Ensam hästintresserad och har alltid varit.
Föräldrarna ställde upp så tillvida att de körde mig till ridskolan en gång i veckan när jag var yngre. Mamma hoppades in i det längsta att det skulle gå över. Pappa är allergisk. OM de kom och kollade när jag tävlade på klubbens tävlingar var det mer med motiveringen att de kunde passa på att gå ut med hunden än att de tyckte det var kul att titta på tävlingen.
Nu har jag egen häst sen 7 år tillbaks och de har bara fått gilla läget men mer engagerade är de väl inte. Mamma är livrädd och skulle aldrig följa med på träning eller tävling som hållhjälp eller annat. Fick tjata på henne första gången att överhuvudtaget komma. Pappa ställde upp och lånade ut sin bil innan jag hade egen med dragkrok.
Numera kan dock mamma fråga lite spontant hur det är med hästen och vid någon svagt ögonblick erkände hon ändå att min häst på sätt och vis ändå var en familjemedlem värd att planera lite efter (hon är dräktig och mamma ville dra med mig på semester precis vid fölningsdags men var väldigt förstående). Hon tycker faktiskt också att det är lite spännande med fölningen.
Så du är dårakt inte ensam men ett råd är att inte tjata eller kräva något. Hur kul är det att ha tjatat med någon som inte vill? Det förstör ju även ditt nöje. Kolla runt med kompisar istället som ärligt skulle tycka att det var roligt.
även om han inte vågar erkänna så tycker han nog att det är roligt med hästar han också! . ( pojkvännen är intresserad men vågar inte riktigt erkänna det :P ) haha)) haha .
. Pappa tog tom BE-kort samtidigt som mig för att kunna hjälpa till att köra om jag inte kan. .Turridning hos ett seriöst företag är ett sätt för ickehästälskare att kanske få en inblick i frihetskänslan det är att bli omkringburen i vår härliga natur.
Jag tror att din mamma behöver prata med din tränare/ridskolelärare för att förstå hur mycket ridningen kan ge dig. Som mamma är man alltid orolig, oavsett vad ens barn gör, men är det något man själv inte har erfarenhet av så blir det värre.
Ge henne tid. Var entusiastisk! Finns få föräldrar som kan motstå ett entusiastiskt barn
Lycka till! och försök förstå att din omgivning är rädd om dig och kanske inte har tillräckliga kunskaper om ditt intresse.
Hur mycket är eran familj med i ert häst liv.
Jag har egen häst, syrran och mamma har varsin foderhäst, dock bor vi allihop på olika ställen just nu. Pappa är egentligen inte särskilt intresserad, men är med mamma i stallet ibland och hjälper till med fodring, ut/insläpp och sådant.
Min pojkvän är med mig i stallet när han är här uppe, fixa höpåsar, släppa in/ut hästarna och leda min treåring när jag försöker mig på att sitta på honom är sådant han brukar göra. Han har börjat tycka det är rätt kul med hästar och har faktiskt sagt att han funderar på att lära sig rida och skaffa en egen häst när jag slutar plugga
Följer någon med er när ni åker och tävlar/tränar.
Ja, både pappa och mamma har alltid ställt upp när jag eller syrran ska iväg
Om ni skulle vilja göra en häst resa typ att prova på western/tur ridning eller bara åka och titta på en stor tävling (typ världscupen eller nåt) vilka vill följa med?
Om det var typ turridning skulle nog både pappa och min pojkvän kunna tänka sig att följa med, vi har faktiskt funderat på det. Titta på tävlingar, då skulle nog jag, mamma och syrran få åka själva, där går gränsen för herrarna
Ingen av dem har någon häst bakgrund men jag och syrran har alltid varit hästtokiga. Jag och min syster fick första hästen när jag var 9 och hon 12 år och även om vi fick ta ansvaret för honom till 110% så fanns de alltid där i bakgrunden.) 
