Sv: För välriden!!
Usch, stackars dig! Och jag vet precis hur du känner det!
Sluta hoppa med den hästen! Du är på väg precis dit jag kom, dvs glädjen med att ha häst och rida försvinner helt! Det jäkliga är att man märker det inte själv, det liksom smyger på en. Till slut är inget roligt, för vi hästmänniskor har ju ett intensivt intresse, vi släpper det ju inte bara för att vi inte är i stallet.
Det som händer är att du till slut helt tappar hästintresset, och det är väl ett väl högt pris att betala?
Jag köpte ju som sagt en ny häst efter min dåre jag "gick in i väggen med". Och trots att min nya häst är det bussigaste, trevligaste, tryggaste och finaste häst jag haft, så var jag så skadad av hästen innan så det tog ett år innan jag slutade få magknip innan ridpassen! Det var så djupt rotat hos mig att ridpass = kamp och tårar, att min hjärna var så inställd på det att det inte spelade ngn som helst roll vad mitt förstånd försökte säga!
Till slut blev det med min fina nya häst som du skrev, vi kom inte ens över en bom på en sockerbit! Häststackaren hade tappat självförtroendet när jag suttit och "fått låsningar", och jag blev ju knappast att må bättre av det!
I början funkade ju min nya häst fint, då gick hon ju på gamla ägarens ridning.
Numera har det lossnat helt för mig, jag är lyckligaste hästägaren i världen på ALLA plan när det gäller hästägande!
Sälja verkade inte vara ett alternativ just nu, men sluta i allafall hoppa med den hästen! Det gjorde jag med min förra häst, började faktiskt tävla dressyr med mkt bra resultat. Men eftersom min häst efter ett tag började bli tokig även i dressyr så tog jag beslutet att göra mig av med honom.
Så mitt råd är sluta hoppa, din häst verkar ju i allafall vara vettig att rida, och du upplever inget obehag av att rida dressyr och i skogen uppfattade jag det som? Sedan ser du vad framtiden har att erbjuda, lösningen kanske kommer snart!
Kram och lycka till!!