig sagt till dem. Aldrig.
Jag sa bara "va roligt! Va kul
"
Jag tänker att vuxna människor tar vilka beslut de vill?
Detta hänger över mig hela tiden. Att berätta saker, som att jag har någon redovisningsplikt och sen VET jag att första reaktionen är alltid negativ.
Nu ska jag ju ärva stugan med... som morfar byggde.
Ni kan ju tänka er? Mamma har släppt det men min moster? Som har en egen stuga nu?
Jag vet inte vad jag vill. Jag antar jag borde säga saker direkt men nu har jag byggt upp en massa... speciellt med moster.
Hon gick in i stugan som nu är min förresten i somras utan att be om lov.
Veckan efter går hon förbi (den ligger på en udde så du går liksom inte förbi där) och påpekar hur jag lagt veden
Kan jag skriva till henne? Borde jag släppa de?
Hon är en sån som pratar över mig hela tiden, inte "kommer ihåg" mm så svår att prata med
De kan va glatt men det kommer ALLTID en "gör såhär" från dem..
Det har gett mig ångest, stress, känsla av att de jag gör inte duger, eller att de inte har något förtroende, att jag vore rent av dum i huvudet mm till att jag nu blir irriterad.
Nu är jag en sån jobbig jävel att jag brukar inte säga ifrån utan börjar förklara mig. Jag gör det redan från början aldrig det till någon fråga "jag funderar på att köpa en jaktlabbe" utan de har alltid varit "jag ska köpa en jaktlabbe"
Men ÄNDÅ, "Oj, ja då kommer du ha att göra i 3år!! Oj oj, det kanske inte va så bra? Oj, hur tänkte du då?"
Och då har alltså min mamma en jaktcocker hon varken jagar med, tränar med, knappt motionerar och antagligen inte ens vaccinerar nu?
Och min moster har en jaktsetter som jagar allt, med SKALL?
Jag har aldrig sagt till dem. Aldrig.
Jag sa bara "va roligt! Va kul
"Jag tänker att vuxna människor tar vilka beslut de vill?
Detta hänger över mig hela tiden. Att berätta saker, som att jag har någon redovisningsplikt och sen VET jag att första reaktionen är alltid negativ.
Nu ska jag ju ärva stugan med... som morfar byggde.
Ni kan ju tänka er? Mamma har släppt det men min moster? Som har en egen stuga nu?
Jag vet inte vad jag vill. Jag antar jag borde säga saker direkt men nu har jag byggt upp en massa... speciellt med moster.
Hon gick in i stugan som nu är min förresten i somras utan att be om lov.
Veckan efter går hon förbi (den ligger på en udde så du går liksom inte förbi där) och påpekar hur jag lagt veden
Kan jag skriva till henne? Borde jag släppa de?
Hon är en sån som pratar över mig hela tiden, inte "kommer ihåg" mm så svår att prata med
