Farmor vet inte om sitt barnbarn, berätta?

Min biologiska pappa är död men min gudfar är verkligen som en fantastisk bonuspappa så visst kan vatten va tjockare än blod.
Samtidigt känns det inte som en slump att det finns X antal program på tv där det letas upp släktingar åt undrande människor. Jag tror att ens biologiska släkt är en viktig del av ens liv vare sig den är närvarande eller ej.

Har aldrig riktigt förstått poängen med program som dem, mer än att förstora upp nyttan i biologiska band och spela ner vad det verkligen är som spelar roll i en relation. Sedan kanske farmorn är sådan att hon verkligen är go och fin, men jag hade inte sökt upp henne om jag inte kände att jag akut ville ha fler personer i mitt liv, med förhoppningen om att hon är så go och rar som jag föreställer mig. Det känns lite som lotto liksom, för mig. Jag skulle inte palla iom att det liksom inte finns något som talar för att hon är perfekt och då kan jag lika gärna börja snacka med någon i kön på Ica typ, lika stor chans att den personen blir någon viktig i mitt barns liv.
 
Om det var min son som var pappan så hade jag velat veta att jag har ett barnbarn. Visst hade jag blivit fruktansvärt ledsen för att min son inte berättade själv att han har fått barn men för mig hade det varit viktigare att få veta att jag har ett barnbarn även om relationen med sonen får sig en törn. Relationen med sonen hade jag rett upp vid första bästa tillfälle och sen hade det varit bra med det. Vilka val han gör i livet är upp till honom för han är vuxen och valen han gör är inget jag kan göra något åt även om jag självklart kan ha åsikter om dem. Men att gå hela livet utan att få veta om att jag har ett barnbarn någonstans hade jag verkligen inte velat.

Jag tycker att du ska skriva ett brev och lämna både adress, mail och telefonnummer så att hon kan välja hur och om hon vill ha kontakt. För mig hade mailkontakt känts bäst i början så att du och jag hade kunnat lära känna varandra lite innan vi träffades. För träffa dig och mitt barnbarn hade jag absolut velat och jag tycker att det är enormt bra utav dig att du erbjuder farmodern och ditt barn den chansen. Både för barnet och för hennes skull.

Kan inte du va Ediths farmor :love:
Jag hoppas också att farmorn och jag kan ha lite brev/mejl/telefonkontakt men jag börjar direkt fundera på vad man ska skriva.. Berätta om barnbarnet såklart, men om hon är intresserad vill jag nog att hon träffar oss rätt omgående. Känns bättre att hon får umgås med sitt barnbarn, jag är ju lixom inte så intressant i sammanhanget :laugh:
Jag ringer Skatteverket på måndag och begär ut uppgifterna, känns dumt att chansa på vilken av människorna som är rätt ;)
 
Kan inte du va Ediths farmor :love:
Jag hoppas också att farmorn och jag kan ha lite brev/mejl/telefonkontakt men jag börjar direkt fundera på vad man ska skriva.. Berätta om barnbarnet såklart, men om hon är intresserad vill jag nog att hon träffar oss rätt omgående. Känns bättre att hon får umgås med sitt barnbarn, jag är ju lixom inte så intressant i sammanhanget :laugh:
Jag ringer Skatteverket på måndag och begär ut uppgifterna, känns dumt att chansa på vilken av människorna som är rätt ;)
Ha ha ha! Kan ju vara bra att chocka rätt person :D

Håller med dig om att det kan vara bra att träffas så fort som möjligt. Kan ju vara bra att få reda på ganska så omgående om relationen med farmor är värd att lägga tid på eller inte.
 
Har aldrig riktigt förstått poängen med program som dem, mer än att förstora upp nyttan i biologiska band och spela ner vad det verkligen är som spelar roll i en relation. Sedan kanske farmorn är sådan att hon verkligen är go och fin, men jag hade inte sökt upp henne om jag inte kände att jag akut ville ha fler personer i mitt liv, med förhoppningen om att hon är så go och rar som jag föreställer mig. Det känns lite som lotto liksom, för mig. Jag skulle inte palla iom att det liksom inte finns något som talar för att hon är perfekt och då kan jag lika gärna börja snacka med någon i kön på Ica typ, lika stor chans att den personen blir någon viktig i mitt barns liv.
Biologiska band är viktiga för väldigt många.
Enorm stor skillnad för mig om det är min farmor eller någon i kön på Ica.
 
Har aldrig riktigt förstått poängen med program som dem, mer än att förstora upp nyttan i biologiska band och spela ner vad det verkligen är som spelar roll i en relation. Sedan kanske farmorn är sådan att hon verkligen är go och fin, men jag hade inte sökt upp henne om jag inte kände att jag akut ville ha fler personer i mitt liv, med förhoppningen om att hon är så go och rar som jag föreställer mig. Det känns lite som lotto liksom, för mig. Jag skulle inte palla iom att det liksom inte finns något som talar för att hon är perfekt och då kan jag lika gärna börja snacka med någon i kön på Ica typ, lika stor chans att den personen blir någon viktig i mitt barns liv.

Jag tycker dom programmen är rätt märkliga just för att vuxna människor gråter när dom träffar andra vuxna människor dom inte känner..
Men när jag nu sitter i den här sitsen så tänker jag som så att ju fler bra människor i barnets närhet desto bättre! Att dessutom ha kontakt med sin biologiska släkt är ju aldrig fel så länge dom är vettiga :up:
Visar sig farmodern va ett stolpskott är det ju inte mer än att man bryter kontakten. Därför jag vill kontakta henne nu så eventuellt strul sker innan barnet blir stor nog att förstå!
 
Jag tycker att @TinyWiny skrev så bra så jag har nog inget att tillägga. :)

Pappan till barnet verkar vara en riktig papphatt. Så hade du inte gjort "fel" att kontakta hans mamma så hade det varit något annat fel som du gjorde som gjorde att han inte ville ha kontakt med sin dotter.

Det är ju tyvärr lite som du skriver, hur jag än gör är det enligt honom fel..
Kk kommer ju alltid ha en "bra anledning" att skita i sitt barn eftersom han helt enkelt inte kan bortse från sin ilska gentemot mig :meh:

Biologiska band är viktiga för väldigt många.
Enorm stor skillnad för mig om det är min farmor eller någon i kön på Ica.
För mig är det iaf så att jag kan känna två personer väldigt väl men om den ena är en släkting så är det en annan typ av relation än den som "bara" är en vän.
 
Det är en lång historia men ska försöka göra den kort..

Jag blev oplanerat gravid med min kk i februari förra året. Födde en frisk liten dotter i början av november.
Kk valde efter lite funderingar och tjafs att inte vara en närvarande pappa, han motiverar detta med att han är för arg på mig för att kunna ha en vettig relation till barnet. Han säger dock att han "kommer ju svara om hon ringer, för det önskar han att hans pappa gjorde".

Jag pratade med kk i slutet av graviditeten och bad honom prata med sina föräldrar så dom skulle få möjlighet att träffa sitt barnbarn.
Han vart tvärsur och sa att "det kommer bli en livslång konflikt mellan mig och min mor" jag gjorde då ett antagande att det va pga att hon skulle "tvinga" honom att ta sitt ansvar och träffa sitt barn.
Just där och då orkade jag inte bråka så lät det va och vi har inte pratat sen dess.
Kk hemlighåller alltså för alla förutom två vänner att han blivit pappa och låtsas som att vi inte existerar. Han svarar inte på sms längre och han har bett om att slippa träffa oss i familjerätten för att skriva under faderskapet (han lever alltså i total förnekelse)

Jag kan nu inte släppa tanken på att det kanske finns en chans att bebisens farmor skulle vilja träffa henne! Farfars har ingen bra relation till sin son då han precis som sonen valde bort sitt barn...
Men farmorn verkar va jag förstått va en vettig prick och jag har nu lyckats rota reda på både namn och adress till henne.

Ska jag kontakta farmorn med risk att pappan blir skogstokig och aldrig vill se sin dotter?(chansen finns ju trots allt att han ändrar sig om nått/några år)
Hur ska jag isf kontakta henne? Brev där jag förklarar läget eller ringa, men tänker att hon kanske blir chockad och lägger på eller nått?
Ska jag bara ringa på hos henne med bebis under armen? (Känns som det sämsta alternativet)
Eller ska jag säga åt kk att prata med sin mor annars gör jag det, känns som ett hot så blir ju fel lixom och dessutom känns risken stor att han lyckas svartmåla mig rätt rejält och farmodern kanske blir avskräckt "i onödan"
Och VAD säger jag, hur förklarar jag allt utan att tala negativt om hennes son? Vill ju inte att hon eller han ska tro att jag vill skapa bråk, vill ju bara att tösen ska ha kontakt med båda delarna av släkten!

Tusen frågor och hoppas att nån har goda idéer och vill bolla lite för detta är tveklöst det största dilemmat jag stött på hittils i livet..
Kan du ta upp det med familjerätten? De har kanske råd att ge med tanke på att de handlägger adoptioner.
 
:D:D

Jag hoppas att du har lust att hålla oss uppdaterade oavsett hur det går.

Enormt nyfiken :o:o

Självklart!
Mina vänner kallar det för "dramat mellan cocos och kk" och funderar att göra tv-serie av eländet... :devil:

Att du är nyfiken är ju ingen nyhet så tänkte inte låta dig ligga sömnlös :laugh: nyfikenhet är enligt mig bland det bästa som finns :D
 
Kan du ta upp det med familjerätten? De har kanske råd att ge med tanke på att de handlägger adoptioner.

Det va faktiskt familjerätten som satte fart på mina tankar.. Handläggaren där frågade om jag hade kontakt med farmor och farfar och när jag svarade nekande deklarerade hon med bestämd röst att det är ju inte bra. Barnet har rätt till sin släkt!
Jag va dock på rätt uselt humör och ville bara därifrån så kom mig inte för att fråga om dom på nått sätt kunde förmedla en kontakt.. Har du nån aning om det kan va aktuellt?
Vore ju perfekt då blir det ju inte "dumma cocos som förstör kk's liv" :angel:
Handläggaren snackade däremot om att typ socialen skulle kunna medla mellan mig och kk.. Vad nu dom ska medla, han har inget att säga mig :cautious:
 
Ska göra det! Men just nu väntar jag på att dom ska lyckas övertala kk att skriva under faderskapet med mig och dottern närvarande :nailbiting:
Tänker att det kan va bra att vänta tills han bekänt faderskapet innan jag börjar kontakta hans släkt..

Vi har fått svar på DNA test och han är ju hennes pappa så finns kanske ingen anledning att vänta egentligen... Är dock lite skönt att skjuta på det för jag är ärligt talat väldigt nervös över bara tanken på att kontakta farmodern :crazy:
 
Ska göra det! Men just nu väntar jag på att dom ska lyckas övertala kk att skriva under faderskapet med mig och dottern närvarande :nailbiting:
Tänker att det kan va bra att vänta tills han bekänt faderskapet innan jag börjar kontakta hans släkt..

Vi har fått svar på DNA test och han är ju hennes pappa så finns kanske ingen anledning att vänta egentligen... Är dock lite skönt att skjuta på det för jag är ärligt talat väldigt nervös över bara tanken på att kontakta farmodern :crazy:
Det låter som en bra tanke att vänta tills dess. Dessutom hinner du fråga familjerätten då. Kanske kan de hjälpa till att förmedla kontakten med farmor eller i alla fall råda dig om tillvägagångssätt :)

Tillägg: Om kk skriver under, så kanske han själv kommer att berätta för farmor också.
 
Senast ändrad:
Vill bara säga att jag tycker du resonerar väldigt bra och att det är fint om farmor får chansen i alla fall. Speciellt för ditt barns skull.
@Cocos jag håller med tolksele. Du verkar vara en väldigt förnuftig människa som resonerar klokt. Oavsett hur och vad du bestämmer dig så tror jag du fattar kloka beslut. Låt ingen lura dig att tro något annat :)


(dessutom har du överseende med min nyfikenhet och det säger ju egentligen allt :D)
 
@Cocos jag håller med tolksele. Du verkar vara en väldigt förnuftig människa som resonerar klokt. Oavsett hur och vad du bestämmer dig så tror jag du fattar kloka beslut. Låt ingen lura dig att tro något annat :)


(dessutom har du överseende med min nyfikenhet och det säger ju egentligen allt :D)

Tack!
Jag är själv osunt nyfiken.. alltså i klass med att jag kan förfölja en människa för att försöka se typ vad för märke hen har på jackan :o så jag är nog snarare galen än förnuftig men nyfikenhet i klass med din är ju hälsosamt och bör uppmuntras :D
 
Kan inte du va Ediths farmor :love:
Jag hoppas också att farmorn och jag kan ha lite brev/mejl/telefonkontakt men jag börjar direkt fundera på vad man ska skriva.. Berätta om barnbarnet såklart, men om hon är intresserad vill jag nog att hon träffar oss rätt omgående. Känns bättre att hon får umgås med sitt barnbarn, jag är ju lixom inte så intressant i sammanhanget :laugh:
Jag ringer Skatteverket på måndag och begär ut uppgifterna, känns dumt att chansa på vilken av människorna som är rätt ;)

Visst kan jag vara det :love: Jag kan vara hennes bukefarmor :love:

Skriv att du fick barn med hennes son då och då och att han har valt att hålla sig utanför men att du trots det gärna skulle vilja ha kontakt med henne för dotterns skull. Det behöver inte vara så långt eller invecklat utan skriv bara några rader så är det upp till henne att ta kontakt sedan om hon vill det. Kanske kan du skicka med ett foto på din dotter också om det känns bra att göra det. Det skulle inte förvåna mig om svaret dröjer något för jag kan tänka mig vilken chock jag skulle fått om jag hade fått ett sådant brev. Jag hade nog funderat ett tag på hur jag skulle svara så att det inte skulle bli fel.

Nej chansa på person är nog dumt, det är klurigt nog ändå det här.
 
Har du nån koll på om barnet har nån typ av laglig rätt att träffa sin släkt? Alltså ingen fråga om att tvångsumgås utan mer om dom har nån rätt att veta om varandra?!

Lagen säger att den som har ett barn boende hos sig ska underlätta umgänget med andra för barnet viktiga personer. Det gäller alltså människor som barnet har en relation till. Farföräldrar som aldrig har träffat barnbarnet anses alltså inte som viktiga föräldrar ur lagens perspektiv.

Det finns ingen lagstiftning som tvingar en förälder att berätta för sin släkt att denne blivit förälder.

Lägger till att du kan be familjerätten att kolla upp adressen till din dotters biologiska farmor. De har tillgång till folkbokföringsregistret.
 
Lycka till @Cocos !

Du resonerar klokt och det lyser omtanke om din lilla flickas möjlighet att få fler vuxna i sin familj. Vuxna som kan vara av stor (eller mindre) betydelse för hennes uppväxt. Kanske kan också farmodern relatera till dig och din situation, och vem vet - hon kan bli en relation som kan vara betydelsefull för dig också.

Fint att ta det nu när hon är liten, för att slippa känsla av "förlorade år".

Vad gäller barnets pappa. Låt honom vara som han är. Det är hans ansvar. Hur du agerar för att skapa så goda möjligheter som möjligt för din dotter, det är ditt ansvar.
 

Liknande trådar

Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
29 079
Senast: Elendil
·
Relationer Lååångt om min krångliga mor-dotter relation. Har i över ett halvår nu haft paus från min mor. Efter ännu ett storbråk så kände jag att...
Svar
13
· Visningar
2 637
Senast: tanten
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
19 029
Senast: jemeni
·
Relationer Jag behöver skriva av mig. Ni är kloka. Det här är invecklat och jag får förmodligen inte med allt relevant i ett första inlägg. Jag...
2
Svar
24
· Visningar
4 039
Senast: Pinus
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp