Fria marknadshyror

Jag tycker också det skulle vara trist med mer segregering och att ekonomi skulle vara ännu mer avgörande.
Dock vill jag påpeka att det verkligen inte är rättvist nu heller när folk tex pratar om Stockholms innerstad. Hur får man en hyresrätt i sthlms innerstad? Det är väl bara kontakter? Jag har inga såna kontakter och försökte och tog kontakt med värdar och ringde på massa andrahandsannonser. Men det gav inga resultat.
Nu måste man inte bo i sthlms innerstad och jag har aldrig gjort det.
Men - jag tycker att man inte bara ska prata om ekonomi i dessa sammanhang. För att få en hyresrätt krävs väl ett annat typ av kapital? Man behöver ju vara privilegierad på andra sätt eller hur får man en hyresrätt centralt i sthlms innerstad?
Jag kommer inte från en rik bakgrund och har inga kontakter som skulle kunna hjälpa mig till en hyresrätt. Jag har nog inte en enda vän eller släkting som har en hyresrätt centralt. Men rent ekonomiskt skulle jag pga min resa i livet ha möjlighet att köpa en liten lägenhet i sthlms innerstad. Men hyresrätt skulle jag ju aldrig få där.
Och jag tycker det är trist att ekonomi avgör var man kan bo men jag tycker inte att vi bara ska prata om ekonomi.
 
Senast ändrad:
Fortsätter lite på mitt inlägg ovan;
Återigen så tycker jag det är trist om ekonomi avgör och segregationen blir ännu större. Men samtidigt kan jag ibland tycka att det kan finnas en rätt nedlåtande ton hos vissa. Minns att jag pratade om detta med marknadshyror med en kvinna för ett par år sedan. Hon tyckte det var så fruktansvärt för då skulle hon vara tvungen att flytta ut i förorten och kanske tom vara tvungen att ta pendeltåg eller tunnelbana till jobbet.
Så ibland tycker jag att vissa som sitter på hyresrätter i innerstan inte ser hur privilegierade de är och inte förstår hur de flesta andra har det. Man är inte medveten om sitt privilegie, kulturella kapital eller vad man nu vill kalla det.
Jag tänker att hur man än gör kommer det vara en priviliegerad grupp som får tillgång till bostäder i innerstan. Sen är frågan hur det ska se ut- är det ekonomi, rätt efternamn/etnicitet , kulturellt kapital som ska vara avgörande?
 
Senast ändrad:
Det "kollektiva" är att man delar en lägenhet. Det behöver inte vara mer komplicerat än så, och brukar inte innebära mer än så heller. En gemensam punkt som alltid kommer upp är städning. Men jag har aldrig hört talas om ett kollektiv där man måste laga mat åt varandra.

Jo, det finns. Jag låg bra till för lägenhet i ett kollektivhus för några år sedan och kom på intervju. Där ingick mattjänst. Det var ganska sällan (typ 1-2 gång/halvår) men dessa gemensamma middagar varje vardag framställdes som navet i kollektivhusets verksamhet även om det var frivilligt att vara med.

Jag var nr 2 på lägenheten och den som var nr 1 tackade ja, så jag behövde tack och lov aldrig ta ställning. Men i så fall hade jag nog varit tvungen att tacka nej för jag hade bara blivit stressad. Inte av att laga mat åt alla några gånger om året, men att av att ständigt utebli. Det var middag kl 18 och den tiden satt jag fortfarande på pendeln.

:D försöker bara uppmuntra till att flytta ihop i ett tantkollektiv om man vill (utan fulla marknadshyror). Tycker det verkar trevligt.

Ja, men det är inte så bara. Det jag efterfrågar är fler kollektivhus, dvs hus som är anpassade för kollektivt boende och som har en ”vanlig” hyresvärd. Nämnda tantkollektiv i England är ett sådant.

Att starta ett eget kollektiv i en lägenhet kan man ju göra, men då måste någon stå på kontraktet och för mig känns det som ett stort steg plus frågan om var jag får tag i lägenheten. Och så naturligtvis - jag är ensam. Jag ingår inte i någon grupp som delar en önskan att bo tillsammans.

Jag skulle vilja hyra min del i ett kollektivhus, men det är inte helt lätt. Det finns ett i Stockholm jag gärna skulle titta närmare på, men dels har jag för hög lön för att komma ifråga, dels måste man ha bott i Stockholms län i fem år. Det sistnämnda gör att det känns meningslöst. Här i Uppsala planeras det ett kollektivhus just nu, men det uppförs som bostadsrätt och jag kommer aldrig att ha råd med en sådan här.
 
Jag har flera vänner, ofta fattiga frilansande typ konstnärer och kulturarbetare som sitter på förstahandskontrakt i äldre sekelskifteshus i innerstan. Inte sällan har de haft kontrakten länge, sen innan hyresmarknaden spårade ut och det blev mer eller mindre omöjligt att få ett attraktivt förstahandskontrakt under en livstid.
Med marknadshyror skulle dessa inte ha råd att bo kvar. Intressant nog tror jag att bostadsrätterna då skulle falla i värde. Känslan i kvarteren skulle gå förlorad. Det som mäklarna stolt säljer in som typ ”Lilla Paris” med rödvinsbohemer sittande på kvartershak, små konstgallerier och mindre ateljéer, kvarters”original”, pensionärer ”som alltid funnits där”.. ja det skulle gå förlorat. Och vad finns då kvar?
Jag tror det finns exempel utomlands på sådana fall. Lite allmänt bedagade områden som drar till sig kulturella och kreativa näringar och personer som hör dit. Så blir området poppis, vilket leder till höjda priser och lyxrenoveringar och de som gjorde området kan inte bo kvar. Williamsburg i New York tror jag ser en sådan utveckling.
 
Jo, det finns. Jag låg bra till för lägenhet i ett kollektivhus för några år sedan och kom på intervju. Där ingick mattjänst. Det var ganska sällan (typ 1-2 gång/halvår) men dessa gemensamma middagar varje vardag framställdes som navet i kollektivhusets verksamhet även om det var frivilligt att vara med.

Jag var nr 2 på lägenheten och den som var nr 1 tackade ja, så jag behövde tack och lov aldrig ta ställning. Men i så fall hade jag nog varit tvungen att tacka nej för jag hade bara blivit stressad. Inte av att laga mat åt alla några gånger om året, men att av att ständigt utebli. Det var middag kl 18 och den tiden satt jag fortfarande på pendeln.



Ja, men det är inte så bara. Det jag efterfrågar är fler kollektivhus, dvs hus som är anpassade för kollektivt boende och som har en ”vanlig” hyresvärd. Nämnda tantkollektiv i England är ett sådant.

Att starta ett eget kollektiv i en lägenhet kan man ju göra, men då måste någon stå på kontraktet och för mig känns det som ett stort steg plus frågan om var jag får tag i lägenheten. Och så naturligtvis - jag är ensam. Jag ingår inte i någon grupp som delar en önskan att bo tillsammans.

Jag skulle vilja hyra min del i ett kollektivhus, men det är inte helt lätt. Det finns ett i Stockholm jag gärna skulle titta närmare på, men dels har jag för hög lön för att komma ifråga, dels måste man ha bott i Stockholms län i fem år. Det sistnämnda gör att det känns meningslöst. Här i Uppsala planeras det ett kollektivhus just nu, men det uppförs som bostadsrätt och jag kommer aldrig att ha råd med en sådan här.

Jag vet att det finns, jag påpekade bara att jag själv inte stött på det.
 
Jag skulle gärna bo i någon form av kollektiv. Helst med några andra singeltanter. Men aldrig att jag skulle vilja laga mat åt andra!
 
Dom går att köpa också. Vet flera som blivit erbjudna lägenheter inne i stan. Priserna har varit mellan 5-800 000 kr för ett kontrakt :grin:.
Hur funkar det egentligen? Alltså köper man direkt från hyresvärden eller från en hyresgäst? Hur får man sitt namn på kontraktet i det senare fallet?

Har aldrig fattat det där.
 
Hur funkar det egentligen? Alltså köper man direkt från hyresvärden eller från en hyresgäst? Hur får man sitt namn på kontraktet i det senare fallet?

Har aldrig fattat det där.

Det har varit både och. Vet en som köpte från den nuvarande hyresgästen. Han ville ha tillbaka det han själv gett för lgh. Utöver det skulle värden ha 50 000 kr. Så värden tjänade 50' för varje hyresgästbyte :cool:
En annan blev erbjuden att köpa direkt från värden, för en halv mille. :angel:. Detta var två olika värdar på två olika ställen av stan.

Vet en som skulle göra ett byte också. Han hade en etta i en oattraktiv förort och skulle byta mot en trevlig tvåa på Östermalm. Det bytet inkluderade då ettan och några hundratusen till personen som var hysergäst inne i stan.
 
Men samtidigt kan jag ibland tycka att det kan finnas en rätt nedlåtande ton hos vissa. Minns att jag pratade om detta med marknadshyror med en kvinna för ett par år sedan. Hon tyckte det var så fruktansvärt för då skulle hon vara tvungen att flytta ut i förorten och kanske tom vara tvungen att ta pendeltåg eller tunnelbana till jobbet.
Så ibland tycker jag att vissa som sitter på hyresrätter i innerstan inte ser hur privilegierade de är och inte förstår hur de flesta andra har det. Man är inte medveten om sitt privilegie, kulturella kapital eller vad man nu vill kalla det.

Sista meningen: Så tror jag också att det är i många fall. Det speglas väl onekligen i samhället i stort.

Men med det sagt tycker jag inte att det är konstigt om man tycker att det vore jobbigt att mer eller mindre tvingas flytta. Många saker kan inträffa som gör att man måste byta boende, men jag kan förstå om det kan vara jobbigt, både rent praktiskt och känslomässigt.

Och gällande marknadshyror också något jag tänker som ett starkt motargument, om det skulle leda till någon större våg av människor som tvingas flytta p.g.a. ekonomi. Just för att framför allt de med minst ekonomiskt kapital skulle vara de som drabbas (om än i varierande grad).

Sen är det ju tyvärr självklart så att det finns så mycket annat än pengar som i strikt negativ bemärkelse påverkar segregation och diskriminering, men nu hade jag funderingar kring just marknadshyror varför jag valde att skapa tråden utifrån det.
 
Hur funkar det egentligen? Alltså köper man direkt från hyresvärden eller från en hyresgäst? Hur får man sitt namn på kontraktet i det senare fallet?

Har aldrig fattat det där.

Det är ofta svartmäklare inblandade. De fungerar precis som en mäklare dvs håller visningar och har tom prospekt att visa typ liknande hemnet. Ofta samarbetar de med värden som också får en del av kakan. Annars har de lägenheter där kunderna skriver sig för att sedan kunna göra ett skenbyte.
Vet en svartmäklare som samtidigt hade jobb som mäklare på en stor mäklarfirma. Han körde svart som sidoinkomst. De tar stora risker men det finns också stora pengar att tjäna.
Det finns stor efterfrågan på att köpa kontrakt, de flesta känner nog ngn som gjort det, även om man inte talar så högt om det utanför den närmaste sfären. Mäklarna är också typ omöjliga att få kontakt med, de är ju försiktiga och agerar på rekommendation av folk de litar på. Dvs utan kontakter får du inte tag i en svartmäklare.
 
@tornblomma Ja, jag har träffat flera som köpt sina kontrakt men har aldrig frågat hur det fungerat. Men nu är jag med!

Finns säkert de som köpt privat också men min erfarenhet är att det är vanligare att det är mer organiserat. Helt sjuk bransch!
Har btw för mig att det var nåt program åtyp uppdrag granskning där ngn som jobbade för allmännyttan som handlade med svarta cash/kontrakt under bordet. Folk tar sjuka risker!
 
Senast ändrad:
Lite på spåret om er som pratade om att det är svårare att hitta lägenhet med ett typ arabiskt namn, finns det inte en "risk" eller hur man ska uttrycka det att det vid fria marknadshyror skulle vara just dessa personer som skulle få bo i centrala innerstaden?

En av anledningarna till att migrationen kostar så enormt med pengar är ju just bostäderna, det finns krav på att de ska ha någonstans att bo så då får helt enkelt kommunen hitta något, kosta vad det kosta vill. Det har ju varit några artiklar om detta där kommuner spenderat hutlösa pengar på enorma lägenheter i typ centrala Malmö där de sedan placerar folk som inte ens har en inkomst.

Så centrala Stockholm då, skulle det bli fri hyressättning skulle troligtvis en hel del personer få flytta, dels dessa "bohemer" som tornblomma pratade om, samt som sagt äldre som har haft sina boenden länge (eller kanske tom generationer). Som nämnt är ju verkligen himlen taket när det kommer till vad man kan sätta för pris och de som har råd i den situationen då är ju bortsett de väldigt rika, helt enkelt kommunen för att de inte har något val. Oavsett etnicitet vet jag inte om jag tycker det är rätt att folk som inte ens jobbar ska få bo på de finaste adresserna för att de i princip blivit ja, inkvoterade i brist på bättre ord. Om inte annat tror jag det skulle riskera att spä på föraktet mot utlänningar från gemene man.

Jag ser inte hur en fri hyressättning skulle fungera med hur samhället ser ut idag, dels som sagt på grund av hur migrationsavtalet ser ut men även bara det vanliga bostadsbidraget. Samtidigt verkar det ju inte som att situationen ser så mycket bättre ut på andra ställen som har det här systemet heller (som vittnat här i tråden) så jag tror den bästa lösningen helt enkelt är att bekämpa situationer som just den i Stockholm från annat håll t.ex reglera hur bostadskön fungerar.

Det är ju lite snårigt för jag anser ju att man ska ha rätten att välja hur man vill bo, och har man stått i kö i 10 år vill man ju så att säga ha valuta för "pengarna" men samtidigt är det ju inte rimligt att lägenheter i centrala stan står tomma för att alla som får erbjudanden om visning inte ens bryr sig så länge det inte gäller en stor sekelskifteslägenhet i gamla stan typ.

Det är en knivigt situation lugnt sagt. En del av mig tänker bara att med den typen av urbanisering vi har så blir det med tid omöjligt att undvika segregation och med tid, även "ghetton" oavsett hur man gör.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp