I
Indiana_Jones
Re: Alla borde registreras
"Det där med färger är knepigt. Dom flesta GD-ägare vet vilka färger som finns, och vilka som paras med vilka typ. Mer än så är det inte vanligt att dom flesta "svenssons" vet. Det är heller INTE många som kan mycket om hur färgerna nedärvs (Ganska knepigt inom Harlekin speciellt, där gäller det vara ganska hårdhudad och kunnig)."
Färggenetik är sällan speciellt knepigt, bara man anstränger sig att verkligen lära sig hur det funkar. Om man tycker att färgnedärvning, som är 100 % gener och 0 % miljöverkan är krångligt, måste ju de egenskaper där BÅDE arv och miljö (temperament, hd o.s.v.) är inblandade vara rena grekiskan och då förstår jag inte riktigt hur man vågar föda upp över huvud taget
. Att det sedan finns en slumpfaktor med i även hur färgerna nedärvs som gör att man aldrig kan vara säker på resultatet är en annan sak. Men generellt sett är det faktiskt bara att LÄRA sig (förutsatt att det nu är utrett på rasen).
Är det inte bättre att öka kunskapen och på detta sätt bevara färgerna än att avliva valpar när resultatet inte blir som man vill? Klarar man som uppfödare inte av att lära sig den enklaste genetiken av alla (odiskutabelt 100 % arv) så skall man kanske fundera över sin lämplighet... Men det är klart - det är ju enklare att dölja sina misstag (avliva) än att skaffa sig riktig kunskap och på detta sätt försöka undvika att göra misstagen. Defekter kommer aldrig att kunna undvikas till 100 %, men intentionen måste ju ändå vara att AVLA bort dem.
Detta var kanske hårda ord och de är inte riktat mot dig som person Bebben. Mitt syfte är att ställa den hos en del (inte alla!) uppfödare självklara åsikten att man ganska kan avliva bort problemen istället för att välja andra vägar, som kan tyckas svårare - att skaffa sig mer kunskap - under lite press.
"Och ja, jag har sett ganska många fall där dom parar sin medelmåttiga tik, men en dålig/medelmåttig hane. Ungefär som inom blandrasaveln, fast hundarna är renrasiga. Jag för min del tycker inte att hundar ska frångå rasstandarden och ändå användas i avel. Den finns ju där för att den ska följas, och ska man gå utanför den ska det vara mot något stort mål. Något man vill och försöker ändra i standarden, i sådana fall.
Medelmåttiga hundar passar inte i aveln helt enkelt, det finns gott om dom ändå."
Huruvida medelmåttiga, FRISKA hundar har eller inte har i aveln att göra beror på avelsbasens storlek. I numerärt små raser kan det vara bra att avla på så många individer som möjligt och då får man stå ut med att den exteriöra kvaliteten blir blandad. Hälsa och temperament får man dock aldrig kompromissa med. Men för att återgå till sakfrågan: om nu någon väljer att para sin felfärgade GD så blir ju inte valparna registrerade och räknas därför inte som GD, så jag förstår inte hur detta kan vara ett större hot mot rasen än att folk parar sina sällskapshundar (vilket jag alltså kan tycka är helt ok förutsatt att hälsa och temperament är på topp).
"Jag kopierar in texten om färgen för den helt vita hunden, jag har inte länken sparad utan hela texten på datorn. Hoppas att det duger"
Tyvärr så räcker det inte med lösryckta citat. Jag vill kunna bedöma källorna själv. Men jag antar att du själv måste ha stött på vita valpar med dessa defekter?
Jag var främst intresserad av hur de svarta och gula färgerna förhåller sig till varandra för att kunna förstå hur liten eller stor risken är att man råkar ut för valpar som måste avlivas om man gör en sådan kombination.
Om vi återvänder till de vita hundarna och väljer att tro på det korta citatet så indikerar detta att den gen som ger harlekin i dubbel uppsättning resulterar i dessa helt vita hundar. Är en "riktig" harlekin alltså en hund som har denna gen i enkel uppsättning? I så fall borde en parning mellan två sådana resultera i 25 % risk att få en som har genen i dubbel uppsättning, d.v.s. en ganska STOR risk att få en sådan vovve, precis som du själv konstaterar.
"Jag vet om en hane i Sverige som är helt vit, och frisk. Kan säkerligen finnas fler, men jag har inte hört talas om någon i alla fall."
Nä för de har väl avlivats. Precis som vissa hästuppfödare avlivat föl med dubbla gulanlag för att de TRODDE att dessa var albinos och skulle drabbas av alla sjukdomar som är (anses vara?) förknippade med äkta albinism. Och detta bara för att uppfödarna inte orkade lära sig något om färgers nedärvning!
Som sagt - nu var jag tuff, men jag vill pressa lite på cementerade åsikter och peka på att det måste finnas andra vägar.
Anneli
"Det där med färger är knepigt. Dom flesta GD-ägare vet vilka färger som finns, och vilka som paras med vilka typ. Mer än så är det inte vanligt att dom flesta "svenssons" vet. Det är heller INTE många som kan mycket om hur färgerna nedärvs (Ganska knepigt inom Harlekin speciellt, där gäller det vara ganska hårdhudad och kunnig)."
Färggenetik är sällan speciellt knepigt, bara man anstränger sig att verkligen lära sig hur det funkar. Om man tycker att färgnedärvning, som är 100 % gener och 0 % miljöverkan är krångligt, måste ju de egenskaper där BÅDE arv och miljö (temperament, hd o.s.v.) är inblandade vara rena grekiskan och då förstår jag inte riktigt hur man vågar föda upp över huvud taget
. Att det sedan finns en slumpfaktor med i även hur färgerna nedärvs som gör att man aldrig kan vara säker på resultatet är en annan sak. Men generellt sett är det faktiskt bara att LÄRA sig (förutsatt att det nu är utrett på rasen). Är det inte bättre att öka kunskapen och på detta sätt bevara färgerna än att avliva valpar när resultatet inte blir som man vill? Klarar man som uppfödare inte av att lära sig den enklaste genetiken av alla (odiskutabelt 100 % arv) så skall man kanske fundera över sin lämplighet...
Men det är klart - det är ju enklare att dölja sina misstag (avliva) än att skaffa sig riktig kunskap och på detta sätt försöka undvika att göra misstagen. Defekter kommer aldrig att kunna undvikas till 100 %, men intentionen måste ju ändå vara att AVLA bort dem.Detta var kanske hårda ord och de är inte riktat mot dig som person Bebben. Mitt syfte är att ställa den hos en del (inte alla!) uppfödare självklara åsikten att man ganska kan avliva bort problemen istället för att välja andra vägar, som kan tyckas svårare - att skaffa sig mer kunskap - under lite press.
"Och ja, jag har sett ganska många fall där dom parar sin medelmåttiga tik, men en dålig/medelmåttig hane. Ungefär som inom blandrasaveln, fast hundarna är renrasiga. Jag för min del tycker inte att hundar ska frångå rasstandarden och ändå användas i avel. Den finns ju där för att den ska följas, och ska man gå utanför den ska det vara mot något stort mål. Något man vill och försöker ändra i standarden, i sådana fall.
Medelmåttiga hundar passar inte i aveln helt enkelt, det finns gott om dom ändå."
Huruvida medelmåttiga, FRISKA hundar har eller inte har i aveln att göra beror på avelsbasens storlek. I numerärt små raser kan det vara bra att avla på så många individer som möjligt och då får man stå ut med att den exteriöra kvaliteten blir blandad. Hälsa och temperament får man dock aldrig kompromissa med. Men för att återgå till sakfrågan: om nu någon väljer att para sin felfärgade GD så blir ju inte valparna registrerade och räknas därför inte som GD, så jag förstår inte hur detta kan vara ett större hot mot rasen än att folk parar sina sällskapshundar (vilket jag alltså kan tycka är helt ok förutsatt att hälsa och temperament är på topp).
"Jag kopierar in texten om färgen för den helt vita hunden, jag har inte länken sparad utan hela texten på datorn. Hoppas att det duger"
Tyvärr så räcker det inte med lösryckta citat. Jag vill kunna bedöma källorna själv. Men jag antar att du själv måste ha stött på vita valpar med dessa defekter?
Jag var främst intresserad av hur de svarta och gula färgerna förhåller sig till varandra för att kunna förstå hur liten eller stor risken är att man råkar ut för valpar som måste avlivas om man gör en sådan kombination.
Om vi återvänder till de vita hundarna och väljer att tro på det korta citatet så indikerar detta att den gen som ger harlekin i dubbel uppsättning resulterar i dessa helt vita hundar. Är en "riktig" harlekin alltså en hund som har denna gen i enkel uppsättning? I så fall borde en parning mellan två sådana resultera i 25 % risk att få en som har genen i dubbel uppsättning, d.v.s. en ganska STOR risk att få en sådan vovve, precis som du själv konstaterar.
"Jag vet om en hane i Sverige som är helt vit, och frisk. Kan säkerligen finnas fler, men jag har inte hört talas om någon i alla fall."
Nä för de har väl avlivats. Precis som vissa hästuppfödare avlivat föl med dubbla gulanlag för att de TRODDE att dessa var albinos och skulle drabbas av alla sjukdomar som är (anses vara?) förknippade med äkta albinism. Och detta bara för att uppfödarna inte orkade lära sig något om färgers nedärvning!
Som sagt - nu var jag tuff, men jag vill pressa lite på cementerade åsikter och peka på att det måste finnas andra vägar.
Anneli
