Frivilligt barnlösa - var är alla?

[Inte_Ung]

Fanns inget skämt angående ts åsikt.

Det var din ironi som jag menade.

 

[Roheryn]

Jag har då varit redigt bebiströg alla tre gånger som jag har fått barn. Men det får man ju anpassa sig till.
Det är inte den tiden som djupa diskussioner om universum och världsläget bli särskilt givande för omgivningen.
Gröthjärna, var god vänta på bättre tider.

Men för oss som det inte varit så för, så kan det faktiskt kännas ganska provocerande att buntas ihop med andra föräldrar och kallas trög och zombielik…

 

[Inte_Ung]

Men för oss som det inte varit så för, så kan det faktiskt kännas ganska provocerande att buntas ihop med andra föräldrar och kallas trög och zombielik…

Ja verkligen.
Visst blir det så för vissa, men absolut inte alla.
Och det går dessutom över när amningarna glesar ut.
Så det är inte ett permanent "efter-barn" tillstånd.

 

[mutant]

Jag är 28, gift och barnfri! Gick med i appen Gofrendly när jag flyttade till Värmland för att hitta vänner, och har där även hittat ett par barnfria som jag idag umgås med Annars är det största barnfria hänget i diverse facebookgrupper, eller stallet - för där snackar man ändå bara häst
Kan iaf varmt rekommendera den appen

Instämmer helt i rekommendationen av GoFrendly! Så lättsamt sätt att hitta nya bekantskaper och aktiviteter (även om det råder lite stiltje nu pga pandemin). Upplever att det åtminstone i mitt åldersspann (30-40-något) är en majoritet av barnlösa som söker nya vänner då man tappat många till barnbubblan. Ett av valen man kan kryssa i är t.o.m "på jakt efter vänner utan barn".

 

[sthu]

Instämmer helt i rekommendationen av GoFrendly! Så lättsamt sätt att hitta nya bekantskaper och aktiviteter (även om det råder lite stiltje nu pga pandemin). Upplever att det åtminstone i mitt åldersspann (30-40-något) är en majoritet av barnlösa som söker nya vänner då man tappat många till barnbubblan. Ett av valen man kan kryssa i är t.o.m "på jakt efter vänner utan barn".

Jag hakade nog på i fel tid, har inte haft någon nytta av appen.. Får ge det lite tid kanske. Jag bor ju dessutom på en liten liten ort, kanske sämre "utbud" här.

 

[Bison]

Kan tipsa alla barnfria om instakontot childfreedoodles så roligt och träffsäkert

 

[Motacilla]

Frivilligt barnfri och inte speciellt förtjust i barn. Gnället, kladdet, oredan barn för med sig gör att jag helst avstår både egna och andras barn.

De flesta av mina vänner är barnfria, tack och lov.
De som har barn brukar för det mesta inte ta med dem när vi ska träffas.

Blir jag inbjuden till aktiviteter med barn brukar jag avstå.

Har haft en vän som blev fullständigt absorberad av sitt föräldraskap. Det var som om hon försvann i Bermudatriangeln. Så där var det betydligt mindre kontakt under ca 10 år, men tror inte att någon av oss var speciellt missnöjd efter ett antal försök till att träffas, men fick se våra försök bli dominerade av barn i 2-3-årsåldern. Telefon gick inte heller om man inte ville "prata" i 10 minuter med hennes barn, för att sedan lyssna på saker hennes barn gjort. Och som sagt, jag är inte barnkär. Alls.

 

[TygerTyger]

Kan tipsa alla barnfria om instakontot childfreedoodles så roligt och träffsäkert

Tack! Läste snabbt igenom allt och följer nu.

 

[cirkus]

Men för oss som det inte varit så för, så kan det faktiskt kännas ganska provocerande att buntas ihop med andra föräldrar och kallas trög och zombielik…

Jag känner mig inte det minsta ihopbuntad eftersom jag ansåg mig vara på topp även som ensamstående till tvillingar. Oklart om omgivningen tyckte det.

 

[glimmertrollet]

Jag hakade nog på i fel tid, har inte haft någon nytta av appen.. Får ge det lite tid kanske. Jag bor ju dessutom på en liten liten ort, kanske sämre "utbud" här.

Jag bor i en liten byhåla, men hittade fler vänner häromkring med appen än när jag bodde i en stad med över tio gånger så många invånare. Men det kräver lite av en själv. Man måste ha en riktigt bra presentation, våga ta kontakt och vara engagerad i samtalen.
Å andra sidan tror jag att man har utrymme att vara mer kräsen och kanske skapar fler kontakter på en mer ytlig nivå i de lite större samhällena/städerna, för utbudet är så mycket större. Här i byhålorna har man inte lika stort utrymme att vara kräsen, och man engagerar sig mer i de man faktiskt får en match med.

 

[sthu]

Jag bor i en liten byhåla, men hittade fler vänner häromkring med appen än när jag bodde i en stad med över tio gånger så många invånare. Men det kräver lite av en själv. Man måste ha en riktigt bra presentation, våga ta kontakt och vara engagerad i samtalen.
Å andra sidan tror jag att man har utrymme att vara mer kräsen och kanske skapar fler kontakter på en mer ytlig nivå i de lite större samhällena/städerna, för utbudet är så mycket större. Här i byhålorna har man inte lika stort utrymme att vara kräsen, och man engagerar sig mer i de man faktiskt får en match med.

Det finns ingen på rimligt avstånd när jag söker i appen.

 

[glimmertrollet]

Det finns ingen på rimligt avstånd när jag söker i appen.

Det finns många som har en högre smärtgräns vad gäller rimligt avstånd och kan tänka sig att åka en bit även om inte du kan ta dig till henne, alternativt någon som ska flytta och som då letar i det området dit de ska flytta. Det kan ju ta ett tag men mitt tips är att vara aktiv och synas, en dag kanske drömvännen finns inom rimligt avstånd. Samtal och kontakter går ju att skapa ändå även om man inte kan ses så ofta, och vem vet - en dag kanske man korsar varandras vägar.

Jag fann en vän som åkte tio mil för att träffa mig, hon hade familj i området så då passade hon alltid på att dyka in hos mig när hon ändå var i krokarna. Jag själv hade ett avstånd på 4 mil för det tyckte jag var rimligt, men hon hittade mig istället. Jag hälsade på henne ett par gånger också och nu har vi kontakt då och då.

 

[sthu]

Det finns många som har en högre smärtgräns vad gäller rimligt avstånd och kan tänka sig att åka en bit även om inte du kan ta dig till henne, alternativt någon som ska flytta och som då letar i det området dit de ska flytta. Det kan ju ta ett tag men mitt tips är att vara aktiv och synas, en dag kanske drömvännen finns inom rimligt avstånd. Samtal och kontakter går ju att skapa ändå även om man inte kan ses så ofta, och vem vet - en dag kanske man korsar varandras vägar.

Jag fann en vän som åkte tio mil för att träffa mig, hon hade familj i området så då passade hon alltid på att dyka in hos mig när hon ändå var i krokarna. Jag själv hade ett avstånd på 4 mil för det tyckte jag var rimligt, men hon hittade mig istället. Jag hälsade på henne ett par gånger också och nu har vi kontakt då och då.

Fast det är inte den typen av vän jag är ute efter. Jag har vänner på stora avstånd redan, men jag "behöver" någon som går att träffa med kort varsel utan flera dagars planering

 

[Cambrie]

Funderade hur länge den här tråden skulle få vara ifred innan någon förälder skulle lägga sig i. Även jag anser att ts med flera inte är särskilt trevliga mot föräldrar (själv tog jag tre examens under min föräldraledighet, kalla mig för mycket men trög blev jag knappast av att skaffa barn, snarare bättre på att prioritera det som faktiskt är viktigt när det kommer till tid).

Sedan tycker jag inte det är ett dugg konstigt att man växer ifrån varandra och väljer bort vänner för att de har skaffat barn eller likaväl inte har skaffat barn. Jag umgås med många som valt att inte skaffa barn, jag umgås dock inte med folk som tycker synd om sig själva på grund av att de blir så ensamma och verkligen inte med folk som anser att deras val att inte skaffa barn är viktigast i världen att få fram... Så upplever jag ofta frivilligt barnlösa (jag var själv frivilligt barnlös tills jag blev gravid av misstag och hade inte en tanke på att skaffa barn, skulle aldrig få för mig att trycka ner de vänner som skaffade barn eller ha en vilja att tala om det för hela världen som man ofta ser här på buke, måste vara oerhört jobbigt att behöva bekräftelse för sitt val hela tiden).

 

[glimmertrollet]

Funderade hur länge den här tråden skulle få vara ifred innan någon förälder skulle lägga sig i. Även jag anser att ts med flera inte är särskilt trevliga mot föräldrar (själv tog jag tre examens under min föräldraledighet, kalla mig för mycket men trög blev jag knappast av att skaffa barn, snarare bättre på att prioritera det som faktiskt är viktigt när det kommer till tid).

Sedan tycker jag inte det är ett dugg konstigt att man växer ifrån varandra och väljer bort vänner för att de har skaffat barn eller likaväl inte har skaffat barn. Jag umgås med många som valt att inte skaffa barn, jag umgås dock inte med folk som tycker synd om sig själva på grund av att de blir så ensamma och verkligen inte med folk som anser att deras val att inte skaffa barn är viktigast i världen att få fram... Så upplever jag ofta frivilligt barnlösa (jag var själv frivilligt barnlös tills jag blev gravid av misstag och hade inte en tanke på att skaffa barn, skulle aldrig få för mig att trycka ner de vänner som skaffade barn eller ha en vilja att tala om det för hela världen som man ofta ser här på buke, måste vara oerhört jobbigt att behöva bekräftelse för sitt val hela tiden).

Jag tänker inte svara för alla barnfria, men jag tror många känner igen sig i det jag kommer att säga.
Anledningen till att vi (iaf jag) hela tiden försvarar vårat val att inte skaffa barn är för att det ofta ses som något konstigt och själviskt, vi får hela tiden kommentarer från folk som inte har med saken att göra och blir uppläxade av vårdpersonal. Många med barn ser oss som något skrämmande och måste hela tiden läxa upp oss, och försvara sitt eget val, om att barn är det bästa som hänt dem och de förstår inte alls hur vi kan vilja vara utan barn. Men det ses ju som normalt. För samhället är så himla dömande mot oss som inte skaffar barn.

 

[Fruentimber]

jag umgås dock inte med folk som tycker synd om sig själva på grund av att de blir så ensamma och verkligen inte med folk som anser att deras val att inte skaffa barn är viktigast i världen att få fram... Så upplever jag ofta frivilligt barnlösa (jag var själv frivilligt barnlös tills jag blev gravid av misstag och hade inte en tanke på att skaffa barn, skulle aldrig få för mig att trycka ner de vänner som skaffade barn eller ha en vilja att tala om det för hela världen som man ofta ser här på buke, måste vara oerhört jobbigt att behöva bekräftelse för sitt val hela tiden).

Otroligt hur olika man kan uppleva Bukefalos.

TS gör en tråd med en undran om var andra frivilligt barnlösa håller till och hur de tacklar situationer där man som frivilligt barnlös är i minoritet i sin vänskapskrets och då handlar det om att söka bekräftelse över sitt val, trycka ner vänner och tala om för hela världen att man minsann är frivilligt barnlös? Var är alla dessa andra trådar om frivillig barnlöshet du talar om där man i någon märklig kontext hyllar sitt val?

På tal om att söka bekräftelse för sina val och tala om för hela världen att man är GRAVID så har ni ju för bövelen ett helt Barn-forum. Disclaimer: givetvis fattar jag att man vill tala om att man är gravid. Jag fattar att det är stort och omvälvande och måste pratas om. Det blir bara en väldigt märklig kontrast om man anklagar frivilligt barnlösa för att vilja "tala om det för hela världen", på gränsen till komiskt, faktiskt.

 

[Fruentimber]

Jag tänker inte svara för alla barnfria, men jag tror många känner igen sig i det jag kommer att säga.
Anledningen till att vi (iaf jag) hela tiden försvarar vårat val att inte skaffa barn är för att det ofta ses som något konstigt och själviskt, vi får hela tiden kommentarer från folk som inte har med saken att göra och blir uppläxade av vårdpersonal. Många med barn ser oss som något skrämmande och måste hela tiden läxa upp oss, och försvara sitt eget val, om att barn är det bästa som hänt dem och de förstår inte alls hur vi kan vilja vara utan barn. Men det ses ju som normalt. För samhället är så himla dömande mot oss som inte skaffar barn.

Det tog mina föräldrar och delar av min släkt flera år att acceptera att de inte får några barnbarn från min sida. Senast i augusti blev jag kraftigt ifrågasatt av en människa i min närhet som jag inte känner särskilt väl, det blev på gränsen till pinsamt och jag avkrävdes på en förklaring om varför. När jag möter sådana människor skulle jag gott vilja hitta på att jag helt enkelt inte kan få barn, så att de själva förstår hur otroligt fel sådana frågor kan slå.

 

[emma-vsm]

Det är för mig lite märkligt att tolka den här tråden som att barnfria behöver bekräftelse. Även om man inte blir ständigt ifrågasatt (vilket ju också är vanligt) så ÄR normen i samhället att man har barn eller vill ha barn. Som alla andra normer så blir man automatiskt bekräftad av sin omgivning när man följer den. Och som med alla normer så är dessa fördelar ofta osynliga när man själv inte bryter mot dem.

Det är inte alls konstigt att man utifrån detta kan behöva diskutera med andra som har liknande erfarenheter som en själv. För min del är det stärkande att ha personer i min omgivning (kompisar eller på nätet osv) som gjort samma val som mig.

 

[Vassi]

Undrar om de ställer samma frågor till andra yrkeskategorier, "du är så bra på ditt yrke så jag tycker att det passar att du spenderar din fritid med det också".

Åh, tro mig det kan absolut gå åt andra hållet också, att ditt föräldraskap eller framförallt icke-föräldraskap har att göra med ditt jobb!
Att du skulle ha fått ditt jobb kan ju aldrig ha att göra med fem års universitetsstudier, ett år under ha handledning innan du fått legitimation av Socialstyrelsen och sedan några år av relevant yrkeserfarenhet att göra. Vissa jobb inom sjukvården borde tydligen ha med ditt eget föräldraskap snarare än att arbeta enligt evidens och beprövad erfarenhet att göra
Mvh Barnfri psykolog

 

[Hippocampus]

Jag tänker inte svara för alla barnfria, men jag tror många känner igen sig i det jag kommer att säga.
Anledningen till att vi (iaf jag) hela tiden försvarar vårat val att inte skaffa barn är för att det ofta ses som något konstigt och själviskt, vi får hela tiden kommentarer från folk som inte har med saken att göra och blir uppläxade av vårdpersonal. Många med barn ser oss som något skrämmande och måste hela tiden läxa upp oss, och försvara sitt eget val, om att barn är det bästa som hänt dem och de förstår inte alls hur vi kan vilja vara utan barn. Men det ses ju som normalt. För samhället är så himla dömande mot oss som inte skaffar barn.

Håller med. Det är inte kvinnligt att inte skaffa barn, "vaddå, känner du inte den biologiska klockan?!", man måste hela tiden berätta VARFÖR man inte skaffar barn. Frågar man tillbaka "varför har du skaffat barn" verkar det vara många som inte riktigt funderat på det mer än att "vill inte bli ensam på gamla dagar". Vänta lite, om personen precis sagt att det är egoistiskt att inte skaffa barn, är det inte då ännu mer egoistiskt att skaffa barn för att DU inte vill bli ensam?
Dessutom när man berättar om sitt varför, blir det ju ännu mer dömande och dessutom "så du anser att JAG har gjort fel som skaffat barn?!" Eh nej, alla gör väl som de vill?