Alltså det är klart att om vi grävt bort eller kompakterat hela fröbanken i jorden tar det tid. Frö kommer dock med fåglar och vind, men det är klart att det inte funkar likadant i en asfaltsöken som i en oskadad miljö.
Så länge ”äng” bara betyder blomodling och ofta innehåller icke inhemska, och ofta ettåriga arter kommer jag tycka nja, även om det är bättre än alternativet. Jag skulle verkligen önska att kunskapen om att samleva med naturen ökade och att på riktigt regenerativ odling fanns tex på skolschemat. Det finns massa saker att göra med alla befintliga gräsmattor som kan vara lika gynnsamt eller mer för både oss och andra fän som fejkäng. Med det sagt är såklart den befintliga ängstrenden någonstans av godo, men riskerar vara ett plåster mer än en bot med dagens breda användning av ordet ”äng”. Eftersom gränserna mellan olika naturmiljöer ofta innehåller mest artrikedom är variationen ur mitt perspektiv viktigare än ”äng” i sig.
Jag menar inte att någon behöver skapa gräsmatta, men att det finns andra pollinatörsfrämjande alternativ till hur de kan tas till vara som resurser och hur de kan reclaimas från hela den historiska innebörden som du pratar om.
Jag känner att synen att vi är naturens mästare som måste kontrollera och förbättra den (hej kolonialism) finns väldigt stark kvar i hur ängsgrejen marknadsförs och används.
@sjoberga sa det precis så bra här ovanför att naturen är bättre än oss på att göra natur. Vi är unika i att kunna påverka, men ju mer sättet vi gör det på helt enkelt gynnar eller härmar naturens eget sätt desto kraftfullare.