Jag har länge velat flytta från staden som jag bor i och har växt upp i. Staden där jag har fått mitt hjärta krossat flera gånger och fått en kniv huggen i ryggen av "vänner" så många gånger att jag har tappat räkningen. Staden där "alla känner alla" och tror sig veta allt och snackar gärna om saker som dom inte har 100% koll på. Mycket skitsnack. Jag trodde att efter gymnasiet så skulle det bli bättre. Folk skulle växa upp och jag skulle inte längre vara utsatt. Trodde jag. Trots att jag gick ut gymnasiet för flera år sedan och inte har någon kontakt med NÅN som jag någonsin har gått i samma skola som, så fortsätter just DE att snacka skit. Dom låter mig inte vara. Folk som inte jag har träffat på 5-8 år snackar fortfarande om just MIG.
Så jag har länge velat flytta härifrån, börjat om någonstans där inte allt det förflutna förföljer mig. Det enda jag har kvar i denna stad är min familj och det närmaste släkten. Men nu har jag fått erbjudande ett drömboende 20 mil från min stad. Det kunde inte ha blivit mer perfekt. Långt härifrån, men ändå inte FÖR långt bort. Men nu när jag väl har fått tag på ett underbart boende som jag bara hade kunnat drömma om tidigare, så känns en flytt inte lika självklar. Jag tror absolut att jag hade trivts i det boendet jag har fått tag på. Staden vänjer man sig väl vid, ingen stad som jag för nuvarande har någon relation till alls. Faktiskt aldrig varit där förutom nu för att kika på detta boende.
Men som sagt, nu känns en flytt inte lika självklar längre. Det är väl jobbigt att ta det beslutet. Ändå lämna familjen. Men samtidigt så känner jag att om jag inte tackar ja till denna chans kommer jag säkert ångra mig och om några veckor sitter jag och letar boende i alla fall för jag fortfarande vill bort härifrån.
Tips, råd och peppning? Hur hade ni gjort?
Så jag har länge velat flytta härifrån, börjat om någonstans där inte allt det förflutna förföljer mig. Det enda jag har kvar i denna stad är min familj och det närmaste släkten. Men nu har jag fått erbjudande ett drömboende 20 mil från min stad. Det kunde inte ha blivit mer perfekt. Långt härifrån, men ändå inte FÖR långt bort. Men nu när jag väl har fått tag på ett underbart boende som jag bara hade kunnat drömma om tidigare, så känns en flytt inte lika självklar. Jag tror absolut att jag hade trivts i det boendet jag har fått tag på. Staden vänjer man sig väl vid, ingen stad som jag för nuvarande har någon relation till alls. Faktiskt aldrig varit där förutom nu för att kika på detta boende.
Men som sagt, nu känns en flytt inte lika självklar längre. Det är väl jobbigt att ta det beslutet. Ändå lämna familjen. Men samtidigt så känner jag att om jag inte tackar ja till denna chans kommer jag säkert ångra mig och om några veckor sitter jag och letar boende i alla fall för jag fortfarande vill bort härifrån.
Tips, råd och peppning? Hur hade ni gjort?