Funderingar över rädslor och åtgärd.

M

mizz

Arbetsrubrik: Rädslor i/med vagn *suck* eller är hamstrar lättare?

Han är inte bakrädd, inte tillstymelse till reaktion där inte. Men man kan kalla honom ovanrädd (ovan som i ovanför). Samtycker öht inte till täcken (behöver visserligen inga heller). Selar/sadlar är läääskiga men så fort de ligger på= helt okej. Och detta har vi hållt på i snart två år.

Nu har jag hittat en ny rädsla. :bump: Skackelskakrädd

Jag går bakåt lite i tiden, en fyra månader sådär. Då var han ute och motionerade alldeles själv, med fyrhjulsvagnen. Fick "panik" på stubbåker, gav sig av, tvärvände, jag åkte ur, och han tog sig hem alldeles ypperligt själv. Jag såg ganska tydligt att panik hade han inte, för för honom var det väldigt viktigt att välja den upptrampade delen av ängsbiten än att gena rakt över. Sedan galopperade han vägen genom tunneln (gång/cykelväg) och tog den vägen bortåt. Men ack där gjorde han ett misstag, han missade ta av över vårat gärde. Så det blev till att vända längre bort, galoppera tillbaka, skritta av sig över gärdet innan man kom fram till stallet, där han blev stående i dörrhålet pga vagnen fastnat i en alltför snäv sväng. :angel:
Matte kom traskande efter många om och men, då var hästen redan omhändertagen och tyckte det varit en uppfriskande tur. :crazy:

Jag misstänkte då fyrhjulningens ljud hade varit boven i dramat, skakande på stubbåker. Vagn med lemmar (typ bilkärremodell). Vilka hästar kan inte tycka det är läskigt med ljud, ihop med en dålig dag så kan tålamodet tryta. Även rädsla för saker mot benen har korsat min hjärna, men testar och övningar har visat att så är icke fallet.

Det blev till att börja om, trodde att förtroendet fått sig en allvarlig törn. Men ack vad jag bedrog mig. Han var tillbaka i vagn ganska snart (vad brydde sig han, matte höll ju på att skita på sig varje gg han frustade bara).
Vi har ju tagit ett par steg tillbaka, så nu sitter vi travsele och speedcart på vägen hemma fram och tillbaka. Ibland när jag varit modig så har jag tagit en runda vilket inkluderat gärden, vilka då fått honom spänd. Oallvarligt har jag funderat på torgskräck. Vägkörningen har däremot varit oklanderlig.

Idag tog jag mig ett par vändor på gärdet hemma då underlaget börjar bli bra. Vissa delar sönderkörda, skakigt värre när tempot ökar.
Första varvet skritt, ingen reaktion.
Andra varvet påbörjade jag med trav, efter ett tag blev hästen mindre och mindre för att göra en ansats till ett liknande utbrott som med fyrhjulingen. Avbröt efter halva varvet. Lugnade ner sig.
Tredje varvet, trav, mkt bättre hade båda öronen fast bakåt i en nervös lyssnande position. Körde lite längre för att sedan bryta av. Syntes att han återgick till det gamla snabbare nu.
Avslutade med att trava en bit bortåt vägen och tillbaka för att få till ett trevligt avslut. Här var han näst intill slö och tyckte jag var oerhört jobbig som bad om en sådan sak. Men öronen satt framåt. :banana:

Jag har även kört honom med skacklar endast, det gick bra en 75 meter. Han reagerade, blev mindre och mindre och innan det exploderade så avslutade jag. Nu höll jag till i hagen (ojämnt=hoppigt med skacklarna) för jag tänkte att det inte var så bra med lös häst med skacklar på vägen. Antagligen anledningen till han höll sig så länge i skinnet är bettbytet. Från vanligt tvådelat till ett liverpoolbett. Som han nu går riktigt bra på.

Så när jag plussar alltihopa får jag det till att när skacklarna börja hoppa/vibrera/skaka kontinuerligt så trivs han inte. Vet att det låter otroligt och roligt.
Även i fyrhjulingen kom problemen när jag var på gärden, antingen för att ta ett varv eller för att vända. Men även där tog jag det som irritation pga av ljud. På vägen kunde vagnen ta en fyra- fem vattenhåler på raken utan att han vred örat. Och med vatten i kan det bli ordenligt gung plus ljud.

Nu känner jag inte mig så bekymrad längre till att slänga på lokselen och fyrhjulingen längre bara jag håller mig på vägen. Men jag vill i er ha ett bollplank och råd hur jag skulle kunna gå tillväga för att träna honom (i skak:smirk:).
Jag kommer att fortsättningsvis "provocera" honom korta stunder i speedcarten på gärdet när underlaget är bra.


Det blev lite långt och rörigt. Men jag är nyfiken på hur andra skulle resonera om situationen. Vet att det är svårt med bedömningar över nätet. Jag känner ju djuret och ser hur han reagerar på de olika sakerna. Men ni kanske har liknande fenomen?
 
Sv: Funderingar över rädslor och åtgärd.

Fortsätt att köra med skaklar och vagn, men bara i skritt och mycket korta skakpass. Kör ut på stubbåkern, beröm och sluta efter en kort sträcka.
Absolut inte trava på stubbåkern förän din häst skrittar lugn och fint utan att reagera, det kan ta mycket lång tid.
 
Sv: Funderingar över rädslor och åtgärd.

Döva ner honom? Tussar i öron och huva med gummituttar i så han inte hör så mycket.
gulan
 
Sv: Funderingar över rädslor och åtgärd.

Ja det är ju ett sätt att "slippa" problemet så fort som möjligt... Annars rekkomenderar jag att ut och miljöträna med honom och bygg upp företroendet mellan er så han vet att om inte du blir rädd så behöver inte han bli det heller, tror det är mer hållbart i längden...
 
Sv: Funderingar över rädslor och åtgärd.

Att "döva" ner medans man tränar är inte fel, men målet kanske ska vara att kunna köra utan. (det är inget mål jag brukar ha om en häst behöver dövas ner, men efter ett tag "brukar" de allra flesta klara utan)
Jag menar tänk om det blir flera "färder" odövat under tiden som man ska träna på att få en säker häst.......
gulan
 
Sv: Funderingar över rädslor och åtgärd.

Ja då har vi helt olika syn på hur man tränar hästar, men det är väl tur att alla inte är lika. Jag sätter inte för en häst som jag vet inte är redo för vagn. Sen kan det ju självklart hända olyckor och dyka upp saker som skrämmer hästen, men det kan det även om inte hästen hör. Dövar man ner hästen och sätter t.ex. skygglappar på den så kan den ju inte höra en bil som kommer bakom och ser den inte förrän den är riktigt nära, det skulle jag tycka vara ett större orosmoment än om hästen ser och hör bilen (eller vad det nu kan vara) i tid.
 
Sv: Funderingar över rädslor och åtgärd.

Det är klart man inte spänner för om en häst inte är redo för det, men TS häst verkar ha varit i vagn i över 4 månader, och nog ska väl en sådan vara körbar?
Sen kan det ju självklart hända olyckor och dyka upp saker som skrämmer hästen, men det kan det även om inte hästen hör.
Jo men en del hästar tycker att nya ljud är läskiga, och är man inte den världsvana kusk så kan olyckor lätt hända. Tex så hände mig en gång med en unghäst som var hur snäll som helst att köra (hade varit inkörd utan problem i 3 månader) enda tills den dagen då vattenbilen hade vattnat banan ordentligt och jag hade långvagn på och som det sprätte grus i korgen. Det lät en hel del och ju fortare hon sprang ju mer sprätte gruset och lät värre, det blev åka av, jag drog i tömmarna vilken gjorde att hästen började slå i bakhovarna i korgen och det blev etter värre. Det löste sig väl och inget hände -förutom att hästen blev osäker. Det varade bara för en tid eftersom vi har duktigt folk i stallet som kunde hjälpa hästen över händelsen. Bl a så fick hon tussar och huva ibörjan. Det där kunde vi ta av efter några månader.
Dövar man ner hästen och sätter t.ex. skygglappar på den
Stängda huvudlag behöver inte heller vara fel om en häst är osäker. Vi har stängda huvudlag enbart om hästen är rejält bakrädd, jätteheta eller jättelata. Det brukar ofta gå att ta bort det efter en tid.
gulan
 
Sv: Funderingar över rädslor och åtgärd.

Jag tycker fortfarande det är helt fel metod, men funkar det för dig så. Som sagt, självklart kan även den vanaste körhäst bli rädd, men har man ägnat mycket tid att få bort bakskyggheten och rädslan för nya, höga ljud så minimerar man den risken, och detta tycker jag inte man gör med tussar och huvor utan med mycket träning och tålamod. Jag skulle heller aldrig sätta en bakskygg häst i vagn, dom ska tåla att det smäller och låter och slår mot benen. Man tränar inte bort skyggheten hos en häst med skygglappar utan med miljöträning och förtroende. Detta är mitt sätt att se på det, säger inte att det är det enda rätta men det enda sätt jag skulle göra det på. Jag har aldrig träffat en duktig kusk som tränar hästar på det sättet du beskriver.
 
Senast ändrad:
Sv: Funderingar över rädslor och åtgärd.

JAG skulle lägga ner körningen med den hästen.

Varför?
Baserat på MINA personliga erfarenheter.
Min förra häst en tinkerkorsning var LITE så..
Hur cool som helst å så nästa sekund for hon i luften.
För oss resulterade det i 3 skenturer med vagn.
Tur i oturen.. FÖRSTA skenturen skadades både jag och hästen.
De andra gångerna så var det "bara" utrustningen som gick åt skogen.

Hon var hur cool som helst efter krasch 2 och gick i vagn 20 minuter efteråt hur fint som helst..

Kördes sen en dag några veckor senare.. DÅ va hon spänd som en stålfjäder.. Dagen efter TRODDE vi att allt var ok då hon gick "som vanligt" i vagnen.. Sen sa de bara pang och gick i galopp 2 km efter vägen hem till stallet. Utan möjlighet för mig att kunna bryta av..

JAG vet att jag är nojjig värre numera! MEN ÄR det värt att riskera skador??

Anna-Carin
 
Sv: Funderingar över rädslor och åtgärd.

Jag har aldrig träffat en duktig kusk som tränar hästar på det sättet du beskriver.
de allra flest proffesionella kuskar och tränare jag har träffat/jobbat hos tycker ungefär som mig. Det är iof. innom trav.
gulan
 
Sv: Funderingar över rädslor och åtgärd.

*KL*

Om hästen är trygg i sig själv, trygg med dig och med utrustningen så kan "tussar i öronen" absolut vara en hjälp för att komma över rädslan.
Är hästen osäker med både utrustning och "förare" är tussar inte någon hjälp för inkörning, tvärt om. Då måste du backa några steg i inkörningen (gärna fler än vad hästen behöver) för att hitta förtroendet igen.

Hoppas det löser sig för er!
 
Sv: Funderingar över rädslor och åtgärd.

En häst som bara gått för vagn i 3 månader är ingen säker häst, mina hästar har gått med skaklar och timmerframkälke en hel vinter innan jag sätter för en vagn.
Detta gäller både kallblodiga och varmblodiga hästar, då är dom säkra och jag har aldrig varit med om nån skentur i hela mitt liv med en häst jag själv kört in.
Bomull i öronen ids jag inte ens kommentera här.
 
Sv: Funderingar över rädslor och åtgärd.

Tack för era svar.

Hästen är ifråga är körd i ett år. Mest på väg, därför har jag aldrig sett reaktionen förut. Har jag genat över ngt gärde så har jag ju tagit hans nevositet som osäkerhet över situationen och handlat därefter. Nu så hade vi jobbat ihop oss och jag ville verkligen träna på stor yta (kringelikrokar), iom att det fanns stubbåker att tillgå, och tog då tillfället i akt. (Nu är de ingen idé, stubbåkern är plöjd.) Med facit i hand så skulle jag haft speedcarten, kanske valt en annan dag, börjat med stångbett mkt tidigare ovs.

Tussar är ett bra hjälpmedel vid rätt tillfälle om man förstår orsaken så där håller jag med gulan. Men detta är inget sådant. Jag kan inte döva bort "skaket". Han är så säker med vagn att jag kan ta speedcarten, lyfta den och släppa ned den med en duns- ingen reaktion. Har tränat mkt med slanor/linor/dunkar/etc just för att han är så stark. Vill ha reaktioner utan vagn så jag vet sedan när jag väl sitter i.

Han har inga problem, vitt så jag kan se, förutom ovanrädslan och de vanliga fjantiga "åååh, vad farligt". Kanske lite väl hoppig/snabb till att dra för min smak. Men det är ju en träningssak. När det gäller denna egenskap så tror jag detta inte det är en förtroendesak då han är exakt likadan mot flocken.

a_c72: Jag gick i de tankarna först, men så tänkte jag även på hans sätt när han galopperade hem med vagn men utan mig. Det fanns inte ngn panik öht, så kunde inte ha varit så farligt ur hans synpunkt.
Han gillar att vara i vagn. Han upplever det inte för fem öre stressande att vara där, förutom när ngn yttre påverkan florerar. Men då är det inte vagnen. Och nu så kan jag säga skak i skacklarna=problem, vilket ger mig en grund att stå på.

Jag vill poängtera att det är vid skakiga färder typ i trav på gärde som han känner olust. Jag vill inte dra det så långt som till panik för då tror jag att vagnskörningen hade varit passè nu för oss.
Detta problem kan givetvis tränas bort, han känns inte på ngt sätt omöjlig (inte ännu), om det inte händer ngt på vägen. Och efter mkt tankeverksamhet ville jag ha lite mer input, så tack ni som dristat er till att svara, både med råd och egna erfarenheter.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Funderingar över rädslor och åtgärd.

Det är inget plågsamt, bara ett bevis på människans lathet och ovilja att faktisk ta tag i problemet. Det är som att tejpa igen munnen på en skrikande unge, visst löser det problemet tillfälligt men är det särskilt effektivt på sikt?
 
Sv: Funderingar över rädslor och åtgärd.

Håller inte riktigt med, när det gällaer dövning. Jag tycker att det kan vara ett utomordentligt komplement i alla möjliga hästsammanhang. Åka transport till exempel. Varför ska hästen behöva höra allt oljud i transporten. Resan blir helt enkelt bekvämare. Använd "mjölkproppar", himla billigt på Odal.

Att döva vid körning tycker jag kan vara ett moget beslut av kusken. Orsakerna kan vara många. Kanske är det övergående - kanske inte. Här gäller det att avväga, analysera och prova.
Om körningen blir säker med dövning och fungerar för övrigt, anser jag att det inte ska kännas som ett nederlag att använda proppar, utan som ett hänsynstagande till hästen ifråga.
 
Sv: Funderingar över rädslor och åtgärd.

Ja alla tycker ju som sagt olika och gör på olika sätt, men det är inget sätt som passar mig.
 
Sv: Funderingar över rädslor och åtgärd.

Det är inget plågsamt, bara ett bevis på människans lathet och ovilja att faktisk ta tag i problemet. ?
Nej det är absolut INTE av lathet och det är inte av ovilja att "ta tag i problemet" heller, utan av säkerhetskäl. Men jag antar att det ligger lite prestige i det hela.
Det är som att tejpa igen munnen på en skrikande unge, visst löser det problemet tillfälligt men är det särskilt effektivt på sikt
Detta var en URdålig jämförelse -faktiskt. Om du däremot hade gjort jämförelsen att hålla bebin i famn och trösta med en napp så kunde den ha godkännts.
Jag anser ochså att det är bra att sätta slaggjord på en häst som är benägen att slå. Men det kanske ochså är av lathet och ovilja att ta tag i problemet?
Ja alla tycker ju som sagt olika och gör på olika sätt, men det är inget sätt som passar mig.
Mmmm...... precis. Jag själv kör med ett säkerhetstänk i första hand då jag hanterar hästar.
gulan
 
Sv: Funderingar över rädslor och åtgärd.

Då har vi helt enkelt väldigt olika syn på vad som menas med säkerhet vid körning.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Vänder mig till er för lite tips och råd :) Har en hund på fem år som är av den lite nervösa typen. Under "spökåldern" hade han en del...
Svar
3
· Visningar
690
Senast: Raderad medlem 94602
·
Gnägg Tack för allt kära vän. Mitt ute i Smålands skogar, på en gård med vackra stenrösen och gärdsgårdar, inne i en liten mörk gruppbox, där...
2
Svar
28
· Visningar
3 557
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Det satte rejäl fart under sensommaren 2007. Jag skulle fotografera på min väns bröllop. När jag kommer dit börjar jag fumla med min...
Svar
0
· Visningar
1 565
Senast: cassiopeja
·
Kropp & Själ Hej Här kommer en berättelse om mitt liv som jag skriver i terapisyfte då jag är och har varit deprimerad större delen av mitt vuxna...
Svar
8
· Visningar
2 265
Senast: snajl
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp