Föda hemma?

[Rygran]

Sv: Föda hemma?

Fast det du skriver återkommer ju gång på gång till just hur lugnt och tryggt det är i det egna hemmet, till och med din dusch verkar vara tryggare än andra duschar.

Det är ju också den fördel som flera lyfter fram och jämfört med tex mig, framstår det som väldigt hemmabundet. Själv är jag ungefär lika trygg på ganska många platser. I själva verket är det sällan själva platsen som avgör om jag är trygg eller otrygg, utan andra saker.

Vad är det för fel med att gilla sitt hem?
Sjukhuset åker vi till när vi är sjuka, om ens då. Ett mysigt B&B en weekend är också trevligt och något vi gärna åker till eller utlandsresor med sol och bad och nya äventyr. Men sjukhus helst inte alls.

 

[Petruska]

Sv: Föda hemma?

Inget fel alls. Det har jag inte heller sagt. Jag har sagt att det framstår för mig som att de som vill föda barn hemma är rätt bundna till sitt hem. Det du skrev bekräftade snarast den bilden, men jag sa inget om att det var något fel med det.

 

[Snurrfian]

Sv: Föda hemma?

Oj, vilket dåligt BB! Vi fick jättemycket hjälp på bb, förlossningen gav mig extra morfinsprutor mot smärtan, klädde på bebisen och bytte blöja innan vi fick åka till BB (vi var kvar fyra timmar på förlossningen efter det att bebisen var ute, så det behövdes nog, men så långt tänkte inte vi just då). Sen fick vi ett eget familjerum, jättesnälla sköterskor som kom så fort vi ringde, och det tog nog en vecka iaf innan jag bytte min första blöja eftersom jag hade så ont efter snittet. Andra natten på bb hade jag läkarorder om att det var viktigt att jag fick sova, och att pappan tog barnet. Sköterskorna tog det som självklart att de skulle hjälpa till, och fixade med ersättning, och hjälpte till med matning och blöjbyten så att allt funkade fint. För oss var BB helt fantastiskt, vi kom dit en supertrasig liten familj, och åkte därifrån med en välfungerande amning, en glad och nöjd bebis, och all läkarhjälp man kunde begära.

Jag hoppas att det har hunnits ändra nu, det är ju svindlande 7 år sedan jag var där senast även om det ibland känns som igår. Till mig sa oxå läkaren att jag borde sova andra natten, framåt 3 på natten när jag hade vankat mig trött i korridoren eftersom den som delade rum med mig fräste att jag borde få tyst på barnet någon gång, tog en sköterska hand om mitt barn till kl 06 så jag fick sova tre timmar ialla fall...

Med andra barnet var jag betydligt tryggare i mig själv, krävde omg att sängen skulle ställas mot väggen så jag kunde ha barnet i sängen. (då slapp jag snitt oxå i och för sig, och "bara" sugklocka och sydd) och första natten fick jag har rummet för mig själv, (maken blev hemkörd då oxå men det gjorde mig mindre den gången) amningen kom igång på en gång och helt plötsligt hade jag en bebis som åt och sedan sov 3 timmar...
Men det tråkiga då var att jag delade rum med en väldigt dålig mamma med hängigt barn så dem ville jag ju inte störa, så jag tillbringade nästan hela dagarna i dagrummet eller nere på den allmäna cafeterian med maken och dottern. De ville inte släppa hem oss eftersom jag hade förlorat rätt mycket blod och sonen var lite för stor när han föddes. Men tre dygn senare kom jag hem ialla fall!

Ang som någon annan skrev att det kanske hade blivit en bättre förlossning hemma så tror jag inte det. Dottern var i felläge och hon hade nog kunnat komma ut vaginalt men det hade inneburit skador på både mig och henne. Sonen hade kanske klarat sig bra efter en förlossning hemma men med tanke på blodförlusten så hade de nog kört in mig ialla fall. Nu behövde jag ingen extra hjälp, men jag låg precis på gränsen.

 

[AgentCarter]

Sv: Föda hemma?

Jag tror att värkstimulerande sätts in för lätt på vissa sjukhus, vad jag har läst om det har också stärkt min bild av det.

Om min förlossning hade varit att jag fick värkstimulerande i tidigt skede(vilket skulle vara totalt mot min vilja), BM bara stressade och skett totalt i mig och hur jag ville ha det tro fan att jag inte hade velat födda där igen! Men detta är ändå problem som borde kunna lösas med mer resurser och kunskaper hos personal och normalbefolkningen?
Om inte sjukhusen vore så belagda så borde inte värkstimulerande sättas in "bara för att" t.ex. Tror vi skulle få bättre statistik med mindre stress!

Nu när jag tänker tillbaka på min förlossning så vet jag att jag hade klarat en hemmaförlossning med tanke på smärtan, men hade ändå aldrig valt det med tanke på min familjshistoria med svåra förlossningar.

(alltså, svarar ens detta på vad du skrev? Både jag och Nils är sjuka så jag har ingen hjärnkapacitet )

Rygran: Vad jag förstod var det 1/3 av alla som valde att födda hemma. Det betyder att 2/3 fortfarande föder på sjukhus. Enkel matematik visar att största andelen fortfarande föder på sjukhus, så jag har svårt att tro att det ses som så konstigt att föda på sjukhus som första alternativ.

 

[Sar]

Sv: Föda hemma?

*kl*

När det gäller delaktiga och engagerade fäder kan jag absolut inte hålla med om att det speciellt skulle gälla partners till de som väljer att föda hemma.

Jag skulle ha haft ytterst svårt att på något sätt försöka få min sambo att stödja ett beslut att föda hemma. Detta just för att han är så engagerad och delaktig att han skulle ha svårt att acceptera att ha restid från kvalificerad sjukhusvård om något skulle gå snett. Att riskera förlora sitt barn där chansen till överlevnad missas p.g.a. avståndet (om det nu funnits möjlighet att rädda barnet vid ev. katastrofsnitt) för att man väljer hemförlossning är något vi båda skulle ha ytterst svårt att leva med.

Vi har inte på något sätt upplevt att pappan blivit undanskuffad på förlossningen. Hade han nu upplevt det skulle jag ha tagit för givet att han helt enkelt skulle påpeka detta och ta sin plats istället för att sitta och sura i ett hörn.

 

[Snurrfian]

Sv: Föda hemma?

*kl*

När det gäller delaktiga och engagerade fäder kan jag absolut inte hålla med om att det speciellt skulle gälla partners till de som väljer att föda hemma.

.

Jag tror att jag var lite otydlig, jag menar att de som väljer att föda hemma har engagerade pappor eftersom det krävs att man inte är "ensam", men för den sakens skulle menar jag inte att man inte är en engagerad pappa om man föder på sjukhus. Jag tror däremot inte att man väljer att föda hemma om man har en partner som inte är engagerad. Gör jag mig själv tydligare tro eller är det bara en massa svammel?

 

[Sar]

Sv: Föda hemma?

Då förstår jag bättre. Däremot tror jag inte att du har rätt i att en hemmafödsel nödvändigtvis skulle kräva en engagerad partner, det finns säkert de som använder sig av duola, mormor etc. som partnersubstitut (eller allihopa på en gång!)
Jag vet också att jag läst om åtminstone en blivande mamma utan partner som valt hemmafödsel.

Jag får känslan (rätt eller fel) att det främst är kvinnor som är drivande till att ha hemmafödsel och i vissa fall tror jag inte att det spelar så stor roll om partnern är engagerad i det hela eller kanske rent själv hade valt en sjukhusfödseln om denne fick välja.

 

[Snurrfian]

Sv: Föda hemma?

Nej det kan hända att det har ändrat sig! När jag läste mest om hemmafödslar så var det ju när mina barn föddes/jag var gravid. Det hinner ju ändra sig rätt mycket på knappa 10 år!

 

[Lena Furberg]

Sv: Föda hemma?

KL
Var det inte Malin Berghagen som valde att föda hemma? Jag har minnen av något jag såg på TV (det var rätt många år sedan...) där hon går runt, (mer eller mindre?) naken i sin trädgård och skriker rakt ut i förlossningssmärta. Och hur bra det var, sa man, att grannarna bodde på långt avstånd så de slapp höra, men hördes gjorde det nog ändå

Hon kände, får man förmoda, att hon fick större frihet vid hemförlossning. Jag hade själv inte fött då, men minns att jag tyckte det såg väldigt imponerande ut med den nakna kvinnan i trädgården om natten som vrålade ut sin smärta. Både vackert och lite skrämmande...!

 

[Mabuse]

Sv: Föda hemma?

Det låter nästan som en parodi på Urkvinnan, tycker jag. Skrämmande håller jag med om, men min spontana respons skulle nog vara "Stackars sate, vad vidrigt ont hon måste ha att hon går runt naken utomhus och skriker mitt i natten, varför åker hon inte till sjukhus och får hjälp?"

Angående detta med trygghet, så känner åtminstone jag mig otroligt mycket mer trygg på sjukhus där jag kan få hjälp, än hemma där det på sin höjd finns alvedon, ifall jag är sjuk och har ont. Så fär mig skulle det absolut inte vara någon extra trygghet att vara hemma, då får ju absolut inget gå snett, eftersom ingen hjälp finns att få!

Är också lite förvånad över att många uppenbart tycker det är mycket viktigt att få äta riktigt god mat direkt efter förlossningen. Även om man föder hemma, finns det verkligen tid och energi att laga festmåltider precis efter förlossningen? Hur god mat orkar man egentligen fixa därhemma i det läget? Jag är rätt matintresserad och uppskattar verkligen god mat, men jag tycker inte sjukhusmaten är hälften så hemsk och äcklig som många beskriver den här, i mina ögon var det helt ok, traditionell svensk mat. Typ kycklinggryta med ris, eller potatis, skinka och legymsallad. Visst, inte så smaklökarna kryllar sig av lycka, men helt ok mat, och betydligt mycket bättre än vad jag hade fixat hemma i det läget. Även om man har haft en otroligt lätt förlossning, ger man sig verkligen ut och handlar fina råvaror det första man gör med den lilla bebisen som är några timmar gammal, och ställer sig i köket timmavis för att laga finmiddag?

 

[Rygran]

Sv: Föda hemma?

Är också lite förvånad över att många uppenbart tycker det är mycket viktigt att få äta riktigt god mat direkt efter förlossningen. Även om man föder hemma, finns det verkligen tid och energi att laga festmåltider precis efter förlossningen? Hur god mat orkar man egentligen fixa därhemma i det läget? Jag är rätt matintresserad och uppskattar verkligen god mat, men jag tycker inte sjukhusmaten är hälften så hemsk och äcklig som många beskriver den här, i mina ögon var det helt ok, traditionell svensk mat. Typ kycklinggryta med ris, eller potatis, skinka och legymsallad. Visst, inte så smaklökarna kryllar sig av lycka, men helt ok mat, och betydligt mycket bättre än vad jag hade fixat hemma i det läget. Även om man har haft en otroligt lätt förlossning, ger man sig verkligen ut och handlar fina råvaror det första man gör med den lilla bebisen som är några timmar gammal, och ställer sig i köket timmavis för att laga finmiddag?

Maten hade vi planerat i förväg och i kylen fans det hemmagjord lasagne och kycklinggryta och goda röror till smörgåsar och hembakta bullar. Självklart var det inte det viktigaste, men det var en njutning att när allt det jobbiga var över så fick jag goda smörgåsar med räkröra på och mumsiga bullar. Vi hade också en god vän som hjälpte till med markservicen och det kan jag verkligen rekommendera att ha, eller sin mamma eller annan släkting som man trivs med.

Finns det några risker så ska man självklart vara på sjukhus, men en bra graviditet och om man haft en bra första förlossning så ska det inte vara några problem att föda hemma andra gången. Idag verkar många vara rädda för att föda barn och ska ha alla droger man kan få och helst snittas, men så var det inte förr och när min mamma födde så var det en ovanlighet med ryggbedövning och idag ska alla ha det och droppet. När jag jämför smärtan vid min första förlossning där jag var total drogad och den senaste där jag inte ens tagit en alvedon så var smärtan nästan den samma, men lättare att hantera när jag var klar i huvudet.

Jag talar bara för mig och med mina erfarenheter och säger inte att det gäller alla, men jag önskar bara att fler fick chansen och möjligheten till alternativet och då måste inställningen ändras så att det blir acceptabelt.

 

[Mabuse]

Sv: Föda hemma?

Men hur gjorde ni det rent praktiskt med maten i kylen, med tanke på att röror, lasagne och kycklinggryta knappast håller sig mer än några dagar i kylen. Hur kunde du veta innan vilken dag förlossningen skulle komma igång, och ha all mat färdig lagomt tills dess?

Om man tycker det är superviktigt med räkmacka och bullar efter förlossningen, så finns det ju faktiskt konditorier också, inget alls som hindrar att maken åker iväg och handlar det ifall man vill. Då får man dessutom nybakta bullar, inte såna som legat i kylen några dagar. Åtminstone på sjukhuset där jag födde fanns det absolut inget förbud mot att ta in mat, så det hade varit fritt fram att leva på restaurangmat om man nu velat det.

Mitt intryck är att du har en rätt skev bild av förlossningsrädda. Den absolut vanligaste anledningen till att man är förlossningsrädd är att man har en traumatisk förlossning i bagaget. Det handlar alltså inte om några överspända förstagångsföderskor som vill ha "alla droger man kan få och helst snittas", utan helt enkelt människor med psykiska skador efter sin första förlossning. Vilket inte är ovanligt att man får, ifall en förlossning går snett. Trauman ska man ta på allvar, det är en extremt obehaglig sjukdom att ha. Tursamt nog behandlingsbar, men har man haft ett riktigt trauma aktar man sig vanligen väldigt noga för att få ett igen, för det är ingen lek att vara traumatiserad. Och det kan ju vara en anledning till att man vill ha snitt, man vill för död och pina inte behöva genomlida en förlossning till som den första.

Jag har provat fulla förlossningssmärtor med bara lustgas, och det gör jag inte om. Det handlar inte om hur lätta eller svåra de är att hantera, det handlar om att det är väldigt opraktiskt ur förlossningssynpunkt att patienten svimmar och ligger och krampar i hela kroppen mellan värkarna. På det sättet går det inte att föda barn, kroppen orkar helt enkelt inte, utan kommer i nåt läge att kollapsa. Innan barnet är ute. Jag vill inte hamna där igen, och tvingas till akutsnitt, utan då tar jag hellre "alla droger man kan få". Vilket för övrigt i praktiken är ryggbedövning, det finns inte så mycket annat att ge under en förlossning. Går det utan smärtstillande, fine, men jag föder ju hellre vaginalt med bedövning än envisas utan och tvingas till snitt.

Min mamma födde också sitt första utan ryggbedövning, för det hade man ju inte förr, och hon tyckte det var överjävligt. Och min farmor fick barn på trettiotalet, då fanns varken värkstimulerande eller ryggbedövning, och förlossningen drog ut på tiden så att barnet fick hjärnskador, och har varit mentalt handikappat hela livet, aldrig kunnat ha ett jobb eller ett normalt socialt liv. Jag kan inte påstå att jag tycker det är ett bra alternativ till modern förlossningsvård, förlossningsskadorna på barnen har gått ner mycket jämfört med förr, då det inte fanns samma alternativ till att bara vänta och se. Hellre värkstimulerande/snitt och en frisk bebis, än en naturlig förlossning och ett skadat barn.

 

[Petruska]

Sv: Föda hemma?

Det låter nästan som en parodi på Urkvinnan, tycker jag.

Är också lite förvånad över att många uppenbart tycker det är mycket viktigt att få äta riktigt god mat direkt efter förlossningen.

Det där med Malin Berghagen låter som rena misären för mig. Snarare än frihet, tänker jag en födande kvinna i svåra smärtor, fången i en roll som hon har skapat åt sig/har skapats åt henne.

Det där med god mat efter förlossningen, förstår inte jag heller. För mig låter det som en festmåltid när man är rejält förkyld, eller något sådant. Jag är mer matintresserad än de flesta i vanliga fall, men när jag är medtagen av trötthet och stora händelser avtar mitt matintresse radikalt. I sådana lägen äter jag mest för att överleva, och tröstar mig gärna med lite godis och frukt, vilket anhöriga mer än gärna brukar ta med sig på bb-besök för allt vad jag känner till. För mig är det i alla fall självklart att fråga den nyblivna modern om jag ska ta med något, när jag har anledning att besöka nyfödda.

Nu låter ju inte flera dagar gammal lasagne från kylen som en så svår konkurrent till enkel sjukhusmat, för all del.

 

[Lena Furberg]

Sv: Föda hemma?

Ja garderar mig lite ang Malin B, det kan ha varit någon annan svensk kvinna i samma "position", är lite osäker. Men scenen var densamma! Ylande i trädgården i sommarnatten.....

 

[Petruska]

Sv: Föda hemma?

Låt oss hoppas att det bara var en kort stund för kamerornas skull och att hon kom under vård sen.

 

[Sol]

Sv: Föda hemma?

Är också lite förvånad över att många uppenbart tycker det är mycket viktigt att få äta riktigt god mat direkt efter förlossningen.

Jag som hade en väldigt snabb (och bra) förlossning kan inte annat än säga att jag var väldigt nöjd med att vara inne på förlossningen. Jag hann varken dricka eller äta under förlossningen vilket innebar att jag direkt efter led av både vätske- och energibrist. Sjukt bra att bara kunna få dropp och få sova. Sedan vakna och vara uppvätskad och få frukosten serverad på säng. Med maken sittandes, sovandes, i en fåtölj bredvid med gossebarnet sovandes på bröstet. Det är lyx.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Föda hemma?

Ja garderar mig lite ang Malin B, det kan ha varit någon annan svensk kvinna i samma "position", är lite osäker. Men scenen var densamma! Ylande i trädgården i sommarnatten.....

Det stämmer säkert att det var hon, hon känns verkligen som den typen!

 

[cirkus]

Sv: Föda hemma?

Två av tre har hamnat på neo - så för min del hade jag kanske bara haft en om jag fött hemma. Inget man kunde veta innan. Så nej, jag hade aldrig vågat chansa. Hur lång tid ligger man på BB ? Ett dygn, två, sex timmar - det är så försvinnande kort del av livet att då anpassa sig till andra rutiner, regler etc är verkligen ingen big deal för mig alls.

Jag tror att om det finns sköterskor som KrullTroll beskriver på BB som berättar skräckhistorier om hur det är att vara mamma så är det något allvarligt fel nånstans. jag har faktiskt aldrig någonsin hört talas om det förut

 

[Brandgul]

Sv: Föda hemma?

Jag tror att om det finns sköterskor som KrullTroll beskriver på BB som berättar skräckhistorier om hur det är att vara mamma så är det något allvarligt fel nånstans. jag har faktiskt aldrig någonsin hört talas om det förut

Men varför säger man inte stopp? Jag vill inte. Törs man inte säga ifrån kan väl pappan hjälpa till? Eller ska man vara hemma för att man inte törs sätta gränser? Det är ju rätt bekvämt att kunna det. Om inte annat efter att man fått barn. Då får man sluta mesa runt.

 

[Calazirya]

Sv: Föda hemma?

Jag kallar det utveckling..

Varför ska man inte ta den smärtlindring som man kan få? Varför ska man ha ont om det går att lindra?

Ja när min mamma födde mig var det inte lika vanligt med ryggbedövning, när min mormor födde barn var det ännu mer ovanligt med bedövning...


Idag dör ca 6 barn av 1000 födslar, en kvinna dör på ca 100 000 förlossningar. När min mamma föddes dog ca 40 barn per 1000 födslar och ca 250-300 kvinnor per 100 000 förlossningar (rfsu).

Det säger en del om förr och nu anser jag.