Frivilligt barnlösa - var är alla?

[Hippocampus]

Åh, tro mig det kan absolut gå åt andra hållet också, att ditt föräldraskap eller framförallt icke-föräldraskap har att göra med ditt jobb!
Att du skulle ha fått ditt jobb kan ju aldrig ha att göra med fem års universitetsstudier, ett år under ha handledning innan du fått legitimation av Socialstyrelsen och sedan några år av relevant yrkeserfarenhet att göra. Vissa jobb inom sjukvården borde tydligen ha med ditt eget föräldraskap snarare än att arbeta enligt evidens och beprövad erfarenhet att göra
Mvh Barnfri psykolog

eller "jag har sagt att du kan jobba på kvällar och helger (när andra medarbetare frågat vår chef hur jag kunde hålla koll på så mycket i pandemin) för du har inte familj så då kan du ju läsa på. Hade du haft familj hade du ju inte hunnit det..." Ehh.... jag sköter mitt jobb?

 

[vemsomhelst123]

Åh, tro mig det kan absolut gå åt andra hållet också, att ditt föräldraskap eller framförallt icke-föräldraskap har att göra med ditt jobb!
Att du skulle ha fått ditt jobb kan ju aldrig ha att göra med fem års universitetsstudier, ett år under ha handledning innan du fått legitimation av Socialstyrelsen och sedan några år av relevant yrkeserfarenhet att göra. Vissa jobb inom sjukvården borde tydligen ha med ditt eget föräldraskap snarare än att arbeta enligt evidens och beprövad erfarenhet att göra
Mvh Barnfri psykolog

Jag får oxå frågor ofta🖐

 

[vemsomhelst123]

Det är för mig lite märkligt att tolka den här tråden som att barnfria behöver bekräftelse. Även om man inte blir ständigt ifrågasatt (vilket ju också är vanligt) så ÄR normen i samhället att man har barn eller vill ha barn. Som alla andra normer så blir man automatiskt bekräftad av sin omgivning när man följer den. Och som med alla normer så är dessa fördelar ofta osynliga när man själv inte bryter mot dem.

Det är inte alls konstigt att man utifrån detta kan behöva diskutera med andra som har liknande erfarenheter som en själv. För min del är det stärkande att ha personer i min omgivning (kompisar eller på nätet osv) som gjort samma val som mig.

Jag håller med. Jag var frivilligt barnfri tills jag råkade bli gravid, ångrar mig inte men känner ändå tvåbarnsnormen som jag ständigt måste bemöta. Jag fick barn när jag var 33, kan tänka mig att det blir värre med åren.

 

[Motacilla]

Måste ju vara höjden av bristande social begåvning att berätta för vänner med barn att man upplever deras barn som jobbiga/störande/påfrestande eller vad man nu gör.

Jag som tycker att barn mest är i vägen (ursäkta icke korrekt åsikt) och som helst bokar hotell med åldersgräns 16 år eller äldre skulle givetvis aldrig säga till nån med barn att jag inte orkar med falsettläget vid måltider eller att jag inte är speciellt intresserad av 3 minuter långa videor där Pelle gör mosade bananer.

Det går ju faktiskt att ha folkvett och hyfs fast man inte har barn. Dvs svara "åh gulligt" om man får ett meddelande som man egentligen inte kan bry sig mindre om, eller svara något lagom entusiastiskt när en förälder berättar om senaste familjesemestern där Tindra byggde sandslott. Det ingår i konceptet vuxen att bete sig som en civiliserad varelse och inte en självcentrerad femåring.

Jag FÖRSTÅR ju att barnen är det viktigaste som finns för föräldrarna. Barnen är bara inte så viktiga för mig eftersom det inte är mina barn.

Föräldrar får i sin tur gärna ha förståelse för att jag inte kanske är jätteintresserad av att i fyra timmar lyssna på historier från förskolan. Precis som jag inte berättar i timtal om sånt som står nära mitt hjärta men inte mina vänners hjärtan.

Behöver f.ö. ringa bekräftelse av mina personliga beslut. Jag är nöjd med mitt liv som det är. Blir någon provocerad av mina livsval är det tråkigt men knappast mitt problem.

 

[Snowball]

Jag är barnfri och har aldrig velat ha barn
Satt med i styrelsen i en ideell förening och där behövdes ju ibland saker avhandlas via telefon
Men när människan i andra luren samtidigt för långa haranger med sin femåring flera minuter åt gången så frågade jag flera gånger
”Du kanske kan ringa när du har tid?”
”Nej nej det går bra”
Fast jag har varken tid eller lust att lyssna på dig när du pratar med din femåring när vi ska försöka lösa diverse föreningssaker

 

[Inte_Ung]

Håller med. Det är inte kvinnligt att inte skaffa barn, "vaddå, känner du inte den biologiska klockan?!",

Jag har aldrig begripit den där delen med att ha ett enormt behov av att känna sig kvinnlig.
Det är väl för hela friden inte därför som man skaffar barn.

 

[Inte_Ung]

Jag som tycker att barn mest är i vägen (ursäkta icke korrekt åsikt) och som helst bokar hotell med åldersgräns 16 år eller äldre skulle givetvis aldrig säga till nån med barn att jag inte orkar med falsettläget vid måltider eller att jag inte är speciellt intresserad av 3 minuter långa videor där Pelle gör mosade bananer.

Mycket målande inlägg med stor igenkänningsfaktor.
Gissa hur svårt det är att slippa detta om man själv har barn?
Alltså jag klarar inte av barnskrik så mina barn blev först omhändertagna så att de inte skrek och fick sedan lära sig att låta bli att skrika.
När jag åkte på tjänsteresa så ville jag definitivt inte höra andras barn skrika så det var barnfria hotell som gällde.
Det finns inga som behöver frid från barn så mycket som föräldrar "på rymmen".

 

[Inte_Ung]

Jag är barnfri och har aldrig velat ha barn
Satt med i styrelsen i en ideell förening och där behövdes ju ibland saker avhandlas via telefon
Men när människan i andra luren samtidigt för långa haranger med sin femåring flera minuter åt gången så frågade jag flera gånger
”Du kanske kan ringa när du har tid?”
”Nej nej det går bra”
Fast jag har varken tid eller lust att lyssna på dig när du pratar med din femåring när vi ska försöka lösa diverse föreningssaker

Hundmänniskor håller också ofta på så.
Det är oerhört irriterande.

 

[Sedna]

Jag är barnfri och har aldrig velat ha barn
Satt med i styrelsen i en ideell förening och där behövdes ju ibland saker avhandlas via telefon
Men när människan i andra luren samtidigt för långa haranger med sin femåring flera minuter åt gången så frågade jag flera gånger
”Du kanske kan ringa när du har tid?”
”Nej nej det går bra”
Fast jag har varken tid eller lust att lyssna på dig när du pratar med din femåring när vi ska försöka lösa diverse föreningssaker

Intressant att det är du som tycker att du inte har tid. Har du funderat över att det kan vara så enkelt att människan aldrig har bättre tid än just då? Att som småbarnsförälder få höra att man kan “ringa när man har tid” kan man som småbarnsförälder skratta gott åt. 2028 kanske.

 

[glimmertrollet]

Det tog mina föräldrar och delar av min släkt flera år att acceptera att de inte får några barnbarn från min sida. Senast i augusti blev jag kraftigt ifrågasatt av en människa i min närhet som jag inte känner särskilt väl, det blev på gränsen till pinsamt och jag avkrävdes på en förklaring om varför. När jag möter sådana människor skulle jag gott vilja hitta på att jag helt enkelt inte kan få barn, så att de själva förstår hur otroligt fel sådana frågor kan slå.

Varför känner folk att det är acceptabelt att ifrågasätta en persons livsval på det sättet?

Jag brukar faktiskt säga det om jag inte orkar bli ifrågasatt, eller om jag inte känner att personen har med det att göra. Den ständiga frågan "när ska ni ha barn då?" av personer jag knappt känner, den är så tröttsam!

 

[Motacilla]

Jag har aldrig begripit den där delen med att ha ett enormt behov av att känna sig kvinnlig.
Det är väl för hela friden inte därför som man skaffar barn.

Fast å andra sidan är det väl inget fel på att vilja känna sig kvinnlig heller?

Jag är väl medveten om att det manliga har högre status, men tycker det är tråkigt att det är så.

 

[Motacilla]

Varför känner folk att det är acceptabelt att ifrågasätta en persons livsval på det sättet?

Jag brukar faktiskt säga det om jag inte orkar bli ifrågasatt, eller om jag inte känner att personen har med det att göra. Den ständiga frågan "när ska ni ha barn då?" av personer jag knappt känner, den är så tröttsam!

Jag har sagt "men vad är det här för förhör?" nån gång till nån frågvis person.
Ogillar jättemycket alla typer av närgångna frågor.

 

[glimmertrollet]

Håller med. Det är inte kvinnligt att inte skaffa barn, "vaddå, känner du inte den biologiska klockan?!", man måste hela tiden berätta VARFÖR man inte skaffar barn. Frågar man tillbaka "varför har du skaffat barn" verkar det vara många som inte riktigt funderat på det mer än att "vill inte bli ensam på gamla dagar". Vänta lite, om personen precis sagt att det är egoistiskt att inte skaffa barn, är det inte då ännu mer egoistiskt att skaffa barn för att DU inte vill bli ensam?
Dessutom när man berättar om sitt varför, blir det ju ännu mer dömande och dessutom "så du anser att JAG har gjort fel som skaffat barn?!" Eh nej, alla gör väl som de vill?

Det är väl ändå den största lögnen folk drar för sig själva, att de skaffar barn för att de inte vill bli ensamma på äldre dar? Så mycket spelar in i den frågan, och det är långt ifrån alla som ens hälsar på sina föräldrar en gång i veckan när de är fullt upptagna med livet, blöjbyten och karriärer.

 

[glimmertrollet]

Jag har sagt "men vad är det här för förhör?" nån gång till nån frågvis person.
Ogillar jättemycket alla typer av närgångna frågor.

Smart, det kan man göra!

Det enda som, enligt mig, är värre än olämpliga, närgångna frågor är när man inte vågar fråga alls och istället öser kommentarer, pikar och hintar om saken istället för att fråga. I alla fall när det gäller folk man står väldigt nära. Resten kan bara skita ner sig och varken fråga eller kommentera imo.

 

[Snowball]

Intressant att det är du som tycker att du inte har tid. Har du funderat över att det kan vara så enkelt att människan aldrig har bättre tid än just då? Att som småbarnsförälder få höra att man kan “ringa när man har tid” kan man som småbarnsförälder skratta gott åt. 2028 kanske.

Jaha ursäkta min tid är mycket mindre värd förstås

 

[Sedna]

Jaha ursäkta min tid är mycket mindre värd förstås

Verkligen inte, men som förälder kan man ändå skratta åt det gulliga i ”ring när du har tid”. Slösar någon flera minuter skulle jag skylla på att jag måste avsluta, även människor som är i stallet kan ju hålla på precis så.

 

[Lager]

Jag får böcker av den här typen skickad till mig med jämna mellanrum... på tal om det där med normer och att det verkar lätt provocerande med kvinnor som inte lever i en öppen intim relation med en man, samt har barn eller försöker få barn.

Får erkänna att jag bara liksom levt mitt liv och inte riktigt kontemplerat över att det skulle vara nåt märkligt med det. Men i takt med stigande ålder och småbarnsföräldrar i bekantskapskretsen så sticker det ut. Att nån skulle beskriva mig mfl som gruppens nuckor har liksom inte slagit mig.

"Nuckan, finns hon?

Malin Lindroth är 52 år, barnlös och har levt ensam i nästan trettio år. När hon presenterar sig som ofrivilligt ensam blir reaktionerna starka och hon frågar sig vilka historier om livet utanför tvåsamhetsnormen som är möjliga att berätta. Därför bestämde hon sig för att skriva om en livserfarenhet som efterfrågas lika lite idag som i det förflutna.

Malin Lindroth vill reclaima ordet nucka. Ta tillbaka det fulaste namnet och tvätta skammen ur det. Detta är ett befrielseprojekt, ett ifrågasättande av de normer som vi fortfarande är så knutna till och kanske blinda inför och ett beredande av plats för den större berättelsen om kärlek, makt och relationer."

 

[Enya]

Mycket målande inlägg med stor igenkänningsfaktor.
Gissa hur svårt det är att slippa detta om man själv har barn?
Alltså jag klarar inte av barnskrik så mina barn blev först omhändertagna så att de inte skrek och fick sedan lära sig att låta bli att skrika.
När jag åkte på tjänsteresa så ville jag definitivt inte höra andras barn skrika så det var barnfria hotell som gällde.
Det finns inga som behöver frid från barn så mycket som föräldrar "på rymmen".

Jag gillar att vara på rymmen, har alltid gjort. Det är en viss känsla att träffa andra vuxna och slippa vara mamma för en tid. Mycket värt för att kunna vara mamma igen. Har alltid värdesatt det, men har haft bekanta med barn som aldrig kunnat tänka tanken att ens lämna bort sina barn en timme ens för en gemensam fika eller något, herregud nej! Vi har inget kvar att prata om nu när barnen är typ vuxna, hade mycket förut....

 

[Thaliaste]

Intressant att det är du som tycker att du inte har tid. Har du funderat över att det kan vara så enkelt att människan aldrig har bättre tid än just då? Att som småbarnsförälder få höra att man kan “ringa när man har tid” kan man som småbarnsförälder skratta gott åt. 2028 kanske.

Fast då hade det varit bättre om hon hade svarat det, att det inte kommer att komma någon bättre tid än att "nej, det går bra". Det är mer det som jag har problem med, att de som själva valt bort barn så ofta förväntas köpa att "men såhär är det med barn" utan att föräldrarna ens ser att det kan finnas ett problem i situationen. Barn övertrumfar alla andras behov, även personers som öht inte valt att ha en relation med barnet.

 

[Snowball]

Verkligen inte, men som förälder kan man ändå skratta åt det gulliga i ”ring när du har tid”. Slösar någon flera minuter skulle jag skylla på att jag måste avsluta, även människor som är i stallet kan ju hålla på precis så.

Men sitter man med frivilligt i en ideell styrelse och har åtagit sig en uppgift så innebär det lite jobb och då får man avsätta lite tid och fokus till det
Inte varenda gång tillbringa halva samtalet med att mumla med sin avkomma och ”ursäkta vad sa du” tre gånger och ”vänta lite ”fem gånger
Barn måste väl någon gång lära sig att de inte precis alltid kan komma i första hand utan ibland måste vänta på sin tur
Det var inte spädbarn det handlade om
Och jag förstår att det är svårt att få tiden att räcka till men om man ska samarbeta i en styrelse så ja då får man ta sig lite tid