Familjens stöd.

M

Madame_MS

Hur mycket är eran familj med i ert häst liv.
Följer någon med er när ni åker och tävlar/tränar.
Om ni skulle vilja göra en häst resa typ att prova på western/tur ridning eller bara åka och titta på en stor tävling (typ världscupen eller nåt) vilka vill följa med?




(jag vet inte om tråden ska vara här eller inte)
 
Sv: Familjens stöd.

I min familj är det bara jag som är häst intresserad...
och det har gått jätte bra innan men nu har jag råkat ut för en olycka och kan inte ta mid dit jag vill utan måste ha hjälp...

och jo mamma har hjälp till mycket men jag ser att hon inte vill (köra mig till och från ridskolan).
När jag hade min första tävling så kunnde hon inte komma och titta men hon kom hem till mig på kvällen...

När vi ska hoppa eller galoppera på ridlektionen (om hon är med) så går och ut ur ridhuset...

jag fyller år snart och är sugen på att testa på western ridning... har bokat en helg i april på en ranch (utan att fråga om någon vill följa med) för det är något jag vill och skulle tycka vara kul...

när jag berätter detta för min mamma så tycker hon att det är en dum idé...

vad ska man göra...

jag hade tyckt att det hade varit kul om någon ville följa med...

men så fort jag nämner något om att jag ska tävla eller något om hästar och frågar om dom vill följa med så är det alltid något dom ska göra... och då frågar jag ett par veckor innan...
 
Sv: Familjens stöd.

min mamma har ägt ett flb och en unghingst och min moster har hafft massa hästar mammas kompisar har hästar så jag har ganska många hästintreserade runt mig min pappa gillar åckså hästar kan lite men rider inte ja mina föreldrar åker till hopptävlinggar med mig eller lite andra saker men jag har ju ingen häst ÄN så jag tävlar inte så ofta
 
Sv: Familjens stöd.

mamma vill typ att jag ska göra massa saker som att starta i en klubbtävling på ridskolan eller att jag ska bli medryttare på en ny häst jag provat fast jag är lite tveksam men hon tvingar mig aldrig!
 
Sv: Familjens stöd.

Min kära mor har allt fått vänja sig vid att vara lite BOB (bär och betalar). När jag bodde hemma och hade ponnyn och gick i gymnasiet (=minimalt med tid) körde hon mig ofta ut till stallet och hjälpte till så mkt hon kunde (hennes favoritsyssla var att blanda mat :D). Hon försöker alltid hjälpa mig med allt! Dessutom har jag en gudasnäll och mkt söt ponny som hon inte ens är rädd för. Nu bor vi inte i samma stad längre, men hon ringer alltid och frågar och stöttar så mkt det går.
 
Sv: Familjens stöd.

Min kära mor har allt fått vänja sig vid att vara lite BOB (bär och betalar). När jag bodde hemma och hade ponnyn och gick i gymnasiet (=minimalt med tid) körde hon mig ofta ut till stallet och hjälpte till så mkt hon kunde (hennes favoritsyssla var att blanda mat :D). Hon försöker alltid hjälpa mig med allt! Dessutom har jag en gudasnäll och mkt söt ponny som hon inte ens är rädd för. Nu bor vi inte i samma stad längre, men hon ringer alltid och frågar och stöttar så mkt det går.

Å vad glad du måste vara...

jag vet inte ens hur det kommer sig att jag började rida men ibland undrar jag är släckt med min familj...
jag har alltid cycklat till och från ridskola när jag var lite och så när min morfar gick bort så hade han en del hästa och dom såldes, men sen kom jag på att han hade lånat ut en på foder och så frågade jag om inte den kunnde vara kvar och då fick jag den...:eek:
 
Sv: Familjens stöd.

Jag är den enda med hästintresse i min familj. Mamma min är livrädd för hästar och övriga tycker väl att de "passar bäst på macka". :angel:

MEN de ställer upp. Pappsen har till och med erkänt nu på senare år när jag köpt egen häst att han är ju väldigt snäll och fin. ;) Men inte utan att sucka och stöna över att han kostar pengar och blir sjuk titt som tätt. Nu betalar jag dock allt för båda hästarna själv. Mina föräldrar har förut alltid skjutsat mig till och från stallet/medryttarhäst mm. De få gånger jag tävlat har mamma vart med, dock står hon i behörigt avstånd från hästarna.

Pappa kör till/från klinik och tävlingar under proster och lite muta.:D
Mamma släpper ut (mina två älsklingar har blivit van vid) ibland om det krisar och jag är borta eller så. Hon släpades även med på High Caparalls westerntävlingar ett år och tycker globen är väldigt roligt att gå på. :)

Men vardagliga skötseln sköter jag helt själv.
 
Sv: Familjens stöd.

Jag är den enda med hästintresse i min familj. Mamma min är livrädd för hästar och övriga tycker väl att de "passar bäst på macka". :angel:

MEN de ställer upp. Pappsen har till och med erkänt nu på senare år när jag köpt egen häst att han är ju väldigt snäll och fin. ;) Men inte utan att sucka och stöna över att han kostar pengar och blir sjuk titt som tätt. Nu betalar jag dock allt för båda hästarna själv. Mina föräldrar har förut alltid skjutsat mig till och från stallet/medryttarhäst mm. De få gånger jag tävlat har mamma vart med, dock står hon i behörigt avstånd från hästarna.

Pappa kör till/från klinik och tävlingar under proster och lite muta.:D
Mamma släpper ut (mina två älsklingar har blivit van vid) ibland om det krisar och jag är borta eller så. Hon släpades även med på High Caparalls westerntävlingar ett år och tycker globen är väldigt roligt att gå på. :)

Men vardagliga skötseln sköter jag helt själv.

Hur har du fått dom till att vilja vara med... när mamma är med så känns det som om hon vill bara åka där ifrån...

Som när jag red min först tävling 5/1-07 (se ataren) det vara bar 40cm och tram men för mig var det stort och hon vill inte della den dagen med mig...

det känns bara så tråkigt...
 
Sv: Familjens stöd.

Både mamma och pappa är med på träningar och tittar. Hjälper till och håller häst mm. De hjälper även till med andra grejor runt hästen, mockar i bland och sånt.(Men jag bor inte hemma;)) På tävligar har jag en liten hejarklack med syrran morsan och farsan samt min man. Min man hänger även med till stallet och hjälper till med div. grejer ibland när jag är där och han inte jobbar. förr så mockade han när jag inte hade tid pga. jobbet men det gör mamma nu då det passar bättre.
 
Sv: Familjens stöd.

Både mamma och pappa är med på träningar och tittar. Hjälper till och håller häst mm. De hjälper även till med andra grejor runt hästen, mockar i bland och sånt.(Men jag bor inte hemma;)) På tävligar har jag en liten hejarklack med syrran morsan och farsan samt min man. Min man hänger även med till stallet och hjälper till med div. grejer ibland när jag är där och han inte jobbar. förr så mockade han när jag inte hade tid pga. jobbet men det gör mamma nu då det passar bättre.

var din man hästitresserad innan ni träffades... eller har han blivit det efteråt...
 
Sv: Familjens stöd.

´Jag har också backup hemmifrån....
Min man gick med på att flytta till gård (han vár från början inte så road av att vara månskensbonde) Han byggde ett stort fint stall till mig och min häst:love: . Han morgonfodrar och tar in alla hästarna när det kniper. Visst sen tycker han att det kostar en massa men håller med om att det är en livsstil och han är delaktig.
Mamma och pappa har också alltid ställt up med att köra. Hjälpt till med att hämta hö mm. De köpte även första hästen när jag var 11 år
hm när jag tänker efter har de nog köpt varje häst som jag haft:bow:
Jag tog med min man, svärmor, svärfar, och svåger på islandshästar förra året. Det var väldigt uppskattat från alla.
 
Sv: Familjens stöd.

Jag har världens bästa stöd hemifrån.

Pappa har alltid flängt med mig o mina ponnier när vi skulle ut och hopptävla. Stallet hade jag hemma så både mamma o pappa hjälpte till med skötsel och alla morgonfodringar tog pappa hand om! När jag flyttade hemifrån för att plugga fick inte min gamla ponny följa med o då tog familjen hand om henne.

Numera har jag henne plus en till. Får den hjälp jag behöver o frågar efter.

Jag förstår att det är jobbigt att inte få det stöd du vill ha med din ridning. Kämpa på! Min mamma var precis som dig, på hopptävlingar gick hon ut o tittade inte. Kämpade för att få mig att tävla dressyr;)
Det kan vara av rädsla.. Du kanske ska få din familj att bli hästbiten, få upp dem på hästryggen?!!
 
Sv: Familjens stöd.

Jag har världens bästa stöd hemifrån.

Pappa har alltid flängt med mig o mina ponnier när vi skulle ut och hopptävla. Stallet hade jag hemma så både mamma o pappa hjälpte till med skötsel och alla morgonfodringar tog pappa hand om! När jag flyttade hemifrån för att plugga fick inte min gamla ponny följa med o då tog familjen hand om henne.

Numera har jag henne plus en till. Får den hjälp jag behöver o frågar efter.

Jag förstår att det är jobbigt att inte få det stöd du vill ha med din ridning. Kämpa på! Min mamma var precis som dig, på hopptävlingar gick hon ut o tittade inte. Kämpade för att få mig att tävla dressyr;)
Det kan vara av rädsla.. Du kanske ska få din familj att bli hästbiten, få upp dem på hästryggen?!!


min mamma kom inte ens på min första tävling...
jag har reddan slutat med en hobby för att mamma inte tycker om det och lite för mycket olycker det senaste...
Jag kan förste att mamma inte vill se sin dotter flyga av en häst när jag redan har ett brutet ben...
men det vara ju inte så att jag hoppade 1m utan bara 40cm i trav och mitt mål var att bara komma in på banan... om det inte hade kännts bra så hade jag tackat för mig och ridit ut...

men men jag tänker testa på western (även om mamma inte tycker det) och tycker jag att det är kul så ska jag rind western på min häst... sen får mamma säga vad hon vill...
 
Sv: Familjens stöd.

Mina föräldrar sponsrar mitt hästande väääldigt mkt.Skulle aldrig kunna ha hästar utan deras hjälp.
Min pojkvän brukar följa med till stallet & på tävlingar & så har jag en bra kompis som följt med på tävlingar som hästskötare.Utan min kompis & familj hade det varit betydligt svårare att tävla om inte omöjligt i vissa lägen.

Ps mamma vill helst inte följa med på tävlingar eftersom hon e nervös när jag ska tävla så hon nöjer sig med att se rosetterna efteråt;)
 
Sv: Familjens stöd.

Min familj är helt (påtvingat) hästintresserad.. ;)

Vi har tre hästar. Min syster betalar en, föräldrna en och jag en.
Föräldrarna är ute på promenader med fjordingarna några gånger i veckan och har även stalltjänst (eller ja, pappa har :p ).
Innan jag skaffade häst (01) så kunde de ingenting om hästar, och mamma var livrädd för dem. Pappa hade visserligen ridit när han var liten så han hade ju ett hum om hur man hanterar dom iaf.

Till tävlingar och träningar kör oftast min far, men ibland min syster eftersom jag inte lärt mig köra transport ännu.

Klubben brukar anordna resor till Globen (horseshow) varje år, och då har mina föräldrar alltid följt med. De tycker kanske inte det är så kul att sitta där hela dagen, så de senaste åren har de gått på stan och sen gått på kvällsshowen.
Men annars följer de gärna med på sådana saker, och de ställer alltid upp om jag behöver hjälp, vad det nu är för något.

Ridresa/läger lr liknande tror jag inte de skulle vara så intresserade av iom att de inte vill rida.
Skulle man åka någonstans med häst&vagn utflykt tror jag däremot att de gärna skulle hänga på..
 
Senast ändrad:
Sv: Familjens stöd.

Vissa människor tycker inte om hästar/är rädda för dem helt enkelt, så jag tror tyvärr inte du kan göra så mkt åt saken.

Visst är det tråkigt att din mor inte ställer upp, och jag förstår hur du känner, men ibland får man acceptera att folk inte kan gilla allt, oavsett om det är ens föräldrar eller inte.

Du har inte pratat med henne och sagt att du blir väldigt ledsen när hon inte kommer och tittar på tävlingarna, eller följer med till stallet?
 
Sv: Familjens stöd.

mamma har alltid ställt upp och kört till tävlingar och skjutsat mig till staller när det behövts -pappa har betalat men sammanlgt under alla år sätt hästen två gånger...han ÄR inte intresserad av hästar..så han blir hemma..

Det är väl inte mammas största intresses men hon har ridit en del när hon var yngre,s¨å helt obekant är det ju inte.

Numera har jag inte gärt längre eftersom jag pluggar (dvs inte råd) men vi brukar iaf någon gång och titta på dressyr om det finnd ngt bra tävling i närheten - det tycker hon är betydligt roligare än förr itiden när jag red och hon fick bära (helt förståligt haha)
 
Sv: Familjens stöd.

var din man hästitresserad innan ni träffades... eller har han blivit det efteråt...

Tja.. han har ridit en del när han var liten. Lite grann på ridskola och så. Sen har hans släktingar alltid haft häst så han är ju uppvuxen med hästar omkring sig. Men det var nog några år sen han hade ridit innan vi träffades, så jag väckte nog ett gammalt intresse lite granna. Nu hänger han gärna med ut på en tur i skogen när det är fint väder:) Och så tar han ut och rycktar min häst och gör honom fin . Det tycker han bättre om än vad jag gör ;)
 
Sv: Familjens stöd.

Ensam hästintresserad och har alltid varit.
Föräldrarna ställde upp så tillvida att de körde mig till ridskolan en gång i veckan när jag var yngre. Mamma hoppades in i det längsta att det skulle gå över. Pappa är allergisk. OM de kom och kollade när jag tävlade på klubbens tävlingar var det mer med motiveringen att de kunde passa på att gå ut med hunden än att de tyckte det var kul att titta på tävlingen.

Nu har jag egen häst sen 7 år tillbaks och de har bara fått gilla läget men mer engagerade är de väl inte. Mamma är livrädd och skulle aldrig följa med på träning eller tävling som hållhjälp eller annat. Fick tjata på henne första gången att överhuvudtaget komma. Pappa ställde upp och lånade ut sin bil innan jag hade egen med dragkrok.
Numera kan dock mamma fråga lite spontant hur det är med hästen och vid någon svagt ögonblick erkände hon ändå att min häst på sätt och vis ändå var en familjemedlem värd att planera lite efter (hon är dräktig och mamma ville dra med mig på semester precis vid fölningsdags men var väldigt förstående). Hon tycker faktiskt också att det är lite spännande med fölningen. :D

Så du är dårakt inte ensam men ett råd är att inte tjata eller kräva något. Hur kul är det att ha tjatat med någon som inte vill? Det förstör ju även ditt nöje. Kolla runt med kompisar istället som ärligt skulle tycka att det var roligt.
 
Sv: Familjens stöd.

På tävlingar (om vi inte tävlar själva förståss) åker nog bara min dotter och jag, men kanske sambon skulle åka med till någon riktigt stor tävling.
När min häst skadade sig allvarligt i helgen ställde naturligtvis min sambo upp och även mina stallkompisar. Det betydde jättemycket, särskilt när jag fick SMS på hemvägen från kliniken där en av stallkompisarna skrev att hom tänkte på oss och höll tummarna allt vad hon orkade.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Min situation: Jag börjar tänka mer och mer på att skaffa en till häst, det började som ett "skämt" att jag kanske ska köpa en kompis... 2 3
Svar
48
· Visningar
4 017
Hästmänniskan Jag funderar på om det är dags att köpa häst. Innan jag börjar kolla annonser (och förälska mig i hästar jag inte har råd med) skulle... 2
Svar
33
· Visningar
3 458
Senast: Edla
·
Hästmänniskan Hej! Vill nog egentligen mest skriva av mig, det känns tungt och jobbigt och vet inte hur jag ska tänka. Jag har haft egen häst...
Svar
16
· Visningar
2 390
Senast: Edla
·
Hästmänniskan Hej på er! Jag är ny på detta forum och jag hoppas att jag postar i rätt del. Jag behöver ventilera och resonera lite med andra... 10 11 12
Svar
223
· Visningar
11 985
Senast: lilsan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp