@AraSlei För mig känns det ovanligt att man går så pass mycket på utseendet att man till och med bemödar sig att man forskar och ringer runt för att försöka få tag i personen. Man har ju inte ens hejat på varandra?! Tycker det känns som världens lotteri, men det är väl för att jag anser att attraktiva människor finns det överallt men attraktiva personligheter är mer sällsynt. För mig skulle det kännas helt befängt, och meningslöst, att försöka forska fram vem den attraktiva personen som gick förbi mig på gatan var UTIFALL hen är min drömpartner! Tycker det ändå är annorlunda om det är en person man attraheras av utseendemässigt men som man ändå stött på några gånger och således har en någorlunda uppfattning om. Eller som det är väldigt enkelt att ta kontakt med, t.ex. grannen man stöter på i hissen.
Äsch, jag svamlar, vet inte vad jag vill ha sagt... Kanske bara att det känns befängt för min del men det betyder ju inte att det kan vara vanligt förekommande eller helt förnuftigt för andra![]()
Jag hade en ursnygg kille på mitt jobb (där jag städade) vi sa aldrig mer än hej till varandra. Han slutade där, och jag kunde inte sluta tänka på hur snygg han var. Stalkade upp honom på Facebook och skickade iväg ett mail, och ja vi är fortfarande ihop