Forskarutbildning!

MiniLi

Trådstartare
Jag hoppas påbörja forskarutbildning i framtiden och har precis kommit överens med min arbetsgivare om att få göra det delvis på betald arbetstid. Yey!
Håller just nu på att läsa in mig ordentligt på vad som gäller, hur allt fungerar och annat som är viktigt att veta. Ska kontakta potentiella handledare men eftersom vi är mitt i semestrarna så kommer jag nog inte få så mycket napp direkt.

Finns det några här som forskar och kanske kan berätta lite hur det funkar och hur det är?
 
Jag hoppas påbörja forskarutbildning i framtiden och har precis kommit överens med min arbetsgivare om att få göra det delvis på betald arbetstid. Yey!
Håller just nu på att läsa in mig ordentligt på vad som gäller, hur allt fungerar och annat som är viktigt att veta. Ska kontakta potentiella handledare men eftersom vi är mitt i semestrarna så kommer jag nog inte få så mycket napp direkt.

Finns det några här som forskar och kanske kan berätta lite hur det funkar och hur det är?

Vilket ämne vill du doktorera i? Det skiljer rätt mycket hur det är om du är t ex litteraturvetare eller ingenjör.
 
Jag doktorerar och även om jag i allmänhet trivs som fisken i vattnet så är det tidvis ordentligt tungt och stressigt. Det viktigaste är, tror jag, att man drivs av ett genuint intresse och en nyfikenhet att få gräva ner sig i ett ämne. Jag har inget annat jobb vid sidan av, utöver undervisningen då, men i doktorandnätverket här har jag träffat både sjuksköterskor och läkare som doktorerar på arbetstid och problem som de pratar om på våra träffar är att det är svårt att hitta tid till att lägga på forskningsstudierna och att arbetsgivaren inte visar speciellt stor förståelse för att det är lika viktigt som övriga arbetsuppgifter. Men det beror nog väldigt mycket på vilka man har i sin omgivning, tänker jag. Värt att nämna är kanske att doktorandnätverket där dessa åsikter uttrycks är ett slags irl-klagotråd :p så det är mest tråkigheter och deppigheter som uttrycks där. De är ju fortfarande kvar som doktarander, så de lär trivas.

Otroligt viktigt tycker jag det är att ha bra kemi med åtminstone någon handledare. Min huvudhandledare/chef och jag har jobbat ihop sedan min kandidatexamen och vi förstår varandra utan och innan och utan hans stöd skulle jag nog inte ha kommit långt. Min bihandledare har jag mest för att det behövs en på pappret...
 
Jag doktorerar och även om jag i allmänhet trivs som fisken i vattnet så är det tidvis ordentligt tungt och stressigt. Det viktigaste är, tror jag, att man drivs av ett genuint intresse och en nyfikenhet att få gräva ner sig i ett ämne. Jag har inget annat jobb vid sidan av, utöver undervisningen då, men i doktorandnätverket här har jag träffat både sjuksköterskor och läkare som doktorerar på arbetstid och problem som de pratar om på våra träffar är att det är svårt att hitta tid till att lägga på forskningsstudierna och att arbetsgivaren inte visar speciellt stor förståelse för att det är lika viktigt som övriga arbetsuppgifter. Men det beror nog väldigt mycket på vilka man har i sin omgivning, tänker jag. Värt att nämna är kanske att doktorandnätverket där dessa åsikter uttrycks är ett slags irl-klagotråd :p så det är mest tråkigheter och deppigheter som uttrycks där. De är ju fortfarande kvar som doktarander, så de lär trivas.

Otroligt viktigt tycker jag det är att ha bra kemi med åtminstone någon handledare. Min huvudhandledare/chef och jag har jobbat ihop sedan min kandidatexamen och vi förstår varandra utan och innan och utan hans stöd skulle jag nog inte ha kommit långt. Min bihandledare har jag mest för att det behövs en på pappret...
Ja jag räknar nog med att det kommer bli mycket att göra.. Min arbetsgivare verkar förstående. Jag har redan arbetsuppgifter som ligger inom forskningsfältet så tanken är liksom att vi ska möblera om lite i mina procent så att vissa av mina nuvarande arbetsuppgifter ingår i mitt doktorandprojekt. Om den blivande handledaren nu tror att det kan funka.
Man tycker att mitt forskningsintresse är jätteroligt och uppmuntrar mig, jag hoppas att det kommer fortsätta så!
Tänker du dig att du vill byta yrke sen och bli forskare, eller är det mer som kompetensutveckling i ditt nuvarande jobb, att du vill förkovra dig i det?
Det vet jag inte i dagsläget.. Jag har helt klart ett genuint forskningsintresse och kan mycket väl tänka mig att fortsätta med forskning (på deltid) senare, i alla fall som det känns nu.
Tanken är att jag ska forska verksamhetsnära, dvs på den patientgruppen som jag idag jobbar kliniskt med och som jag redan har vissa projekt igång inom.
 
Ja jag räknar nog med att det kommer bli mycket att göra.. Min arbetsgivare verkar förstående. Jag har redan arbetsuppgifter som ligger inom forskningsfältet så tanken är liksom att vi ska möblera om lite i mina procent så att vissa av mina nuvarande arbetsuppgifter ingår i mitt doktorandprojekt. Om den blivande handledaren nu tror att det kan funka.
Man tycker att mitt forskningsintresse är jätteroligt och uppmuntrar mig, jag hoppas att det kommer fortsätta så!

Det vet jag inte i dagsläget.. Jag har helt klart ett genuint forskningsintresse och kan mycket väl tänka mig att fortsätta med forskning (på deltid) senare, i alla fall som det känns nu.
Tanken är att jag ska forska verksamhetsnära, dvs på den patientgruppen som jag idag jobbar kliniskt med och som jag redan har vissa projekt igång inom.

Om du inte siktar på att byta yrke så blir det mycket lättare att doktorera, då spelar det ingen roll om du publicerar något (i vilket fall inte var du publicerar dig), du behöver inte skapa dig ett nätverk och du behöver inte lära dig söka pengar. Utan det är bara att få ihop själva avhandlingen så att den kan komma över ribban för godkänt.

Mitt råd skulle vara att välja en handledare som är van vid industridoktorander (kanske heter ngt annat i ditt fält, men alltså praktiker som har ett annat yrke egentligen och doktorerar vid sidan av som fortbildning), och en forskningsmiljö där ni är fler som är det. Handledaren behöver vara van vid doktorander i din situation, och inte kräva lika mycket som av någon som gör det på heltid och tänker jobba som forskare sen, och du har förmodligen mer utbyte av att diskutera med andra doktorander i samma situation än med de som forskar på heltid.
 
Om du inte siktar på att byta yrke så blir det mycket lättare att doktorera, då spelar det ingen roll om du publicerar något (i vilket fall inte var du publicerar dig), du behöver inte skapa dig ett nätverk och du behöver inte lära dig söka pengar. Utan det är bara att få ihop själva avhandlingen så att den kan komma över ribban för godkänt.

Mitt råd skulle vara att välja en handledare som är van vid industridoktorander (kanske heter ngt annat i ditt fält, men alltså praktiker som har ett annat yrke egentligen och doktorerar vid sidan av som fortbildning), och en forskningsmiljö där ni är fler som är det. Handledaren behöver vara van vid doktorander i din situation, och inte kräva lika mycket som av någon som gör det på heltid och tänker jobba som forskare sen, och du har förmodligen mer utbyte av att diskutera med andra doktorander i samma situation än med de som forskar på heltid.
Tack för bra tankar!
Det är ganska vanligt i mitt yrke med deltidsdoktorander så handledarna borde vara vana. Men ska tänka på det!
 
Jag hoppas påbörja forskarutbildning i framtiden och har precis kommit överens med min arbetsgivare om att få göra det delvis på betald arbetstid. Yey!
Håller just nu på att läsa in mig ordentligt på vad som gäller, hur allt fungerar och annat som är viktigt att veta. Ska kontakta potentiella handledare men eftersom vi är mitt i semestrarna så kommer jag nog inte få så mycket napp direkt.

Finns det några här som forskar och kanske kan berätta lite hur det funkar och hur det är?
Va bra du är MiniLi :)
 
Vad kul! Jag har också doktorerat "på jobbet". Jag jobbade då som ingenjör och kunde doktorera i tjänsten. Till skillnad från exakt alla doktorander och doktorer jag någonsin har träffat på så tyckte inte jag att det var så stressigt och hemskt som alla hade sagt. Men jag hade verkligen tur med min jobbsituation, för till skillnad från de flesta (industri)doktorander så kunde jag verkligen fokusera på doktorerandet och hade inte så många andra förpliktelser och projekt. Den största fällan är nog annars att man mer eller mindre förväntas jobba "som vanligt" samtidigt som man doktorerar. Och det går ju liksom inte! Och det blir lätt väldigt splittrat... Det jag i någon mening tyckte var mest krävande var egentligen kursmomenten. Jag hade krav att ta minst 60 hp och det fanns typ inga relevanta kurser som jag inte redan hade läst.. Det var med andra ord svårt att hitta kurser över huvud taget. Sedan skulle man återuppväcka sin bortglömda studieteknik och lägga en massa tid på att hatta omkring mellan uni och jobbet. Det var mkt svårare än jag hade trott. Fick till och med göra mitt livs första omtenta! Hehe. Men det gick bra till slut. :)

Kan för övrigt villigt erkänna att jag la mitt doktorandprojekt på en ganska låg nivå.. Jag la inte ner hela min själ i det utan gjorde det bara "tillräckligt bra" för att bli godkänd. Att ha en lagom ambitionsnivå kan nog vara svårt för många, men jag tror att det är viktigt att försöka hålla någon slags balans, även om det såklart är supervikigt att göra bra ifrån sig också, särskilt om man tänker sig en forskarkarriär sedan... Det finns en otäck kultur på många uni att man som doktorand ska "jobba ihjäl sig". Jag slapp mycket av det som anställd på ett företag för där blev jag inte behandlad som en doktorand utan som en anställd bland alla andra. Ändå kom kommentarerna även till mig ibland: "ska du skriva hela helgen?" istället för "ska du göra något kul i helgen?" och "ska du ha någon semester i sommar?" istället för "ska du göra något roligt på semestern?" etc. Folk utgår från att man jobbar kvällar, helger, semester och storhelger. Jag gjorde (nästan) aldrig det. Har förresten en bekant som "unnade sig" ett par veckors semester och fick då en "vänlig" kommentar från en kollega att "ingen kommer ju kontrollera hur mycket du jobbar på semestern, hihi"...
 
Jag hade krav att ta minst 60 hp och det fanns typ inga relevanta kurser som jag inte redan hade läst.. Det var med andra ord svårt att hitta kurser över huvud tage

Jag hade samma problem till en början men det som är bra med doktorandkurser, i alla fall där jag studerar, är att de är väldigt flexibla. Jag går just nu en kurs som går på grundnivå på ingenjörsprogrammen som jag får 8 hp för, och i höstas satte vi (doktorander + några masterstudenter) ihop en egen studiecirkel i sannolikhetslära som vi kunde examinera tillsammans och få 6 hp för. Saknas det poäng går det att sätta ihop en läskurs som man läser ensam (dvs. typ läsa artiklar, det man gör ändå på jobbet) och få hp för det. Jag fick även tillgodoräkna mig 30 hp från min avancerade utbildning. Det finns således väldigt många fler vägar att gå än de utstakade doktorandkurserna. Du har säkert koll på det här, men det hade inte jag, så jag tänkte att det kunde vara bra att veta. :)

Jag är också noga med att inte jobba på helger (fast kvällar jobbar jag ibland) och att ta ut semester. Jag var först anställd som industridoktorand, och där var det mer socialt accepterat att ta ledigt och det uppmuntrades av mina chefer. Nu när jag är heltid på universitetet är det sant att folk förväntar sig att man ska jobba på ledig tid. Det är en ohälsosam kultur bland doktorander, dessvärre.
 
@Katti Ursäkta en dum fråga men hur går man tillväga om man vill doktorera vid sidan av sitt jobb och är ingenjör? Har du lust att berätta lite? :)
 
Jag hade samma problem till en början men det som är bra med doktorandkurser, i alla fall där jag studerar, är att de är väldigt flexibla. Jag går just nu en kurs som går på grundnivå på ingenjörsprogrammen som jag får 8 hp för, och i höstas satte vi (doktorander + några masterstudenter) ihop en egen studiecirkel i sannolikhetslära som vi kunde examinera tillsammans och få 6 hp för. Saknas det poäng går det att sätta ihop en läskurs som man läser ensam (dvs. typ läsa artiklar, det man gör ändå på jobbet) och få hp för det. Jag fick även tillgodoräkna mig 30 hp från min avancerade utbildning. Det finns således väldigt många fler vägar att gå än de utstakade doktorandkurserna. Du har säkert koll på det här, men det hade inte jag, så jag tänkte att det kunde vara bra att veta. :)

Jag är också noga med att inte jobba på helger (fast kvällar jobbar jag ibland) och att ta ut semester. Jag var först anställd som industridoktorand, och där var det mer socialt accepterat att ta ledigt och det uppmuntrades av mina chefer. Nu när jag är heltid på universitetet är det sant att folk förväntar sig att man ska jobba på ledig tid. Det är en ohälsosam kultur bland doktorander, dessvärre.
Vad kul! Jag har också doktorerat "på jobbet". Jag jobbade då som ingenjör och kunde doktorera i tjänsten. Till skillnad från exakt alla doktorander och doktorer jag någonsin har träffat på så tyckte inte jag att det var så stressigt och hemskt som alla hade sagt. Men jag hade verkligen tur med min jobbsituation, för till skillnad från de flesta (industri)doktorander så kunde jag verkligen fokusera på doktorerandet och hade inte så många andra förpliktelser och projekt. Den största fällan är nog annars att man mer eller mindre förväntas jobba "som vanligt" samtidigt som man doktorerar. Och det går ju liksom inte! Och det blir lätt väldigt splittrat... Det jag i någon mening tyckte var mest krävande var egentligen kursmomenten. Jag hade krav att ta minst 60 hp och det fanns typ inga relevanta kurser som jag inte redan hade läst.. Det var med andra ord svårt att hitta kurser över huvud taget. Sedan skulle man återuppväcka sin bortglömda studieteknik och lägga en massa tid på att hatta omkring mellan uni och jobbet. Det var mkt svårare än jag hade trott. Fick till och med göra mitt livs första omtenta! Hehe. Men det gick bra till slut. :)

Kan för övrigt villigt erkänna att jag la mitt doktorandprojekt på en ganska låg nivå.. Jag la inte ner hela min själ i det utan gjorde det bara "tillräckligt bra" för att bli godkänd. Att ha en lagom ambitionsnivå kan nog vara svårt för många, men jag tror att det är viktigt att försöka hålla någon slags balans, även om det såklart är supervikigt att göra bra ifrån sig också, särskilt om man tänker sig en forskarkarriär sedan... Det finns en otäck kultur på många uni att man som doktorand ska "jobba ihjäl sig". Jag slapp mycket av det som anställd på ett företag för där blev jag inte behandlad som en doktorand utan som en anställd bland alla andra. Ändå kom kommentarerna även till mig ibland: "ska du skriva hela helgen?" istället för "ska du göra något kul i helgen?" och "ska du ha någon semester i sommar?" istället för "ska du göra något roligt på semestern?" etc. Folk utgår från att man jobbar kvällar, helger, semester och storhelger. Jag gjorde (nästan) aldrig det. Har förresten en bekant som "unnade sig" ett par veckors semester och fick då en "vänlig" kommentar från en kollega att "ingen kommer ju kontrollera hur mycket du jobbar på semestern, hihi"...

Jättebra att läsa vad ni skriver!
Jag har under min hittills yrkesverksamma år blivit väldigt noga med att skilja jobb och fritid för mitt välmåendes skull, hoppas att jag kommer kunna balansera detta även med doktorandstudier!
Det där med lagom nivå vet jag dock inte om jag är så bra på.. Perfektionist :o
 
Jag hade samma problem till en början men det som är bra med doktorandkurser, i alla fall där jag studerar, är att de är väldigt flexibla. Jag går just nu en kurs som går på grundnivå på ingenjörsprogrammen som jag får 8 hp för, och i höstas satte vi (doktorander + några masterstudenter) ihop en egen studiecirkel i sannolikhetslära som vi kunde examinera tillsammans och få 6 hp för. Saknas det poäng går det att sätta ihop en läskurs som man läser ensam (dvs. typ läsa artiklar, det man gör ändå på jobbet) och få hp för det. Jag fick även tillgodoräkna mig 30 hp från min avancerade utbildning. Det finns således väldigt många fler vägar att gå än de utstakade doktorandkurserna. Du har säkert koll på det här, men det hade inte jag, så jag tänkte att det kunde vara bra att veta. :)

Jag är också noga med att inte jobba på helger (fast kvällar jobbar jag ibland) och att ta ut semester. Jag var först anställd som industridoktorand, och där var det mer socialt accepterat att ta ledigt och det uppmuntrades av mina chefer. Nu när jag är heltid på universitetet är det sant att folk förväntar sig att man ska jobba på ledig tid. Det är en ohälsosam kultur bland doktorander, dessvärre.
För mig var det inte alls så flexibelt? :o Jag och min huvudhandledare hade lite löst snack om att läsa litteratur och "sätta ihop en egen kurs" (typ som er studiecirkel), men sedan menade min handledare att de var för krångligt att examinera och att det inte gick att göra så länge. Jag hade möjligen kunnat räkna in 7,5 hp som jag läst utan att ta med i min cilvilingenjörsexamen, men det förutsatte i sådant fall att en professor tog ställning till om kursen var tillgodoräkningsbar. Det slutade med att jag läste doktorandkurser och "vanliga" kurser, 60 hp. Jag hade ärligt talat begränsad nytta av dem i min forskning..!

Jag märker också att det är stor skillnad mellan att vara anställd på företag och att vara på uni (känner många som har doktorerat på uni). Det är en mkt osund kultur på många ställen. Doktorander förväntas jobba mycket, mycket mer än vanliga kontorstider. Jag tycker att det är helt sjukt. Som forskare borde men t.ex. förstå samband mellan ohälsa (stressrelaterade problem, sömnproblem, ångest, depression...) och dålig återhämntning... För det är liksom "ganska" välbelagt att det finns ett samband mellan det här. För att jobba effektivt måste man vila och återhämta sig, vara ledig, kunna släppa jobbet. Det är förjävla sorgligt att man inte praktiserar detta på alla uni. Jag vet också ställen där doktorandera är väldigt piskade och inte hjälper varandra eller får något bra stöd från kollegor på institutionen. Inställningen är mer att doktorander ska "veta sin plats" och hålla sig på sin lilla labbänk. Jag hoppas att det här är något som håller på att förändras.
 
@Katti Ursäkta en dum fråga men hur går man tillväga om man vill doktorera vid sidan av sitt jobb och är ingenjör? Har du lust att berätta lite? :)
Det där är nog väldigt olika..

I mitt fall så jobbade jag med ett projekt som i princip var en förstudie till det som jag sedan hade som doktorandprojekt. Med min förstudie som bas så ansökte vi om forskningsmedel för en större studie och fick det beviljat från en finansiär. Eftersom jag vid den tiden hade varit tydlig med att jag var sugen på att doktorera och det också uppstod ett specifikt projekt som kunde finansiera det så kunde jag ställa frågan till ledningen och få ok. Det var dock inte gjort i en handvändning att komma igång och bli antagen. T.ex. behövdes en huvudhandledare som var tillsvidareinställd på en relevant instiutution och det gick väl iofs att hitta tack vare ett samarbete med univeristetet. Men sedan skulle det till en massa papper, framför allt ett avtal mellan universitetet och min arbetsgivare där det framgår vem som betalar för vad och hur mycket tid jag skulle få rätt att lägga på doktorandprojektet.

Jag har i princip haft doktorandprojektet som "vilket projekt som helst" på mitt jobb. Men jag har också behövt ta kurser och sedan har vi haft en projektplan (som reviderats årligen) med en del delstudier och publikationer som vi tänkt oss att hinna igenom. Jag har utfört hela projektet på jobbet och inte haft så mkt med institutionen att göra. Jag har haft förmånen att kunna lägga arbetstid för både kurser och doktorandprojektet. Det är nog inte så vanligt, men jag har verkligen haft det lyxigt. Vanligt är nog att man får ta tjänstledigt för att skriva kappan och att man får ägna fritien åt kurserna... Det ser nog väldigt olika ut!
 
Jättebra att läsa vad ni skriver!
Jag har under min hittills yrkesverksamma år blivit väldigt noga med att skilja jobb och fritid för mitt välmåendes skull, hoppas att jag kommer kunna balansera detta även med doktorandstudier!
Det där med lagom nivå vet jag dock inte om jag är så bra på.. Perfektionist :o
Jag tror att det är jätteviktigt med balans! Det är klart att det oundvikligen kommer att uppstå situationer när arbetsbelastningen är hög, t.ex. när man skriver på kappan, men man bör verkligen försöka se det som ett jobb och inte låta doktorerandet sluka hela livet liksom. Det kan vara tufft att doktorera om det börjar bli gränslöst.. Men det låter ju bra att du kan skilja på jobb och fritid. Då kommer det nog inte vara ngt problem att få in doktorerandet i ekvationen också. :)
 
För mig var det inte alls så flexibelt? :o Jag och min huvudhandledare hade lite löst snack om att läsa litteratur och "sätta ihop en egen kurs" (typ som er studiecirkel), men sedan menade min handledare att de var för krångligt att examinera och att det inte gick att göra så länge. Jag hade möjligen kunnat räkna in 7,5 hp som jag läst utan att ta med i min cilvilingenjörsexamen, men det förutsatte i sådant fall att en professor tog ställning till om kursen var tillgodoräkningsbar. Det slutade med att jag läste doktorandkurser och "vanliga" kurser, 60 hp. Jag hade ärligt talat begränsad nytta av dem i min forskning..!

Märkligt att det kan vara så olika. O_o Min huvudhandledare tycker kurserna är onödiga och stjäl mycket tid från det doktoranderna egentligen borde göra (= forska) och försöker hitta alla små kryphål för att jag ska slippa lägga så mycket tid på kurser. Däremot är det mycket krångligare att göra detsamma för exempelvis masterprogramskurser för de kurserna behöver ha godkänd kursplan och en egen kurskod, vilket inte doktorandkurserna behöver.

Jag märker också att det är stor skillnad mellan att vara anställd på företag och att vara på uni (känner många som har doktorerat på uni). Det är en mkt osund kultur på många ställen. Doktorander förväntas jobba mycket, mycket mer än vanliga kontorstider. Jag tycker att det är helt sjukt. Som forskare borde men t.ex. förstå samband mellan ohälsa (stressrelaterade problem, sömnproblem, ångest, depression...) och dålig återhämntning... För det är liksom "ganska" välbelagt att det finns ett samband mellan det här. För att jobba effektivt måste man vila och återhämta sig, vara ledig, kunna släppa jobbet. Det är förjävla sorgligt att man inte praktiserar detta på alla uni. Jag vet också ställen där doktorandera är väldigt piskade och inte hjälper varandra eller får något bra stöd från kollegor på institutionen. Inställningen är mer att doktorander ska "veta sin plats" och hålla sig på sin lilla labbänk. Jag hoppas att det här är något som håller på att förändras.

Tyvärr sant. Jag upplever dock att det är väldigt olika på olika institutioner. På vår institution är det en bra stämning och inte speciellt hierarkiskt. Doktorander ses som en jämlike och vi uppmuntras att se vårt värde. Det finns en "må bra"-kurs rör samtliga institutioner på uni som är i princip obligatorisk att gå (eller i alla fall en stark rekommendation), ledd av en psykolog. Där diskuterar vi bland annat stresshantering och att det inte bara handlar om att prestation får oss att må bra utan att vi faktiskt också måste må bra för att prestera. :up: På de här träffarna får man också god insyn i problematik på andra institutioner i och med att ordet är fritt för folk att ventilera åsikter och problem, och sakerna som berättas om de andra institutionerna, alltså... :eek: Inser att jag är lyckligt lottad som har så bra folk omkring mig. Så kanske är det under förändring men att vissa kvarnar mal långsammare än andra...
 
Märkligt att det kan vara så olika. O_o Min huvudhandledare tycker kurserna är onödiga och stjäl mycket tid från det doktoranderna egentligen borde göra (= forska) och försöker hitta alla små kryphål för att jag ska slippa lägga så mycket tid på kurser. Däremot är det mycket krångligare att göra detsamma för exempelvis masterprogramskurser för de kurserna behöver ha godkänd kursplan och en egen kurskod, vilket inte doktorandkurserna behöver.



Tyvärr sant. Jag upplever dock att det är väldigt olika på olika institutioner. På vår institution är det en bra stämning och inte speciellt hierarkiskt. Doktorander ses som en jämlike och vi uppmuntras att se vårt värde. Det finns en "må bra"-kurs rör samtliga institutioner på uni som är i princip obligatorisk att gå (eller i alla fall en stark rekommendation), ledd av en psykolog. Där diskuterar vi bland annat stresshantering och att det inte bara handlar om att prestation får oss att må bra utan att vi faktiskt också måste må bra för att prestera. :up: På de här träffarna får man också god insyn i problematik på andra institutioner i och med att ordet är fritt för folk att ventilera åsikter och problem, och sakerna som berättas om de andra institutionerna, alltså... :eek: Inser att jag är lyckligt lottad som har så bra folk omkring mig. Så kanske är det under förändring men att vissa kvarnar mal långsammare än andra...

Hade jag vetat bättre och stått på mig så hade jag säkert kunnat göra lite mer som du och läsa in kurserna på ett annat sätt och tillgodoräkna mig mer. :/ Jag visste helt enkelt inte och det gjorde inte min handledare heller och jag litade på det han sa om att det var krångligt att examinera..

Den där må bra-kursen låter jättebra tycker jag! Det är alltid skönt också att ha andra att prata med. I värsta fall funkar det ju inte så bra med handledaren 100% av tiden och sådana saker kan ju också vara bra att kunna diskutera med andra i ett bra forum.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som... 2
Svar
24
· Visningar
5 516
Senast: Sasse
·
Skola & Jobb Efter en ovanligt strulig vecka på jobbet (industri) så började jag fundera på hur lite insatta folk, allmänheten, kunderna, är i hur... 9 10 11
Svar
219
· Visningar
16 408
Senast: MiaMia
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka... 2
Svar
27
· Visningar
6 826
Relationer Eftersom många engagerade sig i min förra tråd som låstes ville jag bara uppdatera er vad som hände med mig. Då jag inte fick nån annan... 23 24 25
Svar
495
· Visningar
44 514

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp