Ibland så
T ex när jag börjar jobba kl 08 (eller än värre 07), 8½ mil bort. Då är det bara gå upp i svinottan. Och kom hem nyss. Inte mina favoritpass alls, men ger fiiin storhelgsOB sådana här tider.
Hagen är till 60% (ja lite beroende på hur jag stängslar men som jag tänkt stängsla) av en 'slänt' i princip (med platåer men sak samma), där det är ganska mkt träd (lövträd) och sten. Där växer alltså i princip kvickrot, maskrosor samt diverse blommor (vitsipppor, skilla, etc). 40% är vall, som år 2000 såddes in med en ekologisk örtmix, men sen dess har den aldrig gödslats, den har trampats sönder brutalt, betats sönder, torkat sönder, översvämmats osv - gång på gång. Så när den las i vila var det snudd på dött, fläckvis bara jord, stora fläckar med oätliga ogräs och fläckvis med kvickrot, maskrosor, timotej och annat ogräs (nässlor, tistlar etc).
Sen har den vilat, och jag har inte kollat så noga men i somras såg det ut som den hämtat sig rätt väl, men det är de härdiga ogräsen som klarat sig, dvs just kvickrot, maskrosor osv. Och lite timotej osv. Det mesta 'av värde' dog nog under misshandelsåren (den har använts som vinterhage).
En bild, dock efter att ha använts hela vintern och hela våren. Men här ser man den 'fina' delen av slänten, andra bilden visar hur mestadels av slänten ser ut, trädbevuxen. Vallen syns nedanför.
Bild från mitten på april ett normalår.
Annan vinkel, här ser man hur det mesta ser ut, trädbevuxet
https://sakerlagring.telia.se/user/...d-46b4-94e5-d367e4ed3354&Image=1191771&Size=1
Min tanke/ide/dröm - återstår att se vad som sa strykas - är att de ska kunna gå där UTAN munkorg, och det ska hållas nedbetat och i balans. Det är ju för- och nackdelar med allt, men jag kommer inte undan alla nackdelar med något annat än grushage (och det har sina nackdelar). Hårt nedbetat = stressat. Men frodigare med munkorg = för mycket. Osv. Men kan jag ge dem ett 'liv utan munkorg hela tiden' så skulle ingen vara lyckligare än mig. Inledningsvis funderade jag på att bara ge dem slänten men vill de ska kunna sträcka ut och springa fritt med om det går. Men känns som bästa och antagligen enda chansen att ge dem vettig hagstorlek, slippa munkorg osv det är i den hagen. Så värt ett försök. Men just nu är det som sagt knähögt gräs under snön där.
Det där tidiga gräset skrämmer mig, men jag ser inte hur jag ska komma undan det. Var de än går kommer jag hamna i samma läge. Funderatde från början på att helt enkelt ha kvar där de går, minska den i vår om det krävs, så den aldrig får en chans att ta sig. Men blir ju exakt samma nackdelar gräsmässigt, men mindre yta och mycket tristare hage (läs: Platt, kal fyrkant). Har ju tyvärr ingen/inget jag kan släppa att förbeta, oavsett var. Tyvärr. Och har ju ingen gräsfri hage heller om jag inte när tjälen släpper låter dem trampa sönder något komplett och gå i gegga och sen hålla dem kvar där. Den hagen jag talar om blir (inte vallen men slänten) inte lika geggig heller, vilket är en baktanke.
Inne kommer de att gå del av dygn i princip hela tiden. De står ju inne nattetid tills vädret är varmare, sen i en ideal värld är det en kort period med dygnet runt ute, tills knotten kommer, då tas de in för dem. Sen kommer bromsen och insektsjävlarna och då vrider jag dygnet och de står inne dagtid. Sen i samma utopiavärld kommer en period på hösten med dygnet runt. Alltså även för de som kan och bör gå på dygnet om bete.
De här kan ju fetglömma dygnet runtbete om inte min ide funkar sanslöst bra. Utan de kommer få stå inne del av dygn, endera inne-inne (i box), eller instängd i lösdrift med svälthage utanför. Räknat med och har foder för att tillskottsfodra hela sommaren. Det viktiga är eg inte de får äta gräs, hagen kan gärna stendö för min del, men att de kan få tuffla runt och leta mat och röra sig och klia sig mot träd och 'beta' i meningen leta enstaka grässtrån eller utströsslat silage. Så gick det fick ju gärna gräset stendö och försvinna och aldrig komma tillbaka, men jag tror inte riktigt att det är möjligt utan att göra yttepyttelliten tortyrhage. Men är ju där tanken med hagbytet är, kunna ha hyfsad yta, hyfsat att 'roa' sig med men minimalt med mat.
Och funkar det hålla dem kvar där till vintern med, så jag SLIPPER den här idiotångesten för frostgräs. (Tills jag måste byta hage igen då, men den dagen den sorgen. Samma sorg som när 5 hektar prima betesvall kommer växa igen och grannarna grina..)
Jag är långt ifrån säker på att det alls kommer funka som tänkt, men känns väl värt ett försök. Men det som känns som första 'hindret' och oron är när jag ska få över dem, och 'hur', och där tas tankar tacksamt emot.
