Självklart inte galen, men så jobbig imellanåt.
Det är så att min syster har en sibirien huskey på sju månader som har så fruktansvärt mycket energi. På dagarna är hon ofta ute på tomten - bunden med lång lina(får komma in när hon vill). När hon är ute så springer hon som tokig fram och tillbaka och det är svårt att få stopp på henne(om man inte tar tag i linan). Tillslut brukar hon ta sig in mellan bord och stolar på altanen och sist satt hon fast på bordet, under en stol. :smirk: Syrran tog loss henne men snart satt hon där igen. Hur lugn som helst, bara väntade på att få komma loss. Detta är väll inte direkt något problem för oss, och hunden verkar inte bry sig heller, men det borde finnas en anledning till varför hon håller på hela tiden. Hon springer in i saker, ramlar, springer tills linan tar stopp(vilket inte kan vara så bra för ryggen).
Sen till det egentliga problemet. När man är ute och går med henne så drar hon otroligt mycket i kopplet. Min andra syster har haft hund i över 20 år och genom att sätta kopplet runt magen så kan hon(och ibland jag) få hunden att gå lugnt. Men det tar tid att komma dit och hon verkar inte bry sig om vad man gör. Jag vill inte göra illa henne för att hon ska kunna gå lugnt på promenaderna.
Hur ska man göra?
Det är inte så att hon är stressad eller orolig. Hon är glad och vill gärna vara med, kan lägga sig ner och bara somna på plats hur mycket ljud och rörelse det än är i rummet. Ibland fungerar hon riktigt bra. Men när hon väl får sina "ryck" så börjar man ju undra. Hon blir heller inte arg när man stoppar helle eller liknande utan kan istället krypa upp i knäet på en - glad och busig och så fort man släpper sticker hon igen. Hon verkar inte reagera mentalt på något.
Det låter säkert jättekonstigt.
Det är därför jag vänder mig till er. 
Det är så att min syster har en sibirien huskey på sju månader som har så fruktansvärt mycket energi. På dagarna är hon ofta ute på tomten - bunden med lång lina(får komma in när hon vill). När hon är ute så springer hon som tokig fram och tillbaka och det är svårt att få stopp på henne(om man inte tar tag i linan). Tillslut brukar hon ta sig in mellan bord och stolar på altanen och sist satt hon fast på bordet, under en stol. :smirk: Syrran tog loss henne men snart satt hon där igen. Hur lugn som helst, bara väntade på att få komma loss. Detta är väll inte direkt något problem för oss, och hunden verkar inte bry sig heller, men det borde finnas en anledning till varför hon håller på hela tiden. Hon springer in i saker, ramlar, springer tills linan tar stopp(vilket inte kan vara så bra för ryggen).
Sen till det egentliga problemet. När man är ute och går med henne så drar hon otroligt mycket i kopplet. Min andra syster har haft hund i över 20 år och genom att sätta kopplet runt magen så kan hon(och ibland jag) få hunden att gå lugnt. Men det tar tid att komma dit och hon verkar inte bry sig om vad man gör. Jag vill inte göra illa henne för att hon ska kunna gå lugnt på promenaderna.
Hur ska man göra?
Det är inte så att hon är stressad eller orolig. Hon är glad och vill gärna vara med, kan lägga sig ner och bara somna på plats hur mycket ljud och rörelse det än är i rummet. Ibland fungerar hon riktigt bra. Men när hon väl får sina "ryck" så börjar man ju undra. Hon blir heller inte arg när man stoppar helle eller liknande utan kan istället krypa upp i knäet på en - glad och busig och så fort man släpper sticker hon igen. Hon verkar inte reagera mentalt på något.
Det låter säkert jättekonstigt.