Farmor vet inte om sitt barnbarn, berätta?

[Cocos]

Det är en lång historia men ska försöka göra den kort..

Jag blev oplanerat gravid med min kk i februari förra året. Födde en frisk liten dotter i början av november.
Kk valde efter lite funderingar och tjafs att inte vara en närvarande pappa, han motiverar detta med att han är för arg på mig för att kunna ha en vettig relation till barnet. Han säger dock att han "kommer ju svara om hon ringer, för det önskar han att hans pappa gjorde".

Jag pratade med kk i slutet av graviditeten och bad honom prata med sina föräldrar så dom skulle få möjlighet att träffa sitt barnbarn.
Han vart tvärsur och sa att "det kommer bli en livslång konflikt mellan mig och min mor" jag gjorde då ett antagande att det va pga att hon skulle "tvinga" honom att ta sitt ansvar och träffa sitt barn.
Just där och då orkade jag inte bråka så lät det va och vi har inte pratat sen dess.
Kk hemlighåller alltså för alla förutom två vänner att han blivit pappa och låtsas som att vi inte existerar. Han svarar inte på sms längre och han har bett om att slippa träffa oss i familjerätten för att skriva under faderskapet (han lever alltså i total förnekelse)

Jag kan nu inte släppa tanken på att det kanske finns en chans att bebisens farmor skulle vilja träffa henne! Farfars har ingen bra relation till sin son då han precis som sonen valde bort sitt barn...
Men farmorn verkar va jag förstått va en vettig prick och jag har nu lyckats rota reda på både namn och adress till henne.

Ska jag kontakta farmorn med risk att pappan blir skogstokig och aldrig vill se sin dotter?(chansen finns ju trots allt att han ändrar sig om nått/några år)
Hur ska jag isf kontakta henne? Brev där jag förklarar läget eller ringa, men tänker att hon kanske blir chockad och lägger på eller nått?
Ska jag bara ringa på hos henne med bebis under armen? (Känns som det sämsta alternativet)
Eller ska jag säga åt kk att prata med sin mor annars gör jag det, känns som ett hot så blir ju fel lixom och dessutom känns risken stor att han lyckas svartmåla mig rätt rejält och farmodern kanske blir avskräckt "i onödan"
Och VAD säger jag, hur förklarar jag allt utan att tala negativt om hennes son? Vill ju inte att hon eller han ska tro att jag vill skapa bråk, vill ju bara att tösen ska ha kontakt med båda delarna av släkten!

Tusen frågor och hoppas att nån har goda idéer och vill bolla lite för detta är tveklöst det största dilemmat jag stött på hittils i livet..

 

[Melisen]

Vilken jobbig sits och jag har nog inte så många bra råd men tycker det är så fint av dig att vilja ge möjligheten till din dotter och hennes farmor att skapa en relation!

Och när jag skrev det så blev det ju rätt uppenbart att min syn på det är att farmodern borde få veta. Du verkar vara en vettig typ som kan leverera nyheten utan att för den skull vara dömande mot hennes son och hans val.

 

[vinkelina]

Säker spontant att skriv ett brev. Förklara att du haft tillfällig förbindelse till sonen som resulterat i dottern

Viktigt tror jag att poängtera att du inte hyser agg mot sonen och att du inte vill lägga press på honom.

Det du önskar är en relation mellan dotter och farmor och att du tar hand om relationen till fadern när han känner sig redo

 

[em-pirre]

Jag vet inte. Visst har farmor rätt att träffa barnet, och det hade jag också velat. Men samtidigt borde det vara hans ansvar. Jag hade nog försökt få honom att berätta.

 

[Rosett]

Jag hade inte kontaktat farmodern. Det kan bli kaos med barnet i mitten av allt. Pappan kommer knappast bli positivare till kontakt om du går bakom ryggen på honom. Jag skulle avvakta och se vad som händer.

@em-pirre Farmor har ju inte alls "rätt" att träffa barnet.

 

[Mammas]

Blodsband schblodsband tänker jag. Ens familj är ju de som står en nära, och att kontakta och bjuda in en person en egentligen inte känner enbart pga de är släkt? Nja.

En i min närhet som var i samma sits med frånvarande/förnekande pappa till barnet dokumenterade uppväxten med en typ scrapbook till barnets äldre halvsyster, som alltså inte visste om sin halvbror. Som hon fick senare.

 

[Madick]

Om det var min son som blivit pappa och inte berättat det för mig skulle jag bli ÖVERLYCKLIG om mamman tog kontakt. Varför hålla en pappa om ryggen som skiter i allt? Vad kan bli värre än dagsläget liksom?

 

[Verdandi]

Tycker förslaget om att skriva ett brev till farmodern är bra. Skriv som det är och låt bollen ligga hos henne om hon vill ha kontakt med sitt barnbarn. Så länge du gör det för barnets skull, så ser jag inget fel i det. Pappan har gjort sitt val i nuläget och det får han som vuxen stå upp för eventuella konsekvenser av, men det är inte ditt problem.
På sikt så kanske du kan försöka hjälpa till med en kontakt mellan barnet och pappan även om det inte går just nu.

/V

 

[Tora]

Om det var min son som blivit pappa och inte berättat det för mig skulle jag bli ÖVERLYCKLIG om mamman tog kontakt. Varför hålla en pappa om ryggen som skiter i allt? Vad kan bli värre än dagsläget liksom?

Exakt mina tankar också!

Mina barn älskar att vara med morfar och farmor. Det ger dom mycket glädje.

Barnet kanske aldrig får en relation till pappan och då har hon kanske även gått miste om en relation till sin farmor.

Jag skulle skriva ett brev men lämna det själv i farmors brevlåda och sedan följa upp med ett telefonsamtal.

 

[Cocos]

Säker spontant att skriv ett brev. Förklara att du haft tillfällig förbindelse till sonen som resulterat i dottern

Viktigt tror jag att poängtera att du inte hyser agg mot sonen och att du inte vill lägga press på honom.

Det du önskar är en relation mellan dotter och farmor och att du tar hand om relationen till fadern när han känner sig redo

Jag hyser ju ingen agg mot kk så har inga planer på att tala fult om honom. Men att tala om för nån att dennes som faktiskt valt bort sitt barn kan ju låta rätt elakt. Brukar inte ha problem att förklara saker men här känner jag mig totalt nollställd!

Jag vet inte. Visst har farmor rätt att träffa barnet, och det hade jag också velat. Men samtidigt borde det vara hans ansvar. Jag hade nog försökt få honom att berätta.

Farmorn har väl egentligen ingen rätt till min dotter men dottern har ju rätt till henne (jag tycker iof att det är lika åt båda håll men det är min åsikt)
Han kommer aldrig berätta, det vet jag garanterat..

 

[Ackio]

Sitter och funderar.
Personligen skulle jag vill veta om ett ev barnbarn även om mitt barn skulle vägra.
Ett handskrivet och vänligt brev och lämna ett nummer. Låt farmor bestämma om hon vill ta kontakt.

 

[Ackio]

Far och morföräldrar har ingen laglig rätt att få träffa sina barnbarn (vet efter tvist)
Men barnet har ju rätt träffa all släkt så länge de inte kan skada barnet.

 

[Cocos]

Jag hade inte kontaktat farmodern. Det kan bli kaos med barnet i mitten av allt. Pappan kommer knappast bli positivare till kontakt om du går bakom ryggen på honom. Jag skulle avvakta och se vad som händer.

@em-pirre Farmor har ju inte alls "rätt" att träffa barnet.

Jag håller med på ett sätt och ett inte. Visst kan det bli total cirkus, men tänker att bättre nu när dottern är för liten för att förstå än senare när hon förstår och dessutom riskerar att få träffa sin farmor en gång och sen aldrig mer eller nått sånt.
Just att Kk skulle bli ännu negativare är ju det som gör det hela svårt! Å andra sidan känns det dumt att bara sitta på röven och vänta på bättre tider.
Hypotetiskt så skulle jag kunna vänta resten av livet på att kk ska ta kontakt med sin dotter utan att han gör det. Och kanske snuva henne på en relation till sin farmor pga det..

Blodsband schblodsband tänker jag. Ens familj är ju de som står en nära, och att kontakta och bjuda in en person en egentligen inte känner enbart pga de är släkt? Nja.

En i min närhet som var i samma sits med frånvarande/förnekande pappa till barnet dokumenterade uppväxten med en typ scrapbook till barnets äldre halvsyster, som alltså inte visste om sin halvbror. Som hon fick senare.

Min biologiska pappa är död men min gudfar är verkligen som en fantastisk bonuspappa så visst kan vatten va tjockare än blod.
Samtidigt känns det inte som en slump att det finns X antal program på tv där det letas upp släktingar åt undrande människor. Jag tror att ens biologiska släkt är en viktig del av ens liv vare sig den är närvarande eller ej.
Jag kan tycka det låter fint med en klippbok men samtidigt är jag nog lite mer sån att jag tycker att antingen gör man nått helhjärtat eller struntar i det. Att "överraska" mormodern med en klippbok när dottern är 15 känns lixom konstigt, tänk om mormodern blir jätteledsen att jag inte kontaktat henne innan..
Eller tvärt om blir skitförbannad.
Jag skulle nog bygga upp rätt höga förhoppningar och ha svårt att släppa dom om jag skulle sitta och göra en klippbok.

 

[Cocos]

Om det var min son som blivit pappa och inte berättat det för mig skulle jag bli ÖVERLYCKLIG om mamman tog kontakt. Varför hålla en pappa om ryggen som skiter i allt? Vad kan bli värre än dagsläget liksom?

Det är just det jag undrar.. Vad kan bli värre? Han hatar redan mig och jag har inte sett han på ett år.
Varför begränsa dottern pga honom..

Barnet kanske aldrig får en relation till pappan och då har hon kanske även gått miste om en relation till sin farmor.

Exakt min tanke! Men då dyker den där tanken upp "tänk om"..
Tänk om pappan faktiskt ändrar sig och jag förstör det genom att kontakta farmodern..

 

[Cocos]

Far och morföräldrar har ingen laglig rätt att få träffa sina barnbarn (vet efter tvist)
Men barnet har ju rätt träffa all släkt så länge de inte kan skada barnet.

Har du nån koll på om barnet har nån typ av laglig rätt att träffa sin släkt? Alltså ingen fråga om att tvångsumgås utan mer om dom har nån rätt att veta om varandra?!

 

[Cocos]

Sen finns ett "litet" problem till..
Jag har hittat vem jag tror är farmodern, men det finns två kvinnor i samma ålder med samma förnamn i samma område tänk om jag skriver ett brev till fel farmor och hon bara struntar i det!
Om man begär ut uppgifter från Skatteverket så får väl personerna reda på det? Vill helst inte det då det..

Det typ ryker från mina öron så mycket grubblar jag just nu

 

[TinyWiny]

Om det var min son som var pappan så hade jag velat veta att jag har ett barnbarn. Visst hade jag blivit fruktansvärt ledsen för att min son inte berättade själv att han har fått barn men för mig hade det varit viktigare att få veta att jag har ett barnbarn även om relationen med sonen får sig en törn. Relationen med sonen hade jag rett upp vid första bästa tillfälle och sen hade det varit bra med det. Vilka val han gör i livet är upp till honom för han är vuxen och valen han gör är inget jag kan göra något åt även om jag självklart kan ha åsikter om dem. Men att gå hela livet utan att få veta om att jag har ett barnbarn någonstans hade jag verkligen inte velat.

Jag tycker att du ska skriva ett brev och lämna både adress, mail och telefonnummer så att hon kan välja hur och om hon vill ha kontakt. För mig hade mailkontakt känts bäst i början så att du och jag hade kunnat lära känna varandra lite innan vi träffades. För träffa dig och mitt barnbarn hade jag absolut velat och jag tycker att det är enormt bra utav dig att du erbjuder farmodern och ditt barn den chansen. Både för barnet och för hennes skull.

 

[TinyWiny]

Sen finns ett "litet" problem till..
Jag har hittat vem jag tror är farmodern, men det finns två kvinnor i samma ålder med samma förnamn i samma område tänk om jag skriver ett brev till fel farmor och hon bara struntar i det!
Om man begär ut uppgifter från Skatteverket så får väl personerna reda på det? Vill helst inte det då det..

Det typ ryker från mina öron så mycket grubblar jag just nu

Man får inte veta om någon har begärt ut uppgifter om en hos skatteverket. Iallafall har man inte fått det förut men det är ju enkelt att ringa och fråga om de får veta.

 

[MM]

Jag hade som farmor i det läget velat veta om mitt barnbarn.

Så jag tycker du ska höra av dig!

 

[Tora]

Det är just det jag undrar.. Vad kan bli värre? Han hatar redan mig och jag har inte sett han på ett år.
Varför begränsa dottern pga honom..



Exakt min tanke! Men då dyker den där tanken upp "tänk om"..
Tänk om pappan faktiskt ändrar sig och jag förstör det genom att kontakta farmodern..

Jag tycker att @TinyWiny skrev så bra så jag har nog inget att tillägga.

Pappan till barnet verkar vara en riktig papphatt. Så hade du inte gjort "fel" att kontakta hans mamma så hade det varit något annat fel som du gjorde som gjorde att han inte ville ha kontakt med sin dotter.