Frågor ang. seperation med barn

[Ishtar]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Kan ju berätta hur det var när min sambo separerade från hans ex.

Barnet var 2 år då, sambon bodde kvar ett par månader och sedan ett par månader hos sina föräldrar tills han fick tag i egen lägenhet. De pratade med familjerådgivningen och eftersom båda var överens om delad vårdnad rekommenderade dom att barnet skulle vara 3 dagar hos vardera förälder åt gången. Så småningom kunde de utöka detta till varannan vecka hos mamma och varannan hos pappa, beroende på barnet men efter 1-2 år, nåt sånt. Det har fungerat hur bra som helst. Han är skriven hos sin mamma och hon får barnbidraget och betalar dagis från det. Inget underhåll inblandat eftersom de har delad vårdnad = betalar ungefär lika mycket var i grejer, mat osv.

 

[Madick]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

helammades, menade jag .

Nej, det är det väl knappast nån som fixar? Det näringsbehov ett 16 mån barn har måste vara svårt, om ens möjligt, att få med bara bröstmjölk?

 

[Werze]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

*kl*

Är jag den enda som håller MED eufemia? *hukar*

Den utvecklingspsykologi jag skummat igenom menar just detta. Barnet lever i symbios med sin primära vårdare de första 2,5 till 3 åren. Det handlar om forskning om psykets mognad - svårt och komplext när en art ska studera sig själv s a s.

Samhället är inte anpassat till barn och deras mognad. Inte alls. Jag har också lämnat min dotter på dagis som 1,5 åring o s v, men med viss vånda. Men jag har inte lämnat min bebis några längre stunder, jag tycker inte att det går! Även om pappan kan ge henne mat i flaska o s v så verkar hon behöva mig och tuttarna efter några timmar! I min egen värld talar det för teorin och det har känts i hjärtat de ggr jag lämnat min större dotter över natten p g a jobb.

Därför valde jag att vänta med syskon tills hon blivit i a f 3 år.Jag skulle önska;

*inget nattjobb för småbarnsföräldrar (sova är svårt när man är liten)
*deltid fram till barnet är moget, med full lön förstås

Kommer inte på nåt mer för nu börjar den lilla att kinka....

 

[squirlett]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Jason ammas inte och har inte gjort sedan han var 3 månader. Så att han skulle behöva mig för mina bröst stämmer inte här.
Han sov första natten utan oss (hemma men med barnvakt) när han var strax under 4 månader.
Han började på dagis som 11 månaders. Innan dess var han med farmor 3-4 timmar/dag för att mitt och pappans arbetsscheman inte gick ihop helt.
Han har ett flertal ggr sovit borta nån natt då och då utan några problem.

Han är en otroligt trygg kille, social och utåtriktad.
Så trots alla studier som jag säkert tror stämmer på vissa så stämmer de inte på Jason. Men det är klart, alla barn i världen har ju inte ingått i studierna så då är det ju även svårt att sätta en "regel" på hur alla ska fungera.

 

[escodobe]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Eller så är du och ditt ex fördelat omvårdnanden av barnet så lika att barnet har två primärföräldrar...

 

[Acses]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Eller så är du och ditt ex fördelat omvårdnanden av barnet så lika att barnet har två primärföräldrar...

Fast måste det verkligen handla om det? Jag kan ju t.ex bara se till min egen dotter, 7 månader, som sover borta ibland. Hon är en trygg och rolig tjej och det har aldrig någonsin vart några problem att lämna henne, vare sig det är hos mormor (träffar dagligen) eller hos pappa, farmor, moster eller någon av mina vänner som hon inte alls träffar lika ofta. Aldrig någonsin har vi upplevt att hon blivit mammig eller ledsen eller otrygg, vare sig när jag är borta eller när jag kommer tillbaka.

Hon är väldigt självständig och trygg och har vart ända från början. Enda gången jag märkt av oro hos henne var när hon och jag flyttade till nya lägenheten, och det försvann lika snabbt som det kom.

Jag tror på fullaste allvar att jag skulle kunna dumpa henne på första bästa främling på stan och det skulle inte bekomma henne ett dugg. Hon har helt enkelt inte "tid" att bry sig om vart andra är, hon har alltid så fullt upp med att upptäcka världen på egen hand, just nu är det mest intressant att gå fram och tillbaka längst soffkanten och hon har inte alls tid att leka med mig.

Och att det skulle vara någon avsaknad av band mellan mig och min dotter vill jag inte tro en sekund på. Jag var tydligen likadan när jag var liten, orädd och trygg så gott som alltid.

 

[chrysler]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Där skrev du det själv.

Din dotter "verkar behöva" dig.Du kan inte jämföra din dotter med alla andra barn.

 

[Thomasine]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Om Werzes och Eufemias teorier stämmer så skulle de två yngsta av mina bonusbarn ha blivit otrygga och osociala individer. Dom var bara 2 1/2 år respektive 8 månader när deras mamma avled efter en kort och intensiv sjukdomsperiod. Den äldsta var 5 år. Med tanke på att deras pappa dessutom är pilot och flög långlinjer borde resultatet vara ganska givet, katastrof...

Han var ensam med dem i tre år och trots att de hade en finsk hemhjälp som bodde där flyttade barnen i perioder mellan far-och morföräldrar, andra släktingar och vänner när hemhjälpen var ledig eller hade semester. Alla tre har utvecklats till trygga, jordnära och pålitliga individer och alla tre tycker att dom hade fina år och att det var ganska kul och omväxlande att flytta runt ibland. Ingen av dom har sagt att dom kände sig övergivna eller att dom tvivlade på att pappa skulle komma tillbaka.

Jag tror att det är viktigt med en grundtrygghet, att veta var din fasta punkt är men jag tror inte att det nödvändigtvis innebär att man inte kan låta ett barn sova borta/eller utan mamma före tre år. Jag tvivlar starkt på att det skulle vara skadligt att sova hos pappa varannan helg.

Jag tycker det verkar som om Squirlett och sambo har tänkt igenom sitt beslut och lagt upp en vettig plan för att göra omställningen så enkel och smärtfri för Jason som möjligt.

Följ upp så blir det bra

 

[Werze]

Sv: Frågor ang. seperation med barn

Nu drog jag paralleller mellan min dotter som jag själv "studerat" och de resultat man genom spädbarnsforskning kommit fram till.

Inte något annat.

Men de flesta som svarat på tråden verkar ha erfarenheten att det går bra att lämna sina barn till andra kända personer...kanske det räcker med att uppväxten är "tillräckligt bra" för att man ska bli harmonisk och trygg som vuxen. Vem vet? Det svåra är att det går ju inte att veta hur det hade blivit i idealfallet, eftersom verkligheten är som den är och mycket som händer rår man inte på!