Frivilligt barnlösa - var är alla?

Jag vet inte varför det du skriver provocerar mig så mycket, kanske för att jag inte gillar att bli kallad zombifierad och trög. Jag tycker det är rätt fräckt att uttrycka sig så generaliserat om en väldigt stor grupp människor. Kan ändå garantera dig att få förstagångsföräldrar är konstant tröga i hjärnan 4-5 år. Det tycker jag är magstarkt att påstå. Vilken annan grupp människor skulle man kunna utrycka sig så om och komma undan med det?
Jag förstår inte heller riktigt vad som provocerar dig. Jag förstår precis vad Ramona menar. Jag är lite sådär, jag jobbar heltid och lite till och är ensam med ett litet barn varannan månad. Jag är lite zombie, inte minst när barnet är med och jag är helt splittrad. Jag är ingen korkad människa (har ett rätt avancerat jobb med mycket ansvar som jag tror jag sköte bra ;)) men jag är inte riktigt med i matchen på samma sätt som när tex min sambo varit huvudansvarig för barnet i 3 veckor. Och som jag var innan när jag 100% kunde fokusera på mig själv.
 
Jag vet inte varför det du skriver provocerar mig så mycket, kanske för att jag inte gillar att bli kallad zombifierad och trög. Jag tycker det är rätt fräckt att uttrycka sig så generaliserat om en väldigt stor grupp människor. Kan ändå garantera dig att få förstagångsföräldrar är konstant tröga i hjärnan 4-5 år. Det tycker jag är magstarkt att påstå. Vilken annan grupp människor skulle man kunna utrycka sig så om och komma undan med det?
Det är ingen som kallar dig trög. Den här tråden handlar inte om dig. Jag tycker snarare att du förstör den när du klampar in och ska be oss barnfria att förminska våra upplevelser och försvara oss.
 
Jag vet inte varför det du skriver provocerar mig så mycket, kanske för att jag inte gillar att bli kallad zombifierad och trög. Jag tycker det är rätt fräckt att uttrycka sig så generaliserat om en väldigt stor grupp människor. Kan ändå garantera dig att få förstagångsföräldrar är konstant tröga i hjärnan 4-5 år. Det tycker jag är magstarkt att påstå. Vilken annan grupp människor skulle man kunna utrycka sig så om och komma undan med det?

Men vad gör du ens i tråden om du bara retar dig på en massa saker?
Jag fattar verkligen inte varför det alltid kommer in föräldrar i trådar om barnfrihet 😅
 
Jag vet inte varför det du skriver provocerar mig så mycket, kanske för att jag inte gillar att bli kallad zombifierad och trög. Jag tycker det är rätt fräckt att uttrycka sig så generaliserat om en väldigt stor grupp människor. Kan ändå garantera dig att få förstagångsföräldrar är konstant tröga i hjärnan 4-5 år. Det tycker jag är magstarkt att påstå. Vilken annan grupp människor skulle man kunna utrycka sig så om och komma undan med det?
Jag har då varit redigt bebiströg alla tre gånger som jag har fått barn. Men det får man ju anpassa sig till.
Det är inte den tiden som djupa diskussioner om universum och världsläget bli särskilt givande för omgivningen.
Gröthjärna, var god vänta på bättre tider.
 
I en tråd med mycket åsikter och påståenden runt föräldrar får du nog räkna med kommentarer fån sådana 😊

Jag förstår inte ens varför man läser tråden 😂
Jag går inte in på på barn och letar upp trådar om vi som vill ha barn och börjar reta upp mig 😅

Sen tror jag att många föräldrar inte själva upplever att de är i en barnbubbla, det blir mycket mer tydligt utifrån och för den som har noll intresse av ungar.

Jag lever definitivt i en kattbubbla, ser inga konstigheter med det själv men för en utifrån som inte är intresserad av katter lät jag framstå som en muppidupp 😂
 
Hmm, ja, i vissa fall kanske, men just när det kommer till barn (speciellt förstagångsföräldrar) så är det många (merparten?) som tenderar att bli sådana, för en tid åtminstone. Det är som att vara nyfrälst.

Och det är ju självklart inte så konstigt, det är ju något stort och omvälvande, men jag har förståelse om hela ens kompisgäng skaffar barn inom något så när samma tid att det kan bli tungt för den barnlösa att känna att dens bekymmer och funderingar inte får någon plats.
Som du skriver, inte konstigt alls😊.

Det kan nog bara lätt att känna sig utanför, precis om den första som får barn i ett kompisgäng nog också kan känna. Men det är under en period.
 
Jag förstår inte ens varför man läser tråden 😂
Jag går inte in på på barn och letar upp trådar om vi som vill ha barn och börjar reta upp mig 😅

Sen tror jag att många föräldrar inte själva upplever att de är i en barnbubbla, det blir mycket mer tydligt utifrån och för den som har noll intresse av ungar.

Jag lever definitivt i en kattbubbla, ser inga konstigheter med det själv men för en utifrån som inte är intresserad av katter lät jag framstå som en muppidupp 😂

Men den jämförelsen haltar ju. "Vi som vill ha barn"-trådar handlar inte om dig. Den här tråden däremot handlar om föräldrar så då är det inte så konstigt att föräldrar går in och läser.

Dessutom har ju alla som är föräldrar varit frivilligt barnfria fram till dess att de började försöka skaffa barn.
 
En till frivilligt barnfri här, snart 39 år :). Tycker att det känns både vanligare och mer socialt accepterat att det inte är en självklarhet att vilja skaffa barn.

Gällande vänner, de senaste 15 åren har jag träffat alla mina vänner genom min hobby. Bra med en hobby med väldigt spridda åldrar (de flesta är dock mellan 40-70 :D).

Sen har jag aldrig känt att jag ”tappat” de vänner som har fått barn bara för av att de fått barn, men det kanske blir markant och mer kännbart om man har många vänner som skaffar barn nästan samtidigt? Mina vänner som har barn har skaffat barn mellan 19-39, så det har ju varit väldigt utspritt.

(Sen kan jag väl ärligt säga att jag inte har kvar knappt nån av barndomsvännerna, utan endast de vänner jag har genom min hobby, men det är ju inte pga att de försvann ihop med att de skaffade barn :D)
 
Jag förstår inte ens varför man läser tråden 😂
Jag går inte in på på barn och letar upp trådar om vi som vill ha barn och börjar reta upp mig 😅

Sen tror jag att många föräldrar inte själva upplever att de är i en barnbubbla, det blir mycket mer tydligt utifrån och för den som har noll intresse av ungar.

Jag lever definitivt i en kattbubbla, ser inga konstigheter med det själv men för en utifrån som inte är intresserad av katter lät jag framstå som en muppidupp 😂
Av nyfikenhet😊. Hade den sedan handlat enbart om hur barnfria ska öka sin bekantskapskrets och att det känns sorgligt att ens gamla vänner inte har tid som förr så hade nog intresset svalnat. Men när det blir lite mer åsikter, påståenden och spekulationer kring föräldrar som grupp så tycker inte jag det är konstigt att individer i gruppen svarar. Precis som om tråden handlat om hästfria som börjat skriva om sina åsikter om hästmänniskor.

Barnbubbla absolut. Men av fler orsaker än att föräldern bara ser barnet. Många här har nog kvinnliga vänner och ammar de så upplevs de nog totalt i en barnbubbla. Man får nog räkna med att vännen inte har tid och ork som tidigare och lite andra prioriteringar.
 
Men den jämförelsen haltar ju. "Vi som vill ha barn"-trådar handlar inte om dig. Den här tråden däremot handlar om föräldrar så då är det inte så konstigt att föräldrar går in och läser.

Dessutom har ju alla som är föräldrar varit frivilligt barnfria fram till dess att de började försöka skaffa barn.

Tycker nog mer den handlar om att vissa människor blir förändrade som föräldrar och en sorg över förlorad/ändrad vänskap.
Man måste inte ta åt sig som förälder och man måste inte förminska den barnfrias upplevelse och känslor.

Tror de flesta fattar att livet ändras drastiskt när man skaffar barn och prioriteringarna blir annorlunda men det betyder inte att man som barnfri inte har rätt att känna sorg, saknad och utanförskap.
 
Jag förstår inte ens varför man läser tråden 😂
Jag går inte in på på barn och letar upp trådar om vi som vill ha barn och börjar reta upp mig 😅
Den handlar ju om vänner till dem som just har blivit föräldrar.
Föräldrar är ju inblandade i relationen som avhandlas.
 
Tycker nog mer den handlar om att vissa människor blir förändrade som föräldrar och en sorg över förlorad/ändrad vänskap.
Man måste inte ta åt sig som förälder och man måste inte förminska den barnfrias upplevelse och känslor.

Tror de flesta fattar att livet ändras drastiskt när man skaffar barn och prioriteringarna blir annorlunda men det betyder inte att man som barnfri inte har rätt att känna sorg, saknad och utanförskap.
Jag tänker att jag inte är förändrad, men har blivit tvungen att prioritera om. Jag hade gärna kunnat sticka iväg spontant på weekend, hitta på saker efter jobbet flera gånger i veckan och sitta uppe sent. Men jag kan inte det pga mitt val. Jag måste ju liksom prioritera mitt barn först när det inte finns nån annan som kan hämta, laga mat och ta hand om henne.
Och ofta måste jag prioritera att jobba ikapp när hennes pappa är hemma. Han hade nog ännu mer velat prioritera sina vänner högre men kan inte heller prioritera bort sitt barn (Eller mitt jobb).
Jag tror jag är precis samma person egentligen men har valt att pausa en stund för att jag måste. På ett sätt skönt att riva av ”värsta” småbarnsåren under covid, det är ju inte som man behöver lida av fomo 😂
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp