Försvara

[AliceZeta]

Har din hund försvarat dig i någon situation som du/och/eller hunden uppfattat som hotfull?

 

[Monstermom]

Vad menar du med försvara? Fysiskt angripit, eller "bara" markerat?

De flesta hundar har väl nivån av försvar att de markerar med aggressiv uppvisning, men få är benägna att gå vidare till en fysisk konfrontation.

 

[Red_Chili]

Min första saluki "försvarade" mig på så sätt att hon morrade mot två män vid olika tillfällen som hon ansåg var farliga. De backade då, så vad som hänt om de fortsatt mot oss vet jag inte. Mest troligt hade hon väl backat om det funnits utrymme till det. Hon har även gett sig på sin dotter när jag lekte med hennes dotter. Vi lekte då väldigt "buffligt", dottern bet mig i armen osv och min första trodde att vi bråkade. Hon förstod sig inte på den typen av lek. Likadant gjorde min senaste hund när jag lekte med hon som bet mig i armen, men då var jag mer beredd och kunde avstyra det hela.

Även OM jag skulle tro att mina hundar försvarat mig vid behov så hade jag verkligen ansträngt mig för att de aldrig någonsin skulle behöva det. Jag vill dels inte hamna i farliga/hotfulla situationer oavsett, för det är så otrevligt, jag vill dels inte att mina hundar ska behöva känna sig osäkra, framförallt inte i situationer tillsammans med människor.

 

[Blueberry]

Billy har gjort både MH och BPH och backar bevisligen inte en centimeter när det gäller närmande hot. Han håller sig mellan mig och hotet och "jobbar" från sida till sida, skäller och varnar och är arg - tills jag visar att det är lugnt, då slutar han direkt. Som tur är har det aldrig uppstått någon sån situation i verkligheten.

(Han försvarar även Ivan mot andra hundar och reagerar på skojbråk och brottning. Han är liksom en polisperson.)

Tillägg: Då är han ju av en vaktande och larmande hundras också.

 

[iNHALE]

Min hund har "försvarat" oss när vi var ute sent en kväll och mötte en drogpåverkad man som försökte hindra oss från att ta oss tillbaka in lägenhetsbyggnaden genom att helt enkelt stå ivägen så vi inte kunde passera. Detta var när vi bodde i Tallinn. Han betedde sig väldigt märkligt, vinglade, sluddrade osv, något min hund reagerade på. Han morrade riktigt ordentligt och gav även ifrån sig några djupa skall när mannen försökte närma sig.

Nu tror jag inte att han reagerade så för att försvara -mig- utan det var snarare en reaktion sprungen ur osäkerhet inför en person som han inte tyckte betedde sig normalt. Hade mannen fortsatt komma emot oss är jag ganska övertygad om att min hund hade backat och försökt fly. Men oavsett anledningen så fungerade det den gången. Så även om det från hundens sida nog inte handlade om att försvara mig, så var det i princip exakt vad han gjorde ändå, dvs räddade oss från en situation som hade kunnat gå rätt illa om han inte reagerat som han gjorde.

På ett sätt är jag tacksam att han har den typen av gräns då han börjar markera med varnande ljud när personer eller djur inte beter sig normalt. Däremot är det inget jag vill ska hända. Jag vill att min hund ska känna sig så trygg med andra människor och ffa med mig att han inte känner att han behöver vara den som försvarar oss. I normalsituationer skulle han aldrig visa någon form av vaktbeteende, vem som helst kan komma in vår lägenhet utan att han så mycket som ger ett ljud ifrån sig. Det skulle kunna komma in en helt drös med okända människor och börja bära ut alla sakerna utan att han skulle göra något ö.h.t. Så från ett sånt perspektiv är han nog världens sämsta vakthund, även om hans storlek ofta är nog för att få folk att backa när dem möter honom.

 

[AliceZeta]

Anledningen till att jag frågar är att jag pratade med en tjej, som har väldens snällaste lilla hund, en terrierkorsning.
Dom va ute på promenad när tjejen snubblade vrickade foten så illa att hon hade svårt att ställa sig upp.
En man gick fram för att hjälpa henne upp. Hunden som va kopplad släppte inte mannen i närheten även om matte försökte lugna honom.

Min andra hund försvarade mig och så en gång, hon va lös och hon satte sig bredvid mig och morrade mot mannan som stegade mot oss med hotfulla steg. Mannen stannade och vände sen på klacken.

Det jag främst undrade över är vad som anses sunt, hur mycket ska hunden reagera och försvara sin matte/husse och hur mycket ska hunden förlita sig på att matte har koll på läget?

Jag googlade dom där testen MH och BPH, det låter spännande och definitivt något jag vill göra med min nuvarande hund, jag har trott det bara va något man gjorde med brukshundar.

 

[lady_vip]

Billy har gjort både MH och BPH och backar bevisligen inte en centimeter när det gäller närmande hot. Han håller sig mellan mig och hotet och "jobbar" från sida till sida, skäller och varnar och är arg - tills jag visar att det är lugnt, då slutar han direkt. Som tur är har det aldrig uppstått någon sån situation i verkligheten.

(Han försvarar även Ivan mot andra hundar och reagerar på skojbråk och brottning. Han är liksom en polisperson.)

Tillägg: Då är han ju av en vaktande och larmande hundras också.

Så har mina också gjort på MH. Men jag vet inte om de hade verkligen försvarat, så som att bita, mot en annan människa.

För några år sen kom vi i en situation där min ena reagerade skarpt. Vi var på promenad i samhället där vi bodde, möter 3 tonårskillar. När killarna är 10 meter från oss kommer bussen de ska med, så de skriker till och springer i full fart mot bussen - dvs även mot oss. Då ställde min ena hund sig framför mig och gav i från sig ett riktigt avgrundsvrål. Killarna hade ju knappt ens sett oss i sin panik, så de blev lite paffa.

 

[Red_Chili]

Jag googlade dom där testen MH och BPH, det låter spännande och definitivt något jag vill göra med min nuvarande hund, jag har trott det bara va något man gjorde med brukshundar.

BPH kan du gå med alla hundar, även med blandraser, så det är bara att kontakta närmsta arrangör om du är nyfiken! Dessutom kan du stå som publik när andra hundar går BPH (kanske fungerar även på MH, det vet jag inte) och på så sätt få möjlighet att titta på olika hundar, se hur olika de reagerar osv. Det är otroligt intressant!

Själv ska jag gå BPH med min yngsta till sommaren, om vi hinner med det. Hennes halvsyster gick jag BPH med för något år sedan. Såhär såg det ut då:

(och som du ser, absolut inte brukshund )

 

[Malibu_Stacy]

Min Dahlia har gått MH och MT (med godkänt resultat) och hon försvarar mig/eller i alla fall situationen, mot hot. Hon skäller, stampar, hoppar och brusar upp sig och även om hon är rädd inpå skinnet så backar hon inte ett enda steg bakom mig.

Jag tror inte att hon på riktigt skulle bita en person om denne attackerade mig fysiskt, men hon skulle göra allt annat för att mota bort personen.

Hon är väldigt modig på det sättet.

 

[Migo]

De kan låta, resa ragg och se allmänt fåniga ut, men jag tror inte en sekund att de skulle försvara mig mot en anfallande människa.

 

[AliceZeta]

BPH kan du gå med alla hundar, även med blandraser, så det är bara att kontakta närmsta arrangör om du är nyfiken! Dessutom kan du stå som publik när andra hundar går BPH (kanske fungerar även på MH, det vet jag inte) och på så sätt få möjlighet att titta på olika hundar, se hur olika de reagerar osv. Det är otroligt intressant!

Själv ska jag gå BPH med min yngsta till sommaren, om vi hinner med det. Hennes halvsyster gick jag BPH med för något år sedan. Såhär såg det ut då:

(och som du ser, absolut inte brukshund )

Vilken härlig hund du har, så trygg, hon tittar på dig sen är det lugnt

 

[AliceZeta]

Varför biter inte hundarna människor om dom blir attackerade, är det av rädsla eller respekt, är dom så väluppfostrade att aldrig bita, någonsin oavsett vad som händer?

Det naturliga för en hund borde vara att försvara sig/flocken med bett

 

[Migo]

Varför biter inte hundarna människor om dom blir attackerade, är det av rädsla eller respekt, är dom så väluppfostrade att aldrig bita, någonsin oavsett vad som händer?

Det naturliga för en hund borde vara att försvara sig/flocken med bett

Det naturliga för en hund är att vara nyfiken och samarbeta med folk. De allra flesta hundar är ganska fega så fort det blir allvar.

 

[Blandrastik]

Det naturliga för en hund borde vara att försvara sig/flocken med bett

Jag råkade ut för en karl, hög som DN-skrapan som gick in i min lägenhet tre på natten då jag låg och sov. Jag gick ut i köket och kollade, kvar i sovrummet låg min dåvarande hund, en Aussie med uppspärrande ögon och rörde sig inte en centimeter. Då ansågs han av många som skarp.

 

[Monstermom]

Anledningen till att jag frågar är att jag pratade med en tjej, som har väldens snällaste lilla hund, en terrierkorsning.
Dom va ute på promenad när tjejen snubblade vrickade foten så illa att hon hade svårt att ställa sig upp.
En man gick fram för att hjälpa henne upp. Hunden som va kopplad släppte inte mannen i närheten även om matte försökte lugna honom.

Min hund försvarar mig om jag ligger ner. Han släpper ingen innanför dörren till sovrummet förrän jag satt mig upp, oavsett hur väl han känner dem. Det är givetvis inte OK, men heller inte något som är ett ofta triggat problem (jag lever ensam och planerar att fortsätta med det ). Jag är rätt säker på att han skulle gå vidare till att angripa fysiskt om inte hans markeringar respekterades, han har en tydlig aggressionsstege och är noggrann med att trappa upp "enligt reglerna" men jag har ingen anledning att tro att han tvekar att gå hela vägen till bett till slut och hans förmåga att välja "hellre fly än illa fäkta" vid en konfrontation är rejält begränsad...

De flesta hundar tvekar dock, och det är helt normalt. Att din väns hund markerade väldigt kraftigt när hon vrickat foten är inte detsamma som att den faktiskt skulle bitit mannen om han struntat i varningen och gått fram ändå. (Dessutom är en hund i koppel fråntagen alternativet att fly, så det är inte heller en situation som helt visar vad hunden skulle välja om den kunnat.) De flesta hundar biter inte om de inte är så trängda att de inte ser någon annan utväg (tex fasthållna för smärtsam undersökning hos veterinären), och många inte ens då.

 

[hastflicka]

Vi har provat med Mandy ... hon ar mycket allvarlig och attakerar om hon anser nagon hotfull och jag inte sager ifran. Hon morrar, skaller, och om hotet kommer narmare biter hon. Da "hotet" backat vid bett star hon kvar (villt morrskallande sa spottet flyter, hon ser helt insane ut).
Det ar pa grund av hennes stora allvar hon skulle blivit en sa bra polis hund (nagot jag inte alls behover, men vi jobbar standigt pa att ta livet lite mer med en klackspark). Hon lyder dock valdigt bra och (an sa lange, ta i tra!) avbryter hon direkt nar jag sager ifran. Hon forsoker dock att med alla medel att sta kvar mellan mig och det hotfulla och gillar inte alls nar jag tvingar henne att backa sa jag ar narmare eller vi star sida vid sida.

Min Lilla Diva gommer sig bakom mig vid minsta hot. Det rader nog ingen som helst risk att hon skulle forsoka forvara nagon eller nagot. Hon saknar helt den genen.

 

[AliceZeta]

Min hund försvarar mig om jag ligger ner. Han släpper ingen innanför dörren till sovrummet förrän jag satt mig upp, oavsett hur väl han känner dem. Det är givetvis inte OK, men heller inte något som är ett ofta triggat problem (jag lever ensam och planerar att fortsätta med det ). Jag är rätt säker på att han skulle gå vidare till att angripa fysiskt om inte hans markeringar respekterades, han har en tydlig aggressionsstege och är noggrann med att trappa upp "enligt reglerna" men jag har ingen anledning att tro att han tvekar att gå hela vägen till bett till slut och hans förmåga att välja "hellre fly än illa fäkta" vid en konfrontation är rejält begränsad...

De flesta hundar tvekar dock, och det är helt normalt. Att din väns hund markerade väldigt kraftigt när hon vrickat foten är inte detsamma som att den faktiskt skulle bitit mannen om han struntat i varningen och gått fram ändå. (Dessutom är en hund i koppel fråntagen alternativet att fly, så det är inte heller en situation som helt visar vad hunden skulle välja om den kunnat.) De flesta hundar biter inte om de inte är så trängda att de inte ser någon annan utväg (tex fasthållna för smärtsam undersökning hos veterinären), och många inte ens då.

Hmm funderar....Är det inte lite synd att skrämma iväg eventuella herrbesök...(det där med sovrummet menar jag).



Ändå tycker jag att det är nästan lite sorgligt att hundar accepterar allt vi gör med dom, även om vi utsätter dom för smärta så försvarar dom sig inte mot oss.

 

[Monstermom]

Hmm funderar....Är det inte lite synd att skrämma iväg eventuella herrbesök...(det där med sovrummet menar jag).



Ändå tycker jag att det är nästan lite sorgligt att hundar accepterar allt vi gör med dom, även om vi utsätter dom för smärta så försvarar dom sig inte mot oss.

Som sagt är det inte ett problem för mig, jag drar inte hem några karlar. Men om något eventuellt skulle förändras på den fronten så får jag väl ta tag i beteendet då - det är för övrigt mindre än noll chans att jag någonsin skulle bli intresserad av någon som inte gillar min hund, så jag förutsätter rakt av att det skulle finnas viss acceptans under tiden.

Vad gäller att det är sorgligt så kan man väl kanske se det så, men rent krasst verkligt så är det mer eller mindre en förutsättning för att vi ska fungera ihop. Hundar som är benägna att med våld försvara sig och sitt mot människor är svåra att ha i samhället, de förstår inte vad som fungerar hur och varför och kan fatta väldigt olyckliga beslut. De lever i vår värld, på våra villkor. Det må vara orättvist, men det är så det funkar. Det finns raser och individer som är mycket mer benägna att gå i aktivt försvar, det är inte en dans på rosor att ha en sådan hund utan istället ett väldigt stort - och konstant - ansvar.

 

[vallhund]

"Det finns raser och individer som är mycket mer benägna att gå i aktivt försvar, det är inte en dans på rosor att ha en sådan hund utan istället ett väldigt stort - och konstant - ansvar."

Jag har haft 2 sådana, båda var BCs den ena försvarade mig mot en vuxen tjur vid 7 månaders ålder o vek sedan aldrig från min sida, den andra flög ut genom ett öppet bilfönster o angrep en person som försökte råna mig. När jag sov accepterade han aldrig någon annan än min sondotter att närma sig sängen., han var hennes levande gossedjur.

 

[Snurrfian]

Min hund försvarar mig om jag ligger ner. Han släpper ingen innanför dörren till sovrummet förrän jag satt mig upp, oavsett hur väl han känner dem. Det är givetvis inte OK, men heller inte något som är ett ofta triggat problem (jag lever ensam och planerar att fortsätta med det ). Jag är rätt säker på att han skulle gå vidare till att angripa fysiskt om inte hans markeringar respekterades, han har en tydlig aggressionsstege och är noggrann med att trappa upp "enligt reglerna" men jag har ingen anledning att tro att han tvekar att gå hela vägen till bett till slut och hans förmåga att välja "hellre fly än illa fäkta" vid en konfrontation är rejält begränsad...
.

Det enda läget jag skulle tycka att det var ett problem om jag levde själv var om jag skulle drabbas av sjukdom, inte så kul om ambulanspersonalen inte kan ta sig fram.

Familjens hund försvarade mina föräldrar, men hon var schäfer, utbildad till vakthund av hundförare men för vek för att klara av att vakta på egen hand. Hundföraren sålde henne tills oss eftersom hans nya tjänstehund och våran hund inte tålde varandra. Men hur som helst så var mamma och pappa ute och gick och mitt ute i skogen mötte de en karl, påtänd och viftande med en yxa... Då klev vakthunden fram i full styrka och mannen vände och gav sig iväg åt andra hållet. Polisen fick sedan tag på honom, men våran hund hade nog försvarat mina föräldrar till sista blodsdroppen.
Hon släppte inte heller ut elektrikern som var hemma och gjorde ett jobb, mamma hade varit hemma och släppt in honom, hunden hade hälsat och allt var frid och fröjd. Mamma åkte iväg till jobbet och efter en stund ringde elektrikern, så fort han närmade sig ytterdörren så morrade hunden och en schäfer som morrar och reser ragg går man inte förbi hur som helst... Så mamma fick lov att åka hem och släppa ut honom.
Det var även behändigt om det ringde på knepiga dörrsäljare, höll man fast henne i halsbandet så var hon ett morrade monster, släppte man halsbandet så slappnade hon av och viftade på svansen...