Från ssk till läkare?

[Hiir]

Efter gymnasiet hade jag ingen aning om vad jag ville bli. Efter ett halvår av arbetslöshet bestämde jag mig att plugga till något och då blev det sjuksköterska av en ren slump. Jag tilltalades av de tekniska momenten och tillgången på jobb. Första gången jag var ute på sjukhus var termin fem då jag hade min praktik på en kirurgisk akutavdelningen och min enda känsla var bara "läkare, det är läkare jag skulle bli ju".

Kände iallafall att det var bäst att avsluta studierna när jag hade läst så pass länge. Jobbar sedan ett år tillbaka som syrra på en kirurgavdelning och det är rätt fast det är så fel. Jag kan bli avundsjuk på läkaren som måste springa ner på en akut operation mitt i natten samtidigt som jag blir uppspelt av tanken. Även om jag trivs hyfsat med mina arbetsuppgifter vet jag att jag skulle ångra mig om jag inte läste vidare. Det är det medicinska jag brinner för, inte omvårdnaden.

Varför gör jag inte bara det då undrar ni nu?

Bland annat för att det är en gång utbildning och jag har det fortfarande rätt färskt hur det var att leva på CSN. Sedan måste jag läsa in vissa kurser. Jag har tittat på naturvetenskapligt basår och det tror jag att jag skulle fixa om jag gick över till heltid natt. MEN, för att läsa det ser det ut som om jag behöver matte C först. Sökte till komvux men fick avslag för att jag hade fullständiga gymnasiebetyg och då prioriterades jag bort då det var många sökande. Vad finns det för andra alternativ? Tanken är att jag ska satsa på att komma in via hp, men jag behöver ju fortfarande grundläggande behörighet...

Ni som är läkare här

Hur upplevde ni er studietid?
Hur upplever ni yrket som färdig?
Går det att jobba extra iallafall de första terminerna?
Hur kombinerar ni yrkes och privatliv?

Det blev rätt långt och lite lätt förvirrat, men jag skulle uppskatta eventuella svar.

 

[Vira]

Sv: Från ssk till läkare?

Nu är jag inte läkare (än), men svarar ändå på en del:

Det är många läkarstudenter som jobbar extra, så visst går det. Jag skulle utan problem ha tid om jag prioriterade bort annat. Jag har bland annat en klasskompis som är ssk i botten och som jobbar som det typ varannan helg (det är ju ett smidigt extrayrke eftersom det är sådan brist att hon kan välja och vraka lite med arbetstider). Något sådant skulle kanske fungera för dig? Hur mycket det är att göra i skolan varierar verkligen med kurserna, så det är ju perfekt om du kan jobba mer vissa perioder och mindre andra.

Lycka till!

 

[Teilani]

Sv: Från ssk till läkare?

Hej, jag är inte heller klar än, går sjunde terminen nu.

Jag är apotekare från början så jag har noll CSN kvar. Första två åren kunde jag jobba mycket extra, det är prekliniskt så där hade jag dels läst mycket redan och så blir schemat lite luftigt eftersom alla inte kan göra laborationer samtidigt.

Sjätte terminen börjar de kliniska studierna på allvar och då är det inte mycket luft i schemat. Seminarier nästan varje dag (obligatoriskt) och resten av tiden förväntas man vara på avdelningen och träffa patienter. Vi har även jourer kvällar och helger, men inte så många. Eftersom vi är en stor klass kan inte alla göra praktik i stan utan en del måste pendla ut i regionen. De som pendlar längst får övernatta i studentkorridor på sjukhuset på orten. Sen måste man ju hinna läsa en hel del också...

Det är jätteroligt, men man har inte mycket fri tid, jag har inte jobbat sen termin fem. Jag har å andra sidan passat på att få barn mellan termin fem och sex (var ledig ett år för det) och bor på en gård och har häst + 1 dryg timmes pendlingstid. Så min situation är lite annorlunda än för "the average student".

Jag har tur och har en man som jobbar och tar det tyngsta ekonomiska ansvaret just nu. Ska vara lite duktig och bli bättre på att söka stipendier, för det finns en uppsjö bara man tar sig tid att leta!

 

[Laa]

Sv: Från ssk till läkare?

Jag är "färdig" sedan ett tag, sju år när jag tänker efter. Tiden går fort när man har roligt
Jag gick direkt från gymnasiet till utbildningen, så csn täckte hela min utbildning, har inte behövt extrajobba. Så var det inte för flera i min klass, jobbade som vakter, ambulansförare, ssk, you name it (en jobbade på pappersbruk hela sommaren och levde enbart på de pengarna, inga lån alls). Det går, men de fick ju offra en del av det sociala livet för att hinna plugga också. Första 5 terminerna är rätt "luftiga", dvs man får planera sina studier rätt mycket själv, och kan därför jobba mer, men på de kliniska terminerna är man mer "fast". Alla seminarier, föreläsningar, gruppundervisningar och så förväntas man vara på plats på sin avdelning. 8-9 timmars arbetsdagar och sedan hem och plugga. Beroende på studieteknik iofs.
När man väl är färdig så är det, enligt mig, bästa jobbet i världen. Men, beroende på specialitet, så får man vara beredd att offra en del av sitt sociala liv. Inte alls på samma sätt som det var förr i världen, men utifrån hur jag har haft: bott hemifrån och veckopendlat i nästan 1½ år under ST-utbildningen, dagpendlat 3 år av den tiden, hoppar nu på en ny ST som kommer innebära bo hemifrån ytterligare 3-6mån. Jobbar på ett litet sjukhus, så om någon av kollegorna blir sjuk kan jag bli inringd (och eftersom det finns exakt tre kollegor som bor i staden så är förväntningen stark att jag tackar ja om jag kan.) Händer någon större olycka blir jag inringd. Sån är verkligheten här. Det funkar för mig. I andra specialiteter är det annorlunda.
I övrigt är det inga bekymmer med socialt liv, man jourar en del, mängd och arbetsbelastning olika utifrån vilken specialitet det handlar om. Jag kan oftast göra det jag vill (tex får jag ledigt i sommar för att åka på rockfestival, världsutställningen (hund), och 2månaders valpledigt i höst), bara man har framförhållning.

Avseende grundläggande behörighet: det brukar finnas någon sorts studiecentrum i varje kommun. Där finns en syo-konsulent. H*n kan hjälpa dig med alla frågor avseende behörigheten. Mycket går att läsa på distans dessutom, så finns inte plats i din kommun ska det gå att vända sig till en annan.

Om det är det här du vill göra: GO FOR IT. Världens bästa jobb

 

[Rosett]

Sv: Från ssk till läkare?

Sökte till komvux men fick avslag för att jag hade fullständiga gymnasiebetyg och då prioriterades jag bort då det var många sökande. Vad finns det för andra alternativ? Tanken är att jag ska satsa på att komma in via hp, men jag behöver ju fortfarande grundläggande behörighet...

Du kan plugga själv och göra prövning för att få ett betyg i ämnet, vet inte om man kan göra det i alla ämnen.

 

[Neko]

Sv: Från ssk till läkare?

Det är alltid en fördel att ha gjort något annan innan man pluggar till läk. Även kallat personlig utveckling

5,5 år är en lång tid. Det går att jobba extra (satt själv vak helger, nattetid i 7 terminer) för att utöka kassan. Det viktiga är snarare att komma ihåg att det finns ett liv utanför alla föreläsningar och timmar på praktiken. Efter utbildningen kommer ju AT och sen ST. Färdig kirurg är du först 7 år efter avslutad grundutbildning. Jag älskade min kirurgiplacering men jag hamnade till slut på andra sidan opskynket (ångrar det inte en sekund ens). Jag förstår din känsla av att det nästan vattnas i munnen när akutlarmet går. Och jag avskydde varenda minut på vårdcentralen (inte ett jobb för mig!). Läk är ett otroligt brett yrke, allt från rättsmedicinare, avancerad specialistvård till primärvård. Alla som pluggar har sina talanger och en specialitet som passar

Varför man ska bli läkare: det är utmanande, ansvarsfullt, mentalt stimulerande och medicin som område är under ständig utveckling - man är aldrig fullärd. Lönen är bra och arbetssituationen är angenäm! Privatlivet blir vad du gör det till. Men läk är inte bara fördelar, du kommer alltid att bli konsultad på din fritid om allsköns åkommor. Det värsta jag visste under min studietid vad att gå på fest. För allmänheten är det märkvärdigt med läkarstudenter. Jag är duktig på mitt jobb, men det är en svår balansgång att visa det utan att det blir skryt. Nåja, småsaker egentligen.

Som mina föregående talare: go for it! Det finns lösningar på alla problem, det värsta en person kan göra är att ge upp innan man ens börjat...

 

[Freddie]

Sv: Från ssk till läkare?

Läs in matematiken på egen hand och gör en prövning för betyg, tror det kostar runt 500:- per kurs att tenta av.

Jag har en kompis som hade avverkat drygt 10 terminer med CSN när hon bestämde sig för att bli läkare och hon har inte ångrat sig en sekund. Hon har inte kunnat arbeta extra under terminerna eftersom hon pendlar två timmar om dagen och har tre barn, men eftersom hon har en annan utbildning sedan tidigare har hon kunnat arbeta relativt högavlönat under alla sommarlov och fått ut en hel del pengar tack vare det. Tufft förstås att ha en enda ledig vecka under hela året mer eller mindre, speciellt när man har barn, men nu är hon inne på sin sista termin och är glad att hon vågade byta bana trots att hon knappt hade några CSN-berättigade veckor kvar.

 

[Hiir]

Sv: Från ssk till läkare?

Ah jag visste inte att man kunde tenta av en kurs sådär. Får köpa en mattebok och se hur mycket jag minns från gymnasiet.

Tanken är väl att jag ska jobba natt så långt det är möjligt och spara det CSN jag har kvar om det skulle behövas de sista terminerna. Just nu skriker ju arbetsmarknaden efter sjuksköterskor och jobbar man via ett bemanningsföretag klarar man sig rätt bra på få timmar.

Vilka specialiter är populärast? Vilka kräver mest? Inget som är det minsta aktuellt för mig nu, men jag tycker det är spännande. Hur många fullföljer utbildningen? Jag har förstått att det ändå är rätt många som tar studieuppehåll, både för avbrott för barn och för att de ligger efter med obligatoriska moment.

Ni som har barn, jobbar era partners skift eller kontorstider? Barn är inget som är aktuellt för mig än, men tankarna går ju naturligtvis till hur det kommer bli i framtiden.

 

[kryddelydd]

Sv: Från ssk till läkare?

Ni som är läkare här

Hur upplevde ni er studietid?
Hur upplever ni yrket som färdig?
Går det att jobba extra iallafall de första terminerna?
Hur kombinerar ni yrkes och privatliv?

Det blev rätt långt och lite lätt förvirrat, men jag skulle uppskatta eventuella svar.

1. Studietiden var trevlig. Gott om trevliga människor, lagom tufft.
2. Beror på var i "karriären".
Som AT-läkare tyckte jag att det var bra. Lagom stor och lagom svår belastning, god tillgång till hjälp från specialister.
Som ST-läkare också bra. Lagom belastning, bra stöttning från kolleger.
Som specialist i allmänmedicin: skruttig arbetsmiljö med detaljstyrning från en ledning som inte vill se att vi är underbemannade. Och de stunder som ledningen erkänner att vi är underbemannade, ska vi fortfarande göra allt som görs på välbemannade ställen med högre kvalitet och så ska vi också öka arbetsbördan med det ena och det andra. Skruttigt, var ordet.
Patienterna är heller inte nöjda hur vi än försöker (jodå, det finns de som är nöjda också men de är inte lika högljudda som de som inte är nöjda se bara här på Bukefalos).
Väldigt litet eget handlingsutrymme, inget som helst självbestämmande. Fullt ansvar men inget utrymme.
3. Det går säkert även om jag levde helt på studiemedel. Hade en "kursare" som körde buss och på det sätter försörjde sig under hela studierna.
4. Jag är specialist i allmänmedicin vilket innebär ganska bekväma arbetstider (kontorstider med få jour-pass). Tycker dock det verkar besvärligt inom många andra specialiteter, ÖNH, onkologi, ögonsjukvård är ju också ganska jour-lätta specialiteter.

 

[Laa]

Sv: Från ssk till läkare?

Vilka specialiter är populärast? Vilka kräver mest? Inget som är det minsta aktuellt för mig nu, men jag tycker det är spännande. Hur många fullföljer utbildningen? Jag har förstått att det ändå är rätt många som tar studieuppehåll, både för avbrott för barn och för att de ligger efter med obligatoriska moment.

Studieuppehåll pga att man ligger efter mycket tror jag inte någon i min termin gjorde, men en 10st skaffade barn (av 80). Några tog uppehåll för att resa, några blev utbytesstudenter och "halkade efter" pga det. Tror vi var ~55 av "orginal-klassen" som tog examen samtidigt, resten blev klara lite senare. ~5 hoppade av helt.

Populäraste specialiteter är generellt bland de opererande: kirurgi och anestesi. Hos oss är det även svårare att få ST på öron och barn. Men det varierar från sjukhus till sjukhus (alt vårdcentral), beroende på hur kliniken är och vilket rykte den har.
Vilka som kräver mest beror på hur du definierar krävande: mycket extra pluggande? Tunga jourer? Täta jourer? Mycket pappersarbete? Många "svåra" patienter? Många tragiska livsöden? Att bli utsatt för hot? Långa ronder? Ensamarbete? Nära teamarbete? Osv
Det trevliga med de olika specialiteterna är att det finns någon för alla. En totalt socialt inkompetent person kan vara en strålande (haha) rtg-läkare eller patolog, men urusel på akuten. Någon klarar inte att se blod men är en perfekt geriatriker. Alla specialiteter har för- och nackdelar och man väljer det som har fördelar man gillar och nackdelar man kan stå ut med Det brukar utkristallisera sig efterhand under utbildningen, iaf vilka man INTE kan tänka sig, och sen verkar det vara så för många, att man får ett vik någonstans efter examen, trivs och stannar.

 

[kryddelydd]

Sv: Från ssk till läkare?

. Lönen är bra och arbetssituationen är angenäm! Privatlivet blir vad du gör det till.

Vad gör du för att kunna beskriva en "angenäm" arbetssituation?!

 

[Hiir]

Sv: Från ssk till läkare?

Jag har iallafall passat på att kolla upp datum för prövning i matten och beställt böcker. Passade på att ta boken för matte b också eftersom jag inte minns någonting. Beroende på hur lätt/svårt det blir att plugga upp matten på egen hand så kan jag förhoppningsvis söka basår till hösten.

 

[Laa]

Sv: Från ssk till läkare?

Bra, och lycka till Låt oss veta hur det går!

 

[engill]

Sv: Från ssk till läkare?

Du kan plugga själv och göra prövning för att få ett betyg i ämnet, vet inte om man kan göra det i alla ämnen.

Vart söker man till det? Komvux?
Går det även om man inte läst ämnet på gymnasiet?