Förnuft och känsla

[Marvin]

Vid hästköp!
Hur resonerar ni?
Har läst väldigt mycket annonser och tittat på ännu fler videos av olika hästar.

Idag var jag på en första provridning och nu är jag kär!
Men det kanske inte är den hästen jag behöver?
Den är också lite i äldsta laget, född 2012 och inte gjort så mycket, men så häftig känsla!

 

[Sryoqwe]

Jag tänker att det beror mycket på priset. Är den hyfsat billig och det inte verkar vara något särskilt märkligt så är det okej för mig. Köpte mitt russ efter att knappt ha klappat på hästen (han var inte tam), har inte ångrat mig än.

Sen finns det vissa grundfakta jag vill ha rätt. Däribland ålder, storlek och kön. Skulle liksom inte köpa en liten shettis om jag tänkte ha den som min främsta häst, då jag vill ha en ridbar häst.

Är det den som jag har sett så såg den fin ut, hade varit roligt om någon bukefalist köpte den

 

[Marvin]

@Sryoqwe
Det där med ålder och kön går sådär , min intresse-lista just nu har allt mellan 3,5-åringar till 14, flera i både fel kön och färg (jag skulle ju inte ha en skimmel!) Men storlek är jag nog mer noggrann med.

Jag tror jag är ute efter en känsla! Men jag vågar inte bara gå på känsla.

 

[Habina]

Om jag ser till det fåtal hästar jag köpt så går jag på förnuft tills jag träffar hästen, sen tar känslan över.

Sen om det är en bra strategi låter jag vara osagt.

 

[Hippocampus]

Jag går bara på känsla.

 

[sassiball]

Vi köpte en ponny född 2012 som inte hade gjort jättemycket. Fick inte ens provrida då hon inte var igång. Så det var definitivt inte förnuftet som talade den gången i alla fall .

Den ponnyn har gått från klarhet till klarhet, man blir bara förvånad hela tiden över hur duktig hon är
Hon har alla rätt, kapacitet och bra huvud.

 

[Blyger]

Känsla.
Utom en gång, och den hästen har aldrig känts som "min" (bor hos mig fortfarande).

 

[farin]

Vid hästköp!
Hur resonerar ni?
Har läst väldigt mycket annonser och tittat på ännu fler videos av olika hästar.

Idag var jag på en första provridning och nu är jag kär!
Men det kanske inte är den hästen jag behöver?
Den är också lite i äldsta laget, född 2012 och inte gjort så mycket, men så häftig känsla!

Försöker kombinera båda, det har väl gått sådär genom åren
Det absolut bästa köpet var 90% känsla och 10 förnuft. Det sämsta var enbart förnuft, kände inte för den hästen och sålde efter cirka 1 år.
Finns vissa saker där förnuft har veto, även om känslan är rätt men kommer aldrig köpa häst igen utan att känslan finns också. (Mitt förnuft säger att jag aldrig ska köpa häst igen, men det håller inte känslan med om...)

 

[Nepenthe]

Jag brukar spalta upp saker mitt hjärta inte får kompromissa med
Saker som försäkrad, pris t.ex

Men sen är det just känslan som måste få bestämma
Det mesta brukar läsa sig så länge en är realist med tid/pengar en häst behöver.

 

[Teilani]

Det måste ju vara båda.
Förnuft "vad ska jag ha hästen till? Kommer det att funka här?"
Känsla "vill jag lära känna den här individen och får den mig att vilja rida?"

 

[Lillgrådis]

De gånger som jag har börjat med förnuft så har det alltid blivit rikligt med känsla också när hästen väl kommit hit.

Ziggy var en helt random mörkbrun ettåring som jag sett gå omkring i en hage, men som var ganska billig för att vara halvblod och som i första hand skulle vara sällskap till min andra ridhäst. Darwin var ett brunt nordsvenskföl som stod i en hage och såg väldigt blyg ut men jag hade knappt sett honom röra sig när jag köpte honom. Men han funkade också för min prisklass och syftet att bl a fungera som sällskap. Och båda blev högt älskade och fantastiska individer så snart jag lärt känna dem.

Men ok, när jag nu senast letade en tredje sällskapshäst så hade det ev. varit mer förnuft att köpa någon som var inriden/ridbar då och då. Men där fanns sådana annonser som inte gav någon känsla alls och som jag därför inte tittade eller svarade på. Och sedan kom det nog in lite känsla som fick mig att välja en söt förvuxen ponny med hittills misslyckade inridningsförsök i bagaget. Men det har hittills känts som ett perfekt val det också!

Jag har dock aldrig köpt någon inriden häst utan bara unghästar, så det är förstås ganska annorlunda jämfört med ett större beslutsunderlag när man kan provrida och bedöma vad hästen har gjort tidigare i livet.

 

[Blyger]

Det måste ju vara båda.
Förnuft "vad ska jag ha hästen till? Kommer det att funka här?"
Känsla "vill jag lära känna den här individen och får den mig att vilja rida?"

Ja, jag kollade ju inte efter b-ponny för att få en till ridhäst
Men dissade många "bättre" ponnys för att jag inte fick rätt känsla..

 

[Habina]

Mitt förnuft förstår fortfarande inte vad jag ska med en liten busig ponny till. Min känsla kör över förnuftet varje gång.

 

[Grazing]

Vid hästköp!
Hur resonerar ni?
Har läst väldigt mycket annonser och tittat på ännu fler videos av olika hästar.

Idag var jag på en första provridning och nu är jag kär!
Men det kanske inte är den hästen jag behöver?
Den är också lite i äldsta laget, född 2012 och inte gjort så mycket, men så häftig känsla!

Det är olika för mig, första hästen gick jag på känslan enbart och endast men då var jag väldig okunnig och såg bara en otroligt söt häst som jag ville ha oavsett. Henne tog jag tack och lov på foder ett år då hon inte gick igenom besiktningen, det stoppade dock inte mig då jag ville ha henne ändå. Hon var en perfekt första häst för mig och jag förstod iallafall då att jag vill ha egen häst i fortsättningen.

Andra hästen som trots att han var perfekt i utseende och utbildning kämpade jag emot litegrann. Mycket för att det var ett större köp, ett stort beslut helt enkelt, en ung häst som skulle, om han fick vara hel, vara i mitt liv i förhoppningsvis minst 25 år. Han var lite för bra för att vara sann också vilket gjorde att jag lite letade fel men hittade inga så jag köpte honom faktiskt pga det.

Men sen när jag köpte honom så växte kärleken till honom mer och mer för varje dag. Fick nykärkänslor eller vad man ska säga varje dag jag kom till stallet och såg honom. Så var det i alla åren ända till slutet. Han hade en fantastisk personlighet även om det var en krävande sådan. Jag kände inte alls så för första hästen, henne tyckte jag om och kände direkt att henne måste jag ha hem men kärleken växte aldrig riktigt. Jag tyckte om henne men det stannade lite där, hon var helt enkelt inte rätt häst för mig.

Så kontentan är väl att det säger inte allt vad man känner för hästen när man möter den första gången, det är alltid en chansning då man aldrig vet vilken personlighet hästen har fören man känner den. Antingen så växer man ihop eller så växer man ifrån varandra. Det är en chansning helt enkelt.

 

[Robina]

Jag tänker att du är så pass rutinerad och verkar vara beredd på att lägga jobb på de hästar du har så du vågar nog gå på din känsla!

 

[Oknytt]

"That tingling feeling you get when viewing a horse is common sense leaving your body"

Lite så är det varje gång jag köpt hästar Ibland har det blivit jättebra, och ibland...eeh, mindre bra.

 

[Elisha]

Jag köper på känsla, det har alltid blivit bra. De gånger jag köpt på fakta har vi inte klickat. Dock går jag inte ifrån vissa grundegenskaper osv. Skulle inte köpa nåt helt orimligt för vi klickade men försöker att sortera ut lite vad jag vill ha, inte klicka in på sånt som jag inte ska ha osv.

 

[warg]

Jag kan tycka att det ibland är svårt att dra gränsen mellan förnuft och känsla. När jag köper en riden häst vill jag ha en speciell ridkänsla, men det bygger på förnuft, att jag vet att "känns det så här så kommer det funka för mig och jag kommer tycka det är roligt att jobba ihop".
Mitt senaste hästköp, för ganska exakt ett år sedan, förberedde jag noga. Jag skulle till Portugal och provrida och frågade alla kontakter + annonserade själv. Jag tittade på mängder av filmer, chattade med massor av säljare och förmedlare, plottade hästar på karta, listade skallkrav och börkrav. När jag åkte ner hade jag ett ganska stort gäng (15-20) hästar som alla fyllde mina krav på pappret och som såg trevliga ut på film. De flesta av dem låg någorlunda inom budget... Jag hade ett gäng jag absolut skulle prova och ett par som egentligen krävde lite för många timmar i bil, men som jag gjorde en plan att hinna med de sista dagarna om jag inte hittat en häst jag ville ha de första dagarna. En av dem var jag väldigt sugen, på men den var längst bort...
Det blev emellertid så att jag redan dag 2 satt upp på hästen jag bara skulle ha. Jag hade verkligen gillat honom på film, men då det var en av de första jag fick film på vågade jag inte riktigt tro att han skulle vara kvar när jag väl kom. Det tog ungefär en kvart på hästryggen för mig att inse att det var MIN häst. Självklart handlar det mycket om känsla, men hade jag varit tvungen att köpa en häst bara utifrån förnuft och filmer hade det varit den här eller den som jag aldrig provred, långt bort - med lite försprång för den här. Känsla handlade som sagt dessutom helt om RIDkänsla, dvs jag kände att de egenskaper jag vill ha finns, och att alla de svagheter som fanns var sådana jag trodde mig klara av att reda ut. Så det kanske ändå är att betrakta som förnuft? (jag gillar även hästen som individ, men för mig är det sånt som växer fram när jag umgås med hästen)

 

[Gabby_Ossi]

Jag tycker det är svårt, men har i princip aldrig köpt någon häst heller
Har provridit i några omgångar men aldrig riktigt fått någon "vill ha" känsla.

Men å andra sidan så har flera hästar som i slutändan gett mig bäst känsla inte alls känts lika bra första gången jag satt på dem.

Sen har jag ridit på hästar som känts fantastiska från första stund men de har alla varit utanför min prisklass (med någon miljon eller flera).

Jag hoppas jag slipper köpa häst på annons/provridning .

 

[sassiball]

Jag tycker det är svårt, men har i princip aldrig köpt någon häst heller
Har provridit i några omgångar men aldrig riktigt fått någon "vill ha" känsla.

Men å andra sidan så har flera hästar som i slutändan gett mig bäst känsla inte alls känts lika bra första gången jag satt på dem.

Sen har jag ridit på hästar som känts fantastiska från första stund men de har alla varit utanför min prisklass (med någon miljon eller flera).

Jag hoppas jag slipper köpa häst på annons/provridning .

Det är mycket enklare att bara köpa osedd från Irland. Du ser några filmer, bestämmer dig, betalar - och väntar.
Inget förnuft där heller precis.