Försvara

[Migo]

tror till och med hundägren ropade på hjälp genom fönstret), till ett litet hus (eller skjul?), och poängen var att se vad hunden skulle ta sig till. Om jag minns rätt (inga garantier!) var det en enda hund som inte bara försökte fly utan försökte protestera lite milt.

I såna lägen vet jag att Boss skriker och gör rena kamikazegrejerna för att ta sig till mig. Men inte för att försvara mig, utan för att han tror sig nära döden om jag lämnar honom utan att säga hej då Det räcker att jag gömmer ansiktet i händerna så kommer han vrålandes och ska "rädda oss" från att vara separerade.

(det ska tilläggas att han sover som en gris när jag lämnar honom ensam hemma eller i bilen.)

 

[AraSlei]

Har svårt att se att tiken skulle gå in och försvara mig.. Möjligtvis slicka ihjäl förövaren...

 

[vallhund]

För några år sedan (3-5 år kanske?) såg jag ett japanskt TV-program där de "kidnappade" en hundägare för att se hur hunden skulle reagera. Hela den där klassiska kidnappningsscenen där de kom farande i en skåpbil, tvärnitar, en bunt karlar hoppar ut och släpar in en "vilt kämpande" människa i bilen, och rivstartar iväg. Sen körde de ganska sakta iväg, hela tiden inom synhåll (tror till och med hundägren ropade på hjälp genom fönstret), till ett litet hus (eller skjul?), och poängen var att se vad hunden skulle ta sig till. Om jag minns rätt (inga garantier!) var det en enda hund som inte bara försökte fly utan försökte protestera lite milt. Alla hundar utom en (den upptäckte nöjt att den var lös och fick göra som den ville) sökte upp ägaren igen, men vågade inte gå in. Alla hade förväntat sig att hunden skulle försvara dem, ingen gjorde det.

Som sagt, minns inte det hela särskilt tydligt. Och japansk underhållningsTV är ju som den är, men jag tyckte det var rätt intressant i alla fall... Tror det var Fuji som sände det, men det är allt jag minns tyvärr, och jag kan inte hitta det nånstans igen.

(Förutom reservation för tasktigt minne ska väl läggas till en stor reservation för mina japanskakunskaper - jag tror jag fattade, men det behöver verkligen inte vara med verkligheten överensstämmande. )

Precis som Jadzia o några till skriver så är det stor skillnad att stå pall o ev angripa ett upplevt hot o att verka farlig för en angripare, dvs blåsa upp sig, resa ragg o blotta hela garnityret.
En hund som tar egna beslut o fullföljer dom om matte/husse blir angripen eller att hunden tror det är en potentiellt farlig hund. Går att jämföra med ett laddat vapen. Sådana är inte alltid så roligt att äga.

Men i dom lugnaste vatten... För ett antal år sedan var en kvinna ute o joggade i ett elljusspår tillsammans med sin york, en (visade det sig) känd våldtäktsman anföll henne, vad gjorde yorken? Jo den högg mannen i vaden o vägrade släppa greppet. Kvinnan ringde polis o mannen kunde gripas.

 

[squarepants]

Kom på det med @AraSlei, att OM jag skulle bli överfallen av någon när jag har hundarna med mig så är jag ännu mer chanslös ifall personen får för sig att prata med snäll, ljus röst istället för att skrika och gapa. Då får jag sätta min tro till att förövaren har bacillskräck och inte vill bli slickad på

 

[AraSlei]

Kom på det med @AraSlei, att OM jag skulle bli överfallen av någon när jag har hundarna med mig så är jag ännu mer chanslös ifall personen får för sig att prata med snäll, ljus röst istället för att skrika och gapa. Då får jag sätta min tro till att förövaren har bacillskräck och inte vill bli slickad på

Haha, precis samma här Hon skulle nog morra och resa rejäl ragg så länge dom höll sig på hyfsat avstånd, skulle dom då börja prata med bebisröst skulle hon överösa dom med blöta, heta kyssar

 

[Jadzia]

Fast alltså jag har också en hund som hade kunnat nypa till om han blev tillräckligt trängd. Han har en viss social osäkerhet och dessutom en stor portion integritet. Men hade någon angripit mig och varit riktigt hotfull så finns det inte en chans att jag kan lita på att han försvarar mig. Möjligtvis att han skulle försöka försvara sig själv något.

Exakt!
Många förare misstolkar hundens agerande i sådana lägen som att den försvarar föraren när det egentligen handlar om något helt annat.

 

[Jadzia]

Hon behövde inte vara det minsta trängd för att anfalla. Hon har försvarat mig mot andra människor därför VET jag att hon gjorde det och sitter inte och gissar.
Som sagt, det var tur att hon var väldigt liten och väldigt lydig och förbar.

Är du säker på att det var dig hon försvarade och inte sig själv?

 

[Jadzia]

Intressanta och lärorika svar i tråden.

En följdfråga..

Matte eller husse blir angripen av en människa med kniv som vapen Hunden försvarar och biter angriparen svårt i armen. Angriparen får ligga på sjukhus och anmäler händelsen.
Vad händer då? Görs det utredning på hund och förare eller tar dom hunden direkt om det är första gången det händer något med den hunden och den ägaren?

Det blir en utredning och sedan läggs troligtvis fallet ned.

 

[Jadzia]

lDetta är en väldig komplex fråga som jag tror man aldrig kan veta förrän det händer. Sedan är det nog så att olika situationer är olika hotfulla. Jag har två hundar. Melvin pudeln har blivit illa biten av hundar så pass många ggr så han uppvisar kraftigt hotfullt beteende när han blir rädd för särskilt amstaffs. Men i första hand flyr han. I koppel är han betydligt modigare. Mot skumma människor skäller han främst och jag är övertygad han skulle fly i hett läge. Han har väldigt långt till morrningar och bett.
Vinthunden är jag faktiskt osäker på...dels vet jag inte va han har i bagaget. Men han är otroligt fäst vid mig och det han kallar sin flock. Han drar sig tyvärr inte för att använda tänderna när han uppfostrar riktigt jobbiga unghundar ( alltid hanhundar ) och har även blivit skrämd 2 ggr här hemma och rispat dels min man och dels en kompis till min son. I samtliga fall INTE hundens fel men eftersom han blir så rädd och instinktivt tar till tänderna så räknar jag honom som skarp och undviker allt som kan leda till sådant här. T ex låter jag faktiskt inte småbarn gå till honom när han ligger i sin bädd utan ser till att hunden går o lägger sig i vår säng om han inte redan gjort det och min man har lärt sig att respektera hundens kroppsintegritet och tala mer "hundspråk" samtidigt som deras relation har stärkts rejält.

I alla fall så hände det en sommar att jag och 3 väninnor och en hel drös hundar gick lösa på en känd vandringsstig. Hundarna var lite framför oss och reagerade på en äldre kvinna med stavar. Vi kallade in och en del hundar tvekade men kom sedan men William vägrade att komma. Han nöp sedan kvinnan i låret så att hon fick ett blåmärke när hon började röra sig framåt mot oss. Han var van vid stavgångare sedan innan så det var inte det. Jag stod länge och pratade med den här kvinnan efteråt. Minst 30 min. Hon hade ett sätt som jag förstår hunden inte litade på! Hon var på ytan lugn och tystlåten men inombords full av ångest och oro! Hon var rädd att få rabies mm och jag försäkrade henne om att hunden var fullvaccinerad och det hade inte gått hål och blödde inte, det var ett nyp. Bad TUSEN ggr om ursäkt, att jag ska ha hunden kopplad i fortsättningen att det INTE är ok att han inte lyssnade på mig utan tog saken i egna händer ( tänder ) och att han har ALDRIG gjort så innan, då hade jag inte haft honom lös och gav henne mitt nr mm.
Jag jobbar inom vården och träffar massor av människor men har ALDRIG träffat en människa med så dåliga vibbar och det var säkert det ( och kroppspråket ) som min hund reagerade på. Jag tror efter denna situation att beroende på situation då denna kvinnan var SKUM men inte högljudd eller hotfull att William skulle kunna skydda mig i vissa situationer. En högljudd och hotfull person är mindre troligt men jag tror aldrig man kan veta säkert. Min hund verkar vek men jag tror inte han är det på insidan.

Det låter mer som en rädd ångestbitare och de brukar vara snabba att lägga benen på ryggen om det blir allvar. Jag hade en gång en rottis med liknande beteende, men hon ville ta till tänderna för att helt enkelt inte vågade låta bli. En stor fegis med reservationer mot folk.

 

[Monstermom]

Det låter mer som en rädd ångestbitare och de brukar vara snabba att lägga benen på ryggen om det blir allvar. Jag hade en gång en rottis med liknande beteende, men hon ville ta till tänderna för att helt enkelt inte vågade låta bli. En stor fegis med reservationer mot folk.

Det är väl lite mer komplext än så ändå? Jag skulle definitivt kategorisera Monster som "en stor fegis", i betydelsen att han ser hot där det inte finns några. Men iom att han triggas (hårt) av motstånd har jag svårt att föreställa mig att han skulle fly oavsett hur han blir behandlad av en eventuell angripare. Det är dock inte frågan om mod som håller honom kvar i en sådan situation i sådana fall (även om han har visst mod också, han uppsöker gärna saker för att undersöka), utan att han närmast förlorar besinningen av att bli anfallen på något sätt. Vi har fått ha ett antal längre diskussioner om huruvida man faktiskt ska lära elstängsel veta hut, tex... (Vilket givetvis inte är detsamma som en människa, men egenskapen att svara emot och eskalera torde vara densamma?)

 

[SiZo]

Är du säker på att det var dig hon försvarade och inte sig själv?

Det vet jag, ja.

 

[vallhund]

Det vet jag, ja.

Tillåt mig tvivla

 

[Lena Furberg]

Jag gick jaktlydnadskurs (!) med min Beauceron en gång (för att få fortsätta inom viltspår, ska tilläggas...) och en av instruktörerna skulle visa mig hur (han ansåg...) jag skulle bete mig för sätta mig i respekt hos min hund (nej, jag följde inte kursens alla idéer...). Så han stod vänd mot mig, en bit framför, och gjorde ett utfall mot mig med armarna upp och ett smärre vrål. Min hund, som satt fint vid min sida, stod framför mig på en nanosekund och visade med all tydlighet att snubben inte skulle ta ett steg till mot mig....

Sen är det givetvis en helt annan sak vad som skulle hända om förövaren fullföljde attacken, och dessutom utövade våld mot hunden själv. Hur många hundar skulle stå pall då? Skulle jag ligga på backen med förövaren på marken, ovanpå, är jag ganska övertygad om att denne skulle bli rejält biten.

 

[Is]

Har din hund försvarat dig i någon situation som du/och/eller hunden uppfattat som hotfull?

Min pappas hund gick på ålderns höst i kraftigt försvar för min mamma , runt år 2000. Hunden var utbildad i svenskskyddet men hans största brist i det syftet var bristen på humör. Han va heltänkelt lite för snäll och ansågs ha för stora bithämningar så efter en ryggskada blev han tidigt pansionerad.

En kväll när mamma var ute på kvällspromenad med hundarna (Hunden i fråga var då runt 9 år ) så kom en allt för överförfriskad man fram och pratar. Plötsligt kommer en annan full man springandes och börjar veva mot den första mannen med hot om att han skulle mörda. När han riktar in ett slag mot den andra mannen kommer han heltänkelt förnära min mamma (han näve fladdrar väldigt nära mammas ansikte) och då sitter hunden plötsligt i mannens arm, arg som aldrig förr.

Männen avbryter sitt slagsmål och raglar hem åt varsitt håll.
Vi bor i en väldigt liten by så männen var båda ytligt bekanta så mamma väntade sig att någon skulle höra av sig antingen om anmälan eller iaf skadestånd för en trasig jacka men ingen hörde av sig så man får väl anta att han som blev biten antingen inte komm ihåg vad som hänt dagen efter eller så skämdes han för mycket för att höra av sig.

Hunden sågs inte arg verken före eller efter detta tillfälle och togs bort något år senare pga ålder med en allt för utsliten kropp.

 

[Is]

Min pappas hund gick på ålderns höst i kraftigt försvar för min mamma , runt år 2000. Hunden var utbildad i svenskskyddet men hans största brist i det syftet var bristen på humör. Han va heltänkelt lite för snäll och ansågs ha för stora bithämningar så efter en ryggskada blev han tidigt pansionerad.

En kväll när mamma var ute på kvällspromenad med hundarna (Hunden i fråga var då runt 9 år ) så kom en allt för överförfriskad man fram och pratar. Plötsligt kommer en annan full man springandes och börjar veva mot den första mannen med hot om att han skulle mörda. När han riktar in ett slag mot den andra mannen kommer han heltänkelt förnära min mamma (han näve fladdrar väldigt nära mammas ansikte) och då sitter hunden plötsligt i mannens arm, arg som aldrig förr.

Männen avbryter sitt slagsmål och raglar hem åt varsitt håll.
Vi bor i en väldigt liten by så männen var båda ytligt bekanta så mamma väntade sig att någon skulle höra av sig antingen om anmälan eller iaf skadestånd för en trasig jacka men ingen hörde av sig så man får väl anta att han som blev biten antingen inte komm ihåg vad som hänt dagen efter eller så skämdes han för mycket för att höra av sig.

Hunden sågs inte arg verken före eller efter detta tillfälle och togs bort något år senare pga ålder med en allt för utsliten kropp.

Svarar mig själv efter att ha läst tråden så tillägger att hunden hade inga socialrädslor (eller andra rädslor) mig veterligt och var utbildad och godkänd räddningshund, dvs på alla sätt och vis en bra hund som vi ALDRIG trodde skulle gå i försvar

 

[SiZo]

Tillåt mig tvivla

Ha ha!!
Det här är så komiskt!!!

 

[nullo-modo]

Stövaren är en mes av stora mått och skulle fly till benen inte orkar mer, kommer aldrig glömma när hon mötte grisar första gången under jakt och det man hör är en yl vrål genom skogen hela vägen tillbaka till trygga husse.

Spetsen vet jag inte vad hon skulle göra om jag blir nerslagen hon är väldigt kär i alla som kommer men hon har slagits med grävlingar och andra hundar där man fått bända upp munnen på henne för att få henne att släppa och lite andra grejer som gör att jag med henne inte har en aning, som tur är har jag inte fått reda på det.

Min morbror har en anställd som hade en hund med sig på jobbet som satte sig i min morbrors arm när han skrämde ägarna.

 

[vallhund]

Ha ha!!
Det här är så komiskt!!!

Självironi är en bra egenskap att ha.

 

[Kivina]

Min står pall till en viss nivå av hot och då kan hon låta riktigt elak. Jag tror dock att hon nog skulle backa om man la tillräckligt mycket tryck på henne.

Hon är dock reaktiv och kommer det någon utrusande ur buskarna (som ex), så skulle nog denna kunna få sig ett bett men mest troligt bara ett riktigt rejält utfall.

 

[escodobe]

Ha ha!!
Det här är så komiskt!!!

Ingen har ju sett din hund IRL men på din beskrivning så låter det som ett skolboksexempel på en hund som känner sig osäker och trängd vid hanteringen men som muppar upp sig när den tror att den har stöd av ägaren. För jag begriper inte riktigt varför den skulle känna ett behov av att försvara DIG när den är hos veterinären. Speciellt inte om det är en trygg och stabil hund?