F
Francess
Åh, äntligen kommer ett genombrott!!! Min lilla buse till ungponny (tre i maj) som var nästintill ohanterad när jag köpte henne, gick inte att leda, reste sig mot o jagade min man i hagen (rusade mot honom när han skulle ta ut hö mm) o kickade mot oss...hon har lugnat ner sig!!!
Hon har upptäckt konsten att flytta sig för tryck...innan tryckte hon bara emot o såg sur ut. Hon t.o.m. flyttade sig självmant o sänkte huvudet när jag gick ut med hennes kraftfoderspann en kväll. Tidigare har hon hotat oss o varit allmänt besvärlig vid matdags. Det var ett tag sedan hon sprang efter o kickade vid hödags i hagen!
För några dagar sen upptäckte jag ett litet sår på sidan av svansroten, maken fick hålla henne i boxen o jag kollade o la på salva medan hon stod som ett ljus! I förrgår kunde jag dessutom lägga på hennes fleecetäcke (som träning) utan att hon kastade sig eller försökte komma undan. Maken höll henne o jag svingade täcket. Hon såg lite fundersam ut, men med massor av berömm stod hon lugnt!
Men det största av allt: det har varit en ständig kamp när min man lett in henne i boxen på kvällen o de ska äta, då har hon varit helt rabiat o stegrat sig o kickat för att bli av med maken så hon kan rusa fram till krubban o äta. Vi har kämpat för att hon ska gå in lugnt, vända så huvudet är bort från krubban/mer mot dörren, att hon ska stå någorlunda stilla så man får av grimman o sen lugnt o fint få lov att gå bort till krubban. Och igår skötte hon sig för första gången!!! Hon slängde lite med huvudet precis efter att grimman kom av, men hon stressade inte o hon sprang inte över maken utan vände lugnt o gick bort till krubban! Hon stod lugn o någorlunda stilla medan han vände henne o skulle få av grimman!
Jag är så glad!!! Trodde knappt det fanns hopp för vår vilde. Men det lönar sig med lugn, bestämd vänlighet o tålamod o mycket beröm! Kanske hon trots allt kan bli den drömponnyn jag hoppats på!!!
Detta innebär att jag förmodligen vågar leda henne själv om maken åker bort ett par veckor på jobb. Jag ramlade ju o slet av ett par ledband i foten för 1½ månad sen, har inte kunnat annat än stappla omkring o inte vågat leda busen pga obalans o smärtor i foten. Inte vågat riskera fler skador. Men fortsätter det såhär så!
Hon har upptäckt konsten att flytta sig för tryck...innan tryckte hon bara emot o såg sur ut. Hon t.o.m. flyttade sig självmant o sänkte huvudet när jag gick ut med hennes kraftfoderspann en kväll. Tidigare har hon hotat oss o varit allmänt besvärlig vid matdags. Det var ett tag sedan hon sprang efter o kickade vid hödags i hagen!
För några dagar sen upptäckte jag ett litet sår på sidan av svansroten, maken fick hålla henne i boxen o jag kollade o la på salva medan hon stod som ett ljus! I förrgår kunde jag dessutom lägga på hennes fleecetäcke (som träning) utan att hon kastade sig eller försökte komma undan. Maken höll henne o jag svingade täcket. Hon såg lite fundersam ut, men med massor av berömm stod hon lugnt!
Men det största av allt: det har varit en ständig kamp när min man lett in henne i boxen på kvällen o de ska äta, då har hon varit helt rabiat o stegrat sig o kickat för att bli av med maken så hon kan rusa fram till krubban o äta. Vi har kämpat för att hon ska gå in lugnt, vända så huvudet är bort från krubban/mer mot dörren, att hon ska stå någorlunda stilla så man får av grimman o sen lugnt o fint få lov att gå bort till krubban. Och igår skötte hon sig för första gången!!! Hon slängde lite med huvudet precis efter att grimman kom av, men hon stressade inte o hon sprang inte över maken utan vände lugnt o gick bort till krubban! Hon stod lugn o någorlunda stilla medan han vände henne o skulle få av grimman!
Jag är så glad!!! Trodde knappt det fanns hopp för vår vilde. Men det lönar sig med lugn, bestämd vänlighet o tålamod o mycket beröm! Kanske hon trots allt kan bli den drömponnyn jag hoppats på!!!
Detta innebär att jag förmodligen vågar leda henne själv om maken åker bort ett par veckor på jobb. Jag ramlade ju o slet av ett par ledband i foten för 1½ månad sen, har inte kunnat annat än stappla omkring o inte vågat leda busen pga obalans o smärtor i foten. Inte vågat riskera fler skador. Men fortsätter det såhär så!