Försöker hitta en ny identitet.

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag menade såklart att jämföra hormonbehandling när jag tog upp p-piller, underlivskirurgi har jag inte ens nämnt (dels pga. att det i sammanhanget är vanligt att inte göra någon). Däremot ter sig bröstförminskning som ett exempel på något som faktiskt sker pga. obehag just - därför framstår det som en jämförelse som enklare kan göras. Jag jämför inte kirurgi med hormonbehandling alls, det är det du som gör? Försökte jämföra två olika skäl till att ta bort bröstvävnad och två skäl till att använda hormoner (jag tog inte upp håravfall, har ingen koll alls på risker där).
Jag vet, jag avsåg inte specifikt dina inlägg utan tråden i stort. Och vikten av att jämförelser (om de ens är nödvändiga?) blir någorlunda begripliga och make sense (hittade inte orden här, förlåt…).
 
Jag vet, jag avsåg inte specifikt dina inlägg utan tråden i stort. Och vikten av att jämförelser (om de ens är nödvändiga?) blir någorlunda begripliga och make sense (hittade inte orden här, förlåt…).
Fast i ett läge där vården som sådan ifrågasätts, så ter det sig för mig ok att nämna liknande behandlingar/operationer som inte ses som speciellt kontroversiella av de flesta. Sedan kommer man inte ifrån risker med ffa. kirurgi och att sövas, eller hormonbehandling - oavsett indikation.

I ett tidigare inlägg skrev du förresten något som jag upplever som ganska illustrerande för frågan i stort "Den som tagit T en tid kommer aldrig att återgå till sitt ursprungsläge som kvinna. Och bröst som tagits bort i mastektomi går inte att ersätta." Egentligen blir det mest intressant om man också tar hänsyn till att du, och många fler (både här på buke och debatten i stort) ibland ger uttryck för att transpersoner har en allt för binär syn på kön, och att det kanske handlar om att personerna egentligen inte känner sig bekväma i klassiska könsroller. Men... när det sedan kommer till skepticismen inför vården, så faller många in i en extremt binär uppfattning av kön? Som egentligen antyder att fd. transman som numera identifierar sig som kvinna igen, men genomgått en mastektomi har anledning att känna sig mindre som en kvinna...?
 
Fast i ett läge där vården som sådan ifrågasätts, så ter det sig för mig ok att nämna liknande behandlingar/operationer som inte ses som speciellt kontroversiella av de flesta. Sedan kommer man inte ifrån risker med ffa. kirurgi och att sövas, eller hormonbehandling - oavsett indikation.

I ett tidigare inlägg skrev du förresten något som jag upplever som ganska illustrerande för frågan i stort "Den som tagit T en tid kommer aldrig att återgå till sitt ursprungsläge som kvinna. Och bröst som tagits bort i mastektomi går inte att ersätta." Egentligen blir det mest intressant om man också tar hänsyn till att du, och många fler (både här på buke och debatten i stort) ibland ger uttryck för att transpersoner har en allt för binär syn på kön, och att det kanske handlar om att personerna egentligen inte känner sig bekväma i klassiska könsroller. Men... när det sedan kommer till skepticismen inför vården, så faller många in i en extremt binär uppfattning av kön? Som egentligen antyder att fd. transman som numera identifierar sig som kvinna igen, men genomgått en mastektomi har anledning att känna sig mindre som en kvinna...?
Du tänker dig alltså att det öht finns ett "känna sig som man/kvinna". Och att den känslan "bestämmer" att man är man/kvinna. Det är jättekonstigt. Jag har ingen aning om vilken känsla det skulle vara. Jag är jävligt obekväm med könsroller. Känner mig som man/kvinna gör jag inte. De jag har hört uttycka såna känslor omkring mig, är dels väldigt könsrollsnormativa personer, dels transpersoner. Inga andra. Jag har verkligen letat i mitt inre (kanske på fel sätt) efter en sån känsla, men jag hittar inget. Andra människor har sas hittat båda kön i mig, och ingen har någonsin verkat hitta en "riktig" av mitt faktiska kön. Nu kvittar ju det, för "riktighet" finns inte när det gäller kön.

Hur är det med andra saker man känner sig som? Om jag känner mig dum, smart, klumpig, smidig, snäll, generös - betyder det då att jag också är det jag känner mig som? Tex tycker jag att man allt då och då stöter på personer som omtalar sig själva som ärliga och raka, eller som just generösa. Om jag sedan inte upplever dem så, har jag fel då? Avgör ens egen känsla verkligen hurdan man är, oavsett det sociala samspelet med andra?
 
Du tänker dig alltså att det öht finns ett "känna sig som man/kvinna". Och att den känslan "bestämmer" att man är man/kvinna. Det är jättekonstigt. Jag har ingen aning om vilken känsla det skulle vara. Jag är jävligt obekväm med könsroller. Känner mig som man/kvinna gör jag inte. De jag har hört uttycka såna känslor omkring mig, är dels väldigt könsrollsnormativa personer, dels transpersoner. Inga andra. Jag har verkligen letat i mitt inre (kanske på fel sätt) efter en sån känsla, men jag hittar inget. Andra människor har sas hittat båda kön i mig, och ingen har någonsin verkat hitta en "riktig" av mitt faktiska kön. Nu kvittar ju det, för "riktighet" finns inte när det gäller kön.

Hur är det med andra saker man känner sig som? Om jag känner mig dum, smart, klumpig, smidig, snäll, generös - betyder det då att jag också är det jag känner mig som? Tex tycker jag att man allt då och då stöter på personer som omtalar sig själva som ärliga och raka, eller som just generösa. Om jag sedan inte upplever dem så, har jag fel då? Avgör ens egen känsla verkligen hurdan man är, oavsett det sociala samspelet med andra?

Ditt sista stycke är ganska obehagligt sett till att denna tråd rör en öppen transperson.
 
Du tänker dig alltså att det öht finns ett "känna sig som man/kvinna". Och att den känslan "bestämmer" att man är man/kvinna. Det är jättekonstigt. Jag har ingen aning om vilken känsla det skulle vara. Jag är jävligt obekväm med könsroller. Känner mig som man/kvinna gör jag inte. De jag har hört uttycka såna känslor omkring mig, är dels väldigt könsrollsnormativa personer, dels transpersoner. Inga andra. Jag har verkligen letat i mitt inre (kanske på fel sätt) efter en sån känsla, men jag hittar inget. Andra människor har sas hittat båda kön i mig, och ingen har någonsin verkat hitta en "riktig" av mitt faktiska kön. Nu kvittar ju det, för "riktighet" finns inte när det gäller kön.

Hur är det med andra saker man känner sig som? Om jag känner mig dum, smart, klumpig, smidig, snäll, generös - betyder det då att jag också är det jag känner mig som? Tex tycker jag att man allt då och då stöter på personer som omtalar sig själva som ärliga och raka, eller som just generösa. Om jag sedan inte upplever dem så, har jag fel då? Avgör ens egen känsla verkligen hurdan man är, oavsett det sociala samspelet med andra?
Du har rätt, jag borde kanske inte skrivit "[...]har anledning att känna sig mindre som en kvinna...?" utan snarare att resonemanget inbjuder till tolkningen att den fd. transmannen och numera kvinnan pga. ingreppet skulle vara mindre av en kvinnan än innan. Just eftersom att det resonemanget i mina ögon är väldigt binärt.

Jag vet med mig att du är obekväm i normativa könsroller, och inte "känner dig" som något nödvändigtvis (och jag tror inte heller att jag reagerat på nåt slags dubbelhet i dina argument.)
 
Du tänker dig alltså att det öht finns ett "känna sig som man/kvinna". Och att den känslan "bestämmer" att man är man/kvinna. Det är jättekonstigt. Jag har ingen aning om vilken känsla det skulle vara. Jag är jävligt obekväm med könsroller. Känner mig som man/kvinna gör jag inte. De jag har hört uttycka såna känslor omkring mig, är dels väldigt könsrollsnormativa personer, dels transpersoner. Inga andra. Jag har verkligen letat i mitt inre (kanske på fel sätt) efter en sån känsla, men jag hittar inget. Andra människor har sas hittat båda kön i mig, och ingen har någonsin verkat hitta en "riktig" av mitt faktiska kön. Nu kvittar ju det, för "riktighet" finns inte när det gäller kön.

Hur är det med andra saker man känner sig som? Om jag känner mig dum, smart, klumpig, smidig, snäll, generös - betyder det då att jag också är det jag känner mig som? Tex tycker jag att man allt då och då stöter på personer som omtalar sig själva som ärliga och raka, eller som just generösa. Om jag sedan inte upplever dem så, har jag fel då? Avgör ens egen känsla verkligen hurdan man är, oavsett det sociala samspelet med andra?
Nu ger du en stark känsla av att vara en ike Binära person. Och om du är det så är det helt ok med mig. Men det är bara du som ska avgöra vem du är och vad du är, inte någon trans fem på ett forum. Men du gör det du behöver göra och jag vill att du tar hand om dig.

och känslorna som du beskriver i andra stycket är ju inte speciellt könsbundet på något sätt.
Jag har känt mig ganska så dum väldigt länge för att jag från jag var ca 18 ville bli gravid och få barn.
Och den informationen isolerat från informationen att jag känner mig som en kvinna blir väldigt konstig.
så att jämföra såna universella känslor med önskan att bli gravid är olika. och jag hoppas att du ser det.
Jag hoppas också du förstår den kognitiva dissonansen det blir mellan hur man känner sig och vad man har.
 
Fast i ett läge där vården som sådan ifrågasätts, så ter det sig för mig ok att nämna liknande behandlingar/operationer som inte ses som speciellt kontroversiella av de flesta. Sedan kommer man inte ifrån risker med ffa. kirurgi och att sövas, eller hormonbehandling - oavsett indikation.

I ett tidigare inlägg skrev du förresten något som jag upplever som ganska illustrerande för frågan i stort "Den som tagit T en tid kommer aldrig att återgå till sitt ursprungsläge som kvinna. Och bröst som tagits bort i mastektomi går inte att ersätta." Egentligen blir det mest intressant om man också tar hänsyn till att du, och många fler (både här på buke och debatten i stort) ibland ger uttryck för att transpersoner har en allt för binär syn på kön, och att det kanske handlar om att personerna egentligen inte känner sig bekväma i klassiska könsroller. Men... när det sedan kommer till skepticismen inför vården, så faller många in i en extremt binär uppfattning av kön? Som egentligen antyder att fd. transman som numera identifierar sig som kvinna igen, men genomgått en mastektomi har anledning att känna sig mindre som en kvinna...?
Jag avser personer som detransisterat (heter det så?) och som även ångrar de kirurgiska ingreppen och de hormonella behandlingarna som är oåterkalleliga. Där finns inget sätt att gå tillbaka. (Kvinna är man oavsett.) Och det var där jag menade att man kanske inte ska jämföra olika företeelser. Jag tror inte att det tjänar diskussionen alls.
 
Tillägg till ovan: Jag tror vi pratar om olika saker. Att identifiera sig som/känna sig som/vara kvinna (i det här fallet) respektive att ångra oåterkalleliga ingrepp. Det ena behöver ju inte påverka det andra. Eller utesluta det andra. Men det var inte detta jag syftade till när jag skrev om jämförelser.
 
Ditt sista stycke är ganska obehagligt sett till att denna tråd rör en öppen transperson.
Eller så handlar inte trans på något intressant sätt om vad man "känner sig som". Huruvida man mår bättre (funkar i livet) i en manlig eller kvinnlig könsroll (kropp, röst, etc) behöver ju inte ha något alls att göra med någon sorts "identitet" som man "känner dig som". Just identitetsgrejen förklarar kön så fantastiskt usel, när vi precis verkade ha gjort oss av med könsessentislistiska idéer.
 
Nu ger du en stark känsla av att vara en ike Binära person. Och om du är det så är det helt ok med mig. Men det är bara du som ska avgöra vem du är och vad du är, inte någon trans fem på ett forum. Men du gör det du behöver göra och jag vill att du tar hand om dig.

och känslorna som du beskriver i andra stycket är ju inte speciellt könsbundet på något sätt.
Jag har känt mig ganska så dum väldigt länge för att jag från jag var ca 18 ville bli gravid och få barn.
Och den informationen isolerat från informationen att jag känner mig som en kvinna blir väldigt konstig.
så att jämföra såna universella känslor med önskan att bli gravid är olika. och jag hoppas att du ser det.
Jag hoppas också du förstår den kognitiva dissonansen det blir mellan hur man känner sig och vad man har.
Ja, det är ju där diskursen har hamnat. Det är trist. Vantrivsel i könsroller dka alktså förklaras med något hos individen. Inte med att hela könsrollsgrejen är fel ute. Jag är helt säker på att jag skulle ha tolkats som trans om jag var tex runt 20 nu. Tursamt nog är jag äldre, och slapp.

Och jag delar inte fin tolkning av önskan att bli gravid. Livmodersavund kräver inte trans för att kunna förklaras. Transnarrativet stänger ju in oss i en enda möjlig tolkning av jättemånga saker. Jag ser ingen fördel med det.
 
Eller så handlar inte trans på något intressant sätt om vad man "känner sig som". Huruvida man mår bättre (funkar i livet) i en manlig eller kvinnlig könsroll (kropp, röst, etc) behöver ju inte ha något alls att göra med någon sorts "identitet" som man "känner dig som". Just identitetsgrejen förklarar kön så fantastiskt usel, när vi precis verkade ha gjort oss av med könsessentislistiska idéer.

Du anser det, ja. För andra är den identiteten livsviktig. Jag ser inte riktigt vem du är att avgöra vad som är intressant och viktigt eller ej när det kommer till könsidentiteter för transpersoner.
 
Nu ger du en stark känsla av att vara en ike Binära person. Och om du är det så är det helt ok med mig. Men det är bara du som ska avgöra vem du är och vad du är, inte någon trans fem på ett forum. Men du gör det du behöver göra och jag vill att du tar hand om dig.

och känslorna som du beskriver i andra stycket är ju inte speciellt könsbundet på något sätt.
Jag har känt mig ganska så dum väldigt länge för att jag från jag var ca 18 ville bli gravid och få barn.
Och den informationen isolerat från informationen att jag känner mig som en kvinna blir väldigt konstig.
så att jämföra såna universella känslor med önskan att bli gravid är olika. och jag hoppas att du ser det.
Jag hoppas också du förstår den kognitiva dissonansen det blir mellan hur man känner sig och vad man har.
Jag förvånas i övrigt inte av att du gör den tolkningen. Du har ju på till synes ganska kort tid fullständigt kastat dig in i ett specifikt sätt att prata om trans, och lagt dig till med just den diskursens lingo och förklaringsmodeller. Jag gissar att det är den enda sorts språk och teori kring kön som du egentligen har kommit i kontakt med? Om man istället har rört sig i på olika vis "könsrollskritiska" sammanhan i snart ett halvt århundrade, så har man ju ingen anledning att kasta allt man tidigare har tänkt om kön överbord, bara för att diskursen nu under några år har dominerats av transnarrativ och könsessentialism.
 
Jag förvånas i övrigt inte av att du gör den tolkningen. Du har ju på till synes ganska kort tid fullständigt kastat dig in i ett specifikt sätt att prata om trans, och lagt dig till med just den diskursens lingo och förklaringsmodeller. Jag gissar att det är den enda sorts språk och teori kring kön som du egentligen har kommit i kontakt med? Om man istället har rört sig i på olika vis "könsrollskritiska" sammanhan i snart ett halvt århundrade, så har man ju ingen anledning att kasta allt man tidigare har tänkt om kön överbord, bara för att diskursen nu under några år har dominerats av transnarrativ och könsessentialism.
Varför känner du ett sånt behov av att hoppa på @Tranan ? Om du vill diskutera kön och vad som tillhör ett kön kan du så inte starta en egen tråd om det istället för att sparka på någon som haft det skittufft i många många år? Mår du bra av det här beteendet? Känns det fint att göra någon illa på det här sättet?
 
Ja, det är ju där diskursen har hamnat. Det är trist. Vantrivsel i könsroller dka alktså förklaras med något hos individen. Inte med att hela könsrollsgrejen är fel ute. Jag är helt säker på att jag skulle ha tolkats som trans om jag var tex runt 20 nu. Tursamt nog är jag äldre, och slapp.

Och jag delar inte fin tolkning av önskan att bli gravid. Livmodersavund kräver inte trans för att kunna förklaras. Transnarrativet stänger ju in oss i en enda möjlig tolkning av jättemånga saker. Jag ser ingen fördel med det.
Fast det finns inte nödvändigtvis en motsättning i att ifrågasätta könsroller och bejaka transpersoners identiteter, Judith Butler gör det särskilt bra tycker jag. Ser fram emot Who's Afraid of Gender? som kommer under våren.
 
Jag avser personer som detransisterat (heter det så?) och som även ångrar de kirurgiska ingreppen och de hormonella behandlingarna som är oåterkalleliga. Där finns inget sätt att gå tillbaka. (Kvinna är man oavsett.) Och det var där jag menade att man kanske inte ska jämföra olika företeelser. Jag tror inte att det tjänar diskussionen alls.
Mjo, men jag ställer mig ändå skeptisk till ordvalen. Och nu jämför jag igen, men hur många andra behandlingar eller operationer talar man så friskt om som "oåterkalleliga" även om de facto är det? Jag anar att man ofta lägger in en värdering där, som andas lite könsessentialism (eventuellt lite omedvetet).
 
Fast det finns inte nödvändigtvis en motsättning i att ifrågasätta könsroller och bejaka transpersoners identiteter, Judith Butler gör det särskilt bra tycker jag. Ser fram emot Who's Afraid of Gender? som kommer under våren.
Jag är inte riktigt klar med vad jag tänker om henne i ämnet. Bara det är ett beröm. Det mesta annat blir klart på tok för fort, just nu. Anna-Maria Sörberg är intressant också.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Finns det någon här som har koll på hur det går till när man byter förnamn? Är det en krånglig process, hur lång tid tar det, behöver...
Svar
19
· Visningar
1 609
Senast: MML
·
Kropp & Själ Kan inte sova utan ligger och snurrar i sängen och funderar på något som psykoterapeuten sa till mig i dag. Jag ska besluta mig. För...
2
Svar
21
· Visningar
1 380
Senast: tuaphua
·
Relationer Min man fyller 40 om en månad ungefär. Jag har ingen aning om vad jag ska ge honom! Han gillar modellflyg, flygplan. Har inte så...
2
Svar
25
· Visningar
1 857
Senast: BernT
·
Skola & Jobb Nu är jag på sluttampen och är snart färdig USKA, det är ”bara” en halv kurs kvar samt att specialiseringen ska skrivas. Jag känner mig...
Svar
7
· Visningar
664
Senast: ainasoja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp