Det är nog svårt att säga, men det låter som någon typ av försämring. Sedan kan ju hallucinationer bero på olika saker - medicinering, tumör/metastaser på hjärnan mm.
Båda mina föräldrar gick bort i olika former av cancer (leukemi respektive prostatacancer) med drygt 15 års mellanrum, och deras sista tid i livet såg helt olika ut. Båda låg på sjukhus, dock.
Min mammas direkta dödsorsak var en lunginflammation som inte gick att häva (dåligt immunförsvar till följd av leukemin), och känslan med henne var att hon under de två veckor hon låg på sjukhus långsamt "gled bort". Hon sov alltmer, orkade allt mindre och de sista två dygnen gled hon fram och tillbaka mellan vakenhet och sömn/medvetslöshet. Hennes andning var väldig påverkad och väldigt speciell - inte direkt rosslande, men tydligt hörbar och ansträngd. Har förstått att en del döende får just denna typ av andning.
Pappa hade långt gången prostatacancer med metastaser på skelett, i lymfknutor mm och hans problem på slutet var främst smärta. Så länge han blev medicinerad mot den, så var han "som vanligt". Jag var inte där när han dog, men var och hälsade på honom dagen innan på sjukhuset (skulle på tjänsteresa, fick en plötslig ingivelse "måste hälsa på pappa", vilket jag gjorde, och är såhär i efterhand väldigt glad att jag gjorde det). Då var han nästan piggare än vanligt och vi hade samma typ av intressanta samtal som vi alltid haft med varandra, och det var samma när min bror var där, då hade pappa velat ringa min morbror och prata och som sagt varit ovanligt pigg (har förstått efteråt att det nog var ett "säga-hejdå-samtal").
Så - det kan se väldigt olika ut från person till person, och frågar man sjukvårdspersonal hur långt en person har kvar så blir svaret oftast att de inte vet. Av det enkla skälet att de faktiskt inte gör det - vissa människor dör förvånande snabbt, andra lever flera månader (år) "på övertid"!