Faran med vår syn på stångbettets nytta

[Rikkan]

Djurjouren och joneya->

Jag tror att man kan jämföra denna träningen med Yoga. Iallafall om jag ser till mig själv och det sätt som jag tränar både mig själv och hästarna.
Att göra en "svår" övning som båda kräver styrka och smidighet är jobbigt och har man gjort för mycket en dag så känns det dagen efter och då orkar man inte lika mycket.

Att frigöra energi är utmattande i början. konsten ligger i att gå långsamt och harmoniskt tillväga.
Sedan kan kanske det bli som en drog för någon, eftersom det kan kännas som att plötsligt kunna andas på riktigt eller att kroppen lever på ett sätt som den inte gjort tidigare.

Jag upplever energifrigöring som positivt och märker att hästarna gör det även dom. Ifall dom drar sig undan så brukar jag till 98% finna orsaken, och den sitter i kroppen.
Jag har inte varit uppmärksam eller följsam nog.
Därför så går jag långsamt framåt om man jämför med andra. Det ska vara skoj och det ska kännas likadant, både för hästen och mig.....
Att töja kroppen och göra sig överrörlig utan att samtidigt bygga styrka gör att man flyttar "problem" till andra ställen. Svårigheten tycker jag ligger i att finna kombinationen rörlighet/styrka/balans.
Att komma dit tar, och bör, ta tid. Det finns inga genvägar. Att bara finna smidighet är ganska lätt. Att bara bygga styrka är också lätt. Att träna balans är inte heller svårt i sig.
Men precis som i Yogan att få hela rörelsen och andningen att känna att man utvecklas positivt och blir piggare utan att dra på sig massa smärta eller obehag är nyckeln, iaf för mig.

Jag är nöjd ifall jag får till 3 bra steg istället för 40 dårliga. Vissa dagar så är det värre både för mig och hästen. Dom påverkas så mycket av mig att jag ibland kommer på mig själv med att ha fuskat lite med andningen och när jag justerar min andning så faller bitarna på plats. Detta gäller även en av körhästarna under travträning...
Vill inte ha vingel på träningen, utan att kunna känna att både jag och hästen är "med".

Att gå över gränsen är fort gjort med hästarna, eftersom dom vill vara duktiga även om dom inte alltid kan eller orkar. Men jag ser inte detta med att pressa, pressa, pressa som en sund utveckling. Den spontana glädjen försvinner. Det uppstår ett slags beroende. Träningen blir en drog? Inget för oss. Livet ska vara fritt från beroende av det slaget, balans...Jag vill ha och har en glad rehab. träning. Nyckeln för oss är jag jag inte pressar. Då funkar allt mycket bättre, tycker jag.

:smirk:


Ang. att skaka nacke så har jag intryck från Rikkan som säger mig att det absolut inte har med att frigöra sig från låsningar.
På henne handlar det om att hon krampar och skakar för att få bort krampen, på grund av svaghet och stelhet. Ifal jag ändrar min plasering iförhållande till henne och ger henne mer space så lugnar hon sig.
Nu pressar jag inte henne i sådan lägen, utan har lärt mig.

Ifall man användre sig av t ex. TTtouch eller Yoga-stretch principer eller nån annan form för beröringsmetod på just problemhästar (dit räknar jag kbl. travarna) så har man ofta och (kanske plötsligt) svaren på varför hästen inte orkar med än 3 steg en dag och sedan börjar vingla eller inte vill ta bettet eller .....

 

[Rikkan]

Re: Joneya och Rikkan.

Späningarna måste bort och det är obehagligt,

Jag upplever att ifall man inte har för bråttom så går det som en dans...

och detta trots att man inom feldenkraiss enbart gör pyttesmå rörelser, med mm presssion, inget bändande som en kiropraktor eller liknande

Där tror jag att du funnit en passande beskrivning, för om vi kan se oss människor utifrån så är det många gånger kiropraktorer vi är när vi böjer och ska pressa våra hästar i form på "nolltid". Vi kan ta i så det knakar, utan att vara klar över det eftersom hästen håller god min så länge den kan...vi är motståndet, vi skapar det själva genom vår häst.

När han längt ut sig så jobbade han på ställningen i nacken på egen hand. Ser dökul ut.

Kan du inte fixa en bild så vi får se? :smirk:

 

[joneya]

"Ifall man användre sig av t ex. TTtouch eller Yoga-stretch principer eller nån annan form för beröringsmetod på just problemhästar (dit räknar jag kbl. travarna) så har man ofta och (kanske plötsligt) svaren på varför hästen inte orkar med än 3 steg en dag och sedan börjar vingla eller inte vill ta bettet eller ...."

Hästen har stått i ca. 4-5 månader, och ska sättas igång (har ridits i ca. 2 veckors tid, men eftersom det varit många dagar emellan ibland för att han ska få vila upp sig har det inte varit mycket träning om man ser till TIDEN som han har gått). Några blockeringar ligger kanske i att hästen har problem med just något annat, men det jag kände när han gav några bra steg, var att han helt enkelt inte orkar mera just nu. 3 steg i en godkänd öppna när han bara gått och strosat i en hage UTAN en 65-kilos ryttare kan nog bli jobbigt oavsett hur "bra" man rider eller lösgör hästen. Vad jag då förstod var ju helt enkelt att inte kräva om så många steg, och att nöja mig när jag fått något bra steg istället för att försöka igen lite senare. Själv är jag sådan att jag gärna tränar genom att ta i rejält den tid jag orkar, och sedan pusta; det påverkar säkerligen även hästen, som tar i rejält och sedan inte orkar mera istället. Tror inte att detta är ett problem i sig, så länge jag lär mig att inte kräva för mycket.

Och om vi pratar om min pålle så är det ett varmblod, inte för att det spelar någon större roll, men skillnad är det i alla fall

 

[joneya]

Och är det inte upp till dig som tränare att se vad som sitter på ryggen?
DET var egentligen min ENDA fråga i originalinlägget.

 

[Rikkan]

Djurjouren menar nog också "varma".
Jag äger bara "kalla" och refererade inte till dom "varma" jag har hjälpt, trots att jag gillar dom också men på ett annat sätt.

 

[Antti]

Jo.

 

[fio]

Jag red fram samtidigt som denna ryttare och jag var mer förskräckt än något annat hur ryttaren hanterade kandaret, indragen och kort i halsen och ständigt uppryckande händer och ridandes med händerna i hästens öron för att försöka få upp hästen i en form den absolut inte orkade gå i.






Och här talar jag om RYTTARENS förmåga att INTE kunna rida på Kandar.

Sedan om han är känd eller ej spelar väl mindre roll, han rider lika illa på Kandar iallafall.

Vad har det med saken att göra om han inte säger något ont om någon annan eller ej.

han är en ryttare många tittar på och det är bedrövligt att det då ser ut på det sättet.
Det var fler än jag som reagerade över samma sak och det säger nog mer om hans ridning än om mig hörru

 

[laelca]

tråkig attityd; det är nog fler än jag som tycker det....Pröva lite vanlig hyfs på ett i övrigt trevligt forum - skitsnack om enskilda personer får du ägna dig åt hemma i stallet om någon orkar höra.

 

[fio]

Ursäkta att jag råkar kritisera en "normalryttare på en fantastisk häst" elitryttare kan jag inte ens kalla honom för.

Tråkigt med en sådan inställning för det gynnar ju inte direkt sportens utveckling att acceptare hemsk ridning bara för att ryttaren är känd.

Du accepterar säkert rollkuren och dess drottning oxå eftersom hon är OS guldmedaljör så kan det inte vara fel.

Ja det är ditt problem att acceptera dålig ridning, jag gör det inte oavsett person

 

[wennstrom]

Jag måste säga att jag blir alldeles förvirrad av att läsa om det här med stångens vara eller inte vara.
Plötsligt känns det som om jag har MINDRE koll nu än jag hade innan...
Det jag vet om bett är att det som avgör bettets skarphet är den hand som håller i tygeln, alltså borde det vara lika illa med ett tränsbett om man har en hård hand.
Sen slår det mig en sak när jag läser diskussionerna;
om jag rider på ett tränsbett, där man inte "behöver" vara lika försiktig, finns det inte en risk att jag aldrig lär mig att handskas med en stång, eftersom jag vänjer mig vid "hårdare" tag? Rider jag på stång tidigare kanske jag lär mig att vara lätt på hand från början och därmed också rider bättre på tränsbett?

 

[svea]

"Det jag vet om bett är att det som avgör bettets skarphet är den hand som håller i tygeln"

STÄMMER INTE. Det finns bett som inverkar bara av tygelns tyngd, på en känslig häst kan det dessutom röra sig om helt vanliga okontroversiella bett. En helt vanlig liten kandarstång med korta skänklar till exempel.

 

[Totola]

Appropå skitsnack. Vad är det egentligen?

"I dagens fall var tjejen en relativt okunnig tygelryttare som troligen helst av allt bara vill vara duktig (och stångbett ser ju flashigt och fint ut, eller hur¿). Om en tränare säger till henne något om stång, så får hon för sig att stoppa på en stång "för skojs skull", för det är vad hon vill göra för att då blir hästen så snygg och hon så duktig, baserat på att hon inte fattar vad hon pysslar med."

Tar jag som en personlig förolämpning eftersom jag var ryttaren i fråga. Huruvida det stämmer eller inte kan jag inte svara på mer än att jag är djupt besviken. Aldrig trevligt att höra vilka förutfattade meningar som finns. Eftersom jag själv teoretiskt sett är ganska insatt i AR (praktiskt inte erfaren, dock medveten om risker och träningsfilosofier) och vet att hästen i fråga hatar att ha bett i munnen så blir jag stött.

Kan tyckas vara ett onödigt inlägg i debatten men SNÄLLA! Tänk er för innan ni skriver något som kan tyckas förödmjukande eller som personangrepp för någon. Måste man ge ett personexempel kan man faktiskt tänka efter så det inte formuleras som ett personangrepp. Alla har vi våra åsikter och förutfattade meningar om folk men det bör inte spridas på en internersajt som besöks av tusentals människor.

 

[joneya]

"men det bör inte spridas på en internersajt som besöks av tusentals människor"

Det är väl ändå bara tre människor som vet vem du är här, så vad spelar det för roll? För dem andra är de människor man berättar om bara "någon"; det kan lika gärna vara en historia någon hittat på som äkta vara, över nätet vet ingen. För att vara ärlig, de skiter i hur du rider eller inte rider, de skiter i hur jag rider/inte rider, det spelar inte dem någon roll.

L_S och Cox vet vem du är, men resten av folket har nog inte den blekaste aning och de skiter nog blankt i vem du är, varför skulle de bry sig? Det är bara en åsikt på nätet, detta är en samlingsplats för egna åsikter. Och såvida man inte namnger någon eller ger tydliga ledtrådar (t.ex. nämner någon annans namn som man lätt kan spåra, t.ex. namnet på en registrerad häst), så råder det yttrandefrihet i vårat land.

Att han hatar att ha bett i munnen är inget nytt, det har han alltid gjort, även i somras när du red på stång och sa "min häst är halt" till dem på läktaren och satt och traglade runt på ridbanan; troligen mest för att jag råkat säga att stången är ett av de bett som ligger bäst i munnen på en häst.

 

[joneya]

Men självklart är du inte en hemsk människa eller ryttare! Finns inga sådana!

Men du ÄR medveten om att du lätt låser handen, spänner dig o.s.v. Sedan ligger mitt minne kvar på när du red enligt Jean Claude Racinet, och skulle hålla på och trixa i munnen hela tiden.

Näst sist jag såg dig rida såg det definitivt bättre ut, jag var faktiskt riktigt impad över din hand. Men EN bra ridtur gör en inte redo för stångbett; särskillt inte eftersom du red på bettlöst sist också.

Min mening med tråden var att öppna ögonen för att vissa människor inte är redo för stång, och att som tränare har man ett visst ansvar. Jag kan inte sitta och plocka ut dina bra sidor om jag ska få upp någons ögon. Och eftersom du är en väldigt neutral människa på detta ställe så valde jag att ta fram min journalistiska ådra och göra det så tydligt och hemskt som möjligt, utan att ljuga, men även utan att vara vänlig eller snäll. Det ÄR inte snällt att sitta och såga en häst i munnen (oavsett bett), det är inte snällt att förvirra hästen mentalt med ett bett som missbrukas (jag talar inte om Totola, utan om det almännt). Med detta menar jag att om jag kan få någon häst att slippa ha ont i nacke, hals, huvud och psyke på grund av bettet, så är det värt det.

Kom även ihåg att det var DITT val att skriva vem du är här. Ingen känner dig vid namn, men nu vet de vilket användarnamn du har, så om de vill något kan de tala direkt med dig.

 

[Totola]

Det gör mej inte speciellt mycket att folk "vet vem jag är" (hur de nu skulle veta det bara av mitt användarnamn), det värsta är väl att överhuvudtaget se att du har så låga tankar om mej. Kanske är det JAG som misstolkar vad du skrivit, det är ju faran med att göra en förkortat partisk version av något - det kan mycket lätt misstolkas. Konstigt att du överhuvudtaget "låtit" mej rida hästen med tanke på vilka skumma saker som du skrivit här.

Med Jegras regler för Boarden i åtanke tänker jag inte diskutera mer om det här, personliga saker. Det som smärtar mej är som sagt överhuvudtaget vilka låga tankar du har om mej, min hästhantering, ridning, min pappa och överhuvudtaget allt du skrivit. Skulle jag komma och skriva om hästen ifråga nu så skulle jag väl bli påhoppad för att vara djurplågare eller gud vet vad.

 

[josse]

Vore det inte bättre om du pratade direkt med ryttaren det gäller. För att visa på exempel enligt din journalistiska princip , så behöver du ju inte göra så att en person känner sig träffad. Du kan väl prata i generella termer, du har ju ändå inget bevis för att det verkligen gick till så som du beskrev, så därför är det ju onödigt att ta ett verkligt exempel, men det är klart att det är praktiskt för ingen kan ju säga emot dej, om de inte var där och såg samma sak. Jag blir irriterad när man hänger ut enskilda personer,även om ingen vet vem de är. Det tyder oftast på att man vill verka duktig själv, genom att visa att andra är sämre.

Angående diskussionen i sin helhet, så är jag också övertygad om att man ska lära hästen att länga sin överlinje utan att använda stång. Om hästen stretar emot på alla möjliga sätt med ett vanligt bett så är det ngt grundläggande i ridningen som är fel, eller också har hästen ont, och då hjälper det ju inte med ett stångbett, det enda du gör är att ta bort symptomen. Så jag håller med många andra stångbett är inte til för nybörjare eller för hästar som ska länga sin överlinje, frågan är om de är till för ngn överhuvudtaget ? Jag menar om man är så skicklig som det beskrivs att det krävs innan man bör använda stångbett, så borde man också klara att rida med små signaler på ett vanligt tränsbett också eller ?

 

[wennstrom]

Har fortfarande massor av undringar...
Om jag kan rida min häst med små signaler på ett vanligt tränsbett, vari ligger då nyttan med att byta till stång? Då kan jag ju lika gärna fortsätta på tränsbettet.
Sen funderar jag på om det inte verkar bakvänt att harva runt med min häst månad på månad,och kanske t.o.m år, med "sämre" hjälpmedel, när jag kan använda mig av "bra" grejor från början. Så vet jag inte att man gör inom något annat område.
Snälla, ge er inte på mig nu. Man måste kunna diskutera och fråga och kanske t.o.m visa på en annan sida av saken, för det finns alltid fler än en.
Jag är alltid villig att ta åt mig en kunskap om jag får info. som verkar logisk.

 

[Jessica]

Om jag kan rida min häst med små signaler på ett vanligt tränsbett, vari ligger då nyttan med att byta till stång? Då kan jag ju lika gärna fortsätta på tränsbettet.

Enligt min uppfattning så byter man inte från tränsbett till stång för att kunna rida på finare hjälper utan man byter till stångbett när hästen har lärt sig att länga sin överlinje för att uppmuntra hästen att länga ännu lite mer.

Du byter alltså till stång som ett nästa steg i din och hästens utbildning.

mvh Jessica

 

[Ewa]

Stångens främsta uppgift är att vara en betsling för att kunna rida på en hand, och ha en hand fri för vapen/verktyg/etc. Den uppgiften klarar inte ett tränsbett!

 

[Jessica]

Nej, det är sant som du skriver. Men det jag reagerar på är när folk skriver att de väljer stång för att kunna rida på finare hjälper. Det tycker inte jag är någon bra anledning för att rida på stång.

Och sedan stämmer ju det du skriver med det jag skrev, att det helt enkelt är ett verktyg som bör användas i ett senare skede i utbildningen, eller kanske rentav ett slutmål.

Jag vill tillägga att jag är medveten om att det finns undantag, dvs hästar som trivs bättre på stång än på tränsbett, men utgångspunkten bör vara att man börjar med tränsbett för att, när ekipaget är redo, gå över på stång och enhandsfattning.

mvh Jessica