Frågor ang. seperation med barn

[Björk]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

En 16 månaders gammal kille eller tjej har fortfarande inte förstått att om man går hemifrån kommer man tillbaka igen.

Så, då ska man alltså som mamma ha sitt barn intill sig varje minut av dygnets timmar tills barnet är 3 år för att inte skapa några trauman? Åka och handla på ICA och lämna barnet hemma med pappa (eller någon annan som känner barnet bra) är olämpligt? Gå in på toa en stund och lämna barnet själv i babygymet är olämpligt (för tänk om barnet börjar skrika)? Att börja jobba före barnet är 3 år är uteslutet?

Jösses.

 

[Björk]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Nej tvärtom, ju mer mamman är med sitt barn desto tryggare blir det som större barn och vuxen. Som mamma får man ta några timmar då och då för att vara med sig själv.

Så det får man ändå? Hur går det ihop med att barnet känner sig otryggt ända upp till 3 års ålder om inte mamma är där?

 

[squirlett]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Ojoj, vilken vändning min tråd fått.

Jag anser att du, Eufemia är ute och cyklar.
Jason är 16 månader, har bott med båda sina föräldrar hela tiden. Umgåtts med båda föräldrar lika mycket. När jag började jobba då han var 8 månader tog pappa över hemma innan han började på dagis vid 11 månader.
Så enligt dig har vi begått "dödsynd" i vår barnauppfostran. Dels har vi lämnat bort honom på dagis, och även till andra i vår närhet över nån natt ibland. Dessutom lämnade jag honom för att börja jobba.
Konstigt att han idag är en otroligt trygg, framåt och social kille. Han ligger månader före i utvecklingen jämnfört med "normal-barnet".
Får mycket beröm på dagis för att han är så trygg och säker i sig själv.
Det är detta vi vill behålla hos honom trots att vi nu går i sär. Och att han då helt plötsligt inte skulle få sova hos sin pappa tror jag knappast gynnar hans utveckling. Snarare tvärtom.
Precis som någon skrev tidigare så tror jag istället att man skapar en otrygghet i honom då jag visar honom att jag är enda tryggheten.

 

[squirlett]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Tack, jag har tänkt på dig ibland då jag har haft några funderingar. Känns skönt att kunna fråga/bolla med någon som har upplevt allt såpass nyligen.
Så nästa gång jag funderar trillar det in ett mess i din PM-box

 

[squirlett]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Med gud så bra!
Sådär vill jag att det ska bli för oss oxå.

Hur räknade ni fram underhållet??
Hur har det funkat om nån av er träffat nån ny?
Har ni stött på några problem? Hur har ni löst dem?

Vårt mål är ju att Jason ska ha en toppen uppväxt och fortsätta vara den trygga lilla kille han är nu.

 

[Jettan]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Jag skulle nog fundera både en och två gånger innan jag låter en så litet barn sova utan tillgång till sin mamma. Ett barn under tre år förstår inte att mamma kommer tillbaka igen utan det är för dem ett svek varje gång. Vänta med att låta honom bo borta. Har ni ett bra förhållande annars så kan väl pappan sova hos dig de nätter det är hans tur att ha honom?? För barnets skull.

Min dotter har sovit borta flera gånger hos mormor och morfar och det har gått hur fint som helst. Hon har aldrig gråtit när vi lämnat och hon har aldrig frågat efter oss när vi varit borta. Om barnet är van vid att vara med pappa så går det nog hur bra som helst och det kan ju vara skönt för dig att få sova lite också. Är man trygg och harmonisk som förälder blir nog barnet också det. Om det verkligen skulle vara så här som du skriver är det väl rena massakern att lämna på dagis varje dag eller....?

 

[Humelibumlan]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Med gud så bra!
Sådär vill jag att det ska bli för oss oxå.

Hur räknade ni fram underhållet??
Hur har det funkat om nån av er träffat nån ny?
Har ni stött på några problem? Hur har ni löst dem?

Vårt mål är ju att Jason ska ha en toppen uppväxt och fortsätta vara den trygga lilla kille han är nu.

Ja, det funkar utmärkt oftast O även om ja o pappan kan va osams så är det inet som går ut över vår son...
Pappan o jag gick isär som väner o han räknas idag till en av min bästa vänner, det är kanon skönt.

Vi räknade efter nån norm försäkringskassan har, räknade ut ungefär vad man fick om dagen, sen räknade vi enkelt på hur många dagar han är här o hos sin far..

Pappan har ingen ny seriös, men jag har haft 2 seriösa förhållanden o lever nu med en ny sambo.
Wille har inga problem med det alls, kan kan bli lite svartsjuk när vi gosar o berätta att det är hans mamma... Men vi är noga med att han ska vara delaktig o aldrig känna sig utanför.
Det värmer när Wille säger att han älskar mamma, älskar pappa o älskar Erik ( min nya då)

En fördel är ju när han är så liten att han inte riktigt förstår, utan Erik är en extra vuxen som Wille gillar
Även pappan har accepterat min nya sambo o har inga som helst problem med att "utnyttja"honom som barnvakt eller hjälp, utan är helt ok med att Erik är älskad av Wille

De problem som egentligen varit är väl pappans syn på lediga helger o hjälpa till om det blir jobbigt i allmänhet.
Han har en tendens att glömma att man är förälder på natten o kan inte förstå hur jobbigt det kan vara med en 2-åring som börjat drömma mardrömmar o som vaknar o skriker 2 timmar på natten..
Men ska man jämnföra med andra som gått isär o hur vissa har det, så kan ja bara tacka min lyckliga stjärna för att det egentligen funkat smärtfritt för oss

 

[cirkus]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Jag tror att barn mår bra av många vuxna som de älskar och som älskar dem. DET gör dem trygga.

 

[boccia]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Jag skulle nog fundera både en och två gånger innan jag låter en så litet barn sova utan tillgång till sin mamma. Ett barn under tre år förstår inte att mamma kommer tillbaka igen utan det är för dem ett svek varje gång. Vänta med att låta honom bo borta. Har ni ett bra förhållande annars så kan väl pappan sova hos dig de nätter det är hans tur att ha honom?? För barnets skull.

Usch!!!!! Vilken hemsk mamma jag är, gick tillbaka till studierna när hon var 8 månader, och började dessutom jobba ständig kväll/natt vid sidan av studierna när dottern inte ens fyllt ett år, låta henne vara själv med sin pappa på dagarna OCH varje vardagskväll (ibland var jag bara hemma ca 2 timmar totalt under hennes vakna tid). Hon har inte tagit någon som helst skada av det, är nog mkt tryggare i sig själv än vad många andra barn i den åldern är (hon är 2 år idag) och har inga som helst problem att sova utan mamma/pappa.

 

[Eufemia]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Ja det är ju ditt val. Jag hoppas att du mår bra av det.

 

[boccia]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Ja det är ju ditt val. Jag hoppas att du mår bra av det.

Jag mår bra, min man mår bra, likaså min dotter. Förstår inte vitsen av att göra ett problem av ett icke-problem. Alla barn är individer, och alla individer är olika.

 

[squirlett]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Det är så det ska gå till
Och jag hoppas att det ska funka lika bra för oss. Men än så länge går allt riktigt bra. Dock har vi ju inte flyttat ifrn varandra ännu. Men att kunna bo ihop med sitt ex utan bråk måste ju betyda något

 

[Humelibumlan]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Det är så det ska gå till
Och jag hoppas att det ska funka lika bra för oss. Men än så länge går allt riktigt bra. Dock har vi ju inte flyttat ifrn varandra ännu. Men att kunna bo ihop med sitt ex utan bråk måste ju betyda något

Tror man bestämmer själv hur bra det ska gå. Kan man ha en vuxen o öppen relation o kan prata med varandra så blir det bra
Avskyr folk som använder sina barn för att hämnas o jävlas på barnets andra förälder...

 

[squirlett]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Ja precis. Det är det värsta man kan göra. Barnet är ingen bricka i ett spel, och är helt oskyldig till att föräldrarna inte funkar ihop. De ska inte utnytjas eller behöva må dåligt för att föräldrarna inte klarar av att bete sig som vuxna människor.

 

[Humelibumlan]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Ja precis. Det är det värsta man kan göra. Barnet är ingen bricka i ett spel, och är helt oskyldig till att föräldrarna inte funkar ihop. De ska inte utnytjas eller behöva må dåligt för att föräldrarna inte klarar av att bete sig som vuxna människor.

Verkar tyvärr vanligare än man tror att barn används som brickor o nekas kontakt med ena föräldern?
Att Willes pappa inte skulle få ha Wille är för mig otänkbart, ett barn har rätt till sin pappa/mamma så länge föräldern inte skadar barnet.

 

[squirlett]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Därför är det så skönt att läsa vad du skriver. Verkar annars som om det är en omöjlighet att separera som vänner och att allt funkar med barnet.
Likadant verkar det vara mer en regel än undantag att man som föräldrar ska vara arga och hata varandra.

Tanken på att Jason inte skulle få träffa sin pappa eller mamma finns inte. Vi har båda satt honom till världen och ska även finnas där för honom i framtiden. Sen hur vi lever (ihop/isär) ska inte spela någon roll för hans kontakt med sina föräldrar.

 

[Humelibumlan]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Därför är det så skönt att läsa vad du skriver. Verkar annars som om det är en omöjlighet att separera som vänner och att allt funkar med barnet.
Likadant verkar det vara mer en regel än undantag att man som föräldrar ska vara arga och hata varandra.

Tanken på att Jason inte skulle få träffa sin pappa eller mamma finns inte. Vi har båda satt honom till världen och ska även finnas där för honom i framtiden. Sen hur vi lever (ihop/isär) ska inte spela någon roll för hans kontakt med sina föräldrar.

Hehe, jo vi är bra vänner.. Äger fortfarande hästarna ihop o hjälps åt i vardagen oxå..
Han var ett kanon stöd när min förra relation strulade o vi kan prata om allt.

Min enda "mardröm" är nog att han ska träffa en ny tjej som inte funkar med Wille att att Wille skulle fara illa. Men då får vi ta det då om den dagen kommer..
Ja vill godkänna först, så jag funderar på att lägga ut en dateannons o se om tjejen är lämplig
Så, finns här nån tjej som är kanon så kan hon ju höra av sig, en kanon kille väntar :P

Hade en "Chattperiod" nyligen o blev ganska häpen över hur många (då män) som inte får träffa sin barn för att de blivit osams med modern. Sen kan det tyckas naivt att bara gå på en persons berättelse men tycker ju inte att en person som HAFT problem, tagit hjälp för dem o sen blivit "problemfri" inte ska få träffa sitt barn?
Sen är det tydligen vanligt att straffa ex genom barnen... vilket bara gör att man lider med barnen.

Sen kan man ju undra lite över hur man tänker när man skaffar barn med våldsamma män eller män med problem i allmänhet?
Men det är ju en annan diskution

 

[squirlett]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Att en ny partner ska komma in och "förstöra" är ju självklart den stora skräcken. Men hoppas och tror att vi båda är såpass mogna och vuxna att vi sätter Jason först. Han ingår lixom i paketet. Och godkännande är en självklarhet tycker jag

 

[doglover]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Men ge dig lite nu va?
Alla barn är olika.

Man kan inte dra alla över en kam.

Alla har olika åsikter.

Om jag då skulle gå ner till affären och vara borta en timma utan min son, tar han skada utav det då?

Jösses vilken skitdålig morsa jag lär vara då som låter min son sova hos sin farmor ibland. (han är 9 månader).

Alla tycker och resonerar inte som du.

 

[Trygg]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

I o m att du kommer med sådana påståenden och hänvisar till modern forskning som bara den högutbildade kan ta till sig så kanske du kan göra en källhänvisning på detta digra material?

Såg att någon annan hade efterfrågat detta med men inget svar från dig men nu hoppas jag att du kan frälsa oss ofrälse!