Friskaste raserna?

[ildiko]

Jag hade nog tittat på vetenskapliga artiklar. De använder ofta så stora dataset som möjligt, de använder ibland även föräkringsbolagens data på olika vis, och om en artikel är open access så kan deras filer med data vara tillgängliga att ladda ned om man vill det. Men det är kanske inte alla raser som går att hitta där heller.

Vilka tänker du på? Vill du länka och ge exempel?

 

[Praefatio]

Finsk lapphund är en överlag frisk ras.

 

[nullo-modo]

Hundarna i grupp 6 upplever jag som friska (som avlas för arbete fortfarande), finns ep i några raser där och några raser har lättare att få jaktödem.

Även i grupp 5 upplever jag att största delen är friska.

 

[Sol]

Skulle generellt säga raser som fortfarande till stor del används i fysiskt ansträngande arbete. De brukar huvudsakligen komma in pga trauma när de kommer till kliniken.

 

[Mkb]

Vilka tänker du på? Vill du länka och ge exempel?

Jag tänkte inte på några specifika tyvärr, det var ganska länge sedan jag tittade på det, men jag vet att man flera gånger har använt data från försäkringsbolag exempelvis när man studerat sådant som livslängd, dödsorsaker och även morbiditet. Jag kommer till exempel vagt ihåg en studie om epilepsi där man använde Agrias data på ett väldigt stort antal hundar. Just Sverige är ett rätt så bra land för forskning på försäkringsdatan eftersom så många svenska hundar är försäkrade att det blir ganska representativt för populationen i stort. Fördelarna med forskning är förstås att man oftast har målet att vara objektiv och kunna dra slutsatser som är statistiskt säkerställda. Sen finns det nackdelar också, som att det kan vara svårt att hitta exakt det man söker efter, och allt man hittar är inte heller open source.

Var jag intresserad av en specifik ras skulle jag söka på just den rasen på google scholar eller liknande sökmotor, samt kanske eventuellt använda AI för en sammanfattning, och om jag var intresserad mer allmänt skulle jag söka jämförelser mellan raser. Antingen för specifika sjukdomar och åkommor eller hälsa generellt. "Problemet" med mycket forskning är väl att den rätt ofta är ganska specifik, man tittar på en väldigt specifik sak och så måste man själv sedan lägga ihop stora delar av pusslet med hälsoläget eller bestämma sig för om det är relevant för det man undrar. Gällande raser så vet jag att man ibland jämfört en ras, men då oftare sjukare raser, med "hundar generellt" och på så vis sett om den rasen är statistiskt värre däran än genomsnittet eller inte.

Men man ska förstås också vara lite försiktig med vilken data man tittar på, hälsoläget kan ju se något annorlunda ut i olika länder till exempel. Och om man är intresserad av en ras som är väldigt uppdelad i show och jaktlinjer eller liknande så skulle jag vara försiktig med att dra långtgående slutsatser från forskning som inte definierar vilken av dem man tittat på. Kanske är man intresserad av jaktlinjer men man hittar någon studie där datan utan att man vet om det kommer mestadels från showlinjer, eller tvärtom. Sedan kan det kanske också vara lite av ett problem om man i en studie kring morbiditet bara tittar på exempelvis antalet veterinärbesök och inte anledningen till det, apropå att bli påkörd av bil, eller skadad på andra sätt.

Nu blev det inte exakt det du efterfrågade, det stack iväg åt lite olika håll. Sammanfattningsvis hade jag väl kanske inte förlitat mig helt på vetenskapliga artiklar, särskilt inte om jag var intresserad av en ovanligare ras som det var svårt att hitta information eller forskning om, men ville ändå uppmärksamma att just den sortens data du efterfrågade (från försäkringsbolag, men även andra typer av stora dataset) också används i forskning.

 

[Mkb]

Frisk skulle jag definiera som att hunden generellt lyckas hålla sig från veterinärbesök, utöver rutinkoller. (Sen kan det förstås hända olyckor, men att bli påkörd av en bil innebär ju inte att rasen är sjuk.)

Något annat jag kom att tänka på i efterhand med min rätt snäva definition av hälsa var också att det finns förstås potentiella hälsoproblem som man inte går till veterinären med i lika hög grad, antingen för att man inte känner till dem eller för att det inte betraktas som ett problem för veterinären på samma sätt som ett brutet ben.

Överdriven separationsångest skulle jag nog räkna till ohälsa till exempel, men första stoppet är kanske inte veterinären. Alla vet nog inte ens om att hunden lider av någon separationsångest eftersom de inte är där och bevittnar det. Jag vet inte hur ärftligheten ser ut där, men min poäng är att min tidigare definition, och säkert många andra definitioner, av hälsa förstås kommer med vissa begränsningar. Jag tror bland annat att det är mycket lättare att fånga upp fysisk ohälsa än psykisk ohälsa. Min helt ovetenskapliga gissning är att exempelvis sällskapshundar kanske i högre grad lider av sådant som separationsångest men att det är något som mer sällan fångas upp statistiskt i jämförelse med fysiska åkommor som man genast tar till veterinären.

 

[ildiko]

Jag tänkte inte på några specifika tyvärr, det var ganska länge sedan jag tittade på det, men jag vet att man flera gånger har använt data från försäkringsbolag exempelvis när man studerat sådant som livslängd, dödsorsaker och även morbiditet. Jag kommer till exempel vagt ihåg en studie om epilepsi där man använde Agrias data på ett väldigt stort antal hundar. Just Sverige är ett rätt så bra land för forskning på försäkringsdatan eftersom så många svenska hundar är försäkrade att det blir ganska representativt för populationen i stort. Fördelarna med forskning är förstås att man oftast har målet att vara objektiv och kunna dra slutsatser som är statistiskt säkerställda. Sen finns det nackdelar också, som att det kan vara svårt att hitta exakt det man söker efter, och allt man hittar är inte heller open source.

Var jag intresserad av en specifik ras skulle jag söka på just den rasen på google scholar eller liknande sökmotor, samt kanske eventuellt använda AI för en sammanfattning, och om jag var intresserad mer allmänt skulle jag söka jämförelser mellan raser. Antingen för specifika sjukdomar och åkommor eller hälsa generellt. "Problemet" med mycket forskning är väl att den rätt ofta är ganska specifik, man tittar på en väldigt specifik sak och så måste man själv sedan lägga ihop stora delar av pusslet med hälsoläget eller bestämma sig för om det är relevant för det man undrar. Gällande raser så vet jag att man ibland jämfört en ras, men då oftare sjukare raser, med "hundar generellt" och på så vis sett om den rasen är statistiskt värre däran än genomsnittet eller inte.

Men man ska förstås också vara lite försiktig med vilken data man tittar på, hälsoläget kan ju se något annorlunda ut i olika länder till exempel. Och om man är intresserad av en ras som är väldigt uppdelad i show och jaktlinjer eller liknande så skulle jag vara försiktig med att dra långtgående slutsatser från forskning som inte definierar vilken av dem man tittat på. Kanske är man intresserad av jaktlinjer men man hittar någon studie där datan utan att man vet om det kommer mestadels från showlinjer, eller tvärtom. Sedan kan det kanske också vara lite av ett problem om man i en studie kring morbiditet bara tittar på exempelvis antalet veterinärbesök och inte anledningen till det, apropå att bli påkörd av bil, eller skadad på andra sätt.

Nu blev det inte exakt det du efterfrågade, det stack iväg åt lite olika håll. Sammanfattningsvis hade jag väl kanske inte förlitat mig helt på vetenskapliga artiklar, särskilt inte om jag var intresserad av en ovanligare ras som det var svårt att hitta information eller forskning om, men ville ändå uppmärksamma att just den sortens data du efterfrågade (från försäkringsbolag, men även andra typer av stora dataset) också används i forskning.

Tack snälla för att du tog dig tid att skriva.
Jag beställde ut långa listor från försäkringsbolagen för länge sedan, men det verkar inte funka nu för tiden. Hoppas det kommer göra det framöver.

Som du hela tiden antyder på så är det ju väldigt komplext, men får ta det som finns.

Wow, ja, kanske ett jobb för AI faktiskt...!!

 

[SiZo]

Något annat jag kom att tänka på i efterhand med min rätt snäva definition av hälsa var också att det finns förstås potentiella hälsoproblem som man inte går till veterinären med i lika hög grad, antingen för att man inte känner till dem eller för att det inte betraktas som ett problem för veterinären på samma sätt som ett brutet ben.

Överdriven separationsångest skulle jag nog räkna till ohälsa till exempel, men första stoppet är kanske inte veterinären. Alla vet nog inte ens om att hunden lider av någon separationsångest eftersom de inte är där och bevittnar det. Jag vet inte hur ärftligheten ser ut där, men min poäng är att min tidigare definition, och säkert många andra definitioner, av hälsa förstås kommer med vissa begränsningar. Jag tror bland annat att det är mycket lättare att fånga upp fysisk ohälsa än psykisk ohälsa. Min helt ovetenskapliga gissning är att exempelvis sällskapshundar kanske i högre grad lider av sådant som separationsångest men att det är något som mer sällan fångas upp statistiskt i jämförelse med fysiska åkommor som man genast tar till veterinären.

Att separationsångest är ärftligt har jag läst i flera vetenskapliga artiklar. Men jag har inte sett att de har tagit fram någon siffra på hur ärftligt det är.

Men egen erfarenhet är att separationsångest ökar. Förr hörde man aldrig tala som det alls. Numera känner jag ingen som har hund som inte har behövt hantera separationsångest i någon form eller grad. Mina egna två inkluderade. Med mina har jag, tack o lov, lyckats lösa det. Men många av mina vänner har hundar som de aldrig kan lämna ensamma.

De uppfödare jag har pratat med verkar dock inte tycka att det är ett problem, eller att det är något de behöver tänka på. Jag tycker givetvis tvärtom. En hund i ett normalt hem kommer bli lämnad ensam ibland. Så är det bara. De måste klara av det. Av mitt väldigt lilla urval så är dock de flesta inte av sällskapsras. Det är en salig blandning av vinthundar, herdehundar, brukshundar och någon enstaka sällskapshund. Och så mina rondellhundar såklart.

Och ja, bor man i hus så är det svårt att veta att ens hund har det, om man inte videoövervakar hunden när man inte är hemma. Många hundar tystnar redan när de hör husses/mattes bil utanför, så risken är stor att man inte har en aning. Jag är därför lite skeptisk till vetenskapliga undersökningar - för många av dem bygger på formulär som ägaren fyller i. Och om ägaren inte övervakar hunden så har ägaren ingen aning. Det behövs en bättre metod för att mäta hur vanligt detta är.

 

[Sol]

Något annat jag kom att tänka på i efterhand med min rätt snäva definition av hälsa var också att det finns förstås potentiella hälsoproblem som man inte går till veterinären med i lika hög grad, antingen för att man inte känner till dem eller för att det inte betraktas som ett problem för veterinären på samma sätt som ett brutet ben.

Överdriven separationsångest skulle jag nog räkna till ohälsa till exempel, men första stoppet är kanske inte veterinären. Alla vet nog inte ens om att hunden lider av någon separationsångest eftersom de inte är där och bevittnar det. Jag vet inte hur ärftligheten ser ut där, men min poäng är att min tidigare definition, och säkert många andra definitioner, av hälsa förstås kommer med vissa begränsningar. Jag tror bland annat att det är mycket lättare att fånga upp fysisk ohälsa än psykisk ohälsa. Min helt ovetenskapliga gissning är att exempelvis sällskapshundar kanske i högre grad lider av sådant som separationsångest men att det är något som mer sällan fångas upp statistiskt i jämförelse med fysiska åkommor som man genast tar till veterinären.

Även om första stoppet är hos veterinären kommer separationsångest aldrig hamna i försäkringsbolagens statistik då beteendeproblem inte ersätts. Det finns ju flera beteendeproblem som har en genetisk faktor och statistiken bakom dem hittas aldrig hos försäkringsbolagen.

 

[SiZo]

Även om första stoppet är hos veterinären kommer separationsångest aldrig hamna i försäkringsbolagens statistik då beteendeproblem inte ersätts. Det finns ju flera beteendeproblem som har en genetisk faktor och statistiken bakom dem hittas aldrig hos försäkringsbolagen.

Lite samma som beteendeproblem efter kastrering. Ersätts inte, och ofta är det inte veterinärerna som får "hantera" problemet heller. Svårt att få statistik på det då.

 

[Mkb]

Även om första stoppet är hos veterinären kommer separationsångest aldrig hamna i försäkringsbolagens statistik då beteendeproblem inte ersätts. Det finns ju flera beteendeproblem som har en genetisk faktor och statistiken bakom dem hittas aldrig hos försäkringsbolagen.

Där syftade jag på veterinärbesök generellt, men det är en bra poäng.

Förutom forskning som bygger på försäkringsdata så finns det ju forskning som kan bygga på nationella eller internationella medicinska databaser, studier på data från enstaka kliniker/sjukhus, studier på data från en och samma kedja som använder samma system, eller studier på sammanslagning av data från flera olika system och så vidare. Anledningen till att jag tog upp just försäkringsbolagen i ett av de tidigare inläggen var för att det efterfrågades tidigare i tråden, men i forskning och statistik kan man förstås även använda sig av annan data eller en kombination av flera sorter.

All den datan som grundar sig i veterinärbesök har ju dock det gemensamt att kommer man sig inte alls till veterinären för det så syns inte det problemet. Jag tror det antagligen är vanligare vid beteendeproblem men att det säkert kan förekomma i vissa fall även med fysiska problem om något har normaliserats i tillräckligt hög grad hos ägare och uppfödare. Det gör ju också att cykeln med ohälsosam avel kan fortsätta.

 

[Mkb]

Förutom forskning som bygger på försäkringsdata så finns det ju forskning som kan bygga på nationella eller internationella medicinska databaser, studier på data från enstaka kliniker/sjukhus, studier på data från en och samma kedja som använder samma system, eller studier på sammanslagning av data från flera olika system och så vidare.

Och den datan kan förstås ha olika problem den med, olika sorters urvalsfel bland annat, att man inte kan generalisera till den större populationen och så vidare, men jag nöjer mig där för jag tror det skulle gränsa till off topic att gå in i detalj och jag kan gå in lite för mycket i detalj ibland.

 

[Tonto]

Som när jag på omvägar får höra att mina BCs inte har tillräckligt mycket vallning i sig (bara för att de inte är maniskaoch fartiga).

Jag kommer heller aldrig kunna byta ras...

Det var en stor skillnad på att få hem Bog vs Floki. Bog är liksom väldigt chill, det går inte fort alla gånger och han tänker mycket. (Sen är han skitsnabb pga en mil långa ben när han väl springer). En annan som köpt valp ur samma kull kände samma sak, så eftertänksamma och "långsamma" i jämförelse med våra tidigare erfarenheter. Kanske också får höra att det inte är tillräckligt med vall i honom sen.

 

[Nepenthe]

Jag tycker jaktsettrarna är friska och strävhårs vorsteh
Vill säga de flesta jakthundarna men inser att jag har bäst koll på dessa

 

[ildiko]

Men egen erfarenhet är att separationsångest ökar.

Efter coronatiden (eller den första rundan, kommer kanske coronatid igen nu?) så var det väldigt tydligt för att som har kurser/enskilda träningar att fler hundar inte kunde vara ensamma. Hundar som var valpar 2020-2021, men också flera vuxna som hade kunnat vara hemma själva men efter typ 8 månader av att hela tiden ha någon familjemedlem hemma plötsligt inte klarade eller accepterade det i samma grad som innan.

 

[SiZo]

Efter coronatiden (eller den första rundan, kommer kanske coronatid igen nu?) så var det väldigt tydligt för att som har kurser/enskilda träningar att fler hundar inte kunde vara ensamma. Hundar som var valpar 2020-2021, men också flera vuxna som hade kunnat vara hemma själva men efter typ 8 månader av att hela tiden ha någon familjemedlem hemma plötsligt inte klarade eller accepterade det i samma grad som innan.

Endast 1 av dessa hundar (tror det är 8 st) införskaffades under den perioden. Övriga hundar hade problem redan innan. Mina hundar blev bättre efter coronatiden. Märkligt det där, för inte var de ensamma mer än 1 gång/vecka under den tiden.

 

[ildiko]

Endast 1 av dessa hundar (tror det är 8 st) införskaffades under den perioden. Övriga hundar hade problem redan innan. Mina hundar blev bättre efter coronatiden. Märkligt det där, för inte var de ensamma mer än 1 gång/vecka under den tiden.

Ok, jag förstår...du syftar på annan påverkan...menar du genetiska egenskaper som gör det blir svårare att lyckas med ensamhetsträningen?

 

[SiZo]

Ok, jag förstår...du syftar på annan påverkan...menar du genetiska egenskaper som gör det blir svårare att lyckas med ensamhetsträningen?

Ja eftersom jag skrev några inlägg högre upp att det är ärftligt, och därmed alltså genetiskt så ja

 

[Dentaku]

Ja eftersom jag skrev några inlägg högre upp att det är ärftligt, och därmed alltså genetiskt så ja

Jag tror också att det är ärftligt. Eller rättare sagt så är jag övertygad om att det finns en ärftlig komponent. Det finns raser där det är vanligt med separationsångest och andra raser där det knappt förekommer.

 

[SiZo]

Jag tror också att det är ärftligt. Eller rättare sagt så är jag övertygad om att det finns en ärftlig komponent. Det finns raser där det är vanligt med separationsångest och andra raser där det knappt förekommer.

Ja vi vet ju att rädslor i allra högsta grad är ärftligt, och även ångest. Så det vore nästan konstigt om det inte var ärftligt.