Faran med vår syn på stångbettets nytta

[joneya]

Varför är vi SÅ avslappnade med tanken på ett stångbett?

Jag förstår att det fungerar jättebra och fyller en viktig funktion för en viss typ av ryttare, men resten av folket då?

Anledningen till att jag funderar är för att idag hade vi en barocklektion jag ocb en bekant. Min bekante (som är ägarinnan till min sköthäst) red honom för instruktören, i ett bettlöst huvudlag. Instruktören varken känner eller har sett ryttarinnan rida tidigare, förutom i skritt denna dag med bettlöst. Instruktören börjar tala lite om stång, och rytarinnan hänger på och frågar om det inte vore jättebra att rida med ett jaktkandar på hästen. Eftersom jag kan se alla korten såg jag att detta var fel.

Jag är helt övertygad om att stångbett är jättebra, men det ska man inte förspråka till vem som helst! I dagens fall var tjejen en relativt okunnig tygelryttare som troligen helst av allt bara vill vara duktig (och stångbett ser ju flashigt och fint ut, eller hur¿). Om en tränare säger till henne något om stång, så får hon för sig att stoppa på en stång "för skojs skull", för det är vad hon vill göra för att då blir hästen så snygg och hon så duktig, baserat på att hon inte fattar vad hon pysslar med. MÅNGA elever där ute förstår inte VARFÖR stången används, och än mindre HUR den ska användas. Så även om ni som instruktörer är duktiga på att hantera detta fina intrument så att det kommer till sin fulla rätt, förespråka det inte till hela världen! Eller tänk er i alla fall för när ni gör det.

Nu har jag bestämmanderätt över den här hästen (enligt muntligt avtal), men det är inte alltid hästarna kan skyddas från dessa felvinklade råd.

Kan någon förklara varför folk gör såhär?
Är det bara jag som varit med om detta?

M.v.h.
från
Joneya

 

[Kittgirl]

Ahh, ja vet då int nåt..men ja rider min kära noffe ute i skogen med en såndär stång med gummi på..=)de e la inte sånt du pratar om, men iaf...

 

[Bee]

Av någon anledning ör vi mkt rädda för stångbett utan någon större anledning. Visst är det ett skapt bett, men ofta är det de bett som hästen trivs bäst med. hade inte en tanke på att ha det på min häst än på ett tag innan en tränare frågade mig om det inte skulle vara något. Och visst min häst har aldrig gått så bra.
varför vara så rädd för stång?? Vissa hästar kan det vara kanon bra för i deras utbildning.
Sen är det inte så att alla hästar trivs på det... det måste man ju känna efter som ryttare....
Så tränaren antog väl att hon kände sin häst tillräckligt bra för att avgöra det...

 

[feel]

Jag är inte avslappnad i synen på stångbett, verkligen inte. Rider "modern dressyr" eller vad man nu ska kalla det och anser att man ska klara av att rida hästen på "vanligt" tränsbett innan man börjar med någon slags stång.

Var också med på en barock-kurs för ett tag sedan, där stångbett förespråkades till var och varannan. Väldigt farligt enligt min mening. En stång kan vara ett väldigt bra bett, men i fel händer kan det bli helt fel. Tränaren rådde även mig att rida med stång, vilket jag inte ville då jag inte tycker att det hjälper mig som har en häst som inte riktigt vill söka sig framåt mot bettet. Jag tycker heller inte att jag klarar av att rida på en blank stång...

Jag tycker att man verkligen ska fundera innan man börjar rida med stångbett (kandar, blank stång osv) om man verkligen klarar av att hantera ett sådant "verktyg"? Vidare tycker jag att det är dåligt av tränare att förespråka det så starkt inför folk som kanske inte kan hantera det. Okej att prova på tex kurser för att känna hur det känns (under en kunnigs uppsikt), men många skulle genast beställa en stång och fara hem och prova, kan ju bli hur fel som helst?

 

[joneya]

Är inte ett dugg rädd för stångbettet, som jag försökt förklara, det är jättebra, I RÄTT HÄNDER!

Hästen ifråga går bettlöst av en anledning, d.v.s. han är så överdrivet känslig i munnen så även de mildaste bett gör honom hemskt spänd i munnen (och dagen efter vill han inte ens bli tränsad; något som han ALDRIG visar när han fått gå bettlöst).

Ser allt för ofta människor som tar för lätt på det där med stångbett. Vissa har det för kontoll, andra bara för att "visa hur duktiga de är" (i alla fall så känner de sig duktiga eftersom de "kan" rida på stång). Ett fåtal i dessa trakter använder stången av andra anledningar. Stången är en finslipning, det där "lilla extra", men den ska inte användas innan ryttaren är mogen att hantera det hela.

Och det handlar inte om att ryttaren känner sin häst; om hästen missköter sig på tränsbett för att ryttaren är hård i handen och låser hela hästens hals, och människan verkligen tror att det blir bättre bara man byter till en stång, så lär hästen faktiskt LIDA av ett stångbett. Nu är denna människa rätt "unik" i sitt sätt att se på stångbettet, som något mirakelmedel som ska få hennes häst att gå i perfekt form. Vissa människor har INTE en god uppfattning om sina hästar och sig själva, och det är just DETTA jag vill kommentera, att man ska passa sig innan man predikar för stångens "perfektion".

Stoppa in annat skrot i munnen gör en inte till en bättre ryttare. Det kan vara det där sista som behövs, men det är ändå först när ryttaren är kunnig nog. I alla fall på en jättekänslig häst (har sett hästar som trivs jättebra med bett i munnen, så bra att de kan lägga sig på även på stångbett om de känner för det; det är ju ett helt annat kapitel på en sådan häst).

Den känsligare hästen måste kunna känna förtroende för sin ryttare, känna förtroende för ryttarens hand. Att sätta på en sådan häst en stång när ryttaren inte är säker på vad hon sysslar med, är enligt mig att ta ett steg tillbaka i utbildningen; inget förtroende för ryttarens hand = spänd häst = man får börja om med att få hästen avslappnad igen. Även om hästen får tillbaka avslappningen på ett ridpass, så har den förlorat viss respekt för ridning; den förlorar lite av sin vilja att vara dig till lags (eftersom du har visat dig vara en människa med dåligt omdöme som utsätter den för obehag i munnen).

 

[Spider84]

Jag tycker som du att i händer som i alla fall har koll på hur man ska använda att stång bett och hela tiden utbildar sig vidare för att bli bra på det är det ett ypperligt verktyg till vissa hästar.

Själv är favoriten för mig att jobba på stång och kapson på de flesta hästar eftersom det är det JAG är bäst på. M.a.o borde jag egentligen träna på att utbilda på tränsbett, men på min dam är det tyvärr inte ett alternativ just nu. Dock finns det en unghäst (6 år) i stallet som jag brukar jobba med. Där får jag träna på tränsbettet.

Allvarligt så tycker jag inte att det är fel att sätta på en häst stång och kapson under första passet, men då ska man också veta att det bara är kunniga personer som kommer att hantera hästen med denna betsling.

Vill man i ett tidigt skede ta på en stång (och då tycker jag att det ska vara i kombination med en kapson) bör man noggrant förklara för ryttare både praktiskt och teoretiskt hur det ska användas och hurpass "svåra" grejer man ska försöka sig på. Samt känna sig säker på att den personen man rekommenderar detta till har såpass mycket hästvett att denne hellre väntar tills nästa träning än ger sig i kast med något denne känner sig otillräcklig till.

Jag kan också tycka att man är lite väl benägen att ta på en stång. Kanske tänker man inte på det för att man (tränaren) själv vet hur det ska hanteras. Fast å andra sidan tycker jag att det är lika lätt att förstöra en häst på vilket annat bett som helst också, men om man inte gör det med stången så har man ett bett som är helt nytt för hästen när man börjar komma in i att utbilda och får ett litet plus i och med det.

 

[emindy]

Jag håller med dig!
Min pålla lyssnar väldigt bra på mina vikthjälper och sidereining numera, och jag skulle förmodligen kunna kombinera stång med kapson.
Men jag känner mig inte mogen för att ens försöka då jag helst vill se att hästen klarar av att söka fram och ner ordentligt utan stångbett.
Stången behöver inte innebära obehag, men man kan alltid ställa till ofog om man handskas med något så känsligt som en häst. Poängen med den här ridstilen är väl "skynda långsamt"? Genom att ha tålamod och ta en sak i taget kan man komma långt.
Lös problemen på den här nivån innan du går till nästa, få hästen att göra som du vill på tränsbett innan du byter till stångbett

 

[true_blue]

Stångridning kräver en oberoende hand och sits./T_B

 

[Snorkis]

Alldeles riktigt! Stångbettet har blivit lite inom AR som graman och andra hjälptyglar inom andra grenar. Det går inte bra, vi lägger in en stång i munnen på hästen för att komma undan problemet. Vare sig ryttaren förstår eller ej vad problemet är och hur stången fungerar.
Jag får gåshud när jag ser obalanserade ryttare rida barbacka med stång. Såg en video häromdan, en elev till BB som red barbacka med stång på världens fetaste häst. Hon satt och gled fram och tillbaka på hästryggen och hästen körde upp huvudet i vädret och gapade. Bara gissa hur hon höll balansen. Vad vill man åstadkomma med detta? Varför tillåter en sån tränare som BB en sån sak?? Han stod bredvid och tittade på.
En sån ridning räcker för att hästen ska tappa förtroendet för ryttarens hand för all framtid.

 

[psychogrrl]

En tränare ('elev' till BB, många vet nog vem hon är och kanske hört henne säga det själv.) har sagt på en kurs en gång att när hon red för BB ett år så sa han "NU är din hand redo för stångbett", då hade hon ridit på det ett tag och blev ju självklart ganska skamsen

Så jag vet inte riktigt hans filisofi till det hela; "gör dina egna misstag" kanske?

Jag håller med er andra, det är alltför ofta man ser ryttare på stångbett, som inte har en aning om hur det inverkar i hästens mun. Eller så har de en aning om det, men har inte en aning om hur mycket mer arbete de skulle behöva lägga ner på att få en oberoende sits, de har helt enkelt dålig självkännedom.

 

[true_blue]

Ett bra sätt att förstå stångverkan - eller delvis iallafall, är att spänna fast det runt sin egen fot. Utan sko! DRAAA i tyglarna. Känn efter, tänk att det här känns i hästens mun, på lanerna som är tunn hud över hårt ben./T_B

 

[Jessica]

Håller med dig!!!

Red mer än gärna med stång förr, eftersom jag har en häst som gärna blir "stark" och framtung. Efter att ha tränat lydnads- och "styrke"dressyr, på tränsbett, så har hästen blivit starkare i bakdelen och mer lyhörd för hjälperna.

Jag provade att rida med blank stång för några dagar sedan och oj vad vingligt det blev. Hästen blev helt förvirrad av alla skarpa signaler från min hand och från min vikt. Det visade sig ganska snart att min hand inte var så oberoende som jag trodde.

Men jag vet vilken trevlig känsla det kan vara att sätta på en stång och upptäcka att en häst som ignorerat förhållningar helt plötsligt tar dem.

Men jag tror inte att många inser att det är fusk.

mvh Jessica

 

[Rikkan]

Visst, det finns tränare som rekomenderar en massa saker...

Jag har fått höra att stångbett var bra, speciellt på hästar som satte upp huvudet. Det handlar vid sånna tillfällen inte om om balans, stelhet, svaghet, erfareneht, utan ett sätt att tvinga hästen i rätt form, vare sig den orkade eller kunde.

"Stången får hästen att gå i rätt form" och behövde inte ens passa i längd eller tjocklek eftersom "stången ligger så stilla i munnen".

Det fick mig att rygga och verkligen ifrågasätta vad jag hörde.

Varför ska inte hästar som tränas innom AR behöva ha utrustning som är tillpassade hästen?

 

[svea]

Varför vissa rekommenderar sina elever att lägga på stång på ett mycket tidigt stadium kan bara de svara på. I många fall handlar det nog om att ha missförstått "Rida på kandar" där man kan läsa att inte vem som helst fick rida på stång förr i tiden, eftersom det var svårt.

Min kommentar till det är:

a) "Nybörjarryttarna" på den tiden fick säkert rida på mycket välskolade hästar, med god framåt/uppåt-sökning, och alltid under instruktörs ledning.

b) Bara för att något är svårt innebär det inte att man inte ska lära sig det. Behöver man träns för att utbilda en häst får man antingen försöka lära sig att hantera instrumentet, eller försöka "skademinimera" genom att använda ett bettlöst huvudlag.

Sen tror jag också att det finns en övertro till stångens funktion att få framåt/neråt-sökning hos hästarna. Stången är ju ett bett som verkar neråt/bakåt, och det krävs en stark sökning framåt hos hästen för att motverka bettets bakåtverkan.

/Svea - tränsbettets försvarare

 

[pernilla68]

Stång bettets vara eller inte vara.
Vad ni alla tycks glömma är att alla bett, ovasett form och inriktining, det må vara tränsbett eller stång eller tja... något annant för tillfället modernt är för hästen av ondo. Allt vi stoppar i hästens mun inverkar negativt på munnens funktion.
Ett stångbett har en hävstångsverkan som förstärker alla rörelser som kommer genom tygeln och kräver därför en utbildad hand, men man pratar om tränsbettet som ett universalbett som alla hästar skall kunn gå med och där med alla ryttare kunna rida på. Detta stämmer inte. Ett tränsbett med sin nötknäpareffekt gör lika stor skada i en hästmun som en stång under en outbildad hand och därför så tycker jag att stånbettsargumentationen faller.
Vad vi i stälet skall koncentrera oss på är vad vi vet om det vi stoppar i våra hästars munnar. Hur många av oss är pålästa om munnens anatomi och fysiologi hur många av oss har verkligen titta i våra hästars munnar innar vi har köpt ett bett. Vi behöver bli bättre på att lära våra elever att ifrågasätta "tränarnas" budord angående betsling oavsett inrikting på vår ridning.
Till slut vill jag tillägga att Bent Branderup inte någon- stans föresrpåkar att alla skall rida på stång.

 

[Rikkan]

Vi behöver bli bättre på att lära våra elever att ifrågasätta "tränarnas" budord angående betsling oavsett inrikting på vår ridning.

Väl valda ord!
Men det kan vara svårt att i dessa tillfällen verkligen tro att det tränaren säger är sådant en förnuftig hästmänniska inte borde lyssna på. Logiken brister. En lärare bör vara mer erfaren än eleven, eller har jag helt missat konseptet?

Tyvärr så är bristerna synliga, eftresom det är omöjligt att dölja när det läggs större vikt vid själva ridtekninken än hästens behov vad gäller utrustning.
Något som kan skådas på vissa BB -kurser. Där har jag själv sett några av hans elever -glada i hågen entra arenan.
Den ena hästen värre betslad än den andra, utan att dessa relativt högt utbildade ryttare har förstått att bettet inte passar hästen.

 

[space_cowgirl]

När jag för några år sedan var skötare på ridskolechefens dressyrhästar så fick jag rida rätt ofta. Den ena var äldre och hade kommit "längre" sin träning, och reds vanligen på kandar. Jag citerar ägaren "Inte ens jag orkar inte rida honom på tränsbett"...
Denna kommentaren fälldes efter att jag hade kommenterat hur tung han blev när vi red på banan på tränsbett. Och hon rådde mig att ta kandaret i fortsättningen. Sagt och gjort, och plötsligt blev den klumpige, framtunge hästen som bara drog FJÄDERLÄTT! Jag kunde rida kort, kort gallop, göra halt på millisekunden, styra precis hur jag ville o.s.v. Detta kändes förtstås jättebra, och det är väl därför som så många människor inte förstår att det är jättefusk och inte bra alls

Idag (efter min utbildning och mer erfarenhet) så kan jag ju se att hästen var ojämt musklad i bakdel kontra framdel, och att det jag kände inte var äkta utan bara ett resultat av ett skarpr bett, som inte gav utrymme för opponeringar. Väldigt tråkigt Att hästen dessutom aldrig gapade för bettet och reds med hårt spänd nosgrimma gör ju inte saken bättre.

Jag kom och tänka på denna händelse när jag läste tråden. Jag tycker inte att stångbettet är ett dåligt redskap, men jag tror inte att det egentligen finns många som behärskar det.

Felet är att alla håller med om att vissa inte borde få ta i en stång, men samtidigt tycker alla att det gäller någon annan för just min häst går jättebra på stång...

Mvh/Marie

 

[Djurjouren]

"Felet är att alla håller med om att vissa inte borde få ta i en stång, men samtidigt tycker alla att det gäller någon annan för just min häst går jättebra på stång... "

Kunde inte sagt det bättre själv...

 

[Zora]

Håller med dig. Har ett flertal gånger här på buke ifrågasatt användandet av stång på gröna hästar och/eller ryttare. Trevligt att se att flera undrar över det frekventa stånganvändandet vi ser idag. När jag ifrågasatte det förut så överdrev jag visst mer eller mindre enligt andra. Stången ansågs vara ett snällt bett.

Att hästen trivs med den är en sak, ryttarens förmåga att hantera den är en annan.

 

[Ewa]

Jag tror inte det här är någonting som är specifikt för AR eller Klassisk dressyr. Fenomenet om olika bett och olika skarpa, moderna eller obefintliga bett finns i alla ridgrenar.
Hoppryttarna trycker på diverse kombinationsbett redan på små ponnisar, dressyrryttarna är juh något mer begränsade pga TR men använder sig även där av olika "hyss" och genvägar. Till och med inom körningen förekommer det här med att stoppa på fel bett på fel häst eller fel ryttare.

Diskussionen bör nog inte gälla vilket betts vara eller inte vara utan mer diskussion om de olika bettens funktion och ifall det finns tillräcklig kunskap om hur dom fungerar.

Min personliga åsikt är att alla (tja, nästan alla) bett har sin funktion, sitt ändamål och sin typ av häst det passar på. Jag har inga som helst generella riktlinjer om att "vid denna utbildningsstolpe ska detta bett användas" utan anser att sunt förnuft och kunskap skall ligga bakom valet.

/Instruktör med elever på allt från repgrimma till stång - det är inte bettet som gör ryttaren utan kunskapen.