Sv: Första intrycket
Jag hade lääänge drömt om att ha en stor och krävande hund som jag skulle få jobba häcken av mig med. Då jag fortf. bodde hemma så visste jag att jag aldrig skulle kunna skaffa mig den typen av hund jag ville(mamma är småhunds människa).
Men jag började planera hund så att det var klart tills jag flyttade hemifrån och kunde skaffa mig en. Så det blev en hel del grubblande över om vad för hund(ras) jag ville ha, som passar mina önskemål osv. Jag hade redan bestämt att det är brukset jag vill satsa på och kollade såklart in hundar av bruksras.
Till slut fastnade jag för schäfer. Under denna tid hade min dåvarande pojkvän fått sig en äldre schäfer omplc, Iko. Honom kunde jag träna med även om det mer var för skojs skull. Jag ville ändå ha en hund som
Jag valt, från valp så att
Jag kunde forma den precis såsom jag vill. Så letandet sattes igång, ville ha en sk bruksschäfer och fann 2 bra uppfödare som hade det jag sökte efter. När jag väl flyttade hemifrån för 2 år sedan så visste jag att nu kunde jag skaffa mig en ny hund. Jag tog upp kontakten med dessa två uppfd. och väntan hade precis börjat då tikarna väntade sina löp.
Under denna tid så fick jag nys om en schäfervalp som skulle omplaceras efter 3-4 dagar i nya hemmet pga 'allergi'(han var egentligen 7v när jag väl kollade upp allt).
Då jag är som jag är så åkte jag och tittade på valpen.
Det var en väldigt varm sommardag och valpen låg ute i trädgården helt 'död'. Han var slö och ville inte alls vara med, reagerade inte på minsta ljud man gjorde ifrån sig, lekte helst för sig själv när han väl fick en leksak. Vägrade gå ett steg när vi gick till en gräsmatta för att se hurdan han var där...
Nej alltså den hunden gjorde verkligen värsta tänkbara intryck man bara kan när man tittar på valp! Jag funderade och tänkte att det är inget att ha-både rent linjemässigt och bara hurdan han var, tänkte att det snart föds valpar ur en kull jag ville ha..
Men ändå, ÄNDÅ var det ngt med denna hemskt tråkiga valp som jag drogs till. Han hade på nåt vis det där
det. Jag åkte hur som helst hem utan valp för att fundera. Men så fort jag kom innanför dörren så ringde jag säljaren och sa att jag ska ha honom!
Dagen efter kom han, fortfarande lika Off som när jag tittade på honom dagen innan. Men jag räknade ut 1+1 och kom fram till att det måste ha varit omständigheterna som fått honom att stänga av helt. Så han fick vara Helt för sig själv här hemma med oss och våra andra djur och bara få komma till ro. Enda kontakten vi tog var när han skulle få mat och komma ut. Efter närmare två dagar kom han självmant fram till mig (

) och efter det har det bara rullat på.
Han är en hund helt över förväntan, men framförallt så är han
min absolut bästa kamrat och min kärlek till honom går inte att beskriva, likaså våran relation. Han är och förblir mitt
allt oavsett vad hans stamtavla säger-för den lever han ändå inte upp till(På ett bra vis såklart). Jag har Aldrig ångrat mitt hundval en sekund.
Jag tror mig även ha kommit på vad det var som jag föll i hos honom. På ett eller annat sätt så var vi ämnade för varann-vi är så jäkla lika varandra i personlighet-både på gott och ont..
Nero som han heter blir snart 13 månader, och i aug. gör vi våran lydnads debut.
Jag kunde bara inte få en bättre hund!
Lite bilder:
När vi tittade på honom första gången
Efter några dagar i min ägo
Även svårflörtade Iko föll för den lille skiten och fick helt enkelt leva med att den lille valpen gillade honom väldigt mkt också, hihi
Jag vet inte hur man kan vara så söt
Dock så är han dyr i drift, jag menar-han äter inget annat än såna här till frukost! *hehe, inte min unge*
Min drömhund!
Hoppsan, blev visst lite långt-men det får ni leva med.=)