Sv: ger snart upp..
Hej!
Låter som om du verkligen är less för tillfället.
Håller med någon annan - man ska inte vara HÅRD mot hästen men man ska ha bestämt sig för vilka gränser som gäller, och därefter vara konsekvent. Och tydlig mot hästen när den gör något oönskat.
Tyvärr behöver man sätta sig i respekt hos hästen, men det behöver inte ske på ett elakt sätt.
Om man är väldigt försiktig och osäker på sig själv, är det lätt att hästarna kör över en.
Men det händer ALLA.
För att illustrera mitt påstående, red jag för ett tag sedan kurs för en välkänd islänning (som bl. a. vunnit världsmästerskapen och är en kunnig ryttare...). Han red min kompis häst en liten sväng. Det gick hur fint som helst och proffset var nöjd. Och mitt på långsidan, skuttade hästen av banan. Med en världsmästare på ryggen.
Så det där att hästen sticker över staket/sarg, händer verkligen ALLA med jämna mellanrum.
Att rida fel väg på en tävling - tja det gör jag också då och då. Efter drygt 30 års ridning och hästhantering.
Å andra sidan kan jag ta en sådan felridning med en axelryckning och tror inte att folk egentligen snackar skit om mig för det.
Däremot undviker jag ridskole- och typiska högklassiga dressyr-miljöer eftersom jag inser att man inte skulle respektera mig särskilt mycket i sådana miljöer pga mina hästval.
Föredrar privatlektioner för noga utvalda tränare (alltså bland annat världsmästare i islandshästridning, europamästare i working cowhorse) som tycker att mina hästar är trevliga trots att det är fjordingar, islandshästar och varmblodstravare.
Även på medryttarhästar kan man åka på privatlektioner.
Mitt konkreta råd - om du orkat läsa så här långt - är att söka dig till någon trevlig medryttarhäst i en lugn, avslappnad miljö där det inte är prestationer som räknas, utan att man har trevligt tillsammans med (och utan) hästen.
Lycka till att hitta tillbaka till glädjen med hästeriet!