Flytta eller inte?

[sadgirl]

Jag har länge velat flytta från staden som jag bor i och har växt upp i. Staden där jag har fått mitt hjärta krossat flera gånger och fått en kniv huggen i ryggen av "vänner" så många gånger att jag har tappat räkningen. Staden där "alla känner alla" och tror sig veta allt och snackar gärna om saker som dom inte har 100% koll på. Mycket skitsnack. Jag trodde att efter gymnasiet så skulle det bli bättre. Folk skulle växa upp och jag skulle inte längre vara utsatt. Trodde jag. Trots att jag gick ut gymnasiet för flera år sedan och inte har någon kontakt med NÅN som jag någonsin har gått i samma skola som, så fortsätter just DE att snacka skit. Dom låter mig inte vara. Folk som inte jag har träffat på 5-8 år snackar fortfarande om just MIG.
Så jag har länge velat flytta härifrån, börjat om någonstans där inte allt det förflutna förföljer mig. Det enda jag har kvar i denna stad är min familj och det närmaste släkten. Men nu har jag fått erbjudande ett drömboende 20 mil från min stad. Det kunde inte ha blivit mer perfekt. Långt härifrån, men ändå inte FÖR långt bort. Men nu när jag väl har fått tag på ett underbart boende som jag bara hade kunnat drömma om tidigare, så känns en flytt inte lika självklar. Jag tror absolut att jag hade trivts i det boendet jag har fått tag på. Staden vänjer man sig väl vid, ingen stad som jag för nuvarande har någon relation till alls. Faktiskt aldrig varit där förutom nu för att kika på detta boende.

Men som sagt, nu känns en flytt inte lika självklar längre. Det är väl jobbigt att ta det beslutet. Ändå lämna familjen. Men samtidigt så känner jag att om jag inte tackar ja till denna chans kommer jag säkert ångra mig och om några veckor sitter jag och letar boende i alla fall för jag fortfarande vill bort härifrån.

Tips, råd och peppning? Hur hade ni gjort?

 

[Pegasus63]

Jag skulle flyttat, om det är så att det ända som binder mig till den gamla hålan är släkten. Om jag hade jobb i hålan skulle jag dock fundera några varv till för att reda ut om flytten skulle kunna försvaras ekonomiskt med de ökade utgifterna till jobbresorna. Släkten behöver man ju inte hälsa på varje dag ändå.

 

[Amha]

Jag bestämde mig hastigt och lustigt för att flytta 20 mil från familjen. Dock har jag lite släkt här som jag träffar mer sällan än mamma som bor längst bort. Ärligt talat, det är jättenyttigt! Mamma och jag fick en dålig relation innan flytten. Den blev bättre. Jag hade vissa vänner men jag växte ifrån de flesta men saknar några få. Och jag växte enormt som människa!

3 år senare sitter jag här i en idyll med mina mått mätt. Har sambo, barn, hus och suveräna grannar! Jag är så glad för att jag gjorde den resan. Det var skitjobbigt en tid innan man ekonomiskt var på fötter men sen löste det sig.

 

[MixMax]

Jag skulle också flyttat, utan tvekan. Livet är för kort för att stanna på samma ställe där man inte mår bra. Se det som en möjlighet att växa och upptäcka nytt! Ifall om släkt osv skulle hålla en tillbaka så går det ju alltid att hålla kontakt genom alla sociala medier som finns.
Inte samma sak jag vet, men reste iväg själv i somras eftersom jag var trött på hålan och människorna runtomkring och fyfasiken vad jag mådde bra av det. Träffade nya människor och upptäckte nya saker och lärde framför allt mig så otroligt mycket om mig själv och fick mycket erfarenhet som plus på det. Fick många kontakter också. Hade inte hemlängtan för fem öre! Hade inte haft problem alls att flytta utomlands om jag hade chansen och det är ett av mina stora mål.

Så jag säger såhär, flytta, upptäck nytt! Skulle det skita sig så går det alltid att lösa på sitt vis.

 

[sadgirl]

Jag har inget jobb som håller mig kvar här, är arbetslös så jag tänker att jag lika gärna kan starta ett helt nytt liv på det nya stället. Det enda som sagt som får mig att hålla mig kvar är familjen och släkten. Vi träffas inte så ofta (och det kommer förmodligen inte ändras..) så det är inga jag egentligen skulle sakna, förutom närmsta familjen såklart som jag träffar oftare. Men annars så träffar jag bara övrig släkt på kalas och vissa högtider och det går ju att fortsätta med, sååå långt är det ju ändå inte liksom.
Men det som skrämmer mig är att trots att jag inte träffar direkt någon alls när jag bor här så är ändå tanken på att flytta ifrån skrämmande. Det är väl en bekväm trygghet att veta att man har familjen och släkten på behagligt avstånd OM dom skulle behövas..

Men som ni säger, jag tror jag skulle växa otroligt som människa, få nya kontakter och vänner och börja om. Jag tror egentligen att det är precis det jag behöver. Och jag har tänkt att OM jag flyttar så ska jag ge det ett halvår. Trivs jag inte då eller har fått ett någorlunda bra liv (med jobb, vantrivs osv) så kan jag flytta tillbaka. Jag tror att mamma mer än gärna lånar ut ett rum tills jag har fixat nytt boende här isåfall Men att man åtminstone ger det ett halvår. För som ni säger också att första tiden kan vara skittuff och man vill inget annat än att flytta hem igen. Men det får man väl försöka vara beredd på.

 

[Fagelungen]

Förstår din rädsla över att lämna det som ändå på något sätt känns tryggt, man vet ju vad man har men inte vad man får. Men vad har du att förlora? Skulle det inte bli bra finns ju alltid möjlighet att flytta tillbaka. Blir det så så har du ytterligare erfarenhet med dig, kanske en resa man behöver för att växa. En del av frigörelseprocessen.

 

[Masqueradee]

Jag flyttade från staden där jag är född och uppväxt i för cirka två/tre månader sedan, en sträcka på ca 25 mil och jag har inte ångrat mig en enda dag!
Precis som du säger så kändes det som alla kände alla och att man liksom inte kom ifrån den "stämpeln" man hade fått för flera år sedan. Jag ställer mig bland dom som hejar på dig att flytta. Det värsta som faktiskt kan hända är att du får flytta tillbaka, men om jag förstår dig rätt så är risken att behöva göra det ganska liten.
Jag tror att man mår bra av miljöförändringar och att man inte ska vara fast på samma ställe allt för länge, speciellt inte om man inte mår bra av sin hemmiljö!

 

[GoLightly]

Det klart att det är skrämmande att flytta ifrån det man känner till något nytt och okänt. Eftersom du inte alls verkar trivas tycker jag absolut att du ska prova på att flytta, troligtvis kommer du att växa en massa av erfarenheten. Skulle du inte trivas så finns ju alltid hemstaden kvar.

 

[Mammas]

Om det skulle visa sig att det inte är rätt beslut att flytta, vad är det värsta som kan hända? Ja, då får du flytta tillbaka. Så jag säger go for it. Lycka till!

 

[Tassetass]

Din gamla stad finns kvar, familjen finns kvar, du kan flytta tillbaka. Att lämna hemstaden åtminstone för en tid tror jag är nyttigt för de allra flesta, speciellt om det finns minsta lilla längtan att göra det.

 

[Sedna]

Flytta! Du har allt att vinna och inget att förlora. Din hemstad finns kvar om du ångrar dig och få saker är så utvecklande som att ge sig ut på "okänd" mark. 20 mil är ju inte heller något avstånd, du kan åka hem var och varannan helg om du skulle ha behov av det.

 

[Tassetass]

Din gamla stad finns kvar, familjen finns kvar, du kan flytta tillbaka. Att lämna hemstaden åtminstone för en tid tror jag är nyttigt för de allra flesta, speciellt om det finns minsta lilla längtan att göra det.

Kan tillägga att jag flyttat först 6 mil och sedan 30 mil hemifrån utan att ha någon direkt anknytning till städerna i fråga annat än en väntande sysselsättning. Numer bor jag 100 mil från min hemort och hit tänkte jag flytta helt utan anknytning men lyckades träffa sambon mellan tiden för beslutet om flytten och själva flytten. Jag gillar att komma till nya ställen och känna mig lite vilse i pannkakan, det får en lite på tårna.

 

[Piek]

Flytta! Jag fick för mig att flytta 50 mil norrut för ett par år sedan. Kände ingen och hade aldrig varit här men har inte ångrat mig en sekund! Jag trivs otroligt bra här även om jag har hemlängtan vissa dagar.
Man ångrar inte det man gör bara det man aldrig gjorde skiter det sig? Ja då finns hemstaden kvar

 

[sadgirl]

Tack för alla era svar! Ni är grymma på att peppa! Ni har övertygat mig om att det är värt att prova, det blir en flytt!

 

[sadgirl]

Vet ni? Jag har flyttat. Det har gått ungefär 2,5 vecka sedan jag faktiskt tog mitt pick och pack och flyttade dom där 20 milen. Jag trodde aldrig att jag skulle våga. Men nu sitter jag här och tror fortfarande inte att det är sant. Det känns som om jag är på semester. Det känns helt underbart och jag kan inte tro att detta är mitt nya hem. Jag är såå glad att jag vågade!

 

[Tassetass]

Vet ni? Jag har flyttat. Det har gått ungefär 2,5 vecka sedan jag faktiskt tog mitt pick och pack och flyttade dom där 20 milen. Jag trodde aldrig att jag skulle våga. Men nu sitter jag här och tror fortfarande inte att det är sant. Det känns som om jag är på semester. Det känns helt underbart och jag kan inte tro att detta är mitt nya hem. Jag är såå glad att jag vågade!

Bra jobbat!

 

[canine]

Vet ni? Jag har flyttat. Det har gått ungefär 2,5 vecka sedan jag faktiskt tog mitt pick och pack och flyttade dom där 20 milen. Jag trodde aldrig att jag skulle våga. Men nu sitter jag här och tror fortfarande inte att det är sant. Det känns som om jag är på semester. Det känns helt underbart och jag kan inte tro att detta är mitt nya hem. Jag är såå glad att jag vågade!

Härligt starkt vågat Flyttade själv för en vecka sen från staden jag växt upp i det är så skönt att träffa nytt folk, få nya intryck och lägga jobbiga saker mer bakom sig Lite ensamt blir det såklart i början men man bor ju in sig ganska snabbt

 

[Askur]

Jag hade flyttat. Som en nystart i livet!