Fundersam...

stjarnfrugt

Trådstartare
Efter mitt långa uppehåll beslutade jag mig ganska nyligen för att skaffa mig en medryttarhäst i syfte att hitta tillbaka i egen takt. Det har gått över förväntan faktiskt, trots att jag inte haft någon hjälp från någon annan än mitt eget minne och hästen. Hästen är en vanlig fritidsponny - en ganska medelmåttig dam som inte heller tillhör "de fina och välridna hästarna". Dock är det en häst som är inriden och till större delen vet vad hjälperna betyder, och det är allt som krävs för att jag ska kunna hitta tillbaka.

Jag har i möjligaste mån undvikit att rida i ridhuset då många andra är där. Dels för att jag får svårare för att koncentrera mig, men också för att jag vill hitta ridningen i min egen takt utan tävlingsryttarbedömningar på mig (jag är feg, jajjamän). Men allt eftersom tiden går krockar ju mina ridtider med andras, och jag har börjat bilda mig en uppfattning om vilket sätt de andra i detta stall rider på.
Det är fina hästar som står där. Halvblod och fullblodskorsningar, tävlingshästar framförallt i hoppning men en och annan dressyrnisse också. När jag sett dessa hästar i stallet har jag drabbats av lite prestationsångest och mindrevärdeskomplex då jag rider en ponny utan nämnvärda kvaliteter, och dessutom själv är en ringrostig fd talangfull (inte längre ung) tjej utan tävlingsresultat att uppvisa. Jag tror det är mkt vad som ligger till grund för att jag förutfattat meningen att alla andra ryttare här är miltals duktigare än jag...

... men alltså, jag vet inte. Det känns mer och mer som att jag inte har så mkt att skämmas för. Visst, jag har aldrig ridit några 130- och 140-rundor och jag har inga rosetter från annat än klubbtävlingar men jag har insett att jag måste ha en grundsyn på hästar och ridning som dessa ryttare aldrig reflekterat över.
När jag rider gör jag det med målet att hästen ska vara avspänd och uppmärksam, lyssna på små fina hjälper och bära sig efter bästa förmåga. För att uppnå detta har jag en filosofi om att ha så lite hjälpmedel som möjligt, och att sätta vikt vid små saker som att få igenom halvhalter etc innan jag går vidare. Denna "grundlighet" som jag rider efter gör att ridpassen sällan består av mer än att hästen bär sig och lyssnar - inga svåra övningar och saker vi inte är redo för - därför att i mina ögon skapar detta spänning. Jag har tex inte börjat med galopparbete ännu, hon har inte styrkan enligt mig även om hon blir bättre hela tiden. Kanske gör jag fel som inte ökar kraven för varje vecka, men det är min filosofi att inte göra saker man inte känner att det är dags för. Jag skyndar långsamt både för min och hästens skull. Vi är ett ekipage och båda måste vara överens.

Då jag suttit och ridit denna lilla ponny i ridhuset utan nosgrimma, med babyfärgade schabrak och i princip inte gör större krumelurer än skritt och trav på volterna, så har jag blivit omkörd av diverse spektakel. Gramantyglar tex, är av någon anledning väääldigt poppis. Att rida in i väggar är ett väldigt bra sätt att få hästen att förstå att den gör fel, likaså att slita ner den på hasorna, inte sällan båda dessa i kombination med sporrning och andra motsägande hjälper... Tungfel, tandgnissel etc har jag sällan tidigare i mitt hästliv upptäckt i så stor omfattning på så kort tid på samma ställe. Det måste ju bero på något?
De flesta rider i mina ögon väldigt fokuserade på att få ner huvudet på hästen. Med diverse ryck i tygeln och med handen låg i konstant bredd av 30-40 cm får de också igenom detta - hästen kröker på nacken. Det ser aldrig harmoniskt ut. Hästarna är lydiga och gör som ryttaren vill, men det ser aldrig "dansant" ut och jag blir ganska ledsen då jag ser det.

För ett par veckor sedan: Galopparbete i ridhuset med graman och sporrar. Hästen gnisslade tänder för fullt alt gapar nosgrimmans maximala tillåtelse. Helt plötsligt styr ryttaren rakt in i väggen och driver samtidigt hårt framåt(?!) Efter ett par minuters väggklättrande så att det smäller i hela ridhuset, fortsätter dom som innan (vad hände? - tänkte jag). Lite senare, samma sak - galopparbete på volterna. Helt plötsligt då jag ridit förbi hör jag hur hästen bakom gör halt. Jag tittar i kortidespegeln för att inte vända huvudet 180 grader och glo: hästen slits ner på hasorna med efterföljande ryck i munnen - för att sedan helt "oberört" fortsätta på volterna...

Jag förstår inte vad man vill som ryttare om man rider på detta vis. Men eftersom många gör det måste det ju på något sätt kännas tillfredställande? Jag undrar vad de har för tränare, någon måste ju ha lärt dem?
Själv tycker jag att "min" ponny är vacker då hon självmant går in i formen och man känner att hon växer en hel ponnykategori. Att rida denna "medelmåtta" och känna att man har henne exakt avstämd mellan hjälperna och att hon lyssnar på minsta vink med sitsen - det får mig lycklig i själen. Jag önskar att dessa ryttare kunde se henne, men vid de laget har de redan sadlat av. Jag rider nämligen fram min häst i 30-40 minuter innan jag uppnår detta. De rider sällan en hel timme, de har alla moment avklarade på trekvart. Skrittar fram max tre varv i ridhuset och sedan är de i full gång. Jag undrar när deras hästar ska få tid att känna sig uppvärmda, avspända och lösgjorda? Kanske har de ett recept på ridningen som jag saknar, som kan framkalla detta på ett par ögonblick? Jag vet inte. Jag är ingen stjärnryttare. Jag rider en ponny för 6000 kr och jag har inga plaketter att visa upp. Men jag är uppfostrad i en anda där man utvärderar sin handling och ser ödmjukt på hästen. Det kan hända att dessa ryttare också gör det, jag vet inte, vi har väl lärt på olika språk...
 
Sv: Fundersam...

Jag tycker definitivt att du ska fortsätta på ditt spår.

Jag håller med, jag har en duktig häst, men är inte där själv ännu och bara för att man inte skyndar sig ut och tävlar och skaffar rosetter tycker många att man är feg, övernogrann och långsam. Men det tycker jag inte spelar någon större roll eftersom jag vet vad som är bäst för mig och min häst och vi är inte på tävlingsnivå ännu.

En del skaffar häst och ska ut och hoppa så fort som möjligt hur illa det än ser ut, bara de kan samla rosetter.
Jag har också sett att många inom hästvärlden ger dubbla signaler, sparkar med sporrar, använder spöet för ingenting, drar ihop hästen med hjällptyglar som inte hjälper, sågar osv. Ingen rolig syn när hästen gör allt för sin ryttare men ändå inte räcker till.
Nu har jag däremot inte sagt att alla är sådana, men jag har sett alltför många, en del tävlar tom sina hästar även om de inte är friska (tex ryggproblem, hälta mm) har jag sett på klubbtävlingarna i området.
 
Sv: Fundersam...

Hejsan! Efter att vara borta från buke ett tag har jag registrerat mig igen! Då mitt användarnamn hade tagitsbort... gör det det efter ett viss tag eller?
Oj då skulle visst svara på din tråd=)
Jag tycker att du verkar ha hittat ett harmoniskt sätt att rida på. Att de andra stackarna i ditt stall inte får chansen att känna på detta samspel mellan häst och ryttare är deras för lust och framför allt hästarnas=(.Jag tog verkligen tid på mig att rida in min pålle och jag höjde kraven sakta. Många tyckte nog att jag gick långsamt fram , men idag är jag glad att jag gjorde det.:)
 
Sv: Fundersam...

Det var intressant att lasa ditt inlagg. Jag har inte ridit pa ungefar tva ar nu men jag brukade trana mig sjalv och min hast precis som du, med till synes enkla uppgifter men som uppmuntrar hasten till arbete eftersom den far tid att kanna sin egen kropp, lara sig koordination och teknik och samtidigt utveckla smidighet och styrka i den takt de behover. Jag har fatt hora bade det ena och det andra, speciellt under de ar jag jobbade med grunder bade i mig sjalv och hasten. De forsta aren tyckte vissa till och med synd om min hast darfor att jag inte var ute och tavlade!? Under de sista aren da vi sakta men sakert jobbat oss igenom grunderna hande det ofta att folk fragade om hjalp. De sag min hast avpand och valskolad och ville gora likadant. Jag var naiv och provade nagra ganger att hjalpa, men ofta trottnade de efter forsta lektionen da de insag att de faktiskt maste lagga ner arbete pa sig sjalva ocksa.

Jag mar precis som du otroligt daligt av att se dessa stackars hastar fara illa pga frustrerade, okunniga, "tavlingsinriktade" ryttare. Jag mar sa illa av det att jag ocksa i mojligaste man forsoker att halla mig pa avstand.

Det ar latt att kanna sig ensam i en san situation. Jag hoppas att manga laser ditt inlagg och inspireras! Vaga vara annorlunda, vaga ga emot strommen. Var stark nog att inte lyssna pa andra manniskors asikter, lita pa din egen kansla och ditt eget samvete.

Jag kanner hopp nar jag inser att det finns manniskor som du!!
 
Sv: Fundersam...

Jag har också sett att många inom hästvärlden ger dubbla signaler, sparkar med sporrar, använder spöet för ingenting, drar ihop hästen med hjällptyglar som inte hjälper, sågar osv. Ingen rolig syn när hästen gör allt för sin ryttare men ändå inte räcker till.

Som sagt så förstår jag inte vad de vill ha ut av ridningen då de rider på det viset. Det ger knappast en samarbetsvillig, avspänd och lösgjord häst. Och det var vad JAG trodde var poängen - samspelet och att man lyckas med något som är bra för hästen och gör den hållbar för det ändamål vi vill ha den till. Tydligen har jag missat hela poängen med ridsporten om man ska ha dessa ryttare som referens..?:crazy:
 
Sv: Fundersam...

Hejsan! Efter att vara borta från buke ett tag har jag registrerat mig igen! Då mitt användarnamn hade tagitsbort... gör det det efter ett viss tag eller?
Oj då skulle visst svara på din tråd=)
Jag tycker att du verkar ha hittat ett harmoniskt sätt att rida på. Att de andra stackarna i ditt stall inte får chansen att känna på detta samspel mellan häst och ryttare är deras för lust och framför allt hästarnas=(.Jag tog verkligen tid på mig att rida in min pålle och jag höjde kraven sakta. Många tyckte nog att jag gick långsamt fram , men idag är jag glad att jag gjorde det.:)

Ja, jag hade ett bukekonto för många år sedan som verkar ha tagits bort. Därför skapade jag nyligen ett nytt så jag kunde börja skriva istället för att bara läsa :)

Ja, det är så jag känner också - att de är synd om de som inte får uppleva samspelet. Tyvärr är det ju mest synd om hästarna, så jag blir mest lessen för att det är synd på så fina hästar... människor har jag i överlag inte jättemkt till övers för:angel:
 
Sv: Fundersam...

Det var intressant att lasa ditt inlagg. Jag har inte ridit pa ungefar tva ar nu men jag brukade trana mig sjalv och min hast precis som du, med till synes enkla uppgifter men som uppmuntrar hasten till arbete eftersom den far tid att kanna sin egen kropp, lara sig koordination och teknik och samtidigt utveckla smidighet och styrka i den takt de behover. Jag har fatt hora bade det ena och det andra, speciellt under de ar jag jobbade med grunder bade i mig sjalv och hasten. De forsta aren tyckte vissa till och med synd om min hast darfor att jag inte var ute och tavlade!? Under de sista aren da vi sakta men sakert jobbat oss igenom grunderna hande det ofta att folk fragade om hjalp. De sag min hast avpand och valskolad och ville gora likadant. Jag var naiv och provade nagra ganger att hjalpa, men ofta trottnade de efter forsta lektionen da de insag att de faktiskt maste lagga ner arbete pa sig sjalva ocksa.

Jag mar precis som du otroligt daligt av att se dessa stackars hastar fara illa pga frustrerade, okunniga, "tavlingsinriktade" ryttare. Jag mar sa illa av det att jag ocksa i mojligaste man forsoker att halla mig pa avstand.

Det ar latt att kanna sig ensam i en san situation. Jag hoppas att manga laser ditt inlagg och inspireras! Vaga vara annorlunda, vaga ga emot strommen. Var stark nog att inte lyssna pa andra manniskors asikter, lita pa din egen kansla och ditt eget samvete.

Jag kanner hopp nar jag inser att det finns manniskor som du!!

Tack för fina ord. Det är skönt att höra att man inte är helt konstig, även om man innerst inne känner att man gör rätt :)

Jag har genom åren hjälpt många, för nuvarande ägaren till ponnyn jag rider. Trots min avsaknad av tävlingsmeriter och fina top class-hästar så är det tydligen många som sett att mitt sätt att hantera och rida är något hästarna mår bra av. De märker också själva att det blir skillnad på hästarna då jag hjälpt dem. Ägaren till ponnyn har tex ringt mig många ggr och tackat för att jag visat henne hur hon ska hålla handen - hästen blev ju en annan häst. Så ja, helt värdelös är man väl inte trots att man aldrig haft råd att syssla med tävling. Det är då folk kommer till insikt och faktiskt tackar en för det, som man känner att det finns en mening i detta, uppenbarligen har man hjälpt en häst :)

Jag har en ganska klar bild över vad jag vill med min ridning. Men jag blir som sagt väldigt fundersam då jag ser andra som härjar på detta sätt. Jag ser faktiskt ner på dem trots deras långa meritlistor och min obefintliga. Jag säger inte att alla tävlingsryttare är sådana, och det är inte bara tävlingsryttare som gör så, men det spelar ingen roll. Jag skulle vilja veta vad som rör sig i huvudet hos dessa människor då de utövar sin ridning. Men det lär man nog aldrig få veta, för även om de läser detta så tror jag inte de har nog mkt insikt för att förstå att det är deras sätt som avses...
 
Sv: Fundersam...

Tummen upp Bortkommen kör på...du kommer att få en go och glad ponny, gillar din tro och mentalitet:laugh:;)
 
Sv: Fundersam...

Ja, jag tycker också att man har missat poängen om man rider på ett sådant vis.
Stå upp för dig och din häst och påverkas inte av de andra. Önskar er lycka till :)
 
Sv: Fundersam...

Om du känner at du behöver uppmuntran då du "varit väck" och nu vill försvara ditt ridsätt vs andra så får du det här! Men försök att inte störa sig så mycket på hur andra gör eller jämföra dig för mycket - det är min rekommendation som är baserad på erfarenhet av att ha varit i samma situation. Fast jag tror att "skriva av sig" också var en hjälp för dig - att sätta ord på din "känsla".......

Min uppfattning är att MÅLET är att hästen ska bära sig / gå i form utan att behöva "tygeltrix"! DU GÖR/HAR RÄTT, heja dig!
 
Sv: Fundersam...

Jag har väl aldrig riktigt sett det som du beskriver, inte lika extremt, och är ingen i mitt stal jag sett rida så (tack och lov). Vill oxå få igenom de grundläggande när jag rider, rider mest rakt fram och volter, och kan försöka flytta henne lite över ridbanan, men hon förstår inte fullt ut och har väl inte heller styrkan för det... Syftet att rida in i väggen förstår jag inte :crazy:
Har tidigare haft ett varmblod och har nu ett fullblod (5 år som varit ridhäst lite mer än 6 månader) så hon kan inte så mkt och kan bli väldigt stressad, så mitt mål på banan är ofta att försöka få henne att slappna av bara...
Sen hjälptyglar har jag aldrig gillat så mkt, tkr alla fokuserar på att få hästen att gå i en "bra" form, men tkr oftast de inte gör det, har i och för sej bara ridit på gummisnodd (red med det nån gång på mitt varmblod, men tyckte bara han blev värre av att ridas på den, blev stel och tog stöd i gummisnodden istället för i tygeln) har även provat en gouge någon gång på en travare jag red som skulle jobba med ryggen, hon böjde ju på nacken iaf.... :grin:
När jag läste ditt inlägg fick jag verkligen en bild i huvudet av ett ridhus emd massa stressade hästar :crazy:
 
Sv: Fundersam...

Självklart är det ett stort värde i att få skriva av sig ibland:o Men framförallt är det behövligt att ibland får höra från andra hur de ser på saken, för som jag upplever det i detta stall så är det ingen som tycker att detta är konstigt. Det är "det sätt man rider på".

Ärligt talat så blev jag väldigt förvånad och paff när jag mer och mer började inse att det inte rör sig om en eller två ryttare, utan nästan ett helt stall och dessutom folk som är framgångsrika rent tävlingsmässigt. Saken är den att jag alltid vetat om att det finns rötägg och annat liknande, men att det skulle vara så här "smygartat" (dvs att man inte direkt misshandlar hästen med långpisk men ändock behandlar den ojuste utan att folk tänker på det desto mer) det trodde jag faktiskt inte... jag vill tro bättre om folk även om jag vet att det finns brister här och där. Men ja, jag vet inte... :crazy:
 
Sv: Fundersam...

Jag har väl aldrig riktigt sett det som du beskriver, inte lika extremt, och är ingen i mitt stal jag sett rida så (tack och lov). Vill oxå få igenom de grundläggande när jag rider, rider mest rakt fram och volter, och kan försöka flytta henne lite över ridbanan,

Jag har nog mest sett det hos bortskämda ungar som aldrig fått lära sig rätt och fel , speciellt i avsaknad av någon närvarande ridlärare eller annan som de ser upp till - då brukade de vara snälla mot hästen, ögontjänare mao. Fast det är klart, ungar blir ju vuxna nån gång...

Ja, jag rider också på liknande svårighetsgrad. Fyrkantspår, volter och lite sidvärts. Hästen kan såklart mer avancerade saker i grund och botten, men jag efterfrågar kvaliteten och innan hon kan göra enkla saker på ett mjukt och eftergivet sätt så kommer jag inte att försöka välta runt henne i vändningar, öppnor och slutor osv. Känns helt enkelt som att det inte är någon vits.
 
Sv: Fundersam...

Jag tror väldigt mkt av problemen i ridningen ligger i att alla fokuserar så himla mkt på formen... Visst det är väldigt viktigt att hästen går rätt och jobbar med musklerna, men det känns kanske som att vissa börjar fokusera alldeles för tidigt.. Man sätter på hjälptyglar, skarpa bett, mm för att få hästen "iform"... :crazy:
Att få hästen i den sk formen tror jag förstör mkt!
 
Sv: Fundersam...

joo precis, är ju så :( tkr att formen kmr av sig själv när man rider rätt och hästen är avslappnad och uppvärmd. Inte att formen kmr genom dragande i tyglarna :crazy: vilket jag tkr är ganska vanligt...
 
Sv: Fundersam...

Håller med. Jag är på inget vis en stjärna, men jag förstår inte denna hysteri över att få ner huvudet... man missar ju allt annat på köpet menar jag.
 

Liknande trådar

Ridning Jag har rider en 10 årig valack sedan några månader tillbaka. Han är en korsning mellan varmblod och ponny av okänd ras. Vi fick en...
Svar
3
· Visningar
700
Ridning Jag har just nu väldigt mycket tid framför datorn och har hittat ett antal brittiska Youtubare som filmar sina uteritter med GoPro. Jag...
2
Svar
34
· Visningar
4 240
Hästmänniskan Jag har haft min häst i många år och utbildat den själv med hjälp av tränare. Älskar hästen över allt annat och har ridit den tusentals...
Svar
17
· Visningar
2 724
Senast: Solstig
·
Hästmänniskan Jag red som barn, men slutade efter en olycka i tidiga tonåren och satt inte på en häst på 15 år. Nu har jag ridit i vuxen ålder igen i...
2 3
Svar
44
· Visningar
2 596

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 16
  • Föl 2023
  • Ridskoleryttare

Omröstningar

Tillbaka
Upp